Hej!

Marcus Sundman heter jag och jag studerar till Trafiklärare i Borlänge och vi är inne på funktionsnedsättningar med mera.

Det jag vill ha hjälp med är att få ihop ett koncist litet material med information om vad jag i min lärarroll kan göra för att förbättra inlärandet med en elev som har Aspergers Syndrom.

Jag har sökt på Internet och funnit lite information, ren generell information om vad som gäller. Men eftersom jag "skummar lite på ytan" så behöver jag lite mer djupgående information om hur jag kan hantera elever med Aspergers Syndrom utan att behöva fördjupa mig mer. Kan ni hjälpa mig?

i grunden gäller nog samma sak som för alla: var tydlig, mena vad du säger, säg inte vad du inte menar, ta hänsyn till personen och om den säger att den behöver använda solglasögon så bör den få göra det.

För min del hade jag inget behov av att berätta om diagnosen på trafikskolan. Jag klarade körkortet på normal tid ändå. Hade turen att hitta en trafiklärare med god psykologisk intuition som förstod vilken undervisning som passar mig. Att jag tar instruktioner mer ordagrant än de flesta. Att jag inte vill ha för mycket information/synpunkter på kort tid. Att jag inte vill prata så mycket under körning för att inte bli distraherad (men lite kan gå bra). Dessutom föredrar jag enkellektioner framför dubbla eftersom jag blir mindre utmattad då.

Det är mer vettigt att låta eleven få tid att koncentrera sig och ta instruktioner när man står stilla med fordonet så att säga?

Det jag skrivit hittils i min egna handledarbok är följande:

De slutsatser jag kommit fram till visar att en individanpassad undervisning är en förutsättning för elever med Aspergers syndrom. För att skapa en god lärmiljö krävs att omvärldsanalys genomförs så att hänsyn kan tas till elevens behov och förutsättningar. En tydlig och strukturerad undervisning är oerhört viktigt därför är de pedagogiska nyckelorden i undersökningen: planera, strukturera samt visualisera. Det har också framkommit att för att skapa förutsättningar för lärande krävs kunskaper om det annorlunda sättet att tänka och handla. Det allra viktigast är dock att klassläraren och även övrig skolpersonal bemöter eleven med respekt, värme och empati.

-

Detta verkar sammanfatta lite av vad ni tagit upp tidigare. Räcker detta som övergripande information om hur man bemöter Aspergers-elever?

Tack för alla hjälp!

Ta alla tips ni får, men glöm aldrig att alla är individer, och att det är oerhört kränkande att bli behandlad med överdriven tydlighet om det inte behövs, medan det kanske är helt relevant att prata så med en annan.

Visst kunde trafiklärare betett sig bättre mot mig i vissa fall (både vad gäller kränkningar och att försvåra inlärning med kryptiskt prat) men jag klarade ändå A BE CE och DE helt utan extra stöd, på normal tid (extra fort i vissa fall) och hade ännu ej diagnos.

Kan tilläggas att meka, veteranfordon och bilkörning var ett tydligt specialintresse då. Det underlättar ju en hel del.

Sammanfattningen är att det är bra med kunskap, och ÄNNU viktigare att kunna läsa olika individer och anpassa sig. Inte uppföra sig kränkande genom att behandla en aspergare som mer handikappad än just den personen är.

Individanpassning är något som kan saknas rätt ofta, och det gäller även för elever utan handikapp.

Tja om du fortfarande kollar tråden så är jag icke aspergare men skulle ändå behövt extra anpassning av någon förstående trafiklärare som begriper att han måste förklara saker ordentligt - och samtidigt som man inte kör istället för att förutsätta att man ska härma någons körsätt. Jag har också haft svårt att lära mig koordinera vilket var värst när jag var ung och försökte lära mig köra för första gången för nu har jag tränat upp det en del.

Det har tagit många timmar av värdefull dyr körskoletid att förklara för trafiklärare att jag måste ha det teoretiskt om jag över huvud taget ska ta till mig det. Därefter måste jag träna in det praktiskt och slippa bli förolämpad för att mitt körsätt återigen försämras samtidigt som jag håller på att automatisera vilket tar länge tid än för genomsnittet. Vidare är min körning starkt humörberoende och starkt beroende av vem som sitter bredvid mig i bilen och kommer säkerligen att vara det även om jag höjt min lägstanivå såpass mycket att jag klarar ett körkort men jag har också tillräckligt mycket självkännedom för att då inte köra.

Att spela musik i bilen går inte heller då det stör koncentrationen och innehåller musiken text är det komplett omöjligt.

Så vad jag vill säga med det - lås er inte för att det måste vara ett diagnosticerbart funktionshinder om någon har svårt för sig. Det finns olika inlärningsstilar och funktionssätt även hos de andra eleverna.

Det var min trafiklärare som "gav" mig ADHD-diagnosen...

MsTibbs skrev:Det var min trafiklärare som "gav" mig ADHD-diagnosen...

En trafiklärare som ger en körskoleelev diagnos ADHD??? Hur visste han vad han skulle "titta" efter?

Själv fick jag diagnosen "biltjyv" av min trafiklärare vid första övningskörningen.

Jag har inga synpunkter på hur man ska hantera aspergare jmf. med människor utan diagnos, alla är olika. De som jag kört med var tillräckligt bra/anpassningsbara för att jag skulle klara kortet och inte orsakat någon större olycka. Tror att det viktigaste är att man ska få rätt Lärare, vissa kanske ska hålla sig till "normala" människor eftersom de inte kan lära ut på alternativa sätt.

geocache skrev:

MsTibbs skrev:Det var min trafiklärare som "gav" mig ADHD-diagnosen...

En trafiklärare som ger en körskoleelev diagnos ADHD??? Hur visste han vad han skulle "titta" efter?

Lättavledbar, humörsvängningar, koncentrationssvårigheter, impulsivitet... svårt att undgå i trafiken...

Aha. Ja mer uttrycksfullt kan det nog inte bli, för en person som har ADHD. Får man fråga hur det gick sedan? Fick du något körkort?

Personlig erfarenhet är att eleven kommer att göra precis ordagrannt som läraren säger och det måste läraren förstå. Skulle kunna dra några exempel.. Tipset är alltså: försök komma ihåg vad du säger för det lär din elev göra.

geocache skrev:Aha. Ja mer uttrycksfullt kan det nog inte bli, för en person som har ADHD. Får man fråga hur det gick sedan? Fick du något körkort?

Jajjemen!

Jag har tagit körkort två gånger under väldigt olika omständigheter men båda gångerna utan att ens ha hört talas om Asperger. Första gången som privatist på personbil, andra gången på AMU-center för tung lastbil och tungt släp. Båda gångerna har jag haft förmånen att inte behöva räkna på vad varje lektion kostar, det kan säkert vara stressande eftersom det är dyrt. Jag har alltså kunnat köra så mycket jag har behövt utan att jäkta men jag har inte haft några svårigheter att lära mig och aldrig blivit kuggad på varken teori eller körning.

En sak som är viktig för mig, men inte för alla, är att jag är en utpräglad läsare. Jag behöver läsa instruktioner och förklaringar, jag ser och memorerar bilder och ritningar men har svårt med muntliga instruktioner och förklaringar. Jag tror att en av orsakerna är att i det muntliga finns det en annan människa närvarande på något sätt men det är inte hela skillnaden. En broschyr om trafiksäkerhet har jag lättare att ta till mig än en film och ska jag reflektera över och lära mig olika strategier för hur man uppträder rätt och fel i trafiken så vill jag läsa och se bilder, inte ha en muntlig genomgång varken i grupp eller enskilt. En del lär sig precis tvärtom.

Instruktioner skall vara tydliga och avskalade - jag har inte svårt med komplicerade resonemang men om det är för mycket "omkringprat" (i tal eller skrift) tar det onödigt mycket kraft för mig att sovra ut det väsentliga. Dessutom skall instruktioner vara entydiga och exakta. Säger någon "Sväng nästa höger" så får det inte finnas en infart till en innergård på väg dit för då hade jag i vart fall förr svängt in på den oavsett det var meningen eller ej.

Jag har inte svårt för höger och vänster men jag vet flera intelligenta och högutbildade aspergare som har det. Ett handtecken som förstärker ordet gör det enklare - ofta är det självklart vilket som avses men det är lätt att uppehålla sig vid att grubbla över ordets innebörd även om man inte har svårt att skilja på höger och vänster konkret.

Det är inte ovanligt med lektioner i grupp där man åker ett längre pass och eleverna turas om att köra med en lärare i bilen. Det är inte alltid lyckat - dels måste man ha andra, ofta främmande, människor tätt intill sig under längre tid och i ett så litet utrymme som en bil och dels blir lektionspassen väldigt långa. Det finns poänger med att lära sig av hur andra kör och lyssna på de tillrättavisningar dessa får men det kan göra att man blir så trött att man inte orkar själv och i värsta fall är mentalt utmattad redan innan man själv ska köra.

Men vi är olika precis som andra människor. Olika styrkor och svagheter, olika sätt att lära och olika förhållningssätt till trafik och körning. Många aspergare är ovanligt känsliga för ljud, ljus, dofter och andra sinnesintryck. Många aspergare tycker intensivt illa om beröring, speciellt från främmande och om det är oväntat. Att någon lägger sin hand över min för att handgripligt visa för mig hur jag ska föra växelspaken kan kännas så obehagligt att resten av lektionen är bortkastad. Många har svårt med för mycket ögonkontakt. Om jag känner att någon möter min blick varje gång jag tittar i backspegeln kan det göra att jag försöker undvika att titta i den.

Jag är numera ganska medveten om mitt eget sätt att fungera och vad som passar mig och inte. Jag är också tillräckligt gammal och erfaren för att våga säga ifrån och tala om hur jag vill ha det. Det är troligen inte de flesta körskoleelever, speciellt inte om de får en fråga om något sånt här och förväntas svara genast på den, muntligt och direkt till en annan människa. Risken är att de svarar något de tror de förväntas svara eftersom de så många gånger har varit med om att inte förstå vad som menas eller vad frågan gäller att de svarar något lite på måfå för att komma ur en situation de tycker känns oklar och jobbig.

En tanke som slår mig är att det kan vara användbart att ställa enkla frågor av typen:

På vilket sätt har du lättast att lära dig saker - lyssna eller läsa?
Har du svårare att lära dig om det är andra människor nära intill dig?
Störs du mycket av ljud, ljus eller dofter och vilket är i så fall värst?
Har du svårt att koncentrera dig om någon pratar med dig?
Är det obehagligt att någon tittar på dig (när du gör något du tycker är svårt)?

Frågorna behöver inte vara många och man måste vara noga med formuleringarna - de här ovan har jag inte lagt ner någon större omsorg på hur det skall formuleras, jag vill bara ge en idé. Ge frågorna skriftligt och ge tid att reflektera över dem tills nästa gång ni träffas. De kan besvaras skriftligt, muntligt eller både och. Det är viktigt att göra helt klart att alla svar är lika bra och att syftet är att göra undervisningen så bra som möjligt. Alla har inte tillräcklig kunskap om sig själv för att kunna svara men att fråga kan väcka en tanke hos eleven som kanske leder till något slags svar senare. Det är viktigt att som lärare reflektera över det ni ser av eleverna under utbildningens gång mot bakgrund av sådant här jag har nämnt nu.

Mina tankar som fembarnsmamma med Asperger och flera barn med Asperger, erfarenhet av att lära mig köra, lång erfarenhet av att köra - jag har periodvis arbetat som chaufför och har rätt många mil bakom ratten - och erfarenhet av att övningsköra med både egna barn och andras. Samt en del pedagogisk erfarenhet därtill. Jag har inte hela sanningen men en del av den.

Nu blev det alldeles för långt - igen...

Marcus Sundman skrev:

syd skrev:För att skapa en god lärmiljö krävs att omvärldsanalys genomförs så att hänsyn kan tas till elevens behov och förutsättningar

Ja, precis, en grundlig "omvärldsanalys" krävs av dig för att uträtta ditt arbete på rätt sätt.

Marcus Sundman skrev:

syd skrev:Det allra viktigast är dock att klassläraren och även övrig skolpersonal bemöter eleven med respekt, värme och empati.

Det låter lite för mycket begärt. Står det i lärarplanen?
Ha inte så höga krav på dig!

Hej och välkommen, syd. Väldigt bra idé att fråga här.

För mig tog det extra lång tid att lära mig eftersom trafikläraren pratade hela tiden. Jag kan antingen köra eller lyssna, men inte koncentrera mig på båda samtidigt. Åtminstone inte innan körningen blivit automatiserad. Dessutom körde vi i stadstrafik innan jag riktigt lärt mig behärska grunderna, vilket blev onödigt stressigt.

Nu är det inte säkert andra med samma diagnos funkar likadant men om så skulle vara fallet rekommenderar jag att först förklara eller visa medan bilen står stilla, sedan i lugn miljö ge tillräckligt med tid för att motoriskt öva in varje moment tills det verkligen sitter.

Många aspergare är extra stresskänsliga och då låser det sig lätt. A och O är alltså att själv vara lugn och att få eleven att känna sig trygg och avslappnad.

Skippa ev kallprat, radio, starka dofter, gester och allt annat som kan distrahera. Det som brukar få en vanlig människa att känna sig bekväm, uppmärksammad eller stimulerad känns ofta bara störande, krävande eller överstimulerande för en aspergare. Titta gärna rakt fram istället för på eleven och ge den utrymme att prova sig fram och lära sig i sin egen takt.

EDIT: bra frågeförslag från Titti. Jag lär mig bäst genom att titta när någon annan gör och sedan göra själv. Jag har svårt att omvandla både skriftliga och muntliga instruktioner till praktik och blir lätt förvirrad precis i början av ett nytt moment, men när jag väl fattat galoppen så behövs bara lite övning innan det sitter som en smäck.

För det första så vill jag gratulera dig till en lysande idé att fråga oss med AS om tips. Mycket bra! Om ändå alla lärare jag haft i skolan gjort det!

Först och främst så är alla med AS ytterst olika och alla har olika problem likt för de flesta. Men hos AS kan det skilja ytterst mycket.

Men det finns några saker som du kan tänka på.

En av de är att väldigt många med AS har svårt för metaforer. Så det är mycket enklare om du är tydlig första gången du säger något, annars så kan lätt missförstånd uppstå.

Andra saken är att vissa elever har sina egna behov. En del har behov av att lyssna på en viss sorts musik för att vara koncentrerad, en del andra kanske vill ha solglasögon osv. Låt eleven göra detta. Självklart så när du talar med eleven så måste du ju sänka ner musiken om det är behovet, men under körningen, låt han/hon lyssna på den, även om det är en musik du avskyr, Det kan hjälpa elever. Andra kanske har tvärtom problem, de tål inga ljud alls, för de då blir okoncentrerade. Saker som radio, kallprat och liknande saker måste du fråga eleven om hur den personen vill ha det. En tredje kanske skiter i vilket.

Om elever gör fel, ryt inte till eller kritisera eleven för hårt då. Utan ta det lugnt och berätta vad det var som eleven gjorde fel. Eftersom ett av problemen med AS är just känslor och känsloregistret så kan för vissa personer med AS ens egna känslor blir överväldigande, så kan skarp kritik, även om den är vänligt menad tas på fel sätt... Det är bättre att berätta lugnt och sansat vad som var fel. Dock får det naturligtvis inte ske som det vore någon 5 åring du körde med om du fattar vad jag menar. Utan var just tydlig.. En annan sak som medföljer AS är problem med social kontakt många gånger, exempelvis ögonkontakt kan vara jävligt obehagligt för många av oss med AS. Så det kan vara lättare om du undviker att kolla på eleven (speciellt i ögonen) utan bara prata helt naturligt med framrutan istället.

Sedan så är det en viktig sak. Ta det lugnt, låt eleven bestämma takten. Många med AS har svårt att tåla stress...

Gällande teorin så måste du fråga eleven en mycket viktig fråga, vill du ha den enskilt eller i stor grupp? Eller snarare om man klarar av stor grupp... Många med AS har problem med koncentrationen i stor grupp och behöver ha den enskilt... Och så klart, var väldigt tydlig här med. Men tydlighet är nog närmast ett förslag att vara mot alla elever.

F.ö. kör som vanligt. Tänk dock på att vara tydlig, och låt eleven hållas om han/hon har egenheter, så länge de inte är trafikfarliga förstås. Och ta det lugnt... Då kommer eleven inte att misslyckas...

Inger skrev:Jag lär mig bäst genom att titta när någon annan gör och sedan göra själv. Jag har svårt att omvandla både skriftliga och muntliga instruktioner till praktik och blir lätt förvirrad precis i början av ett nytt moment, men när jag väl fattat galoppen så behövs bara lite övning innan det sitter som en smäck.

Känns igen. Teorin gick som på räls för mig. Hade nog knappt behövt teorilektioner, då jag i princip kunde de mesta sedan innan som togs upp där. Däremot körning, tja man kan säga jag behövde fler lektioner än de flesta. Jag kunde teorin, men skillnaden mellan att ha kunskapen och kunna utföra någonting praktiskt utifrån den. Jag hade väldigt svårt med just det, omvandla teori till praktik.

En kort historia när jag tog B körkort i borlänge:

tog 9 lektioner med ett fruntimmer som lärare, halva lektionerna var kallprat då hon inte fokuserade på att lära mig något utan bara ge direktiv "vart" jag skulle åka så att mer kallprat kunde utföras.
Kallprat för mig är bara uttröttande och fyller ingen funktion så det var jobbigt, kom hem utmattad efter varje 45minuters lektion.

10:e lektionen bytte jag till en manlig lärare och jag blev chockad över hur mycket jag lärde mig, han påpekade precis ALLT tokigt jag gjorde i trafiken, han berättare i tydligt hur jag "skulle" göra, aldrig hur jag "inte" skulle göra.

Efter den lektionen klarade jag teori- och körprov första försöken, hade kuggat båda utan den där sista lektionen kan jag säga för så mycket hann jag lära mig när rätt metod används vid lärandet.

Ja, ge eleven några Stesolid innan uppkörning, så går det bra!

Jag kuggade på min första uppkörning för jag körde för långsamt. Sen när det var dags igen så kom jag på att jag nått år tidigare hade fått Stesolid utskrivet, o hade några kvar (detta var alltså innan jag började äta benzo varje dag), tog några stycken o klarade uppkörningen galant!