Alla funktionshinder menade jag, inte alla MED funktionshinder.

Jag däremot tycker att vi borde gå samman i en "grupp"

Förstår inte varför så många är så rädda för det.
Eller varför så många tror/tycker att bara för att man organiserar sig för en gemensam sak, så innebär det att man blir en homogen entitet som magiskt slutar bestå av individer.

Personligen ser jag ju alla autister som en egen ras eller nått åt det hållet.
Vet att många brukar vända sig emot det.

Och att många kanske inte ens håller med om att det pågår ett systematiskt förtryck mot autister, både ett omedvetet och ett medvetet sådant.

Eller att man skulle bidra till en vi mot dom känsla när man påpekar att det här förtrycket till största del faktiskt begås av NT:s och deras "filosofier".
Det innebär ju inte att man säger att alla NT:s är dåliga.

Faktum kvarstår ändå, att ska man erkänna autism överhuvudtaget, så kan man ju inte bortse från att det är en skillnad mellan autister och NT:s, oavsett vad för skillnad man än nu tycker det är.

Och om man inte tycker att den här skillnaden, vad den nu än är, berättigar att man ska bli behandlat dåligt, beljugas som grupp, eller inte ses som likvärdig fullt ut så bör ju man kanske, individuellt eller organiserat, göra något för att ändra på det.

Vad man ska göra för att ändra på det är ju desto svårare dock, men om man inte ens funderar över det så lär ju ingen lösning dyka upp iaf.

uuh dödade jag tråden eller

ibland är det bättre att jag e tyst tror ja lol.

triggerhappyD skrev:uuh dödade jag tråden eller

ibland är det bättre att jag e tyst tror ja lol.

Det tror jag inte att du gjorde.

Nej då, du dödade inte alls tråden. Ibland blir det bara så att folk har sagt sitt och har inget mer att säga.

Och personligen är jag öppen för olika förslag där. Men det är lite grann en mer allmän fråga. Jag känner att det där som du pratar om nu, Triggerhappy, är mer frågan om vi som autister bör göra allmänheten lite mera medveten om vad autism/Asperger är. Det kan förstås vara en vettig del i det hela. Dvs. om man drar till med lagstiftning, då är det bra att också informera folk, annars får de bara nåt negativt intryck av oss, dvs. de tycker att vi kräver och tjafsar.

I det sammanhanget är ju stora frågan - är det ett funktionshinder är en annan mentalitet? Dvs. ska man "marknadsföra" autisterna som stackars handikappade eller som super-intelligenta nerds? Det senare är förstås skämtsamt överdrift. Jag vet inte om du tänkte så men jag tolkar ditt inlägg som att du tycker vi ska i större utsträckning ska presentera oss som en annan mentalitet som är ett alternativt sätt att fungerar och inte behöver vara sämre?

Nu när både de med "infantil autism" och "Aspergers syndrom" ska kallas autister, så blir det lite svårt att marknadsföra oss som bara annorlunda tänkande. De flesta autister är ju också begåvningshandikappade. Så då måste man börja med att förklara att man tillhör den minoritet som är normalbegåvad. Sedan ska man förklara att inte alla aspergare/normalbegåvade autister är rigida, pedantiska, egoistiska och totalt omöjliga. Känns övermäktigt. Särskilt som just ens argumenterande för hur olika vi är och hur diskriminerade vi blir i sig ses som ett bevis på att vi är envisa och självömkande och aldrig ger oss. Allting kan vändas emot en.

Alien skrev:Nu när både de med "infantil autism" och "Aspergers syndrom" ska kallas autister, så blir det lite svårt att marknadsföra oss som bara annorlunda tänkande. De flesta autister är ju också begåvningshandikappade.

Men vi har ju alltid räknats med bland autister för AS är ju autism, så jag förstår inte varför folk hänger upp sig på det, du får helt enkelt säga att du har en form utav högfungerande autism dvs ett IQ över 70.

På mig märks det ju direkt att jag inte är "utvecklingsstörd", hur ni andra uppfattas och som är oroliga hur ni uppfattas har jag inte den blekaste om.

"I'm not crazy, my mom had me tested"...

Aquarius80 skrev:

Liljan skrev:Det är jättebra att Dan Park har dömts för hets mot folkgrupp. Jag tycker inte att allas lika värde är en fråga som man kan (eller ska) ha olika åsikter om.

Jag är ledsen, men i en modern västerländsk demokrati bör man få ha vilka åsikter som helst. Eftersom demokrati och yttrandefrihet alltid går hand i hand, så bör man även få yttra sina åsikter, även "kontroversiella" sådana. Själv tror jag absolut inte på "alla människors lika värde", däremot anser jag att alla människor skall vara lika inför lagen. OBS! Jag har själv AS.

Vad har din diagnos för betydelse? En demokrati ska värna om alla som är i demokratin, inte bara de med mest makt. Anser du verkligen att ljushyade är mer värda än mörkhyade eller kristna mer värda en muslimer? Vad ger just dig rätten att råda över människovärde?

Alien skrev:Nu när både de med "infantil autism" och "Aspergers syndrom" ska kallas autister, så blir det lite svårt att marknadsföra oss som bara annorlunda tänkande. De flesta autister är ju också begåvningshandikappade. Så då måste man börja med att förklara att man tillhör den minoritet som är normalbegåvad. Sedan ska man förklara att inte alla aspergare/normalbegåvade autister är rigida, pedantiska, egoistiska och totalt omöjliga. Känns övermäktigt. Särskilt som just ens argumenterande för hur olika vi är och hur diskriminerade vi blir i sig ses som ett bevis på att vi är envisa och självömkande och aldrig ger oss. Allting kan vändas emot en.

Eller så struntar man i det och förutsätter att folk fattar det ändå. Jag har svårt att förstå varför man ser ner på utvecklingsstörda i Asperger världen.

Alien skrev:Nu när både de med "infantil autism" och "Aspergers syndrom" ska kallas autister, så blir det lite svårt att marknadsföra oss som bara annorlunda tänkande. De flesta autister är ju också begåvningshandikappade. Så då måste man börja med att förklara att man tillhör den minoritet som är normalbegåvad. Sedan ska man förklara att inte alla aspergare/normalbegåvade autister är rigida, pedantiska, egoistiska och totalt omöjliga. Känns övermäktigt. Särskilt som just ens argumenterande för hur olika vi är och hur diskriminerade vi blir i sig ses som ett bevis på att vi är envisa och självömkande och aldrig ger oss. Allting kan vändas emot en.

Då kan man bara hoppas att Asperger-begreppet håller sig ändå och att det har fastnat lite hos folk att man då är minst normalbegåvad.

Liljan skrev:

Alien skrev:Nu när både de med "infantil autism" och "Aspergers syndrom" ska kallas autister, så blir det lite svårt att marknadsföra oss som bara annorlunda tänkande. De flesta autister är ju också begåvningshandikappade. Så då måste man börja med att förklara att man tillhör den minoritet som är normalbegåvad. Sedan ska man förklara att inte alla aspergare/normalbegåvade autister är rigida, pedantiska, egoistiska och totalt omöjliga. Känns övermäktigt. Särskilt som just ens argumenterande för hur olika vi är och hur diskriminerade vi blir i sig ses som ett bevis på att vi är envisa och självömkande och aldrig ger oss. Allting kan vändas emot en.

Eller så struntar man i det och förutsätter att folk fattar det ändå. Jag har svårt att förstå varför man ser ner på utvecklingsstörda i Asperger världen.

För att man inte vill bli ansedd och behandlad som utvecklingsstörd när man inte är det. Har du inte läst om hur irriterade många blir på att folk talar extra långsamt och tydligt till dem etc?

Ett annat problem är att man förutsätts inte ha några riktiga problem jämfört med de utvecklingsstörda autisterna. Att folk tycker att man överdriver el skyller ifrån sig.

slackern skrev:

Alien skrev:Nu när både de med "infantil autism" och "Aspergers syndrom" ska kallas autister, så blir det lite svårt att marknadsföra oss som bara annorlunda tänkande. De flesta autister är ju också begåvningshandikappade.

Men vi har ju alltid räknats med bland autister för AS är ju autism, så jag förstår inte varför folk hänger upp sig på det, du får helt enkelt säga att du har en form utav högfungerande autism dvs ett IQ över 70.

På mig märks det ju direkt att jag inte är "utvecklingsstörd", hur ni andra uppfattas och som är oroliga hur ni uppfattas har jag inte den blekaste om.

Att märka direkt - det är svårt. I alla fall när det gäller att skilja mellan en lätt utvecklingsstörd och en normalbegåvad person. När jag en gång i tiden jobbade med handikappade, råkade jag lämna en utvecklingsstörd kille med en kvinna som kände honom och som sa att det var inga problem. Jag hade glömt nåt och skulle hämta det. Sedan hörde jag av en kollega att jag inte borde ha gjort det för hon är också utvecklingsstörd. Och jag har haft flera elever också, där vi har varit osäkra, fast vi har haft dem ett tag.

Tyvärr så förekommer det också att just Aspergare som har mycket hög IQ tas för lite utvecklingsstörd, för att de kommer med "så konstiga ideer". Sen är det ju också så att man lätt kan tas för korkad om man inte begriper sig på alla sociala koder. Det har hänt mig, visserligen på nätet, men ändå. Och ibland tror folk inte direkt att man är mindre intelligent, men de kan tro att man är omogen, inte tar ansvar eller har dåligt självförtroende (i situationer då det inte är så, utan då det snarare beror på att man undviker sånt som man vet att man inte kan göra så bra).

Alien skrev:

Liljan skrev:

Alien skrev:Nu när både de med "infantil autism" och "Aspergers syndrom" ska kallas autister, så blir det lite svårt att marknadsföra oss som bara annorlunda tänkande. De flesta autister är ju också begåvningshandikappade. Så då måste man börja med att förklara att man tillhör den minoritet som är normalbegåvad. Sedan ska man förklara att inte alla aspergare/normalbegåvade autister är rigida, pedantiska, egoistiska och totalt omöjliga. Känns övermäktigt. Särskilt som just ens argumenterande för hur olika vi är och hur diskriminerade vi blir i sig ses som ett bevis på att vi är envisa och självömkande och aldrig ger oss. Allting kan vändas emot en.

Eller så struntar man i det och förutsätter att folk fattar det ändå. Jag har svårt att förstå varför man ser ner på utvecklingsstörda i Asperger världen.

För att man inte vill bli ansedd och behandlad som utvecklingsstörd när man inte är det. Har du inte läst om hur irriterade många blir på att folk talar extra långsamt och tydligt till dem etc?

Ett annat problem är att man förutsätts inte ha några riktiga problem jämfört med de utvecklingsstörda autisterna. Att folk tycker att man överdriver el skyller ifrån sig.

Precis. Och jag som kan bli otålig redan i normal fall, om folk förklarar för mycket (min ADHD), blir ännu mera otålig om folk skulle tro att det krävs extra långsamma eller detaljerade förklaringar. Det händer mig dock inte så ofta i vardagen. Jag ser väl inte handikappad ut. Däremot har folk på nätet ibland tyckt att jag var korkad när jag inte förstått situationer eller vad som förväntades.

Toblerone skrev:

slackern skrev:

Alien skrev:Nu när både de med "infantil autism" och "Aspergers syndrom" ska kallas autister, så blir det lite svårt att marknadsföra oss som bara annorlunda tänkande. De flesta autister är ju också begåvningshandikappade.

Men vi har ju alltid räknats med bland autister för AS är ju autism, så jag förstår inte varför folk hänger upp sig på det, du får helt enkelt säga att du har en form utav högfungerande autism dvs ett IQ över 70.

På mig märks det ju direkt att jag inte är "utvecklingsstörd", hur ni andra uppfattas och som är oroliga hur ni uppfattas har jag inte den blekaste om.

Att märka direkt - det är svårt. I alla fall när det gäller att skilja mellan en lätt utvecklingsstörd och en normalbegåvad person. När jag en gång i tiden jobbade med handikappade, råkade jag lämna en utvecklingsstörd kille med en kvinna som kände honom och som sa att det var inga problem. Jag hade glömt nåt och skulle hämta det. Sedan hörde jag av en kollega att jag inte borde ha gjort det för hon är också utvecklingsstörd. Och jag har haft flera elever också, där vi har varit osäkra, fast vi har haft dem ett tag.

Tyvärr så förekommer det också att just Aspergare som har mycket hög IQ tas för lite utvecklingsstörd, för att de kommer med "så konstiga ideer". Sen är det ju också så att man lätt kan tas för korkad om man inte begriper sig på alla sociala koder. Det har hänt mig, visserligen på nätet, men ändå. Och ibland tror folk inte direkt att man är mindre intelligent, men de kan tro att man är omogen, inte tar ansvar eller har dåligt självförtroende (i situationer då det inte är så, utan då det snarare beror på att man undviker sånt som man vet att man inte kan göra så bra).

Jag sa att på mig märks det direkt att jag inte är utvecklingsstörd, om vissa andra med AS ser muppiga ut eller beter sig muppigt är deras problem.

Så om man blir utsatt för fördomar och diskriminering så är det ens eget fel? Ja, somliga gör det lätt för sig. Då finns ju inga problem och funktionshindrade behöver inte skrivas in i HMF-lagen. Frågan är varför lagen i så fall behövs för någon.

Ja om folk ser muppiga ut eller beter sig muppigt är det deras eget problem om dom är normalbegåvade. Man behöver faktiskt inte vara helt omöjlig att ha att göra med om man har AS, att uppföra sig hyfsat och vara lite diplomatisk och ödmjuk underlättar kontakten med andra människor. Det brukar oftast faktiskt vara bägges fel om två träter, det är bara barnsligt att alltid skylla ifrån sig att det är den andra människans fel att man själv aldrig har fel.

Däremot om man blir diskriminerad har man all rätt att säga ifrån och markera att det är inte ett OK beteende.

Men problemet var om det skulle förbjudas att hetsa mot funktionshindrade. Som det nu är kan folk skriva precis vad osann skit som helst om oss, sådant som är förbjudet att skriva om andra minoriteter (etniska, religiösa, sexuell läggning etc).

En del är ju emot hela lagen om HMF och för total yttrandefrihet, så det finns ingen enighet här. Men om man inte är det, så borde man ju kunna stödja det kravet.

Men det har väl gått via de organisationer för autister/aspergare som finns.

slackern skrev:Ja om folk ser muppiga ut eller beter sig muppigt är det deras eget problem om dom är normalbegåvade. Man behöver faktiskt inte vara helt omöjlig att ha att göra med om man har AS, att uppföra sig hyfsat och vara lite diplomatisk och ödmjuk underlättar kontakten med andra människor. Det brukar oftast faktiskt vara bägges fel om två träter, det är bara barnsligt att alltid skylla ifrån sig att det är den andra människans fel att man själv aldrig har fel.

Däremot om man blir diskriminerad har man all rätt att säga ifrån och markera att det är inte ett OK beteende.

Hur man ser ut kan man ju inte helt styra över. Dvs. det finns folk med Asperger som ser lite udda ut, även utan att klä sig udda. Lite nollställda, uttryckslösa. Andra pratar för högt eller ojämnt eller skrattar konstigt.

Och visst kan det bra att vara lite diplomatisk (vilket de med lite svårare Asperger också kan ha svårt för) och ödmjuk. Det hjälper däremot inte heller om man missförstår situationer, eller inte kan bedöma situationer tillräckligt bra för att kunna säga eller göra något passande. Då hamnar man lätt i situationen att nån vräker ur sig: Är du dum, eller???

Visserligen skulle det inte heller hjälpa att förklara för såna att man har Asperger, de vill ju vara taskiga. Fast... kanske inte alla ändå. Diagnosen är ju då ett första steg till att man ska kunna förklara för folk att man just inte är dum i huvudet. De som är riktigt elaka och bara vill djävlas - då kanske lagstiftning skulle bita bättre. Diskriminering är väldigt svårt att bevisa. Det märkte jag själv när jag blev bort-mobbad från ett jobb. Det fanns inte klara bevis. Men det är ju mer i såna sammanhang, jobb och så - diskriminering alltså. Här pratar vi ju snarare förtal, eventuellt ofredande

Toblerone skrev: Diskriminering är väldigt svårt att bevisa. Det märkte jag själv när jag blev bort-mobbad från ett jobb. Det fanns inte klara bevis. Men det är ju mer i såna sammanhang, jobb och så - diskriminering alltså. Här pratar vi ju snarare förtal, eventuellt ofredande

Men var det pga din AS dom ville ha bort dig? Eller var det något annat? Jag har själv fått "sparken" från jobb, men där kan jag ta på mig ett eget ansvar att jag var inte rätt man för jobbet, inte blir jag bitter på det livet går vidare.

Men det är förjävligt att du blev utfryst och utmobbad men tyvärr är det så arbetsgivare bär sig åt för att bli av med folk i och med att det är rätt svårt att ge folk sparken i Sverige.

slackern skrev:

Toblerone skrev: Diskriminering är väldigt svårt att bevisa. Det märkte jag själv när jag blev bort-mobbad från ett jobb. Det fanns inte klara bevis. Men det är ju mer i såna sammanhang, jobb och så - diskriminering alltså. Här pratar vi ju snarare förtal, eventuellt ofredande

Men var det pga din AS dom ville ha bort dig? Eller var det något annat? Jag har själv fått "sparken" från jobb, men där kan jag ta på mig ett eget ansvar att jag var inte rätt man för jobbet, inte blir jag bitter på det livet går vidare.

Men det är förjävligt att du blev utfryst och utmobbad men tyvärr är det så arbetsgivare bär sig åt för att bli av med folk i och med att det är rätt svårt att ge folk sparken i Sverige.

När arbetsgivaren fick reda på min diagnos (ADHD då) så började hon behandla mig som ett barn, och plötsligt var det fel på saker jag gjorde. Jag hade jobbat där i 9 år då, chefen kanske i 2 år. Jag anmälde till DO men man kunde inte bevisa något, rektorn hade varit så skickligt att man inte kunde bevisa nåt. Jag fick sämre arbetsuppgifter och det sattes in konstiga åtgärder som inte var till nån nytta, antagligen bara för att jävlas och jag bytte sedan jobb själv, stod inte ut.

Toblerone skrev:

slackern skrev:

Toblerone skrev: Diskriminering är väldigt svårt att bevisa. Det märkte jag själv när jag blev bort-mobbad från ett jobb. Det fanns inte klara bevis. Men det är ju mer i såna sammanhang, jobb och så - diskriminering alltså. Här pratar vi ju snarare förtal, eventuellt ofredande

Men var det pga din AS dom ville ha bort dig? Eller var det något annat? Jag har själv fått "sparken" från jobb, men där kan jag ta på mig ett eget ansvar att jag var inte rätt man för jobbet, inte blir jag bitter på det livet går vidare.

Men det är förjävligt att du blev utfryst och utmobbad men tyvärr är det så arbetsgivare bär sig åt för att bli av med folk i och med att det är rätt svårt att ge folk sparken i Sverige.

När arbetsgivaren fick reda på min diagnos (ADHD då) så började hon behandla mig som ett barn, och plötsligt var det fel på saker jag gjorde. Jag hade jobbat där i 9 år då, chefen kanske i 2 år. Jag anmälde till DO men man kunde inte bevisa något, rektorn hade varit så skickligt att man inte kunde bevisa nåt. Jag fick sämre arbetsuppgifter och det sattes in konstiga åtgärder som inte var till nån nytta, antagligen bara för att jävlas och jag bytte sedan jobb själv, stod inte ut.

Det kan jag förstå att du gjorde. Det låter helt klart som diskriminering från chefens sida, eller att vederbörande gjorde sig lustig på din bekostnad. För vad jag har förstått så är du en stolt yrkeskvinna. Vissa som gnäller att dom har fått sparken verkar inte inse sina egna brister.

slackern skrev:

Toblerone skrev:

slackern skrev:
Men var det pga din AS dom ville ha bort dig? Eller var det något annat? Jag har själv fått "sparken" från jobb, men där kan jag ta på mig ett eget ansvar att jag var inte rätt man för jobbet, inte blir jag bitter på det livet går vidare.

Men det är förjävligt att du blev utfryst och utmobbad men tyvärr är det så arbetsgivare bär sig åt för att bli av med folk i och med att det är rätt svårt att ge folk sparken i Sverige.

När arbetsgivaren fick reda på min diagnos (ADHD då) så började hon behandla mig som ett barn, och plötsligt var det fel på saker jag gjorde. Jag hade jobbat där i 9 år då, chefen kanske i 2 år. Jag anmälde till DO men man kunde inte bevisa något, rektorn hade varit så skickligt att man inte kunde bevisa nåt. Jag fick sämre arbetsuppgifter och det sattes in konstiga åtgärder som inte var till nån nytta, antagligen bara för att jävlas och jag bytte sedan jobb själv, stod inte ut.

Det kan jag förstå att du gjorde. Det låter helt klart som diskriminering från chefens sida, eller att vederbörande gjorde sig lustig på din bekostnad. För vad jag har förstått så är du en stolt yrkeskvinna. Vissa som gnäller att dom har fått sparken verkar inte inse sina egna brister.

Om jag ska vara helt ärlig, så finns det säkert små brister pga NPF. Allt ifrån att jag kan bli distraherad lite mer än andra till att jag inte är lika duktig på det sociala. Men det är ändå småsaker, kan kompenseras, eller i värsta fall kan man anpassa så att man inte behöver göra vissa saker. Definitivt inga stora grejer. Men den chefen mobbade ju också bort kollegor som var fysiskt sjuka.

Vad bra att jag inte gjorde det, ibland får jag en känsla av att det är bättre att vara tyst än att jag skriver nått.

Lyssnar oftast inte på den känslan dock

"Om jag ska vara helt ärlig, så finns det säkert små brister pga NPF."

Säg den NT som inte har små brister. Det har alla. och om dom bristerna skiljer sig från dom "normala bristerna" som många har så ska man helt plötsligt behöva ursäkta sig extra mycket, eller känna sig förminskad pga dom. Nån slags mental fascism eller vad man ska kalla det.



"Särskilt som just ens argumenterande för hur olika vi är och hur diskriminerade vi blir i sig ses som ett bevis på att vi är envisa och självömkande och aldrig ger oss. Allting kan vändas emot en."

Precis, och det görs nästan alltid också.
För dom flesta NT:s så handlar det inte om att ha rätt, utan att få rätt. Och då är oftast många otrevliga tillvägagångssätt "tillåtna".
Få rätt, kan man givetvis få, utan att ha rätt.



"Eller så struntar man i det och förutsätter att folk fattar det ändå. Jag har svårt att förstå varför man ser ner på utvecklingsstörda i Asperger världen."

För ett gäng år sen var jag admin på en annan autism site, och av nån anledning så blev vi "affilierade" med en downs syndrom site. Kommer ihåg att jag fann det irriterande och "pinsamt" på nått vis. En tid efter att jag lämnat den siten (inte pga av det), så funderade jag över varför jag kände som jag gjorde inför att bli affilierad med downs syndrom. För det kändes ju såklart fel att känna så, även om det var så jag kände.
Jag är inte säker på varför, ser absolut inte ner på utvecklingsstörda.
Kanske handlar det om att man som aspie är så van att bli missförstådd på nått vis.
Eller bli sedd på som någon man inte känner sig som, om man säger att man är autistisk/aspie.
Tror inte det oftast handlar om att man ser ner på utvecklingsstörda, även om jag förstår om det kan tolkas så.