Vän i knipa, vad fan skall man ta sig till.

av **Flatline** » 2014-09-15 16:29:08

Bali skrev:Åh, jäklar vad skönt att höra att du fick till ett samtal med honom och än skönare att höra att han tycks förstå att han behöver hjälp!

Jag förstår verkligen att du mår skit av allt detta och om det hade kommit till att försöka få till ett vårdintyg (vilket ju för fan är i det närmaste omöjligt idag - något som alltså gör mig upprörd) hade det ju inte fått dig att må bättre precis.

Jag håller nu tummarna för att det mobila teamet också hade ett bra samtal med honom och att det finns någon hjälp att erbjuda, någon som han också är villig att försöka sig på.

Fortsätt gärna att uppdatera om du har lust och ork. Och försök nu att återhämta dig lite, för sådant här tar verklig på både kropp och själ.

Mjo vårdintyg är inte det lättaste men jag fick faktiskt fram så långt att de var villiga att utfärda ett men vi valde att inte gå den vägen iom att han är så jävla bra på att ljuga och förneka sin egen situation, de hade kommit och plockat honom och gjort en utredning men den hade han förmodligen lurat sig igenom och kommit ut igen.
Bättre om han nu kan göra det själv på eget bevåg.

av **BloodyPirate** » 2014-09-15 16:36:56

Det svåraste steget är att sluta leva i förnekelse. Han verkar vara på god väg nu dock. Bra jobbat! :-)049

av **Bali** » 2014-09-15 16:45:56

Jo visst är det alltid bättre att patienten är med på noterna, men ibland går det ju inte och då är det rädda livet först och främst som gäller enligt mig, även om tvång är skit och psykvården ju tyvärr inte heller är den bästa precis.

Vad gäller ljuga och dessutom vara bra på det förstår jag det (från när mor varit sjuk), så en utredning går ju förstås inte att genomföra utan din väns medverkan.

Än en gång alltså: riktig gött att han nu verkar förstå sin situation och kanske också är beredd att försöka förändra den.