triggerhappyD skrev:Vad bra att jag inte gjorde det, ibland får jag en känsla av att det är bättre att vara tyst än att jag skriver nått.

Lyssnar oftast inte på den känslan dock

"Om jag ska vara helt ärlig, så finns det säkert små brister pga NPF."

Säg den NT som inte har små brister. Det har alla. och om dom bristerna skiljer sig från dom "normala bristerna" som många har så ska man helt plötsligt behöva ursäkta sig extra mycket, eller känna sig förminskad pga dom. Nån slags mental fascism eller vad man ska kalla det.

Du har helt rätt: Skillnaden mot NT är inte att NT inte har små brister. Den har bara andra små brister. Och när folk inte känner igen våra brister som typiska små-brister, så kan de tro att att det finns andra, större brister.

ankhat skrev:
Sen ska jag medge att jag också har svårt för att bestämma en rimlig gräns för att avgöra vad som bör skyddas av yttrandefrihet och vad som bör förbjudas som hatbrott/diskriminering, eller vad det nu kan vara för lämplig laglig term i olika sammanhang.

Jag misstänker att lösningen är rätt så enkel: förbjud allt (för jantelagens skull, så ingen känner sig kränkt)

Toblerone skrev:Det kan du inte alls jämföra!

Det kan jag visst!

slackern skrev:

Aquarius80 skrev:

slackern skrev:
Varför tror du att vi har ansvariga utgivare i Sverige? Är det för att ha någon ansvarig för om ett medium sprider hatpropaganda mot t.ex människor från andra världsdelar, deras religionstillhörighet eller sexuella läggning? Även fast vi har yttrandefrihet i Sverige så gäller det inte hatpropaganda.

Hur definierar du begreppet "hatpropaganda"?

Ja du det finns väl en hel del domar där det framkommer.

Du svarade inte på min fråga

Toblerone skrev:Jag vill att man ska kunna straffa dem som gör något mot oss också - folk med Asperger, ADHD, eller fysiska handikapp - whatever.

Utfrysning är både vanligare och värre än när någon uttrycker fördomar.

Fördomar kan man faktiskt alltid bemöta om man har lite stake i sig, men när man däremot blir utfryst så finns det inte mycket man kan göra. Eller?

Hur ska du straffa dem som fryser ut personer som har Asperger (jag är en av dem), ADHD, eller fysiska handikapp?

Ska man också straffa dem som är tysta mot oss eller som vänder bort blicken när vi kommer in? Vad ska man göra med dem som behandlar oss som luft, det vill säga som om vi inte existerade?

Sätta dem i fängelse? Ge dem dagsböter?

Toblerone skrev:Jag sa nog att andra människor (NTs) tror att vi alla är likadana

Nu är du själv fördomsfull mot NTs. Varför generaliserar du så grovt om denna grupp människor? Hur vet du egentligen vad alla NTs tycker och tänker?

Du hetsar ju faktiskt själv mot "folkgrupper", i det här fallet mot gruppen NTs (själv är jag AS)

Toblerone skrev:När arbetsgivaren fick reda på min diagnos (ADHD då) så började hon behandla mig som ett barn, och plötsligt var det fel på saker jag gjorde. Jag hade jobbat där i 9 år då, chefen kanske i 2 år. Jag anmälde till DO men man kunde inte bevisa något, rektorn hade varit så skickligt att man inte kunde bevisa nåt. Jag fick sämre arbetsuppgifter och det sattes in konstiga åtgärder som inte var till nån nytta, antagligen bara för att jävlas och jag bytte sedan jobb själv, stod inte ut.

Håll din diagnos hemlig för arbetsgivaren, det är mitt råd till alla som har neuropsykiatriska diagnoser.

Liljan skrev:Jag har svårt att förstå varför man ser ner på utvecklingsstörda i Asperger världen.

Därför att AS-personer kan vara minst lika jävliga som NTs. Det finns faktiskt aspies som gillar att ta på sig offerkoftan för att sedan sparka neråt på dom som har det ännu värre. Detta är tyvärr ett ganska typiskt beteende för gruppen "människor"

Aquarius80 skrev:

Liljan skrev:Jag har svårt att förstå varför man ser ner på utvecklingsstörda i Asperger världen.

Därför att AS-personer kan vara minst lika jävliga som NTs. Det finns faktiskt aspies som gillar att ta på sig offerkoftan för att sedan sparka neråt på dom som har det ännu värre. Detta är tyvärr ett ganska typiskt beteende för gruppen "människor"

Hur får du det faktum att man inte vill behandlas som en begåvningshandikappad till att man "sparkar på" utvecklingsstörda? Vanliga NT brukar inte arbeta sida vid sida med utvecklingsstörda och skulle inte heller uppskatta att behandlas som de.

Det är ett individuellt bemötande man vill ha, inte ett som passar för någon standardbild av aspergare. Och än mindre som hopklumpad med utvecklingsstörda enligt mottot "alla är ni handikappade i huvudet". Och orsaken till att det blivit så är ju att LSS först skapades för just utvecklingsstörda och deras behov.

Aquarius80 skrev:

Toblerone skrev:Det kan du inte alls jämföra!

Det kan jag visst!

Nu tolkade du för konkret. Det är klart du kan, men det är inte mycket mening med att jämföra att vara rädd för något helt vanligt som bara måste få finnas - nämligen människor som är ute och rör sig, och nåt som inte alla behöver finnas - nämligen väldigt onödiga "konstnärliga" grejer som kan skrämma folk som redan är svårt traumatiserade. Och som dessutom inte tillför något positivt. Jag tror också att de allra flesta människor känner viss obehag för såna grejer, även folk som inte råkat ut för något personligen.

Aquarius80 skrev:

Toblerone skrev:Jag sa nog att andra människor (NTs) tror att vi alla är likadana

Nu är du själv fördomsfull mot NTs. Varför generaliserar du så grovt om denna grupp människor? Hur vet du egentligen vad alla NTs tycker och tänker?

Du hetsar ju faktiskt själv mot "folkgrupper", i det här fallet mot gruppen NTs (själv är jag AS)

Nej, det är ingen fördom, det är min erfarenhet. Och jag menade förstås inte att alla gör det, det har jag väl inte heller sagt, utan att många gör det. Det är varken hets eller fördom om det stämmer. Jag har förklarat allt för ofta för folk. Och handlade det aldrig om mig, jag talar ju inte om för folk att jag har AS. Jag jobbar hela dagarna ihop med "NTs" och min man är också en. Han säger samma sak - att dem flesta människor har fördomar.

Även min dotter förstår. Hon berättade för mig om något styckmord som en kille med Asperger har begått. Och jag sa: Det där är inte bra för oss. Hon förstår vad jag menar.

Aquarius80 skrev:

Toblerone skrev:När arbetsgivaren fick reda på min diagnos (ADHD då) så började hon behandla mig som ett barn, och plötsligt var det fel på saker jag gjorde. Jag hade jobbat där i 9 år då, chefen kanske i 2 år. Jag anmälde till DO men man kunde inte bevisa något, rektorn hade varit så skickligt att man inte kunde bevisa nåt. Jag fick sämre arbetsuppgifter och det sattes in konstiga åtgärder som inte var till nån nytta, antagligen bara för att jävlas och jag bytte sedan jobb själv, stod inte ut.

Håll din diagnos hemlig för arbetsgivaren, det är mitt råd till alla som har neuropsykiatriska diagnoser.

Jag vet, jag trodde att jag kunde lita på kollegan. Men hon spred det vidare.

Aquarius80 skrev:

Toblerone skrev:Jag vill att man ska kunna straffa dem som gör något mot oss också - folk med Asperger, ADHD, eller fysiska handikapp - whatever.

Utfrysning är både vanligare och värre än när någon uttrycker fördomar.

Fördomar kan man faktiskt alltid bemöta om man har lite stake i sig, men när man däremot blir utfryst så finns det inte mycket man kan göra. Eller?

Ofta är det dock något mitt emellan. Dvs. folk fryser ut en delvis, pratar lite med en ibland, antyder att något är fel med en. Många har egna teorier vad det beror på och då har man två problem - utfrysning och dumma råd och tjat. Och jag tror att det krävs annat än stake. Man måste nästan ha en viss auktoritet, utstrålning eller ett fint yrke för att folk ska ta det man säger på allvar. Uppträder du ganska bestämt så är det mer sannolikt att du blir stämplad som instabil och aggressionsbenägen.

Hur ska du straffa dem som fryser ut personer som har Asperger (jag är en av dem), ADHD, eller fysiska handikapp?

Ska man också straffa dem som är tysta mot oss eller som vänder bort blicken när vi kommer in? Vad ska man göra med dem som behandlar oss som luft, det vill säga som om vi inte existerade?

Varför skulle de göra så om de inte vet att vi har Asperger? Det har bara hänt mig en gång att en kollega tyckte jag var konstigt och behandlade mig lite sämre. Jag var inte helt säker om det var illa-menad - då reagerade redan en annan kollega och tog ett snack med henne. Det gav visserligen resultat (någorlunda). Men det konstiga var ju ändå - hon som hade betett sig illa, satt och grät och alla tyckte sååå synd om henne.

Men tillbaka till frågan: Främlingar lär ju inte göra så, och om det händer på jobbet eller så, då brukar man lösa det med att nån snackar personen till rätta.
Sen kan man inte göra så mycket åt det i situationer där folk faktiskt får välja själva vem de umgås med. Jag tänker ju mer på situationer där folk skriver osanningar på nätet. Det finns även några böcker där jag hade funderat på om man kan anmäla författaren (så som Eva Kärfves bok).

Aquarius80 skrev:

Liljan skrev:Jag har svårt att förstå varför man ser ner på utvecklingsstörda i Asperger världen.

Därför att AS-personer kan vara minst lika jävliga som NTs. Det finns faktiskt aspies som gillar att ta på sig offerkoftan för att sedan sparka neråt på dom som har det ännu värre. Detta är tyvärr ett ganska typiskt beteende för gruppen "människor"

Det har inget med det att göra. Jag är alltid trevlig mot utvecklingsstörda, har jobbat med handikappade så jag vet lite om det. Men jag vill inte bli misstagen för något jag inte är. Dessutom - vad händer om nån tror att du är utvecklingsstörd? De förklarar saker långsamt och noggrant. Sånt är jobbigt. Även inom vården, även de som kan lite om Asperger - det blir alltid för mycket tjat och "information" som är helt bortkastad och man sitter och tänker att man kunde ha gjort nåt bättre med sin tid. Ingen vill bli tagen för nåt man inte är. Då blir man ju missförstådd och det mår man generellt dåligt av.

Aquarius80 skrev:Du svarade inte på min fråga

Det hör till. Vi har ett antal papegojor här som pratar på om det de tänkt oavsett ämne och som sällan svarar på frågor - om de inte är säkra på att få medhåll.

Aquarius80 skrev:Håll din diagnos hemlig för arbetsgivaren, det är mitt råd till alla som har neuropsykiatriska diagnoser.

Jeg tror nok det er flere mennesker med Aspergers syndrom som hadde vært best tjent med å være åpen om sin diagnose i arbeidssammenheng, for så kunne de kanskje stått i arbeid lenger/og eller fått arbeid lettere.

Ingen får en AS diagnose om de ikke har problemer innen arbeid/skole skal vi huske på.

River skrev:

Aquarius80 skrev:Håll din diagnos hemlig för arbetsgivaren, det är mitt råd till alla som har neuropsykiatriska diagnoser.

Jeg tror nok det er flere mennesker med Aspergers syndrom som hadde vært best tjent med å være åpen om sin diagnose i arbeidssammenheng, for så kunne de kanskje stått i arbeid lenger/og eller fått arbeid lettere.

Ingen får en AS diagnose om de ikke har problemer innen arbeid/skole skal vi huske på.

Ja, og skussmål/attester er vel heller ikke uvesentlig, for hva om du kom på arbeidsintervju med dårlige papirer, for at du ikke var åpen om din diagnose og fikk sparken som udugelig "NT" av din forrige arbeidsgiver.

River skrev:

Aquarius80 skrev:Håll din diagnos hemlig för arbetsgivaren, det är mitt råd till alla som har neuropsykiatriska diagnoser.

Jeg tror nok det er flere mennesker med Aspergers syndrom som hadde vært best tjent med å være åpen om sin diagnose i arbeidssammenheng, for så kunne de kanskje stått i arbeid lenger/og eller fått arbeid lettere.

Ingen får en AS diagnose om de ikke har problemer innen arbeid/skole skal vi huske på.

Det tror jag inte att man får arbete lättare. Jag har alltid pluggat eller jobbat. Och man behöver INTE ha märkbara problem i skolan eller på jobbet för att få diagnos. I skolan märkte ingen något ovanligt förutom att jag inte hade mycket kontakt med andra. Att jag inte förstod historia så bra och inte begrep kemi och fysik - sånt händer. Jag har bytt jobb många gånger, också små-jobben mellan och under studierna. Men ingen har tyckt eller sagt att det skulle kunna vara nåt sånt. Jag har fått diagnos för att jag själv ville veta.

River skrev:Ja, og skussmål/attester er vel heller ikke uvesentlig, for hva om du kom på arbeidsintervju med dårlige papirer, for at du ikke var åpen om din diagnose og fikk sparken som udugelig "NT" av din forrige arbeidsgiver.

Det fungerar inte så. Ingen skriver sånt på ett intyg. De skriver bara det positiva. Men en arbetsgivare kan ju vara lite misstänksam om det står relativt oviktiga saker. Jag har förresten ALDRIG fått sparken (förutom i små-jobb under studierna, men aldrig i mitt yrke som jag har utbildning till). Däremot har jag två eller tre gånger inte fått fortsätta vid tidsbegränsad anställning.

Toblerone skrev:Och man behöver INTE ha märkbara problem i skolan eller på jobbet för att få diagnos.

Neivel, det var nytt for meg.

River skrev:

Toblerone skrev:Och man behöver INTE ha märkbara problem i skolan eller på jobbet för att få diagnos.

Neivel, det var nytt for meg.

Det är bara logiskt. Man kan ju ha problem i skolan som inte ger dåliga betyg och som inte oroar lärarna, men som ändå är problem. Det VAR ett STORT problem för mig att jag inte fick kontakt med jämnåriga - men för skolan var det inget problem

Samma sak med jobbet. För mig är det mycket svårt, jag balancerar hela tiden nära en burn-out, men så länge jag lyckas göra jobbet så att jag inte gör något helt tokigt, så har ju arbetsgivaren inte direkt problem med det. Så - problemen finns men jag lyckas dölja dem eller så råkar de vara så att de inte krockar med jobbets krav.

Alien skrev:Hur får du det faktum att man inte vill behandlas som en begåvningshandikappad till att man "sparkar på" utvecklingsstörda? Vanliga NT brukar inte arbeta sida vid sida med utvecklingsstörda och skulle inte heller uppskatta att behandlas som de.

Det är ett individuellt bemötande man vill ha, inte ett som passar för någon standardbild av aspergare. Och än mindre som hopklumpad med utvecklingsstörda enligt mottot "alla är ni handikappade i huvudet". Och orsaken till att det blivit så är ju att LSS först skapades för just utvecklingsstörda och deras behov.

Tack! Nu hänger jag med.

Eftersom många AS inte klarar av det "vardagliga" så blir de automatiskt stämplade som utvecklingsstörda eller, som det heter på dagens PK-språk, funktionshindrade. Det spelar ingen roll hur intelligent eller kunnig man är, klarar man inte av att passa in i samhället, vara "utåtriktad och social" på det "rätta sättet" så blir man automatiskt stämplad som förståndshandikappad. Idag är det nästintill omöjligt att vara avvikande och samtidigt inte stämplas som ett ufo som ingen "normal" människa vill ta i hand.

Människor i allmänhet (gäller främst NT, men också många AS) tenderar att undvika avvikande individer med neuropsykiatriska besvär.

Aquarius80 skrev:

Alien skrev:Hur får du det faktum att man inte vill behandlas som en begåvningshandikappad till att man "sparkar på" utvecklingsstörda? Vanliga NT brukar inte arbeta sida vid sida med utvecklingsstörda och skulle inte heller uppskatta att behandlas som de.

Det är ett individuellt bemötande man vill ha, inte ett som passar för någon standardbild av aspergare. Och än mindre som hopklumpad med utvecklingsstörda enligt mottot "alla är ni handikappade i huvudet". Och orsaken till att det blivit så är ju att LSS först skapades för just utvecklingsstörda och deras behov.

Tack! Nu hänger jag med.

Eftersom många AS inte klarar av det "vardagliga" så blir de automatiskt stämplade som utvecklingsstörda eller, som det heter på dagens PK-språk, funktionshindrade. Det spelar ingen roll hur intelligent eller kunnig man är, klarar man inte av att passa in i samhället, vara "utåtriktad och social" på det "rätta sättet" så blir man automatiskt stämplad som förståndshandikappad. Idag är det nästintill omöjligt att vara avvikande och samtidigt inte stämplas som ett ufo som ingen "normal" människa vill ta i hand.

Människor i allmänhet (gäller främst NT, men också många AS) tenderar att undvika avvikande individer med neuropsykiatriska besvär.

Precis. Bra beskrivning. Och om du kan föreställa dig nu att det där kan trappas upp i.o.m. att folk också påstår att vi är farliga, för att vi inte har empati överhuvudtaget, att en relation med en sån empatilös varelse måste rena helvetet och att även vänskap skulle vara farlig - sånt kan man redan läsa på nätet. Om folk bara tror hälften så blir det värre, bara för att folk snackar skit. Det oroar mig i alla fall.

Toblerone skrev:
Nej, det är ingen fördom, det är min erfarenhet. Och jag menade förstås inte att alla gör det, det har jag väl inte heller sagt, utan att många gör det. Det är varken hets eller fördom om det stämmer. Jag har förklarat allt för ofta för folk. Och handlade det aldrig om mig, jag talar ju inte om för folk att jag har AS. Jag jobbar hela dagarna ihop med "NTs" och min man är också en. Han säger samma sak - att dem flesta människor har fördomar.

Även min dotter förstår. Hon berättade för mig om något styckmord som en kille med Asperger har begått. Och jag sa: Det där är inte bra för oss. Hon förstår vad jag menar.

Jag håller mig dig om att alla har fördomar. Jag tror att man bäst stävjar fördomar mot funktionshindrade genom diskussion och kunskapsspridning, och inte genom att stifta drakoniska lagar. Att stifta drakoniska lagar är detsamma som att lägga locket på eller sopa under mattan. Sånt håller aldrig i det långa loppet