Detta är ganska jobbigt men måste kolla om någon annan känner igen sig.

Det är så att om jag pratar med en person som jag har känslor för så får jag panik om inte personen svarar på t.e.x sms/facebook/msn inom typ några minuter. Då detta händer så skriker det bara i mig att personen hatar mig och ignorerar mig för att denne hatar mig. Jag har även problem att läsa av signaler och när det blir tyst så analyserar jag sönder det sista personen sa och det sista jag sa. Detta vänder jag på så att det blir negativt och verkligen framstår så att personen skulle kunna blivit arg vilket skapar mera panik. Som ett exempel kan t.e.x ett "vi får se" direkt bli ett "jag vill inte ha med dig att göra" och paniken sätter igång.

Är det någon som känner igen sig eller är det jag som e helt galen?

Man får ta det lite lungt. Relationer löper alltid risken att ta slut. Men man kanske inte ska ta det så allvarligt. Ramlar man in på det negativa spåret eller för den delen glatt övertolkar. Så kan det vara läge att se det för vad personen verkligen skrev t.ex "vi får se" kan innebära att man inte tänkt på saken ännu för att huvudet är fullt med annat, eller inte vill säga nej rätt ut, eller att det beror på hur det blir när man t.ex träffas igen osv.
En analogi är att fråga någon om denne kommer att bli hungrig kl 15:02 den 10 november 2012, svaret blir nog det får vi se

Jag var så i de tidiga tonåren. Efter att ha haft en pojkvän som var ännu extremare och kom med en massa anklagelser om jag inte var snabb nog med att svara eller sa att jag behövde lite egentid så kom jag ifrån det. Tror jag insåg hur obefogad den oron var när jag sett någon ha den oron över mig helt i onödan.

Tror knappast du är ensam om det, de flesta verkar vara på det viset, eller ja de som jag känner.

Tänk på att inte skrämma någon genom att smsbomba och liknande när du blir osäker bara. Tänk på att de kanske nyss svarat på telesamtal, gått på toa, bestämt sig för att äta något eller något sådant.

plåtmonster skrev:Man får ta det lite lungt. Relationer löper alltid risken att ta slut. Men man kanske inte ska ta det så allvarligt. Ramlar man in på det negativa spåret eller för den delen glatt övertolkar. Så kan det vara läge att se det för vad personen verkligen skrev t.ex "vi får se" kan innebära att man inte tänkt på saken ännu för att huvudet är fullt med annat, eller inte vill säga nej rätt ut, eller att det beror på hur det blir när man t.ex träffas igen osv.
En analogi är att fråga någon om denne kommer att bli hungrig kl 15:02 den 10 november 2012, svaret blir nog det får vi se

Det är så sant men så jävla svårt vet att det som görs är fel och att jag borde inte tolka så ordagrant men hur ska man kunna ändra på det

Choklad skrev:Jag var så i de tidiga tonåren. Efter att ha haft en pojkvän som var ännu extremare och kom med en massa anklagelser om jag inte var snabb nog med att svara eller sa att jag behövde lite egentid så kom jag ifrån det. Tror jag insåg hur obefogad den oron var när jag sett någon ha den oron över mig helt i onödan.

Tror knappast du är ensam om det, de flesta verkar vara på det viset, eller ja de som jag känner.

Tänk på att inte skrämma någon genom att smsbomba och liknande när du blir osäker bara. Tänk på att de kanske nyss svarat på telesamtal, gått på toa, bestämt sig för att äta något eller något sådant.

Det är precis så jag är som typ han och börjar anklaga efter ett tag vilket pajar som du förstår. Vill inget hellre än att vara normal men så fort det är tyst och jag inte vet vad personen gör komemr paniken och kännslan av att kontrolera så hon itne går vidare och hatar mig. Pratar även med min psykolog om detta men kände att jag vill veta om jag e helt ensammen

Om man beter sig lämpligt och har en historia av trohet så är det den som är svartsjuk som måste bearbeta sina känslor. Man kan inte äga människor och om man kväver dom så förlorar man de istället. Kommunikation är också viktigt.

Det kan finnas övergivenhetskänslor eller oförmåga att lita på andra som rör till det. Men fundera på varför du känner som du gör?, var kommer de känslorna ifrån? började komma vid något livsskede? och vad händer om du tänker att den andre har goda avsikter?

Har en person i bekantskapskretsen som trådskaparens känslor känns igen lite på.

Jo jag känner igen mig. Jag har alltid varit helt sjukt naiv när det gäller kärleksrelationer, vilket resulterat i div. tråkigheter.

Sen insåg jag (ganska nyligen) att folk inte alltid säger vad de menar, och menar vad de säger, och att mängder av saker kan pågå bakom ryggen på mig utan att jag vet om det. Efter det har jag blivit rent infernaliskt misstänksam. Väldigt jobbigt. Förut analyserade jag inget, nu analyserar jag allt.