2 år innebär mer utveckling när man är 23 än när man är 40. Men jag hejar på er. Mitt ex var 54 när vi blev ihop och jag 21. Slutet var inte idealt, men vi var tillsammans i över sex år och fick två barn tillsammans. Ålder är inividuellt och har i sig ingen betydelse. Det viktiga är ifall ni kan relatera till varandra.

Precis, mer utveckling för henne troligen.
Det jag skulle se som ett mardrömsscenario vore att ung blir ihop med gammal och efter några år tycker ung att gammal utnyttjat ung och oerfaren person som till varje pris ville ha någon nära sig.

Då står man ju där och ser ut som någon som utnyttjat en ung människa.

Men jag hejar ändå på er, kärlek är en jättefin känsla, råkar det visa sig att ni båda har den för varandra så låt inte mig stoppa er
Och faktum är att det verkar vara någon form av kärlek eller iaf attraktion på gång även om jag inte kan säga helt säkert.
Men du har ju varit med och kan känna både vad du själv känner och se hur hon verkar reagera på olika saker.

Angelic Fruitcake skrev:2 år innebär mer utveckling när man är 23 än när man är 40. Men jag hejar på er. Mitt ex var 54 när vi blev ihop och jag 21. Slutet var inte idealt, men vi var tillsammans i över sex år och fick två barn tillsammans. Ålder är inividuellt och har i sig ingen betydelse. Det viktiga är ifall ni kan relatera till varandra.

Hur reagerade du när du fick reda på hur gammal han var?

Jag pratade med en av mina handledare på DV igår om det här med tjejen och vår åldersskillnad. Hon trodde nog också att jag var kär. Hon sa också att jag inte skall tänka så mycket på det. Hon berättade att tjejen är väldigt snäll och ganska lik mig till sättet (blyg och tystlåten) och att vi därför har det gemensamt. Hon vet också att jag gärna vill ha en vän och rådde mig att satsa på det i första hand. Hon trodde inte heller att tjejen skulle sluta prata med mig bara för att jag var så mycket äldre än henne. Jag sa att det kanske är lättare för henne att förstå mig eftersom vi båda har Aspergers än om jag skulle träffa en "NT-person".

Ändå kan jag inte släppa det här och nu har jag haft svårt att sova fyra dagar i rad. En sak jag inte riktigt förstår är varför hon inte har frågat hur gammal jag är. Jag har pratat med henne sedan slutet av november och inte en enda gång har hon ställt den frågan. Jag trodde att det var en sådan sak man frågade om ganska tidigt i en bekantskap. Kan det vara så att hon väntar på att jag skall fråga om hur gammal hon är eller så kanske hon tycker det är konstigt att jag inte har frågat. Jag vet ju hur gammal hon är. Skall jag vänta på att hon skall fråga eller är det oärligt? Vad svårt det här är! Jag klarar inte av att reda ut det.

silent_wings skrev:

Angelic Fruitcake skrev:2 år innebär mer utveckling när man är 23 än när man är 40. Men jag hejar på er. Mitt ex var 54 när vi blev ihop och jag 21. Slutet var inte idealt, men vi var tillsammans i över sex år och fick två barn tillsammans. Ålder är inividuellt och har i sig ingen betydelse. Det viktiga är ifall ni kan relatera till varandra.

Hur reagerade du när du fick reda på hur gammal han var?

Jag visste väl från början att han var runt 50, så det var aldrig en riktig fråga.

silent_wings skrev:Ändå kan jag inte släppa det här och nu har jag haft svårt att sova fyra dagar i rad.

Du är kär!

silent_wings skrev:En sak jag inte riktigt förstår är varför hon inte har frågat hur gammal jag är.

Hon kanske redan vet eller så bryr hon sig inte...

Det kan även vara så att det inte är naturligt för henne att fråga om ålder, så släpp det där nu!

Jag tycker det verkar vara vanligare bland tjejer att inte bry sig så mycket om ålder än bland killar.
Ni är båda vuxna

Det kan hända att hon frågat någon annan om din ålder eller så är det just att hon inte bryr sig så mycket om ålder.
Har hon sett dig skriva ditt personnummer så vet hon ju din ålder.
I vilket fall som helst är det helt okej att vara kär i vem som helst
Men den man är kär i är inte tvungen att vara det tillbaka, men enligt mina observationer av andra människor och mig själv så verkar det stämma rätt bra, blir den ena intresserad så är det sannolikt att den andra också utvecklar ett intresse tillbaka.

Tror det är feromonerna som är i farten och styr vem man blir intresserad av, där i ligger att är den ena intresserad pga feromoner så passar feromonerna man själv har för den andra
Feromonpåverkan på ens intresse lär ske automatiskt, men det funkar inte med de där feromonparfymerna, de innehåller visseligen feromoner men hittils har det varit feromoner från gris i dessa parfymer.

silent_wings skrev:En sak jag inte riktigt förstår är varför hon inte har frågat hur gammal jag är. Jag har pratat med henne sedan slutet av november och inte en enda gång har hon ställt den frågan. Jag trodde att det var en sådan sak man frågade om ganska tidigt i en bekantskap. Kan det vara så att hon väntar på att jag skall fråga om hur gammal hon är eller så kanske hon tycker det är konstigt att jag inte har frågat. Jag vet ju hur gammal hon är. Skall jag vänta på att hon skall fråga eller är det oärligt? Vad svårt det här är! Jag klarar inte av att reda ut det.

Om det skulle vara en stor sak för henne så skulle hon troligtvis ha frågat det för länge sen! Hon verkar inte bry sig om din ålder.

Du verkar inte kunna sluta tänka på detta så jag föreslår att du säger din ålder till henne så att du slipper ligga sömnlös pga det. Du kan "baka in" det i en mening, om du inte vill säga det rakt av. T ex "Jag har inte varit i Stockholm sen jag var 30, nu är jag ju 39". Försök att se hur hon reagerar. Om hon verkar chockad kan du ju alltid fråga "Tycker du att jag är gammal?". Eller så kan du bara låta det vara. Om hon fortfarande vill prata med dig efter att du sagt din ålder så tycker hon troligtvis inte att det spelar någon roll.

nano skrev:I vilket fall som helst är det helt okej att vara kär i vem som helst
Men den man är kär i är inte tvungen att vara det tillbaka

Precis! Så om du är kär i henne, berätta det! Hon kommer knappast bli arg, du har ju inte begått ett brott!

Faktiskt en bit intressant fakta
Tror jag skickar dig ett PM när jag kommer hem.

Jag träffade min psykolog idag. Jag var väldigt ledsen när jag kom dit. Men det hjälpte att få prata om min känslor och tankar kring den här tjejen. Min psykolog lyfte fram att jag hade varit modig som vågat börja prata med henne. Det var också positivt att jag hade varit försiktig, inte varit för på. Psykologen sa också att jag är en mycket snäll människa som bryr mig om andra. Kanske hon ser det.

När jag kom hem hade jag fått ett svar på det mail jag skickade till henne. Hon skrev att hon också hade haft svårt att sova under en tid. Hon hoppades att jag sovit bättre de senaste nätterna. Hon önskade mig också en bra helg och att jag skulle vara rädd om mig.

Nu hade jag inte sovit så bra de senaste nätterna heller, men hennes omtanke var fin. Jag blev lite gladare när jag läste vad hon skrivit. Det värmde faktiskt.

Ja, jag är nog kär. Men jag mår inte bra av det. Alla dessa tankar och känslor stressar mig och jag vet inte vad jag skall göra med dem. Det är inte precis en "rosenskimrande dröm" jag lever i. Jag har varit djupt förälskad två gånger tidigare i livet. Men ingen av de här tjejerna visade mig något intresse, därför blev det bara olyckligt. Efteråt var jag ledsen och nedstämd under flera veckor. Då förstod jag inte vad som var fel. Jag har nog varit rädd att jag skulle hamna där igen.

Fast den här gången är det ju annorlunda. Det är första gången en tjej som jag varit intresserad av har visat intresse tillbaka. Mina känslor har aldrig varit så intensiva som nu. Därför kanske ni förstår varför det skrämmer mig. Det är en ny erfarenhet för mig och den är överväldigande. Lite synd bara att det händer nu när jag befinner mig mitt i livet. Det hade kanske varit enklare om det hänt för 10 år sedan, men det får jag aldrig veta.

Det viktigaste nu är att jag får sova igen. I helgen skall jag bara ta det lugnt och försöka tänka på annat. Jag träffar inte henne igen förrän på tisdag och det känns skönt. Jag behöver de här dagarnas frid. Det har varit en mycket känslofylld vecka och det är jag inte van vid.

Framöver vill jag ta det försiktigt både för min och hennes skull. "Här och nu" är det viktigaste. Vad framtiden har i sitt sköte vet ingen. Det är nog så jag måste tänka, även om det är svårt. Som jag har skrivit innan värdesätter jag varje stund jag får vara med henne. Det är dessa ögonblick jag vill fånga och leva för. Att vi sakta lär känna varandra bättre är det som skall komma i första hand. En dag kommer nog åldern och andra saker in i bilden, men det får jag ta då. Mitt liv är tillräckligt rörigt och jag orkar inte med att oroa mig för en sak till. Alla jag har pratat med om det här säger att jag skall försöka släppa det här med åldersskillnaden. Min handledare på DV sa att "det är inte åldern som gör att man passar ihop eller ej, det är kemin er mellan". Och jag börjar väl inse att det är rätt. Det viktigaste är att vi trivs ihop och kan förstå varandra. Min handledare sa också det är vanligt att många med Aspergers trivs att var med äldre personer. Kanske tjejen är en av dom?

Jag kommer nog fortfarande att ha starka känslor för henne. Jag kan bara hoppas att de lugnar ner sig lite.

Love doesn't ask why
It speaks from the heart
and never explains
Don't you know that
Love doesn't think twice
It can come all at once
or whisper from a distance

(från låten "Love doesn´t ask why" med Celine Dion)

Skönt att fler ser det positiva mellan er, skynda långsamt, ta till vara på det som är fint och gör det bästa av framtiden.

Jag tycker att det känns som om det är på rätt väg. Fundera på om du ska svara på hennes mail och om du gör det, ta god tid på dig att formulera det klokt.

Lycka till!

Lycka till från mig också !

Hittills tycker jag att du har hanterat din nypåbörjade relation med henne väldigt bra.

Men jag förstår att det känns lite jobbigt att bli förälskad, man har liksom ingen riktig kontroll över sina känslor och tankar längre, det upplever iaf jag som skrämmande.
Och så är man rädd för att bli besviken, att ens känslor inte är besvarade.


En fråga bara : Hur vet du om hennes ålder ?

snuggelhund skrev:En fråga bara : Hur vet du om hennes ålder ?

Det var i samband med att hon skulle börja på DV i höstas. Veckan innan berättade en av handledarna att det skulle börja en ny tjej och då frågade en av de andra deltagarna hur gammal hon är. Så det är på så sätt jag vet hennes ålder?

När jag skriver detta kom jag att tänka på en sak. Jag har hela tiden pratat om att hon inte vet hur gammal jag är. Å andra sidan vet ju inte hon om jag vet hur gammal hon är. Lite krångligt att förklara vad jag menar. Hoppas ni förstår.

silent_wings skrev:Hoppas ni förstår.

Klart som korvspad!

(Är korvspad klart?)

Hur går det med denna trevliga tråd?
Vad har ni båda för er?

Hej silent_wings. Jag läste hela din berättelse och fann den mycket intressant. Det är intressant och charmigt att ni följer varann och inte tappar greppet. Jag ser det du skriver som en romantisk berättelse mellan två individer som inte vet hur framtiden ter sig och om de ska hitta en partner till slut ( typ så ) , du skriver fint.


Jag håller med en annan här inne att magkänslan säger mycket, så har det varit för mig. Och ibland hittar två personligheter varann, för kemin stämmer, man följer varann till tåg eller buss, och har kontakt med varann per telefon.


En intressant detalj jag läste i din berättelse, var om att du går på en Daglig Verksamhet. Sådant kan bli fallet för mig oxå, då Arbetsförmedlingen använt alla sina resurser på mig och inte riktigt lyckas, nu ska LSS ta hand om mig, och det lutar åt DV.


Ska bli intressant att följa det du skriver i fortsättningen, mitt råd är:


Följ hjärtat och magkänslan, finns det tycke för tjejen ( och det verkar det, i och med att hon sätter sig brevid dig på DV, hon tilltalar och svarar dig på dina frågor, så -go on !!.. )


Lycka till.

Jag har för bara några veckor sedan blivit ihop med en 22 år yngre tjej,så häng inte upp dig för mycket på åldersskillnaden.

Upprepar mig kanske, men jag var 21 och mitt ex 54 när vi blev ihop...