Min flickvän betraktar jag som en vän; så hon. Min syster pratar jag med rätt ofta, men om hon uppfyller kriterierna för "vän" eller inte, det vet jag inte. Har ingen typisk polare som man ska hänga med och driva spektakel.

Den fick jag höra senast igår. Får aldrig den frågan dock när det verkligen är något jag funderar på eller grubblar över. Läskigt det där med att inte vara medveten om vilka signaler ens ansikte sänder ut till andra.

Jag fick också diagnosen nyligen (hösten 2014), och jag är 29 år nu. Har också haft det svårt till större delen av mitt liv, men hur mycket av det som har direkt med AS att göra vet jag inte. Jag upplevde det i alla fall som så att tonåren var värst. Livet är ganska bra nu när jag kan acceptera mina...