Hur ser din själ ut?
2 inlägg
• Sida 1 av 1
Hur ser din själ ut?
av mikael » 2011-02-06 10:05:27
Min själ sitter i mitt knä och hjärta.
Själ min själ sitter i mitt knä och jag har ont i den ,ty jag är opererad i menisken.
Samt i hjärtat för att jag har högt blodtryck som jag plötsligt fick efter en förkylning 2005 då jag ansträngde mig istället för att vila, så nu måste jag äta blodtrycksänkande säger min doktor.
I själ och hjärta heter det ju.
Själen hur ser den ut?
Finns det en bild på den?
Det är nog ändå hjärnan och alla signaler och ämnen, serotonin .dopamin och mycket annat som hjärnforskarna forskar i, dom har ju kommit en bit på väg och börjat förtå den.
Såg på kunskapskanalen om en ung man som hade fått en hjärntumör bortopererad samt av msstag en del i hjärnand där det medvetna känslolivet sitter.
Själ och kroppen sitter den kanske i snoppen?
Han kunde i inte längre älska sin flickvän. Han visste inte längra vad kärlek var stackars karl.
Den förblir nog länge oförklarlig.
Så min själ sitter alltså i mitt knä och hjärta om jag nu överhuvudtaget har någon själ.
Jag är själsslös, har inget psyke, sinne, inre väsen, personlighet, karaktär.
Jag har sårat så många av mina nära och kära utan att veta varför eller gjort det med avsikt.
Saknar känslor, förstår inte varför folk gråter eller är arga, glada.
Vet inte om folk gillar mig eller inte, kan inte läsa av deras ansiktsuttryck och mimik.
Saknar medkänsla, empati, svårt att tänka abstrakt och tänker konkret.
Orkar inte med när det är för mycket folk tätt intill mig och när det är för mycket ljud.
Folk får gärna gå och ta mat i mitt kylskåp jag gör detsamma inget konstigt med det, men det tyckte min neuropsykolog när jag gjorde utredningen.
Ögonen är själens spegel sägs det.
Tycker inte om när folk tittar mig i ögonen och jag tittar inte folk i deras ögon.
I rymden finns inga känslor.
Jag saknar nästankänslor men är snäll som en ko och arg som ett bi.
Förstår inte att folk tycker om mig ändå.
Fast det här tyder ju på att jag är medveten om hur jag till viss del funkar och det är ju bra.
Jag är medveten om att jag har humor och är både sparsam och givmild.
Jag kan laga husmanskost
Det kallas visst självkänsla detta vackra utslitna ord, jag kallar det då hellre att jag vet vem jag är.
Själ min själ sitter i mitt knä och jag har ont i den ,ty jag är opererad i menisken.
Samt i hjärtat för att jag har högt blodtryck som jag plötsligt fick efter en förkylning 2005 då jag ansträngde mig istället för att vila, så nu måste jag äta blodtrycksänkande säger min doktor.
I själ och hjärta heter det ju.
Själen hur ser den ut?
Finns det en bild på den?
Det är nog ändå hjärnan och alla signaler och ämnen, serotonin .dopamin och mycket annat som hjärnforskarna forskar i, dom har ju kommit en bit på väg och börjat förtå den.
Såg på kunskapskanalen om en ung man som hade fått en hjärntumör bortopererad samt av msstag en del i hjärnand där det medvetna känslolivet sitter.
Själ och kroppen sitter den kanske i snoppen?
Han kunde i inte längre älska sin flickvän. Han visste inte längra vad kärlek var stackars karl.
Den förblir nog länge oförklarlig.
Så min själ sitter alltså i mitt knä och hjärta om jag nu överhuvudtaget har någon själ.
Jag är själsslös, har inget psyke, sinne, inre väsen, personlighet, karaktär.
Jag har sårat så många av mina nära och kära utan att veta varför eller gjort det med avsikt.
Saknar känslor, förstår inte varför folk gråter eller är arga, glada.
Vet inte om folk gillar mig eller inte, kan inte läsa av deras ansiktsuttryck och mimik.
Saknar medkänsla, empati, svårt att tänka abstrakt och tänker konkret.
Orkar inte med när det är för mycket folk tätt intill mig och när det är för mycket ljud.
Folk får gärna gå och ta mat i mitt kylskåp jag gör detsamma inget konstigt med det, men det tyckte min neuropsykolog när jag gjorde utredningen.
Ögonen är själens spegel sägs det.
Tycker inte om när folk tittar mig i ögonen och jag tittar inte folk i deras ögon.
I rymden finns inga känslor.
Jag saknar nästankänslor men är snäll som en ko och arg som ett bi.
Förstår inte att folk tycker om mig ändå.
Fast det här tyder ju på att jag är medveten om hur jag till viss del funkar och det är ju bra.
Jag är medveten om att jag har humor och är både sparsam och givmild.
Jag kan laga husmanskost
Det kallas visst självkänsla detta vackra utslitna ord, jag kallar det då hellre att jag vet vem jag är.
Återgå till Att leva som Aspergare