Hej!
Jag är socionomstudent, Susanna Oredsson, som läser sjätte terminen på Socionomutbildningen på Högskolan Kristianstad. Denna termin arbetar jag med vårt examensarbete (C-uppsats), vilket innebär genomförande av en vetenskaplig studie inom ramen för Socionomutbildningen

Jag ska skriva ett examensarbete med Syfte att öka förståelsen och belysa partnerns upplevelse av att vara i ett parförhållande där den andra partnern har Aspergers syndrom och hur stödet upplevs från omgivningen.

Jag vill belysa ett mindre vanligt perspektiv från partnern/anhöriges håll och söker intervjupersoner som är i en parrelation med en partner som har Aspergers syndrom, är minst 21 år gammal och har varit i relationen i minst ett år (erfarenhetsmässigt är det relevant för studien).
Intervjuerna kommer att vara personliga. Frågorna kommer att skickas som e-post som du som intervjuperson får svara på skriftligen i lugn och ro för att sedan skicka tillbaka som e-post.
Dina erfarenheter och kunskaper är viktiga och betydelsefulla för mig då forskning är viktig och nödvändig för utveckling av ett samhälle och dess individer. Jag är noga med att följa etiska forskningsprinciper, vilket innebär att din medverkan är frivillig och att du när som helst kan avbryta diskussionen eller avstå att svara på en fråga. Ditt namn och personliga kännetecken kommer att avidentifieras i uppsatsen. Jag kommer att förstöra intervjuerna efter godkänd uppsats
Du som är med i studien kommer att få ta del av slutresultatet för mitt examensarbete och kan på så sätt få en bild av andras upplevelser i samma situation.

Jag hoppas att Du/Ni vill medverka i studien. Vänligen hör av dig
Kontakt:
Susanna.Oredsson0002@stud.hkr.se
Vänligen

Susanna Oredsson

Är det en studie med saknad av kontrollgrupp att jämföra med?

Ett tips är nog att professionen i stort saknar både kunskap och självinsikt om hur lite de förstår. Samt att övrig omgivning oftast är fyllda med missuppfattningar. Det gör att många med asperger håller vetskapen för sig själva.

Man är rätt trött på att ha med socionomer att göra som aspergare.

Man är ett ärende, ett nummer, som skall passas in i en mall och det ni sällan förstår är att vi inte passar in i befintliga mallar.

Frågeställningen om hur en aspergare ser på att leva med en NT lyser också med sin frånvaro; det är alltid vi som är 'problemet', 'den andre', som skall 'förstås'.

Ärligt talat: vi är trötta på att ses som objekt och som defekta för vårt annorlundaskaps skull.
Jag kan inte tala för alla aspergare givetvis, men jag tror nog att det är mer än en som delar min uppfattning därvidlag.

Socionomer är högre tjänstemäns och politikers verktyg och därför ganska ointressanta att tala med.
Bättre då att vända sig till beslutsfattare direkt.

Aspergerkunskaperna bland socionomer är lekmannens och tyvärr i många fall även dilettantens.

Jag menar att ni frågar fel folk: vill ni veta nåt om AS ska ni inte vända er till vitrockarna, till anhöriga utan diagnos eller till andra socionomer utan direkt till oss aspergare.
Vi har egen organisation och eget forum och det finns många som kan besvara frågor.

TS siktar också fel när hon ställer aktuell fråga här; det här är inget anhörigforum utan ett aspergerforum.
Av, med och för aspergare i första hand.

Så varför vända sig till anhöriga och inte direkt till oss?
Varför är deras perspektiv på stöd/omgivning/partnerrelation mer intressant än vårt perspektiv?
Är det inte bättre att tala MED oss istället för att tala OM oss över våra huvuden?

Personer med asperger skiljer sig avsevärt mer mellan personer än vanligt förekommande personer. Alltså är utrymmet för statiska förhållningssätt ännu mindre. Man måste vara lyhörd för den inviduella situationen och ifrågasätta sina egna tankebanor för att verkligen förstå annars blir kunskapen bara ytlig. Många med yrken som psykiatriker, kuratorer och psykologer mm, vet men förstår ej.

Vill du söka kunskap så prata med de som har asperger och när det verkar bakvänt. Tänk efter vad det är som gör att det är som det är, för det finns en rationalitet och anledning till det även om den inte verkar så till en början. En annan bra källa är specialister som vet vad de håller på med i mycket större grad än professionen i stort, t.ex Christofer Gillberg, Tony Attwood, m.fl. De kan förstås vara svårtillgängliga men de skriver också böcker och håller föreläsningar.

Kika på vad människor säger och kan istället för vilken titel de har.

Nu vet vi ju faktiskt inte om TS har vänt sig till fler forum än just vårt men oavsett har hon en C-uppsats att snickra ihop.

Partners till AS-personer (och som inte själva har AS) brukar komma hit och fråga, men sedan snart försvinna. Men det finns ju aspergare med NT-partners här, antar jag, och de kan ju fråga sina partners om de vill vara med. Såvida de inte hatar studien, för att den vänder sig till NT-partnern och inte till dem.

På Attentions forum finns NT-föräldrar med barn med ADHD (och ibland även AS). Partnern kan ju ha samma diagnos.

Hej!

Hur ställer du dig till frågan om två personer med AS lever i en parrelation? Då blir ju en person med AS anhörig till en person med AS.

För övrigt håller jag med KrigarSjäl, prata med oss direkt. Men jag förstår om även anhörigperspektivet är intressant. Det är dock inte Kanner autism vi pratar om, klassisk autism med utvecklingsstörning, utan det är Aspergers syndrom. Och de flesta av oss med Aspergers klarar oss rätt bra själva, även om en del har boendestöd och liknande insatser.

Lilla Gumman

plåtmonster skrev:Kika på vad människor säger och kan istället för vilken titel de har.

Detta kräver en kunskap och en urskillningsförmåga betydligt över den utomstående lekmannens.