Hjälp, vi går under!

Alla frågor om Asperger i relation till barn och/eller föräldrarollen.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

Hjälp, vi går under!

Inläggav kabang » 2011-05-07 22:53:09

Hej alla! :-)236
Jag har precis reggat mig här. Har äntligen fått tid för en utredning för min son, snart 11 år. Har sedan 2005 sökt hjälp men hela tiden blivit misstänkliggjord. BUP har gått på hypotesen att det är mig det är fel på i alla år. JAG har satts i stödsamtal, inte min son.

Har läst lite här och känner igen så mycket. Känner mig både lättad och ledsen av det. Lättad, därför att jag ÄR rädd för att det verkligen ÄR mitt fel alltihop (han har en lillasyster som är 7 år som mår jättebra, trots att familjesituationen är helt kaotisk). Ledsen därför att man förstås inte vill att ens barn ska ha problem som kan medföra livslångt handikapp.
:-)077
Det har gått okej, inte bra, men okej tidigare. Jag har kunnat stå ut med att han får vansinnesutbrott över att alla hans kalsonger känns fel eller att det enda par byxor som han bestämt sig för att han kan ha på sig utan att få partiell förlamning och domningar hänger på tork efter att jag paniktvättat dem kvällen innan.

Jag kan ha överseende med att halva portionen mat ligger utanför hans tallrik när han äter, att han doppar håret i maten och att han behöver en timme för att ta sig ut genom dörren. Jag har kunnat skydda hans lillasyster hjälpligt mot hans verbala vulgariteter när han tycker att hon andas för högt eller sitter för nära och gör hans mat oätbar.
:-)146
Men nu vägrar han att acceptera min roll som vuxen. ALLT blir en personlig kränkning. Jag är elak, jag ljuger, jag älskar honom inte och jag vill förmodligen helst att han dör. Vilket han, när han blivit tillräckligt upprörd (vilket händer upp till 20 gånger om dagen), också tycker att han ska och så står han och karvar sig med en kökskniv mot halsen eller försöker strypa sig själv med olika hjälpmedel. Till saken hör att hans far gick bort genom suicid och att jag länge trott att det är detta som hans beteende beror på, vilket det säkert gör, till viss del.

Ta dagen idag, t ex. Han vaknar och ber mig genast att dra åt helvete. Därefter startar han (utan att fråga om lov) min dator och frågar om han får ladda ner en iPhone app. Jag säger nej. Han får utbrott som varar i 30 minuter. Och då pratar jag SKRIK och VRÅL konstant i 30 minuter. Syrran bestämmer sig för att gå ut i köket och rita istället. Då går han dit och ber henne hålla käften när hon nynnar.
:evil:
Han skriker obsceniteter åt mig när jag ryter till och ber honom att lämna lillsyrran utanför hans ilska. Därefter kräver han att jag ska kolla upp varför hans iPhone inte funkar som den ska. Jag säger att jag kan göra det EFTER att vi gjort dagens ärenden. Nytt utbrott. Han kan lika gärna ge bort sin *tretusen svärord* telefon och jag kan *tretusen svärord till* gå och dö.

Jag får ut honom i bilen och vi åker iväg. Han försöker strypa sig själv med sin t-shirt. Lillsyrran blir rädd förstås. Jag ringer de vi ska besöka och frågar om det finns något fik där de bor. Säger att jag behöver lugna sonen innan vi kommer. Jag får vägbeskrivning och lägger på. Nytt utbrott över att det tydligen inte var bråttom dit vi skulle. Jag är *tretusen svärord* lögnare som bara luras. Jag stannar bilen, sätter mig jämte honom i baksätet och säger: Om du mår så dåligt att du försöker strypa dig med din t-shirt, så är väl det mycket viktigare än att vi kommer i tid till ett möte?

Han bryter ihop och gråter. Säger att han är värdelös och att han vill dö. Blir undfallande och vill vara till lags. Vi träffar våra vänner. På väg därifrån föreslår jag att vi käkar sushi, vilket sonen älskar. Allt är frid och fröjd tills jag parkerar bilen hela 50 meter från sushistället. Nytt utbrott. Sedan utbrott över att han inte får äta jumbotallriken (för 360 kr). Nytt utbrott hemma för att han inte får spela dataspel... Det fortsätter och fortsätter. I oändlighet. Han blir ALDRIG nöjd. Jag kan ALDRIG göra rätt. Och jag VET att mitt jobb inte är att vara till lags, men det är sjukt jobbigt att alltid få tretusen svärord över sig så fort man överhuvudtaget visar sig.
:-)006
Skolan går åt skogen. Han kan inte fokusera, tappar bort alla sina saker, vet aldrig var han ska vara. Senaste matteprovet satt han och stirrade på siffran 3 hela tiden därför att den störde honom och han inte kunde sluta stirra på den. Han räknade inte ett enda tal. Föreslår jag att han ska göra läxorna har jag garanterat en son som försöker döda sig själv en halvtimme senare.

Han kommer i princip aldrig i tid till skolan eftersom hans kläder alltid är fel och han måste byta de strumpor som det tog honom 1 timme att hitta och sätta på sig när han ska ta på sig skorna. Och eftersom strumporna känns fel så är hela hans liv förstört och han kastar av sig alla kläder och slänger sig hejdlöst gråtande på sängen. Detta efter att jag mottagit tresusen obsceniteter för att jag stört honom när han torkat sig efter att ha sovit i duschen i 45 minuter (ja, jag fick släpa honom därifrån). Jag väcker honom 2,5 timme innan han börjar skolan. Det räcker sällan, men jag kan inte väcka honom mitt i natten. Dessutom tar det ofta flera timmar för honom att somna eftersom han hela tiden blir rädd för nya inbillade ljud eller kommer på nåt han bara måste fixa.
:cry:
Förlåt, detta blev långt. Jag behöver skriva av mig, antar jag. Jag undrar vad det finns för hjälp jag kan fråga efter. Jag är änka, inga släktingar finns, jag jobbar heltid för att få ekonomin att gå runt. Min dotter är en stark liten tjej som verkar må förvånansvärt bra i allt detta, men självklart påverkas hela familjen. Till saken hör att min son inte kan/vågart vara själv hemma och han är för stor för fritis. Det är en tidsekvation som inte går ihop för mig om vardagarna. Och vad ska jag ta mig till hela sommaren, när han är ledig och jag måste jobba?!

Jag skulle egentligen behöva få hjälp hemma och han skulle definitivt behöva få hjälp i skolan .De har slagit larm nu och sagt att det inte får och kan få fortgå som det gjort längre.


Jag älskar honom förstås, av hela mitt hjärta...
kabang
Ny medlem
 
Inlägg: 15
Anslöt: 2011-05-07

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Parvlon » 2011-05-07 22:56:33

Hur ofta skäller du på honom?

Det kanske är han som behöver avlastning..
Parvlon
Inaktiv
 
Inlägg: 14824
Anslöt: 2006-07-28
Ort: ∴ℜ∴Ψ∴ℜ∴

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav treeman » 2011-05-07 23:03:05

Det låter riktigt jobbigt det du skriver.

Jag hoppas han "växer ifrån" sitt extrema betéende.

Jag har "Asperger Diagnos" men var väldigt lugn som barn. Extremt lugn.
treeman
Inaktiv
 
Inlägg: 9825
Anslöt: 2009-04-07
Ort: Livetown

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Zombie » 2011-05-07 23:25:33

Parvlon skrev:Hur ofta skäller du på honom?

Det kanske är han som behöver avlastning..

Det där var förbannat fult och onödigt sagt. Jag vet inte hur man ska läsa inlägget för att inte begripa att här kanske är en förtvivlad människa som gör sitt bästa och mer därtill och ber om råd eller hjälp när det inte räcker.

Nog för att jag tänkte mig att sonens ständiga utbrott kan ha att göra också med att han är utmattad av sin egen hudlösa överkänslighet för allt möjligt och sin tungstyrda kropp. Kanske utifrån att redan ha ont om energi (på grund av ADD eller annat)? Om jag får gissa utifrån mig själv. Men det håller jag inte för otroligt att kabang anar.

Verkar som om BUP inte vet ett jota om neuropsykiatriska funktionshinder och alltså inte tar med det i sina kalkyler? Finns det någon barnhabilitering på orten, eller... har inte barn själv, vet någon annan vart man kan gå?
Annars är jag tyvärr inte i tänkande skick. :( Kan bara säga att det i mångt och mycket liknar saker vi i min familj skulle ha behövt hjälp med.
Zombie
 
Inlägg: 18093
Anslöt: 2007-12-26

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Parvlon » 2011-05-07 23:36:41

Jag skulle inte skriva det om jag såg det som onödigt. Att du tycker det var fult får stå för dig. Jag har aldrig påstått att jag sprider vackra tankar eller bilder vart jag än befinner mig.


Mitt bästa råd till TS är att lära sig hantera sin ilska. Kanske en ny gubbe skulle vara något att sträva efter senare, jag har erfarenheten att veta att kärringar utan man kan bli "lite" hysteriska. För ungens del kan det vara avlastning som är bäst som sagt. Folk som inte kan hantera sina känslor är inga bra förebilder direkt. de sprider sin skit bara.
Parvlon
Inaktiv
 
Inlägg: 14824
Anslöt: 2006-07-28
Ort: ∴ℜ∴Ψ∴ℜ∴

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Zombie » 2011-05-07 23:45:39

Åsikten är en sak. Ditt sätt att uttrycka den skulle inte jag känna mig respektfullt bemött av som ny på ett forum. Jag låter moddarna avgöra.

************************

kabang skrev:Hej alla! :-)236

Hej och välkommen, glömde jag säga. :)
Zombie
 
Inlägg: 18093
Anslöt: 2007-12-26

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Miche » 2011-05-07 23:55:41

@kabang
Först vill jag be om ursäkt för några medforumister som har lite svårt att uttrycka sig på ett mer diplomatiskt och stödjande sätt...

Du behöver verkligen någon form av avlastning, det är otroligt att ni klarat er så här långt, men givetvis behöver din son en diagnos. Han är säkerligen inne i en period av hormonsvängningar vilket inte gör situationen lättare (jag känner delvis igen det från egen erfarenhet, men det har inte varit så extremt för vår del).

Om inte BUP på orten kan hjälpa till så måste du gå vidare, det kan inte vara meningen att du ska gå under och dottern för att ni inte får hjälp. Det kan även vara möjligt att du kan få ersättning från Försäkringskassan för vård av anhörig så att du kan ägna tid åt sonen för att ni tillsammans ska kunna ta er ut ur den här situationen helskinnade. Ett alternativ kan vara stödfamilj, det får du i så fall söka via kommunen.

Avslutningsvis, trevligt med nya medlemmar, välkommen hit.
Miche
 
Inlägg: 28799
Anslöt: 2009-01-08
Ort: Karlholmsbruk

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Fab » 2011-05-07 23:59:33

Hei Kabang :-)236
Har du hatt "stødsamtal" lenge, eller er det nytt?
Hvordan fungerer det med "stødsamtal"?
Det behøver vel ikke være deg det er noe feil med selv om du får "stødsamtal"?


Mvh Fab
Fab
 
Inlägg: 71
Anslöt: 2010-09-05
Ort: Bohuslän

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav DIProgan » 2011-05-08 0:24:59

Jag undrar hur gammal din son var när hans far gick bort?
DIProgan
 
Inlägg: 4450
Anslöt: 2008-10-14

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Peace » 2011-05-08 0:49:47

Hade jag haft en sån odräglig unge vet jag inte vad jag tagit mig till.

Låter som han är bortskämd och det i kombination med de problem han har gör kanske det hela mycket värre.

Kan tillägga att jag var raka motsatsen som barn. Väldigt lugn och stillsam och sällan arg. Dessa utbrott tyder väl på ADHD?
Peace
 
Inlägg: 629
Anslöt: 2009-06-27

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Miche » 2011-05-08 0:59:34

Peace skrev:Låter som han är bortskämd och det i kombination med de problem han har gör kanske det hela mycket värre.

Det tror inte jag, jag har sett sådana tendenser hos andra ungdomar som jag vet att det inte har något med bortskämdhet att göra.

Ska vi inte försöka ge kabang hjälp istället för stjälp?
Miche
 
Inlägg: 28799
Anslöt: 2009-01-08
Ort: Karlholmsbruk

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav treeman » 2011-05-08 1:05:18

kabang
Det låter nästan som om du behöver nån form av avlastning. Hoppas din son får nån diagnos
och att du får rätt till stöd. Om du nu vill tacka ja till det då, stödet.
treeman
Inaktiv
 
Inlägg: 9825
Anslöt: 2009-04-07
Ort: Livetown

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav kullan » 2011-05-08 1:21:20

jag vill önska dig lycka till. och välkommen till forumet.
kullan
 
Inlägg: 28430
Anslöt: 2011-04-15
Ort: Katastroflandet Jag

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Mellanvärld » 2011-05-08 2:14:34

treeman skrev:Jag har "Asperger Diagnos" men var väldigt lugn som barn. Extremt lugn.
Det där känner jag igen.
Mellanvärld
 
Inlägg: 1243
Anslöt: 2010-11-28
Ort: Göteborg

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav LILITH_ » 2011-05-08 3:25:18

Zombie skrev: [...]Nog för att jag tänkte mig att sonens ständiga utbrott kan ha att göra också med att han är utmattad av sin egen hudlösa överkänslighet för allt möjligt och sin tungstyrda kropp. Kanske utifrån att redan ha ont om energi (på grund av ADD eller annat)? Om jag får gissa utifrån mig själv. Men det håller jag inte för otroligt att kabang anar.
Detta och det Miche skrev om hormonsvängningar tror jag kan vara en del av förklaringen till din sons beteende, kabang.

Att hans far suiciderat gör allt tusen resor svårare för er alla och att i den livssituationen misstänkliggöra dig som kvarvarande, ensamstående förälder är helt absurt!
Man kan till och med se BUP's agerande som ett led i att din son idag behandlar dig som han gör.
Om du som förälder blir osäker i din duglighet i föräldrarollen och ifrågasätts av andra vuxna, i detta fall tom. av expertis som BUP representerar, så undergräver det hela din föräldraroll. Barn märker sådant och tar efter.

Vidare låter hela hans ångestfyllda självskadebeteende som ett rop på hjälp, han klarar inte av att fungera i sin vardag, stressen och pressen inifrån kombinerat med den utifrån gör att allt ständigt går över hans mentala gränser vilket resulterar i meltdowns som i sin tur går ut över hela familjen.
Detta låter mycket som något inom autismspektrat, oförmågan att hantera alla sinnesförnimmelser och inre avvikelser, att ha sådana problem med organisationsförmågan att det resulterar i en enorm inre stress vilket leder till stor utmattning. Att hantera detta på egen hand är alldeles för mycket för en 11-åring.

Han behöver hjälp att strukturera upp sin dag, förståelse för sina svårigheter i skolan och klara gränser för vad som är acceptabelt.
Det är inte du som ska gå i stödsamtal med andra ord för problemet ligger inte hos dig, i första hand. (Däremot behöver du antagligen någon förstående, icke dömande medmänniska att prata med.)

Detta att han har svåra sensoriska störningar(strumporna) är ju inget du som
förälder kan ha orsakat, det måste väl även BUP fatta beror på någon sorts konkret neurologisk avvikelse.
Känner igen detta från min dotter, hon blir helt omöjlig med "fel" strumpor" och överhuvudtaget kläder som sitter "fel".

Se till att skriva ner allt som du tror kan tyda på autismspektrumstörning eller annan neurologisk avvikelse och begär att få komma till en mottagning där han kan utredas på ett korrekt sätt. BUP verkar inte ha den kompetensen där du bor.
Även om de skulle vilja utreda honom så tror jag att det bästa vore att vända sig någon annanstans för att inte alla missuppfattningar och gamla anklagelser mot dig färgar av sig på utredningen.
Tyvärr vet jag inte var du då ska vända dig men det måste finnas fristående psykiatriska mottagningar för barn någonstans.

Rätt diagnos är antagligen den rakaste vägen ut ur detta, då får du en del av avlastningen du behöver och rätt till olika former av stöd för att orka ta hand om din son på bästa sätt.
Samt upprättelse i din föräldraroll.
Har du funderat på hereditet inom familjen? Har du själv eller hade pappan några tecken på något inom autismspektrat?

Förövrigt förstår jag inte att du orkat så här långt, helt ofattbart och faktiskt beundransvärt!!
Ge inte upp, kämpa för att få tillgång till den stöd du och din familj har rätt till.

Kan inte du sjukskriva dig helt eller delvis en period för att få ta igen dig? Glöm inte bort att ta hand om dig själv, mitt i alltihop.
Välkommen till forumet.
LILITH_
f.d Eyes wide open
 
Inlägg: 1577
Anslöt: 2009-12-26
Ort: Månens baksida

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav LILITH_ » 2011-05-08 3:45:21

Edit: Såg först nu att du redan lyckats få igång en utredning - ibland läser jag väldigt slarvigt...ber om ursäkt för det.
Är det BUP eller någon fristående mottagning som ska utreda?

Lycka till och stå på dig!
LILITH_
f.d Eyes wide open
 
Inlägg: 1577
Anslöt: 2009-12-26
Ort: Månens baksida

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Alien » 2011-05-08 3:51:25

Parvlon, dina inlägg här ovan
- http://www.aspergerforum.se/post545192.html#p545192
- http://www.aspergerforum.se/post545218.html#p545218

är inte acceptabla. Dels bemöter man inte nykomlingar på forumet så respektlöst, dels ska föräldrar som skriver på Bof få stöd och råd, inte bli misstänkliggjorda och skuldbelagda, dels är det andra inlägget generellt nedvärderande mot ensamma mödrar.

Dina inlägg bryter mot dessa forumregler:

• skriv på ett sådant sätt att du inte medvetet sårar andra.
• ta hänsyn till att andra kan uppfatta saker annorlunda än du själv.

Du får en varning för dessa inlägg. Meddelas även i pm.
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
Alien
Moderator
 
Inlägg: 35667
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav segdeg » 2011-05-08 5:47:00

@ kabang

Så här illa skall varken stor eller liten behöva ha det, ofattbart att du uttrycker dig så väl.

Har inget konkret att komma med, annat än att det är många livsberättelser(här på forumet) och med skilda erfarenheter som beskrivit att det går att vända trots missgrepp och shabbel i utredningsärenden.

Sorg saknad och trauma går ju inte att bota men kanske lite lindra när den delas, kanske det är, att vi alla är olika rustade för det som är svårt, ändå gör att det går att förstå på ett mellanmänskligt plan.

Nu när det äntligen är utredning på gång och som jag förstår det, önskvärt sedan länge, tror jag personligen efter det jag läst om din pojke, att det tyder på en snart hanterligare tillvaro för er alla tre.

Vet inte hur det ser ut i just er Kommun, men sommaraktiviteter arrangeras av olika anledningar och behov, oavsett orsaker så måste ni få stöd i den ohållbara situation som ni befinner er i nu.

Mvh segdeg
segdeg
 
Inlägg: 1788
Anslöt: 2010-12-25

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav tahlia » 2011-05-08 7:42:18

Peace skrev:Hade jag haft en sån odräglig unge vet jag inte vad jag tagit mig till.

Låter som han är bortskämd och det i kombination med de problem han har gör kanske det hela mycket värre.

Kan tillägga att jag var raka motsatsen som barn. Väldigt lugn och stillsam och sällan arg. Dessa utbrott tyder väl på ADHD?


Oh hallelulja... Du lyckas alltså sitta på ett forum för personer med NPF-diagnoser och dra samma inskränkta, opålästa och trångsynta slutsatser som många människor (som inte har en susning över vad NPF är) dras med.

I alla tider har föräldrar till barn med mildare autism och/eller grav ADHD fått höra att deras barn är bortskämda och ouppfostrade när det handlar om ett medfött funktionshinder som är minst lika jobbigt för barnet som för omgivningen.

Jag inbillade mig att en person som själv har diagnos (för det har du, eller?) skulle ha lite mer vett än så. Sitter här och skäms över dig.
tahlia
 
Inlägg: 10779
Anslöt: 2007-06-28
Ort: The Skog

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Parvlon » 2011-05-08 10:36:08

Zombie skrev:Åsikten är en sak. Ditt sätt att uttrycka den skulle inte jag känna mig respektfullt bemött av som ny på ett forum. Jag låter moddarna avgöra.

************************
Duktig Zombie. Det borde du göra oftare.

Peace skrev:Hade jag haft en sån odräglig unge vet jag inte vad jag tagit mig till.

Låter som han är bortskämd och det i kombination med de problem han har gör kanske det hela mycket värre.

Kan tillägga att jag var raka motsatsen som barn. Väldigt lugn och stillsam och sällan arg. Dessa utbrott tyder väl på ADHD?
Även lugna personer kan ses som bortskämda men att en unge som (troligen) får skäll titt som tätt ska vara bortskämd förstår jag inte hur du fick det till.


Alien:
Ditt inlägg är dels avsiktligt nedlåtande mot en forumist, dels antar du saker som du inte har någon grund för (att trådstartaren skäller på sin son “titt som tätt“). Detta bryter mot forumreglerna:

• skriv på ett sådant sätt att du inte medvetet sårar andra.
• ta hänsyn till att andra kan uppfatta saker annorlunda än du själv.

Du får härmed en varning för detta.
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
Parvlon
Inaktiv
 
Inlägg: 14824
Anslöt: 2006-07-28
Ort: ∴ℜ∴Ψ∴ℜ∴

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Tintomara Ariadne » 2011-05-08 12:16:21

Hej och välkommen, kabang!

Vilken outhärdlig situation du beskriver! Och vilket dåligt bemötande du har fått av dem som skulle kunna hjälpa! Utifrån vad du beskriver kan jag inte se att det skulle råda något som helst tvivel om att din son har någon form av npf, minst en diagnos. Ni behöver massor av stöd och hjälp, hela familjen. Det är starkt av dig att fortsätta kämpa för det efter att ha misstänkliggjorts i så många år. Det märks så väl att du inte önskar annat än dina barns bästa. Att ni inte fått mer hjälp är ofattbart.

Liliths svar tycker jag är mycket välformulerat. Jag instämmer till fullo.
Tintomara Ariadne
 
Inlägg: 2195
Anslöt: 2009-03-04
Ort: Östergötland

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Peace » 2011-05-08 16:17:51

Parvlon skrev:Även lugna personer kan ses som bortskämda men att en unge som (troligen) får skäll titt som tätt ska vara bortskämd förstår jag inte hur du fick det till.

Anledningen till att jag trodde han var bortskämd var för att han verkar tro att hans mamma ska göra allt för honom och stå till pass hela tiden och får han inte som han vill så får han utbrott. Självklart kan även lugna barn vara bortskämda.
Peace
 
Inlägg: 629
Anslöt: 2009-06-27

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Peace » 2011-05-08 16:27:00

tahlia skrev:Oh hallelulja... Du lyckas alltså sitta på ett forum för personer med NPF-diagnoser och dra samma inskränkta, opålästa och trångsynta slutsatser som många människor (som inte har en susning över vad NPF är) dras med.

I alla tider har föräldrar till barn med mildare autism och/eller grav ADHD fått höra att deras barn är bortskämda och ouppfostrade när det handlar om ett medfött funktionshinder som är minst lika jobbigt för barnet som för omgivningen.

Läs svaret till Parvlon.

tahlia skrev:Jag inbillade mig att en person som själv har diagnos (för det har du, eller?) skulle ha lite mer vett än så. Sitter här och skäms över dig.

Ja, jag har aspergerdiagnos, men jag tycker inte det försvarar alla hans beteenden.
Peace
 
Inlägg: 629
Anslöt: 2009-06-27

Re: Hjälp, vi går under!

Inläggav Zombie » 2011-05-08 16:30:16

Håller med LILITH_, segdeg och Tintomara Ariadne. Och tahlia, faktiskt. (Jag kan kontra med att be Peace läsa mitt första inlägg i tråden och tillägga att jag har egen erfarenhet av det jag skriver om, och vet fler som har. Inte för att det bevisar något, men man kan ju vara försiktig med slutsatser som kan ställa till det för den man vänder sig till.)

Och kabang har fortfarande bara skrivit ett inlägg. Jag hoppas hon inte har blivit bortstött.
Zombie
 
Inlägg: 18093
Anslöt: 2007-12-26

Återgå till Barn och föräldraskap



Logga in