Kattmamma skrev:Nä hur skulle en hjärnskada synas på utsidan får jag lust att säga nästa gång,

Kattmamma skrev:Och sen frågade jag vad de skulle äta till lunch?
Då såg de lite konstiga ut.
Jag tänkte vi skulle vara lite sociala medans behövningen verkar säger jag!

Sånt kan jag också göra! Jag vet att jag ska vara social och så försöker jag komma på något att prata om.

Det värsta är när de pratar medan jag har grejer i munnen och jag känner att jag verkligen vill svara. Det blir bara en sörja vokaler som kommer ut men envist försöker jag gång på gång.

Oj oj nu kan det bli missförstånd : jag han bara berätta om hur man tolkar ordagrant vad människor säger.
Och då kom tandsköterskan på att kollegans barn har asperger och att hon egentligen hade kunskap om just det jag berättade.
Sen är jag ju som jag är och pratar om ditt och datt vad de skulle äta till lunch.
Men det är väl just det som är så typiskt oss att prata om sådant som Nt inte kan fråga,
Men sedan kunna säga sex skämt till varandra det är helt ok.
Märkligt !
Nu pratar inte tandläkaren sex skämt, men en del andra som jag bara mött hastigast kan skämta med mig om sådant och jag fattar inget.
Påtal om hjärnskador !
Det är en man på jobbet som är flirtig så där som Nt kan vara .
Sex skämt och ska bjuda ut mig, han vet att jag har kille.
Men så sa jag att jag har en hjärnskada då har han hållt sig på avstånd.
Rätt skönt tycker jag

Tallbarr skrev:

Kattmamma skrev:Och sen frågade jag vad de skulle äta till lunch?
Då såg de lite konstiga ut.
Jag tänkte vi skulle vara lite sociala medans behövningen verkar säger jag!

Sånt kan jag också göra! Jag vet att jag ska vara social och så försöker jag komma på något att prata om.

Det värsta är när de pratar medan jag har grejer i munnen och jag känner att jag verkligen vill svara. Det blir bara en sörja vokaler som kommer ut men envist försöker jag gång på gång.

Ha ha en sörja av vokaler den var bra! Du har en härlig humor

Gafsan skrev:@Tallbarr: jo, min arbetsplats är bra på många sätt, men tyvärr känner jag igen det som du beskriver från min egen arbetsplats också. Det finns väldigt bristfälliga rutiner och instruktioner för hur saker ska göras, folk gör lite som de själva tycker och för NT-människor funkar det ju... oftast i alla fall, för om sanningen ska fram så blir ju de också lidande när arbetet bedrivs på ett alltför ostrukturerat sätt. Saker faller mellan stolarna när ansvarsfördelningen är otydlig, informationsflödet är virrigt vilket gör att man arbetar utifrån fakta som inte stämmer osv osv. (det är väl därför som de andra är glada att någon vågar ställa "dumma" frågor...) Men NT:s tycks ju ändå kunna hantera det ganska bra. För mig som aspergare är det värre

Ja, exakt så! Hur f*n gör NT-folket det egentligen?

Jag får se vad som händer på min arbetsplats. Jag har sagt att jag gärna hjälper till med strukturer även på andra avdelningar då jag nyligen varit utlånad och lyckats väl med just detta. Jag känner som du att det är tråkigt att det inte går att använda mig på ett bra sätt.

Jag har fungerat väldigt väl i stora organisationer, där det måste finnas dokumenation etc, tidigare och detta blev lite av en shock för mig. Från stjärna till knappt funktionell över en natt, inom samma område!

Kattmamma skrev:Ha ha en sörja av vokaler den var bra! Du har en härlig humor

Tack!

Nt folket är märkliga det är en sak som är säker!
Ja Tallbarr du har ju störtskön humor ju!
Nt de bara skämtar om sex!
Det är ju verkligen skit tråkigt

Kattmamma skrev:Nt folket är märkliga det är en sak som är säker!
Ja Tallbarr du har ju störtskön humor ju!
Nt de bara skämtar om sex!
Det är ju verkligen skit tråkigt

Ja, det brukar vara efter samma formel oftast. Så fort någon säger något positivt om något avlångt så ska det jämföras med en penis och säger någon något positivt om flera runda saker så liknas de vid bröst.

Ibland försöker jag vara fyndig men det går sällan hem eller så är det anstötligt
Ex. i tråden om de döda så gav jag rådet att duscha i välsignat vatten. Skitkul tyckte jag men ingen annan.

Ibland fattar inte de andra min humor heller ! Men jag skrattar så tårarna rinner!
Det är huvudsaken för jag ser ju de komiska som bilder i mitt huvud.
Ibland börjar väl folk skratta för att jag skrattar att jag har ett sådant smittande skratt!
Det är ju härligt'

Kattmamma skrev:Ibland börjar väl folk skratta för att jag skrattar att jag har ett sådant smittande skratt!
Det är ju härligt'

JA! Ska jag smittas av något så får det gärna vara skratt!

Tallbarr skrev:

Kattmamma skrev:Ibland börjar väl folk skratta för att jag skrattar att jag har ett sådant smittande skratt!
Det är ju härligt'

JA! Ska jag smittas av något så får det gärna vara skratt!

Tror inte det hänger på orden och självsäkerheten om man blir trodd. Mår man dåligt så ska man gråta så tårarna sprutar, är man arg ska man skrika och gorma. Blir inte trodd, oftast, och anses som verbal (även om jag själv tycker att jag kunde vara bättre). Så det är inte orden och inte heller säkerheten med vilken de uttalas (jag har inte mycket till inre censor).

Höll på att dö en gång på akuten bara för att jag inte mådde så dåligt enligt dem. Sedan att jag ansåg att jag gjorde det och att det till slut uppenbarade sig att jag hade anafylaktisk chock och ett omätbart lågt blodttryck spelade mindre roll. Fick vänta i fem timmar. Jag överlevde nog enbart för att jag gav uttryck för känslor, och det var inte känslor om mig ens. De la en uteliggare bredvid mig i väntsalen och han var helt sönderslagen och rörde han på sig så knakade det i hans avbrutna revben och ingen tittade till honom alls. Vet inte ens om han överlevde, han var medvetslös. Till slut började jag grina för att det finns sådana orättvisor och då trodde de att jag mådde dåligt för det jag var inne för, så fick jag komma till en läkare. Himla skumt alltihop. Hade de inte lagt honom där hade jag nog dött. För det räcker helt enkelt inte med ORD på vad man känner........

Läste min journal från en annan gång jag tydligen oxo var jättesjuk och skickades iväg på akut lungröngken. Innan provsvar kom tillbaka så hade det gjorts en anteckning i journalen. Jag minns att jag kände mig väldigt dålig med långdragen hög feber och ont i lungorna och att jag knappt kunde ta mig till vårdcentralen. Att jag verkligen kände att ngt var extremt fel. Jag minns jag förklarade allt detta i större detalj. I journalen står det "Patienten är lätt påverkad av förkylning". Jo visst......

Duscha i vigvatten har jag ännu inte gjort. Ska man samla ihop det pö om pö efter dop eller ska man ta in en präst och be honom välsigna badvattnet?

Det är nog sant det det du skriver. Att det hjälper att visa känslor .
Sen upplever jag att det är tabu att visa känslor.
Börjar man gråta offentligt eller blir arg så tittar människor snett på en.
Svenskar visar inte mycket känslor offentligt.
Jag har svårt att bli arg, men ledsen blir jag ofta.
Och tror att det är jag som gjort något fel.
Kanske ett kvinnligt drag.

Jag är väldigt konflikt rädd och backar hellre och har svårt att diskutera och hävda min rätt.
Då blir jag alldeles tyst. Och ledsen.
Kanske fler som är sådana?

Att gråta så människor ser då skäms jag.
Mina föräldrar håna mig när jag grät som liten.
Trevligt att det är så många som svarat på min tråd.

Jag känner att jag oxo lärts att inte visa den typen av känslor. Och även att man ska säga saker en gång och inte tjata. Men de som får hjälp tjatar och grinar. Suck.

kiddie skrev:Jag känner att jag oxo lärts att inte visa den typen av känslor. Och även att man ska säga saker en gång och inte tjata. Men de som får hjälp tjatar och grinar. Suck.

Ja visst är det så!
Men det är inte min grej att tjata och bråka för att få min vilja igenom!

Min pysksköterska sa åt mig senaste gången att jag måste tjata på min vårdcentralsläkare. För sådana är tiderna nu. Jo visst jag kände att det var lite mer OK att tjata då.

Men i det stora hela, vad händer då om alla tjatar? Det blir ju bara en upptrappning av tjat och de som tjatar minst får fortfarande minst hjälp och sedan ska man då tjata ännu mer? Det löser ju inte något i grunden....

kiddie skrev:Min pysksköterska sa åt mig senaste gången att jag måste tjata på min vårdcentralsläkare. För sådana är tiderna nu. Jo visst jag kände att det var lite mer OK att tjata då.

Men i det stora hela, vad händer då om alla tjatar? Det blir ju bara en upptrappning av tjat och de som tjatar minst får fortfarande minst hjälp och sedan ska man då tjata ännu mer? Det löser ju inte något i grunden....

Det rådet har jag också fått utav en psyksyrra och en psykolog. Själv tycker jag att det är ruttet och suger rejält.

slackern skrev:

kiddie skrev:Min pysksköterska sa åt mig senaste gången att jag måste tjata på min vårdcentralsläkare. För sådana är tiderna nu. Jo visst jag kände att det var lite mer OK att tjata då.

Men i det stora hela, vad händer då om alla tjatar? Det blir ju bara en upptrappning av tjat och de som tjatar minst får fortfarande minst hjälp och sedan ska man då tjata ännu mer? Det löser ju inte något i grunden....

Det rådet har jag också fått utav en psyksyrra och en psykolog. Själv tycker jag att det är ruttet och suger rejält.

Visst är det ruttet ! Jag vet att de som har anhöriga som tjatar massor får mer hjälp av hemtjänsten.
Det är riktigt sjukt system.
De som är riktigt dåliga och inte har någon som tjatar åt dem, får minimal hjälp.
Dagens Sverige !

slackern skrev:

kiddie skrev:Min pysksköterska sa åt mig senaste gången att jag måste tjata på min vårdcentralsläkare. För sådana är tiderna nu. Jo visst jag kände att det var lite mer OK att tjata då.

Men i det stora hela, vad händer då om alla tjatar? Det blir ju bara en upptrappning av tjat och de som tjatar minst får fortfarande minst hjälp och sedan ska man då tjata ännu mer? Det löser ju inte något i grunden....

Det rådet har jag också fått utav en psyksyrra och en psykolog. Själv tycker jag att det är ruttet och suger rejält.

Visst är det ruttet och suger rejält !
Man ska visst ha vassa armbågar och kunna tjata. Fy säger jag vilket samhälle.

Kattmamma skrev:Det syns eller märks inte att du har asperger.

Det kanske finns personer med röntgensyn genom skallen ..

@Gafsan, Tydliga instruktioner och klar information borde vara självklart för organisationer. Om man inte har för avsikt att köra dubbel bokföring mm.

plåtmonster skrev:

Kattmamma skrev:Det syns eller märks inte att du har asperger.

Det kanske finns personer med röntgensyn genom skallen ..

@Gafsan, Tydliga instruktioner och klar information borde vara självklart för organisationer. Om man inte har för avsikt att köra dubbel bokföring mm.

Ja man kan ju tro att de har både röntgen syn och är allsmäktiga allvetare.
När de säger att det inte märks.
De skulle bara veta att jag stupar i säng efter en arbetsdag totalslut efter ha försökt tolka allt konstigt de säger.
Eller hur jobbigt det är att klara av att få med sig nycklar , plånbok, mobil mm till jobbet.
Och sen kunna komma i tid.
För tid och klocka är ju något helt obegripligt det också.
Jag som jobbar inom hemtjänst där hela min arbetsdag är inrutad efter klockan.
Och jag som inte ens fattar tid.( kommer alltid försent för tid är något obegripligt

kiddie skrev:Duscha i vigvatten har jag ännu inte gjort. Ska man samla ihop det pö om pö efter dop eller ska man ta in en präst och be honom välsigna badvattnet?

Det första om man vill vara hemlig och det andra om man vill vara effektiv .

Jag känner igen mig i det där med att inte bli tagen på allvar av sjukvård eller andra för att det inte syns på mig att jag lider. Jag tycker inte bara det borde räcka med att informera om vilka problem jag upplever utan tycker att det borde vara en fördel med en patient som tydligt och klart redogör för sina symptom istället för att vråla eller hålla på. Har blivit hemskickad med både borelia och en hälsena som var av (i.o.f.s. skönt för då kunde jag sova, planera och komma tillbaka dagen efter med bok).

Att folk ifrågasätter är ju ett tecken på att de vill ha en levande diskussion = positivt enligt mig. Visst är det störande när en själv vet att motparten är mindre uppdaterad inom ett specifikt ämne så men många gånger kan man lära sig något nytt om jag iaf låtsas som att jag lyssnar.

Hur misslyckas man med att hitta en trasig hälsena?

Parvlon skrev:Att folk ifrågasätter är ju ett tecken på att de vill ha en levande diskussion = positivt enligt mig. Visst är det störande när en själv vet att motparten är mindre uppdaterad inom ett specifikt ämne så men många gånger kan man lära sig något nytt om jag iaf låtsas som att jag lyssnar.

Hur misslyckas man med att hitta en trasig hälsena?

Jag tycker det är ok om människor ifrågasätter om de är intresserade, men en del ifrågasätter för att jävlas och trycka ner då är det en annan sak.