Hjälp!
Jag vet inte vad jag ska göra. min mamma har gått bort och min förlovade särbo lyser med sin frånvaro. Jag behöver hans stöd så otroligt mycke nu. Han har inte fått någon diagnos att han har Asperger men enligt hans föräldrar har han symptom, men det är något som de har i förtroende talat om för mig. Han vet inget.

I fredags gick mamma bort och i mitt sinne just då ville jag göra allt som jag hade tänkt göra under dagen som umgås med mina tonårsbarn.Så när min särbo erbjöd sig att komma förbi sa jag att jag klarar mig. Sorgen kom först när jag skulle lägga mig.
På lördag mådde jag inte bra ( ni kan läsa i min profil att jag har bipolär diagnos, det gör det inte bättre för mig nu) och tog kontakt med min vän och bjöd honom på middag men då hette det att det fick inte ta för mycket tid han behövde jobba på med sitt hus.
Jag vart sårad, ville han han inte komma stödja mig och träffa barnen? Jag frågade om han inte vill träffa oss och då vart han tvärarg och sa hej då.
Senare smsade jag honom och frågade om han kan kom på middag, han ringde sa att han kom om jag lovade att jag inte bråkade. Och det är det sista jag vill, men när det bli sådana här missförstånd får jag höra att jag bråkar.

Det känns som vi pratar två olika språk.
Ok han kom, jag var dyster till mods p g a mammas bortgång och detta upplevde han han att jag var irriterad på han och nej jag var ledsen! Barnen tyckte han betedde sig konstigt som bara satt där tyst.
Jag försökte för förklara för honom hur jag jag kände men det upplevde han som att jag bara tänkte på mig själv. Jag storgrät och fick ingen kram, det förklarade han som att han var rädd att polisen skulle komma och ta honom för grannarna kanske trodde att han slog mig.
Jag ville bara bli kramad. Det slutade med att jag gav honom en kram och han åkte till sig.
Och sen har jag inte hört av honom. Jag sörjer och behöver hans stöd. Vad ska jag göra?

Många klarar inte av en sörjande människa . När min mamma dog i slutet på 2012 hade jag bara min expojkvän till stöd. Alla andra tycktes som uppslukade av jorden.

Jag hoppas någon träder fram i ditt liv som kan vara ett bra stöd. Den där snubben klarar nog inte den biten.

Tycker din kille ska vara ett bättre stöd än så. Det har du rätt att kräva och om han inte fattar klarspråk är det hans problem.

Sorg.
En oförstående partner.
Barn att hålla reda på.
Bipolär diagnos.

Du verkar ha fullt upp av jobbigheter så du har min odelade sympati.

Ta en dag i taget.
Och framförallt: ta hand om dig själv.