Jag går igenom ideella organisationer just nu, av egna jobbralaterade skäl. Något kanske saknas i utbudet (utöver mänskliga och ekonomiska resurser). Eller har jag bara missat det?

Jag syftar på hjälp för folk som hamnat i utkanten av samhället att knöka sig in - helst vid så tidig ålder att de ännu ses mer som potentiella resurser än som potentiella parasiter.

Det finns organisationer som pekar ut vissa grupper som utanför-grupper och som sedan angriper saken på olika sätt. Visst gör de alla nytta men nånting saknas alltid i mina ögon. Man satsar på att få folk ut i strålkastarljuset eller på att ge dem medel att leva nere i de vanskaptas källare, för att använda bildspråk från Fantomen på Operan. Man försöker inte hjälpa någon att omärkligt smälta in i publiken. Är man rädda för smitta? Tror inte det men tanken känns självfallen...

* Somliga pekar ut invandrare som en utanför-grupp (vissa begreänsar sig till nyanlända invandrare) och försöker guida in "dem" i arbetsliv, studier eller fritidssysselsättning (det senare mest för ungdomar).

*Somliga pekar ut "funktionsnedsatta" människor som utanför-grupper och försöker få politiker att göra extraresurser till rättigheter.

* Somliga försöker hjälpa dem som bokstavligen hamnat utanför, d.v.s. på gatan.

Jag slutar listan här. Vad jag saknar är... organisationer som KRIS, antar jag, slår det mig. Alltså organisationer som kämpar mer för välkomnande än för utpekande. Som snarare försöker blanda in de urfallna/utstickande korten i leken tills ingen kan hitta dem igen, än att lägga upp dem i små högar där väletablerade medborgare kan komma och välja ut vad som faller väletablerade medborgare i smaken.

Särskilt ser jag inga organisationer för folk som vill ha/byta socialt nätverk men som känner att de skulle sticka ut ännu mer om de placerades i strålkastarljuset (alla syns ju under strålkastaren men somliga kommer folk dessutom ihåg).

Har jag missat det som jag letar efter? Om inte, vilka organiationer tror ni skulle vilja börja med eller delvis övergå till inblandningsverksamhet? Det skulle behöva vara organisationer med mycket verksamhet också för väletablerat folk, tror jag men det är teknikaliteter som kan diskuteras och/eller funderas på.

Jag har hamnat i utanförskap p.g.a. stora problem i särskolan som gick ut över den gemenskap jag hade i kyrkan, ja jag mådde dåligt och det gick ut över den ledare jag hade och då hon vände mig ryggen så gjorde hela kyrkan det.

Men jag har faktiskt planer på att starta en förening, där man kan ha en egen lokal som alltid är öppen, där man bara kan komma och vara, man behöver inte ha mer krav än så, några datorer, kök, lite mat och bak så har man nått att göra.

Jag lever i utanförskap och isolering och bara det att få lägga energin till nått sådant här kunde ju ge många människor bättre möjligheter.

Dock ska dte vara på ideell basis så börjar man prata om, löner och sånt så är loppet kört men personer som jag som har sjukpension kan ju lägga all min tid på en sådan förening och därmed bli aktiv.

Men kommunen ska man inte räkna med, pratat med alla men man måste ha egna kontakter om man känner man behöver lite extra stöttning.

Bastuper skrev:Jag har hamnat i utanförskap p.g.a. stora problem i särskolan som gick ut över den gemenskap jag hade i kyrkan, ja jag mådde dåligt och det gick ut över den ledare jag hade och då hon vände mig ryggen så gjorde hela kyrkan det.

Ja jösses, kyrkan (som dessutom har en kampanj just nu) har en enorm förmåga att välja in eller välja ut enskilda personer/familjer. De som väljs ut blir enormt mobbade av alla i församlingen och hamnar i en extremt jobbig situation utan att förstå varför alla plötsligt är emot en.

Jag har sett det här själv på nära håll, det var vår bästa vän som såg det och berättade för oss varför allt plötsligt gick snett för oss (själva var vi inte med i församlingen, men många av våra bättre vänner var det och de vände plötsligt ryggen mot oss utan att vi då förstod varför).

Här skulle kyrkan och andra organisationer kunna göra en rejäl insats och öppna dörrar för de som har svårt att komma in i samhället istället för att förstärka utanförskapet.

Låt det gå vägen, Bastuper! Bästa sättet tror jag är att hitta likasinnade många nog för att bilda en stabil kärna i en organisation - en eller några handfullar personer. Drar du med mig så har du två till att börja med. Fast sen tror jag man behöver samarbeta med, snarare än konkurrera med, organisationer som redan finns, om man vill vara säker på att få igång något hållbart. Men jag kan ha fel där.