Thunderchild skrev:
Det verkar som om du beskyller mig för att hitta på fast jag refererar till litteratur på området..

Antingen har du missförstått eller övertolkat litteraturen å det grövsta, eller så har jag totalt missförstått vad det var du angåg dig ha läst i litteraturen. Det sistnämnda kan mycket väl vara fallet med tanke på hur svårt vi har haft att förstå varandra i den här tråden.

Angående ditt citat.. Jag förstår vad du menar och jag var lite onödigt hård. Du har inte varit med så länge på forumet och har ingen möjlighet att känna mig så bra.

Du har ju missat alla mustiga diskussioner om alfahannar och genus vi hade förra året...

Så.. Sorry..

Ingen fara. Jag inser ju nu att du uppenbarligen inte menade vad jag trodde när jag skrev det där. Å andra sidan vet jag inte riktigt om det var så självklart i det läget att inse att du menade något annat. Mitt syfte var som sagt menat som sympati, även om det tydligen gick alldeles snett. Får väl skylla på att jag är AS.

Jo, de tidigare diskussionerna har jag nog missat, och eftersom jag inte tycker mig ha sett några ledtrådar om att någon tidigare diskussion skulle vara relevant, så har jag förstås inte insett att så skulle kunna vara fallet.

Hur som helst, det är uppenbart att många av oss har missförstått dig, och i synnerhet verkar vi två ha missförstått varandra rejält. Jag måste erkänna att jag inte längre alls förstår vad du egentligen ville och hoppades på med denna tråd, och jag vet inte om du har förstått vad jag har menat. Men Ibland får man helt enkelt konstatera att man inte förstår varandra och att det inte var något illa ment från någondera parten.

weasley skrev:KS.

Jag fattar inte att du orkar tjattra om likhetsfeminism jämt. Jag är övertygad om att sugröven fick precis lika ont av att bli slagen som TC fick av att bli slagen. Och inte hade de förtjänat det i något av fallen.

Jag tror att KS ville förklara utlösningmekanismen.
När en kille slår en tjej så är det oftast sex/maktbehov med i leken.
Men när en kille slår en kille så rör det oftast den gruppsociala heirakin.

Båda är minst lika illa men utlöses av olika saker.

---
På stan på allmän plats
Rent statistiskt så utsätts kvinnor för våldtäckt oftare än killar.
Men killar blir misshandlade oftare än kvinnor.

Tack för det, Ufo. Precis så jag menade. Dåligt av mig att uttrycka mig luddigt.

Kvasir skrev:Hur som helst, det är uppenbart att många av oss har missförstått dig, och i synnerhet verkar vi två ha missförstått varandra rejält. Jag måste erkänna att jag inte längre alls förstår vad du egentligen ville och hoppades på med denna tråd, och jag vet inte om du har förstått vad jag har menat. Men Ibland får man helt enkelt konstatera att man inte förstår varandra och att det inte var något illa ment från någondera parten.

Försök att tänka dig in i följande scenario:

Klockan är halvsex när jag kommer hem och sätter mig framför datorn.. Det har bara gått några minuter sedan jag rest mig upp från golvet i hotellrummet efter överfallet.

Jag är berusad, förbannad, frustrerad och besviken. Samtidigt är jag enormt lättad över att komma undan utan skador.

Spontant ville jag bara skriva av mig och berätta i stora drag vad som hänt och vad jag kände.

Stort tack till de första som svarade på ett bra sätt innan nassekriget och de mera dömande inläggen började rasa in. Ditt var först Kvasir där du ifrågasätter mitt val av umgänge. Om jag ska försöka förklara hur det kändes så är det första jag tänker på tjejen som blivit våldtagen och söker hjälp bara för att få höra att hon får skylla sig själv när hon har så kort kjol.

Om vi ska återgå till att förklara beteendet så är nog KS närmast med sitt första inlägg. Naturligtvis. Vem kan djungeln bäst? Infödingen eller han som sitter på kammaren och läser om den i böcker?

Vi nuddade vid åtminstone ett känsligt ämne som framkallade viss reaktion hos "tuffingen". Eftersom jag alltid haft en fot i den kroppsfixerade gymvärlden så har jag förvånat kunna konstatera att dom tuffaste killarna är de som ofta har mest nojor och komplex.

Jag har vid ett par tillfällen knäckt riktiga biffar bara genom att vara jag: Spontan, alldeles för rak och i deras ögon förmodligen näst intill untouchable då jag nästan helt saknar dessa nojor och komplex.

I början på kvällen var jag noga med att ge honom respekten att betrakta honom som alfa. Succesivt så övertog jag nog den rollen helt omedvetet. Det blev inte bättre av att de senare anlända killarna uppfattade vem som hade tillåtelsen att invadera alfakvinnans personliga zon och med stora ögon dräglade av avund.

Dom förstärkte genast min position som jag själv inte hade en tanke på.

Flera saker alltså som troligen gjorde att biffen surnade till mer och mer tills han slutligen exploderade.

Vänder mig fortfarande emot drogteorin.. Vanlig sprit räcker gott för en osäker kille som känner sig mer och mer pressad, trängd och kränkt medans jag är i mitt esse. Hans sidekick och stora beundrare tvekar inte att agera när han får en chans att samla pluspoäng.

Jag missar alla signaler. Men sedan gör jag nog allt rätt av ren instinkt. Dom lyckas inte skrämma mig. Dom lyckas inte få mig förbannad och ge sig själva en förevändning att bruka grovt våld direkt. Dom står villrådiga och vet inte hur dom ska hantera mig.

Visst hade jag kanske kunnat gå därifrån lite tidigare, men jag ville gärna försöka förstå och reda ut allt.. I vissa avseenden blir man ju faktiskt bara mera korkad av alkohol..

När det händer en själv el andra något, så vill man gärna fundera på vad det beror på och vad man (andra) borde göra för att undvika att råka ut för samma sak i framtiden.

Det kan tolkas som att man skuldbelägger offret, men det är det ju inte om man tänker rationellt.

För att anknyta till våldtäkt: Det är inte offrets fel att hon blir våldtagen, det är våldtäktsmannens. Men om man vill slippa bli våldtagen så har man större chans om man undviker att supa sig full och gå hem till en kille man träffat först i kväll och alltså inte känner. Riskminimering helt enkelt. Fast påpekar man det för NT så blir det ett ramaskri och man får höra att man skuldbelägger tjejerna bla bla. Känslor i stället för förnuft.

Likaså är det större risk för en kille att bli rånad och/el nedslagen om han dricker för mycket och går hem till okända.

Jag har inte slagits sen jag var barn. Men jag vet att min första instinkt var att slå tillbaka, även om den andre var starkare (och det var de flesta). Men det finns alltså folk som är så behärskade att de kan stå emot och stå passiva efter att ha blivit slagen och försöka resonera med slagskämpen. Och det är mycket möjligt att det var helt rätt strategi denna gång. Men jag vet hur många gånger jag läst om hur en eller flera slagit och sparkat offret, trots att det inte gjorde motstånd, så jag tycker det låter som en riskabel strategi.

Thunderchild skrev:Försök att tänka dig in i följande scenario:

Klockan är halvsex när jag kommer hem och sätter mig framför datorn.. Det har bara gått några minuter sedan jag rest mig upp från golvet i hotellrummet efter överfallet.

Jag är berusad, förbannad, frustrerad och besviken. Samtidigt är jag enormt lättad över att komma undan utan skador.

Spontant ville jag bara skriva av mig och berätta i stora drag vad som hänt och vad jag kände.

Jag får erkänna att jag nog läste lite slarvigt så jag missade att det hade hänt så nyligen och du kanske inte hade hunnit återhämta dig.

Stort tack till de första som svarade på ett bra sätt innan nassekriget och de mera dömande inläggen började rasa in. Ditt var först Kvasir där du ifrågasätter mitt val av umgänge. Om jag ska försöka förklara hur det kändes så är det första jag tänker på tjejen som blivit våldtagen och söker hjälp bara för att få höra att hon får skylla sig själv när hon har så kort kjol.

Vänta nu, jag var absolut inte först med det. Jag tittade just tillbaka i tråden, och det vare flera före mig som sade ungefär samma sak, om än i andra ord. Jag ifrågasätter att umgås med människor som kan tänkas bli våldsamma om man själv vill undvika våld, och jag förutsatte att du inte gillade att bli slagen. Alltså torde dessa killar inte vara något umgänge du vill ha. Problemet förefaller ha varit just att du inte i förväg såg några varningstecken, vilket du ju själv har påpekat ett antal gånger. Till skillnad från många andra, så har jag heller inte påstått att killarna måste vara knarkare. Det kan tänkas att det bara handlade om alkohol, vad droger beträffar, men det är helt klart inga normala killar som beter sig så där.

I början på kvällen var jag noga med att ge honom respekten att betrakta honom som alfa. Succesivt så övertog jag nog den rollen helt omedvetet. Det blev inte bättre av att de senare anlända killarna uppfattade vem som hade tillåtelsen att invadera alfakvinnans personliga zon och med stora ögon dräglade av avund.

Jag vet inte vad du lägger i att kalla någon alfahanne, men använder jag det om någon så är det en person som man bör vara försiktig med, även om man inte nödvändigtvis ska vänta sig fysiskt våld. Alfahannar är en pest för sin omgivning. Så svaret är väl helt enkelt att det första varningstecknet du missade var att en alfahanne är ett vandrande varningstecken i sig.

Jag förstår inte de som inte tycker kön är relevant i sammanhanget, för mig är det synnerligen relevant. Jag är uppväxt i tuff arbetarmiljö där det var mer regel än undantag att testosteronstinna killar rök ihop och slogs när alkoholen satte in. Blev jag attackerad av en kille slog jag tillbaks, man fick några smällar och gav några tillbaks.

Några gånger blev jag attackerad av överförfriskade tjejer men då värjde jag mig bara. Killar som slog tjejer såg jag överhuvudtaget aldrig och skulle det ha skett så hade killen fått alla andra killar på sig. För mig är det enkelt, killar slåss inte med tjejer eftersom vi är fysiskt starkare.

Nu är det över tjugo år sedan jag var ute i svängen men det är väl inte totalt uppochnervända världen nu, eller?

sugrövmanövern skrev:Jag blev slagen en gång, på en fest, och ju fler smällar jag tog emot utan att reagera, desto argare blev han. Slog och slog och slog, jag blev helt blå och hade två igenmurade ögon innan han var färdig.

Vad bör man göra för att bli skonad? Gråta? Huka sig? Fast det verkade inte hjälpa, för en annan gång slog han en karl, och han satt ner på golvet ihopkrupen med blodet sprutande, och fick stryk. Det bara flög tänder och grejer. Riktigt otäckt.

Det var en riktig psyko och i det läget gäller det väl bara att skrika högt, skydda sig och försöka fly fältet. Att ta emot några smällar lugnar inte en kille som det totalt har slagit slint i huvudet på.

Och till TC kan jag bara säga att det var skönt att du inte blev allvarligt skadad. Jag tror inte du kunde handlat så mycket annorlunda men "shit happens" när mycket alkohol är inblandat.

Kvasir skrev:Jag vet inte vad du lägger i att kalla någon alfahanne, men använder jag det om någon så är det en person som man bör vara försiktig med, även om man inte nödvändigtvis ska vänta sig fysiskt våld. Alfahannar är en pest för sin omgivning. Så svaret är väl helt enkelt att det första varningstecknet du missade var att en alfahanne är ett vandrande varningstecken i sig.

Kan inte annat än att hålla med.

Efter att ha läst hela tråden så kan jag inte säga mycket mer än att det varit roande läsning. Att folk kan missförstå varandra så kraftigt som vissa här gjort är lite lustigt, trots allt. Detta är inte riktat mot någon särskild och är inte menat som att vara nedlåtande på något sätt. Kommunikationsbrister orsakar lätt större problem, det enda man kan göra åt det är att försöka bli tydligare med vad man menar.

Jo, förresten. TC: Vad var det för känsliga ämnen som tangerades under kvällen?

Det var säkert nassepuh som snedtände och misshandlade Thunderchild på den där efterfesten, haha.

vetej skrev:Det var säkert nassepuh som snedtände och misshandlade Thunderchild på den där efterfesten, haha.

Jag delar inte ditt sinne för humor..

weasley skrev:

sugrövmanövern skrev:Jag backade undan när han gjorde närmanden och försökte kyssa mig. Då flippade han och skrek: Vad fan är det, luktar jag illa? De andra hade gått och lagt sig och sov. Men de vaknade sedan och fick stopp på honom. De vaknade av att det dunsade när han sparkade på mig.

Men förihelvete... hmmm... vad har du för skostorlek? Ska jag skicka dej ett par pjuck jag har som är lite för stora? Finfina stålhättor på dem du!

Vad gulligt av dig . Men det behövs inte, händelsen ligger tio år tillbaka i tiden och jag har bättre kännedom om människor nu.
Har en strategi för eventuella misshandels och våldtäktscenarion:
Pungen
ögonen
struphuvudet

Skor är bra vapen, jag sparkade honom med platådojor. Så han lyckades inte få av jeansen. Stålhättekängor hade varit ännu bättre!

weasley skrev:För sent att göra nåt åt just DET missfostret, men man kan ju tänka preventivt...

Han är död . Blev oerhört glad när jag hörde det.
Han fick smaka på mitt hämndbegär, jag tog en ganska gruvlig hämnd och jiddrade med hans känsloliv. Låtsades förlåta honom och bedyrade min kärlek till fanskapet. Sedan dissade jag honom efter ett tag. Hans kärlekssorg ledde till att han började knarka igen, han var före detta amfetaminist. Förhoppningsvis var det det som slutligen ledde till hans död.

Jävlas inte med ett aspiepsycho! Han slog fel tjej.

Thunderchild skrev:
Visst hade jag kanske kunnat gå därifrån lite tidigare, men jag ville gärna försöka förstå och reda ut allt.. I vissa avseenden blir man ju faktiskt bara mera korkad av alkohol..

Eller så är det Aspigt? Jag gjorde också så när jag blev misshandlad, försökte resonera med mannen, få honom att förklara varför han slog. Försökte få allt bra, ville inte ha någon konflikt. Jag ville fatta vad jag hade gjort för fel, men fick inget svar.

Det enda han sade sedan när han nyktrat till var offermentalitetsgrejer, hur oförlåtligt det han gjort var, hur arg jag måste vara. Han sade till andra att han inte förstod varför han slog "Hon sade ju bara nej". Men något skäl måste det ju ha funnits....
Sådana där tar aldrig ansvar för sina känslor, och skulden lades indirekt över på mig . Det gjorde mig ännu mer bitter och hatisk gentemot honom.

Charley? skrev:Jo, förresten. TC: Vad var det för känsliga ämnen som tangerades under kvällen?

Det kan ha varit flera som jag inte ens tolkade som känsliga ämnen, okänslig som jag är.. Men jag minns ett mera konkret:

Han sa att jättenmånga människor runt 30 färgar håret för att det börjar bli grått och jag svarade skrattande att han måste skoja med mig. Att det säkert finns 30 åringar som är gråhåriga men att det knappast är väldigt vanligt..

Av hans sura uppsyn att döma och med tanke på vad som hände senare drar jag slutsatsen att hans naturliga kalufs hade stänk av grått i sig och att han därför sett sig tvungen att tona håret för att dölja det, och att detta var förenat med någon sorts känsla av skam..

Thunderchild skrev:

Charley? skrev:Jo, förresten. TC: Vad var det för känsliga ämnen som tangerades under kvällen?

Det kan ha varit flera som jag inte ens tolkade som känsliga ämnen, okänslig som jag är.. Men jag minns ett mera konkret:

Han sa att jättenmånga människor runt 30 färgar håret för att det börjar bli grått och jag svarade skrattande att han måste skoja med mig. Att det säkert finns 30 åringar som är gråhåriga men att det knappast är väldigt vanligt..

Av hans sura uppsyn att döma och med tanke på vad som hände senare drar jag slutsatsen att hans naturliga kalufs hade stänk av grått i sig och att han därför sett sig tvungen att tona håret för att dölja det, och att detta var förenat med någon sorts känsla av skam..

Jag tror att han hade rätt om gråhårigheten och du fel. Men det var ju ingen anledning att bli så himla arg. Han måste verkligen vara utseende- och ungdomsfixerad (och dessutom ha extremt dåligt ölsinne).

Grå hårstrån kan komma tidigt men det syns mest om man är mörkhårig, mindre om man har askblont hår. Det är också olika för olika folkslag; asiater kan vara svarthåriga utan grått långt upp i håren, deras jämnåriga i Västerlandet har grått, vitt el färgat hår. Min egen hund blev gråhårig redan vid ett år runt munnen, vilket är ungt även för en hund.

Den här kvinnan blev gråhårig redan i gymnasiet: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article357401.ab

Kvasir skrev:[Jag vet inte vad du lägger i att kalla någon alfahanne, men använder jag det om någon så är det en person som man bör vara försiktig med, även om man inte nödvändigtvis ska vänta sig fysiskt våld. Alfahannar är en pest för sin omgivning. Så svaret är väl helt enkelt att det första varningstecknet du missade var att en alfahanne är ett vandrande varningstecken i sig.

Du missade som sagt den fascinerande tråden vi hade härom året om alfahannar. Du har oxå precis som de flesta en vanföreställning om vad en alfahanne är.

En alfahanne är en som har den naturliga auktoriteten i en grupp, vilken grupp som helst. Han är inte en pest för sin omgivning av naturen utom för de andra hannar som får se sig brädade i kampen om honornas uppmärksamhet.

Silverryggen i gorillaflocken är störst, starkast och troligen oxå äldst och mest erfaren. Han har en särställning då han ses och ser sig som den naturliga ledaren och han är oxå den som ytterst skyddar flockens medlemmar mot yttre hot.

På festen var jag en glad och avspänd pajas. Samtidigt var jag fysiskt störst och äldst och hade en personlig inbjudan till festen av Kvinnan som de flesta yngre hormonstinna män av naturliga skäl skulle riskerat att dö för.

Den självklara ledaren i den lilla besökande flocken ansträngde sig säkert hårt för att vara trevlig och behålla fattningen men till slut så brast det för honom..

Thunderchild skrev:Var på krogen ikväll å blev medbjuden på efterfest av en underskön kvinna.. Hon hade hyrt ett rum i stan med väninnan och två bästa killkompisarna..

Fick verkligen bra respons av killarna och ansträngde mig för att återgälda gästfriheten..
Hade långa seriösa samtal med båda och kände att det var bra mellan oss..

Plötsligt när jag befann mig ensam i köket med den stora tatuerade kompisen så hoppade han på mig utan förvarning och bröt ned mig på golvet..

Jag såg till att hamna ovanpå och gick in i en liggande klinch och försökte resonera med honom när hans kompis sprang fram och stampade mig i huvudet..

Som tur var så hade väninnan bjudit ett par killar från stan som kom å avbröt den stampande killen så jag kunde ta mig upp.. Otäck tanke att jag varit ensam med de två killarna som varit så trevliga och verkligen gjort så jag kände mig hemma..

Jag blev verkligen lurad.. Gjorde allt för att visa mig seriös och vänskaplig mot hennes kompisar, och de tog emot mig som en vän för att plötsligt utan förvarning attackera mig..

Otäck känsla att människor som man verkligen upplevt att man fått kontakt med visar sig fullständigt falska.

Jag lämnade festen så fort jag kunde.. Hoppas jag aldrig ser min kompis, den stora med tatueringar igen, för jag är rädd att jag kommer slå honom sönder och samman för hans fega och falska sätt..

Ett fall för Leif "GW" Persson? Skämtosido..

Svartsjukedrama..

Tråkig incident, TC. "Lita aldrig på NT" är dock en osund övergeneralisering (att lita på något/nångon...en annan tråd ). Med reservation för det uppenbara, jag var ju inte där etc, kan jag ju bidra ett tänkbart "fantasi scenario":

Killen som blev våldsam var kanske ansåg sig "ha något" med den "undersköna kvinnan" och var antagligen en väldigt svartsjuk typ.
Bodde killen där? eller blandar jag ihop saker? Isåfall är det ju troligt att det är något i den stilen.

Du var antagligen ett hot bara av att vara inbjuden av henne och han ville väl bara bli av med dig från första början. Hans vän var mer eller mindre införstådd i detta.

"Håll dina vänner nära, men dina fiender närmare" kan va en aspekt. Ibland spelar folk trevliga för att få ut information om sin moståndare, stämmer också in på svartsjukt beteende. Men nu var det ju dessutom problemet att du har AS och kanske, som du någonstans nämde, inte "läser av" spelet.

Dessutom är kommunikationen två vägar, och därav kan ju NT-motparten "läsa" dig fel (tex. läsa in signaler som du inte avsåg något med,misstolka dig etc). Kanske t.o.m var det så att de inbillade sig att du va helt införstådd i det dolda spelet om tjejen och att du bara va otroligt arrogant och självsäker. Tiden gick och killens frustration tog över alltmer när han insåg att du inte hade tänkt ge upp och lämna fältet fritt för honom.

Att gå över i våld helt utan förvarning är ju inte som det ska, och alkoholen i kombination med andra saker som svartsjuka (kanske han hade något förflutet med tjejen ifråga). Det funkade inte att "spela ut dig", och att bröja tala i talspråk fanns inte på menyn, så det blev våld.
Kompisen var inte i samma rum när våldet började?

Tråkigt att det skulle gå så långt. Mitt tips är att minska alkoholhalten när du är ute. Det borde kanske kan ge dig ett försprång. Du gjorde inget egentligt fel, utifrån vad du hade att gå på(dock töcknad av alkohol?). De där snubbarna försökte spela spel men misslyckades och tog då till våld. Finns inget annat än att stå upp försvara sig i en sådan situation och försöka bli mer uppmärksam lyhörd, misstänksam nästa gång...

Jag har var i en situation en gång eller två, dock UTAN våld inblandat. Alltså, en tjej jag varit intresserad av. Men inte varit den enda i det avseendet. Kvällen går, festen går mot sitt slut. De som är intresserade stannar kvar, men önskade att den andra gick upp i rök, men man säger inget utan spelar cool, till slut ger en upp och går hem. Då har jag dock varit fullt medveten och sett vad som pågått och vetat att den andre killen också var intresserad etc, så jag kanske inte är helt borta på "Theory of Mind"-planet, trots allt...

En anekdot: Jag och en tjej, dansandes på någon studentfest, med i bilden också en konkurrent, ett "tredje-hjul" som följt med överallt. Det fina var att det var lite skojjig "disco-rök" på dansgolvet. Jag tog tillfället i akt och tog tjejen i handen och smög ut ur discot när dansgolvet blev en tillfällig dimma, så jag fick va ifred med tjejen. Lite senare blev vi tillsammans...

Alltså jag valde valde en lite mer påhittig strategi istället för att bara vara envis. Men min situation var där helt annan. Jag såg inte min konkurrent som någon att vara social tillbaka mot utan riktade fokus till det intressanta, tjejen...

Det här med att inte slå tjejer... varför är det så oetiskt? Om en tjej attackerar dig och vill göra dig illa, varför får man inte hindra henne genom att slå henne?

Slå en tjej i försvar är liknande som att slå ett barn som ger sig på dig i ilska, det är onödigt. Stoppa dem fysiskt ja men en högerkrok är lixom lite overkill.

Lite stats, en kille har i genomsnitt 40% större muskelmassa än en tjej

vetej skrev:Det här med att inte slå tjejer... varför är det så oetiskt? Om en tjej attackerar dig och vill göra dig illa, varför får man inte hindra henne genom att slå henne?

Om en tjej som var större än mig hoppade på mig och använde grovt våld för att skada mig så antar jag att jag inte skulle ha något val. Men allvarligt så känns det som om den risken är lika stor som att få en meteorit i skallen..


Normalt är en kvinna så mycket mindre och svagare så det skulle vara oförsvarbart att använda grovt våld mot henne.. Historiskt sett verkar man ju anse att kvinnor oftare handlar i affekt. Att dom har PMS eller bara är hysteriska.

Kvinnor brukar inte slåss som män och använda våld för att dominera och kränka så även om en liten tjej skulle veva så är det lite svårt att ta på allvar..