Hej!
Jag fick min diagons när jag var runt 16-17 år och nu är jag 30 år

Jag tycker att jag har förändrats en till i min personlighet på de åren som har varit.

Har lättare nu för att börja gråta över saker tex sorgliga program på tv,vardagliga händelser.

Känner mig mer glad och har fått mer energi men i bland kan det övergå till stress om det blir för mycket.

Jag är mer social dvs tycker det är roligt att komma ut och träffa folk.

Har lite svårt att sätta mig in i andras känslor men tycker samtidigt att jag har blivit mer förstående när det gäller andra människor.

Och till sist vågar jag säga mer vad jag tycker .

Av det jag precis skrev: uppfattar ni mig som att ha stora svårigheter att klara vardagen? finns det några knep att ta till?

Tack på förhand.


Moderator: Kompletterade rubriken och rättade stavningen av Asperger.

Vad är Aspberger?

Aspergers syndrom har sitt namn efter den Österrikiske psykiatern Hans Asperger.

Av det du har skrivit så verkar du inte ha omfattande svårigheter, skulle behöva lite mer att gå på. Upplever du själv att du har stora svårigheter?

Nefarious skrev:Av det du har skrivit så verkar du inte ha omfattande svårigheter, skulle behöva lite mer att gå på. Upplever du själv att du har stora svårigheter?

Hej!

När jag var yngre var jag mer impulsiv dvs jag gjorde saker utan att tänka innan vilket ställde till en del problem för mig men jag tycker att jag har börjat växa i från den biten mer och mer.Tar mera ansvar och rusar inte i väg på samma sätt.

Den sociala biten har blivit bättre genom att jag har blivit mera öppen som person.

När det gäller empati har jag svårt att förställa mig hur andra människor känner men har samtidigt blivit mer ödmjuk och visar mer känslor.

Den senaste tiden har upplever jag att jag blir mer stressad i vissa situationer.

Funderar på om det beror på den diagnos jag har eller att jag tar saker mer på allvar nu än innan?

Tack

Vanlig mänsklig utveckling kanske?

Dels kan man lära sig kompensera för problem man har som kan härledas till asperger, men man kan också utvecklas på riktigt. Den som säger annat är inte påläst eller har träffat tillräckligt många aspergare.

Det innebär inte heller att man slutar ha asperger, om man nu hade det från början. För hur mycket diagnosen än måste bygga på symptom så länge man inte känner till orsakerna, ligger själva syndromet ändå inte i några symptom, utan i hur man är byggd.

Men blir man mer stressad än man var tidigare så ska man ta det på allvar. Då kanske man behöver backa och söka ut en annan väg innan man bränner ut sig.

Zombie skrev:Vanlig mänsklig utveckling? Dels kan man lära sig kompensera för problem man har som kan härldeas till asperger, men man kan också utvecklas på riktigt. Den som säger annat är inte påläst eller har träffat tillräckligt många aspergare.

Men blir man mer stressad än man var tidigare så ska man ta det på allvar. Då kanske man behöver backa och söka ut en annan väg innan man bränner ut sig.

Hej!
Jag upplever själv att jag har utvecklas som person.
Är på väg dit jag vill.

De flesta i min omgivning upplever mig som pigg och glad.

Jag känner mig mera stress känslig än tidigare och funderar på om det kan bero på saker jag bär med mig sen tidigare?, att jag som sagt tar saker mer på allvar än innan? eller på grund av den diagnos jag har?

Har ganska så nyligen fyllt 30 år.

Bor i egen lägenhet med mina katter och killen som kommer på helgerna.

Tack

Hann lägga till litet sedan du hade citerat.

Stresskänsligheten — tja, åtminstone jag kan väl inte säga så mycket utan att veta hur den yttrar sig och i vilka situationer. Sådant kan ju bero på vad som helst av det du nämner.

Beträffande diagnosen så är aspergare ofta skörare och har mindre av energi och stresstolerans än andra. Samtidigt som vi ofta utsätts för stress både ihållande och i nivåer som normalfungerande nog inte har en aning om. Så man måste se upp: ransonera vad man tvingar sig till, söka vägar att göra saker på roliga i stället för stressande sätt, söka sådant som är roligt, ovillkorligen se till att få tillräcklig vila från sådant som stressar en.

Zombie skrev:Hann lägga till litet sedan du hade citerat.

Stresskänsligheten — tja, åtminstone jag kan väl inte säga så mycket utan att veta hur den yttrar sig och i vilka situationer. Sådant kan ju bero på vad som helst av det du nämner.

Beträffande diagnosen så är aspergare ofta skörare och har mindre av energi och stresstolerans än andra. Samtidigt som vi ofta utsätts för stress både ihållande och i nivåer som normalfungerande nog inte har en aning om. Så man måste se upp: ransonera vad man tvingar sig till, söka vägar att göra saker på roliga i stället för stressande sätt, söka sådant som är roligt, ovillkorligen se till att få tillräcklig vila från sådant som stressar en.

Källor på det?

Läs i forumet. Gott om personliga vittnesbörd. Har någon annan enskilda trådar i huvudet får den gärna länka. Gäller givetvis även eventuella forskningsresultat.

Det här är inget vetenskapligt forskningsarbete utan, ska vi säga, praktisk rådgivning och erfarenhetsutbyte likar emellan.

Tyvärr är folks praktiska verklighet ofta några årtionden före den akademiska forskningen (århundraden förekommer nog också), och det här är dessutom ett nytt och väldigt oslipat forskningsområde.

roto skrev:

Zombie skrev:Hann lägga till litet sedan du hade citerat.

Stresskänsligheten — tja, åtminstone jag kan väl inte säga så mycket utan att veta hur den yttrar sig och i vilka situationer. Sådant kan ju bero på vad som helst av det du nämner.

Beträffande diagnosen så är aspergare ofta skörare och har mindre av energi och stresstolerans än andra. Samtidigt som vi ofta utsätts för stress både ihållande och i nivåer som normalfungerande nog inte har en aning om. Så man måste se upp: ransonera vad man tvingar sig till, söka vägar att göra saker på roliga i stället för stressande sätt, söka sådant som är roligt, ovillkorligen se till att få tillräcklig vila från sådant som stressar en.

Källor på det?

Kan förklara lite närmare:

När det gäller mitt beteende märker jag att jag har blivit mer livlig och mer social.Har även lite svårt att sitta still (är dock ej ohyfsad)

Men inombords blir jag som sagt mer stressad i vissa situationer än tidigare.

Exempel: om folk ringer mig ofta på en dag , om jag har ont om tid och om folk inte respekterar mina önskemål


Känner att jag börjar bli mer nöjd med mitt liv och vet mer vart jag är på väg.

Tack

Det kan vara så att nu när du har diagnosen så ser du alla de där sakerna du beskrev mycket tydligare än innan då du var mer ovetande om att du har funktionshindret.

Så är det för mig iaf.
Sen jag fick diagnosen har jag uppmärksammat vissa saker mer än jag gjorde tidigare därför att jag nu vet att jag har svårt för det sakerna.