Jag har läst om ångest och så, men jag hittar inget som påminner om mina problem, inte ens psykologerna blev kloka på den, såhär är min ångest:

1: Jag kan vakna med ångest, då har inget orsakat den men ändå är den där.

2: om min omgivning blir för intensiv, dvs att jag inte väljer vad som ska hända utan att tex för mycke folk vill mig nått på samma gång, den ångesten tar ett tag att utvecklas till en attack.

3: min vanligaste ångest, att jag själv mår bra och är glad, men jag får ångest ändå, en kul historia är när jag och två av mina kompisar skulle åka till Whatevercon 03 i oktober 2010, jag skrattade och var glad medan jag gick längst tågdiket och spydde pga ångest

4: den kommer exakt när den vill utan logiska förklaringar

5: jag känner att den kommer, jag går och spyr, sen är de bra, den ångesten tar ca 5 minuter, men kan hållas kvar om jag inte spyr


en gång blev den riktigt illa, på uppcon 2010, jag var påväg tillbaka till försäljar tältet där jag jobbade men kännde att bena inte ville bära mig längre, jag kom till en toa där jag spydde upp nått kafesumps/rödbrun/kladd och däckade sen på hotellet jag sov på, men inget mer efter de
hjälp?

Medicinering?

Låter som generaliserad ångest. GAD.

Ja, jag känner igen mig lite, fast jag hade mer åt manodepphållet. Min ångest försvann i princip när jag började medicinera med SSRI, men det finns ju även andra mediciner som kan hålla ångest i schack. Kanske värt att testa?

treeman skrev:Låter som generaliserad ångest. GAD.

De lät som en möjlighet

biologic skrev:Ja, jag känner igen mig lite, fast jag hade mer åt manodepphållet. Min ångest försvann i princip när jag började medicinera med SSRI, men det finns ju även andra mediciner som kan hålla ångest i schack. Kanske värt att testa?

Tar Sobril, men dom hjälper bara om jag tar 2-3 tabletter

Neko-chan skrev:

treeman skrev:Låter som generaliserad ångest. GAD.

De lät som en möjlighet

Jag har det. Fast det har lättat de senaste två åren. Av sig själv och mitt sätt att hantera verkligheten. Har inget med medicinering att göra för mig.

Neko-chan skrev:

biologic skrev:Ja, jag känner igen mig lite, fast jag hade mer åt manodepphållet. Min ångest försvann i princip när jag började medicinera med SSRI, men det finns ju även andra mediciner som kan hålla ångest i schack. Kanske värt att testa?

Tar Sobril, men dom hjälper bara om jag tar 2-3 tabletter :cry:

Sobril är bara sockerpiller för mej. Så var inte orolig. Ingen anledning att hänga läpp. Ta så mycket du behöver, men försök vara restriktiv med antalet ggr du tar dem. Finns ingen anledning att bli beroende.

Kaffesumpskräkningen kan tyda på magsår.

Punkt nummer 2 är inte så konstig tycker jag. Det är väl ganska vanligt hos en aspergare? Resten vet jag för lite om för att uttala mig om.

Justja.

Svarta molnet såg en sak som jag missade. Kräks man rödbrun sörja kan det mycket väl bero på magsår.

Det går en stor nerv någonstans längs magen. Just nu minns jag inte vad den heter (är säker på att någon kommer att informera oss om det dock) och om man har magproblem så KAN det påverka den nerven vilket KAN leda till ångest!

Kolla upp magproblemen. Det kan man göra hos vanlig VC. Misstänker du magproblem ska du dock vara försiktig med olika smärtstillande receptfria läkemedel. Många av dem är dumma mot magen. Bara ett tips.

weasley skrev:Det går en stor nerv någonstans längs magen. Just nu minns jag inte vad den heter (är säker på att någon kommer att informera oss om det dock) och om man har magproblem så KAN det påverka den nerven vilket KAN leda till ångest!

Vagusnerven?

Bra att veta!

Kan det gå i motsatt riktning också? Jag tänkte ifall det är den nerven som är inblandad när människor spyr av sin ångest (dum fråga kanske).

Min exmake har återkommande problem med ångest - han går in i väggen med jämna mellanrum. Han funkar så att han mår hur bra som helst (tycker han) tills han plötsligt brakar ihop fullständigt. Han spyr också (men har i och för sig även magkatarr). För honom går det dock inte över lika snabbt, åtminstone inte nuförtiden. Han har använt alkohol för självmedicinering och hamnar i det varje gång han brakar ihop - och sedan blir det ett par veckor på beroendekliniken.

Den där plötsligheten verkar dock väldigt bekant. Och med tanke på hur långt ner under isen han hamnar, studsar han upp igen förvånansvärt snabbt. Jag har aldrig lyckats hänga med i svängarna. Jag tror att hans läkare kallade det för agiterad depression eller något sådant.

Jag undrar om det inte förresten har varit precis likadant för honom också vid enstaka tillfällen - att han har spytt och det har gått över i och med det.

Jag har alltid haft svårt att begripa mig på det där oerhört plötsliga förloppet.

Åh, de du säger Tintomara Ariadne låter liknande som mitt, fasst jag har inte gått så långt än att jag använder alkohol och så, då de räcker med att spy, men farar för framtidens besvär med de, jag är ju bara 19 så allt kan hända.
Har även magkatarr emellanåt, särskilt då jag inte spyr när jag behöver.

jag har inte riktigt fattat detta plötsliga heller, men jobbigt är de att aldrig veta när de dyker upp, i vilken situation eller nått...under konventet jag var på fredag - söndag behövde jag spy då jag gosade med min tjej, dvs då jag mådde bra och var i drömmarnas land! makes no sense!

om de är den nerven hoppas jag de finns nån lösning, kroppen är alltid lättare att bota än psyket

Allmänt svar:

Ja, har man magproblem kan man påverka nerven så man upplever någon form av ångest. Och man kan irritera nerven så att man får någon form av ångest samt magproblem.

Det ni skriver om att det känns bättre efter kräkningar eller att kräkningar/magont kan framkalla ångest gör att jag hoppas ni går till någon läkare som kan reda ut magproblemen. Helst ska denne ha kunskap om sambandet mellan vagusnerven (tack, Zombie, jag visste att någon visste!) och ångest. Om inte annat får ni informera vederbörande om detta.