Jag har GAD (generaliserad ångest) och den här helgen fick jag jätteobehagliga attacker, även om jag tar mediciner mot det. Det kändes som om allt bara var en illusion, ungefär som i Matrix, och att jag inte riktigt visste vilken värld jag tillhörde. Anledningen till att jag tar upp det här är för att jag tror att vi med AST kan reagera på ett lite annorlundare sätt än NT:s.

Panikångest hade jag nästan varje dag när jag var liten, och då var jag extremt inåtvänd, samtidigt som jag hade en massa idéer om fantasivärldar och vänner som tog över min vardag. Jag vågade inte stänga en dörr till ett litet rum, för jag fick för mig att om jag öppnade den igen så skulle det bara vara helt svart utanför. Om jag gick på ett smalt, mörkt ställe så kändes det som om någon följde efter mig.

De senaste attackerna kom när jag var som mest kreativ och spirituell, och precis hade fått tag i min "inre ledare" som hjälpte mig att måla. Vackra färger och mönster kunde jag se inom mig, och allt var helt underbart. Sedan började allt se overkligt ut och jag blev livrädd. Jag vill ju vara kvar på jorden och samtidigt kunna drömma. Hur gör ni för att ha kontroll över er egen och den yttre världen? Hur kan man förebygga dessa attacker? De är verkligen hemska, och lite finns kvar nu. Jag önskar att de inte fanns...

Ingen som kan svara?

När man har panikångest så andas man snabbt och syresätter kroppen för mycket vilket medför obalans såsom kallsvettningar, skakningar, hjärtklappning, talsvårigheter, panik, det mest effektiva är att hålla andan ett tag och sen andas med magen, sen hålla andan igen så fixar kroppen de fysiska obehagen.

Jag accepterar att det är som det är. Jag har min egen värld och sen finns teatern omkring mig med galenskaper. En nypa bitterhet men mest acceptans för realiteter.

Får jag lite panikångest brukar jag tänka... "What is the bloody point in having that?"

Jag tänker bara att panikångesten är en illusion och den kan dra åt h-vete.

När jag var yngre var jag mer osäker som människa och hade inte så stor kontroll över mig själv. Och jag hade inte vetskap om hur jag fungerar. Det har jag nu.

Hur gör ni för att ha kontroll över er egen och den yttre världen?
Först av allt: Jag trodde jag hade kontroll, men det hade jag inte. Jag har fått Xanor utskrivit av läkaren på vårdcentralen, men käkade för mycket så jag fick inget nytt utskrivet. Var på psykakuten och fick nytt utskrivet, då la jag även fram önskan att trappa ner på Xanor. Jag tog typ 20 tabletter 0,5 mg på en dag.. = 10 mg. I någon vecka. Nu under en tid med extremt mycket stress. Jag ville inte känna något alls. Ingenting. Jag ville bara att alla skulle backa. Så jag kunde inte hantera min inre värld och definitivt inte min yttre. Den yttre världen kan du inte kontrollera. Det inom dig kan du lära dig kontrollera. Du kanske behöver medicinsk eller/och terapeutisk hjälp. Xanor är perfekt mot ångest, men det är en så potent medicin att ja.. Den är oerhört potent, men låg halveringstid = dåligt.

Personligen påbörjar jag terapi i början av januari och har även bestämt att trappa ur xanoren. För det är uppenbart att jag inte ska ha den medicinen när jag tar trippla dosen för att inte känna något.

Det är bättre för mig att ta den långa vägen nu.

Du är väldigt spiritualistisk och jag är väldigt i min lilla vetenskapliga bubbla, så jag kan inte riktigt relatera till det du upplevt. Jag vet att det inte är svart bakom dörren, var det inte det förut så är det inte det när jag öppnar den för andra gången heller. Sannolikheten att jag bara stiger ut i något mörker verkar väldigt liten.

Är du RÄDD för att förlora kontrollen eller UPPLEVER du detta? Har du sådana föreställningar som ÄR DÄR, rent fysisk enligt dig, eller är det en känsla att du är RÄDD för att det ska vara så?

Hur kan man förebygga dessa attacker?

En panikattack? Det förebygger du genom att lära dig hantera panikattacken, sedan försvinner den förhoppningsvis för alltid. Men en panikattack kan också vara adekvat (att du är i fara) och så behöver du den, men en helt onödig panikattack förebyggs främst genom mycket arbete i det kognitiva, genom tänkandet och tolkandet.