Har läst några andra trådar här om dyngsrytm. Om att ha oregelbunden dyngsrytm eller kanske t.om. att ha ett längre dygn än NT´s, (i timmar räknat). Och dessutom funka bättre framåt vargtimmarna. Allt det där stämmer på mig.

En sak som jag dessutom ofta lagt märke till med mig själv, är att jag faktiskt njuter lite av att ha varit vaken, (som nu t.ex.), i plus tjugo timmar eller t.om. trettio timmar. Det senare blir oftast väldigt opraktiskt, så det försöker jag undvika. Kan vara vaken ett par dygn. Men en lite lätt euforisk känsla infinner sig ofta, ett tillstånd som jag faktiskt kan framkalla genom att ta en sömntablett. Jag upplever att jag blir pigg i huvudet av sömntabletter. Kan lätt vara vaken i timmar efter att ha tagit en imovane eller en stilnoct. Men jag somnar om jag lägger mig och blundar, som man ska.

Oavsett trötthetsorsak, så gäller följande.
Känner att jag blir klarare i tanken, mer fokuserad liksom. Dessutom minskar antalet paralellspårskluster av tankar, (är det ett ord?). Och det blir betydligt enklare att hålla ett rakt spår genom tankearbetet. Avlutar mer arbete sent på "mitt" dygn och kan se att jag t.ex. skriver fortare den här tiden.

Upplever också att jag är mer känslomässigt stabil och snällare mot andra. Känner mig lugn helt enkelt. Det här är vanligt för mig. Men inte alltid. T.ex. inte när jag av andra anledningar mår dåligt, för mycket arbete eller trassligt privatliv eller nåt sånt.

Nu har jag varit vaken i ca:22 timmar och mår utmärkt. Och det trots att mitt liv är ganska trassligt egentligen.

Nåväl, undrar vad ni andra har för tankar om detta, och om det kanske till och med är vanligt?

Hej emer2!

Jag har en relativt oregelbunden dygnsrytm, främst på grund av fullmånen. Tre eller fyra dygn varje månad blir jag så ”uppe i varv” att det inte ens är någon idé att jag lägger mig på kvällen. Så då tvingas jag vara vaken ända till i vissa fall klockan 4 på morgonen (de dygnens nätter brukar jag sysselsätta mig med att läsa, surfa runt på Internet, eller lösa korsord). Lyckligtvis är jag van att kompensera för utebliven sömn genom att jag hade en både psykiskt och fysiskt krävande tjänst i lumpen, vilket gjorde att jag lärde mig vila effektivt trots timmar av utebliven djupsömn eller timmar av brist på sammanhängande sömn.

De dygnen har hustrun det inte helt lätt med mig... inte på grund av effekten av utebliven sömn, utan att jag inte lyckas stoppa eller ens minimera effekterna av den ”tidvatteneffekt” (jag kan inte beskriva det annorlunda än så) fullmånen har på mig, ända ner på cellnivå, som jag upplever det. Så tre, fyra dygn varje månad blir jag ganska socialt isolerad.

Vidare är jag oftast väldigt lättväckt, vilket också lätt leder till att jag då och då vaknar utan att ha kunnat sova klart, ha fått den så viktiga djupsömnen.

Jag har diagnostiserat (av en duktig psykolog) Aspergers syndrom med inslag av DAMP, vilket dels gör att jag ofta och långa stunder sysselsätter hjärnan med tankar på allt från sociala orättvisor till universums ursprung och tänkbara framtid, dels att alla sinnesintryck blir flera gånger större än de egentligen är.

För övrigt: psykologen som utredde mig informerade mig, i samband med att han ställde diagnosen, om att det finns medicin mot min problematik, men eftersom jag föredrar att medicinera så lite som möjligt, och framförallt att den medicinen skulle göra ”värre” saker med mig än vad medicinen skulle motverka gör, så valde jag att aldrig börja med den medicinen. Men på något sätt behövde jag ju ändå något motmedel mot effekterna av mitt ”DAMP light” som jag brukar kalla det, och det fick bli mitt Aspergers syndrom.

Här http://kalender-365.de/mankalender.php finns förresten en månfaskalender som jag skrivit ut och använder mig av för att undvika att göra "viktiga" saker dygnen innan det är fullmåne. Märkligt nog försvinner den där effekten på mig helt redan dagen efter fullmånenatten...