Hur visar ni intresse?
79 inlägg
• Sida 3 av 4 • 1, 2, 3, 4
sussi83 skrev:Hur kan man aktivt framföra sitt intresse då?
Jag skulle uppskatta om eventuella intresserade kom fram diskret och sa "jag tror jag är intresserad av dig", enkelt, rättframt och helt otvetydigt. Sen är det bra om hon har ett genomtänkt svar på min föjldfråga som kommer att vara nåt i stil med "vad ska vi göra åt det då?"
Nefarious skrev:prodge64 skrev:Nu har jag nog missat något. På vilket sätt påverkar ett eventuellt giftermål barnen, förutom deras efternamn?
Det påverkar arvsrätten, bland annat.
Off topic, men särkullbarn har alltid rätt att få ut sin laglott när föräldern dör.
Gifta makar ärver alltid varann och har de bara gemensamma barn så får barnen ärva först när den andra föräldern dött. Sambor har ingen automatisk arvsrätt, så de måste i så fall skriva testamente.
Det är därför jag tycker det låter så dumt att säga att man ska bara bo ihop för att "slippa krångel". Så fort det blir fråga om pengar och arv, så är det mindre krångel att gifta sig. Tänk bara på Stieg Larssons sambo, pengarna gick inte till henne utan till hans far och bror.
Inte för att jag anser att man ska diskutera detta när man träffas första gången.
Jag berättar det för henne, att jag tycker om henne.
Tyvärr missade jag möjligheten att berätta för min ungdomskärlek genom att inte säga ett knyst
Men det är för mig något som tar lång tid, jag behöver observera under lång tid och prata med henne, upptäcka hur hon beter sig i olika situationer.
Hon behöver inte vara som mig eller perfekt, men hon o jag behöver vara kära i varandra
Har hon en kille så försvinner mitt eventuella uppbyggda intresse för då har hon ju knappast intresse för mig eftersom hon valt någon annan men jag har gärna med henne att göra ändå som vän.
Tyvärr missade jag möjligheten att berätta för min ungdomskärlek genom att inte säga ett knyst
Men det är för mig något som tar lång tid, jag behöver observera under lång tid och prata med henne, upptäcka hur hon beter sig i olika situationer.
Hon behöver inte vara som mig eller perfekt, men hon o jag behöver vara kära i varandra
Har hon en kille så försvinner mitt eventuella uppbyggda intresse för då har hon ju knappast intresse för mig eftersom hon valt någon annan men jag har gärna med henne att göra ändå som vän.
prodge64 skrev:Nu har jag nog missat något. På vilket sätt påverkar ett eventuellt giftermål barnen, förutom deras efternamn?
Det är ändå föräldrarna som avgör om barnen ska få faderns eller moderns efternamn.
I vårt fall så ville vi inte att barnen skulle få hennes ex's efternamn som hon behåller för de andra barnens skull.
Alien skrev:Sambor har ingen automatisk arvsrätt, så de måste i så fall skriva testamente.
Det är därför jag tycker det låter så dumt att säga att man ska bara bo ihop för att "slippa krångel". Så fort det blir fråga om pengar och arv, så är det mindre krångel att gifta sig. Tänk bara på Stieg Larssons sambo, pengarna gick inte till henne utan till hans far och bror.
Inte för att jag anser att man ska diskutera detta när man träffas första gången.Men jag är så aspig så jag tycker man ska tänka på sånt också innan man flyttar ihop och skaffar barn.
Självklart ska man prata om det innan man flyttar ihop och skaffar barn! Man kan även skriva "äktenskapsförord" även om man "bara" ska bo ihop, och det ska man prata om, samt skriva testamente om man vill ärva varandra. Tycker bara det är naivt när folk flyttar ihop och inte tänker på sånt, vissa bara skiter i det.
Tråden handlar om hur man visar intresse, och det tolkar jag som hur man tar första steget ungefär. Jag tycker inte att allt ska sägas rakt ut. Lite hemlighetsfullt måste det vara i början, det är det som gör att man blir nyfiken och vill veta mer. Om någon börjar prata om testamente och arv och sånt på första dejten så vore det riktigt avtändande, jag skulle tappa intresset. I början går man på känslan, och om man blir intresserad på allvar så ska man prata om dessa saker.
PS: Första stycket var svar på Aliens inlägg, andra stycket mer allmänt.
Jag raggar på, rakt av bara... Kan inte konstla. Spelar ingen roll var det är, dyker ens livs kärlek upp går det inte att avvakta till ett annat tillfälle som kanske aldrig kommer igen.
Är lite som nano... När jag var tio eller elva bast och väldigt förälskad så missade jag det av någon helt förarglig anledning trots att vi var tillsammans (utan kyssar) hela dagarna. Snacka om att fastna i det förflutna
Helknasigt, för hon gillade mig.
Sedan har jag förstört många relationer genom mitt sätt att vara också. Brukar ha lätt för att inleda kärleksrelationer, mycket svårare att få dem att fungera en längre tid (jag gör en massa knasigheter som den andra inte står ut med eller så står de ut med dem fascinerat och då tycker jag de är helt medberoende som kan gå med på något sådant och stanna kvar så jag lämnar dem)
Det är okej att göra misstag, samma misstag om och om igen är dock inte så fruktbart för självkänslan.
Är lite som nano... När jag var tio eller elva bast och väldigt förälskad så missade jag det av någon helt förarglig anledning trots att vi var tillsammans (utan kyssar) hela dagarna. Snacka om att fastna i det förflutna
Sedan har jag förstört många relationer genom mitt sätt att vara också. Brukar ha lätt för att inleda kärleksrelationer, mycket svårare att få dem att fungera en längre tid (jag gör en massa knasigheter som den andra inte står ut med eller så står de ut med dem fascinerat och då tycker jag de är helt medberoende som kan gå med på något sådant och stanna kvar så jag lämnar dem)
Det är okej att göra misstag, samma misstag om och om igen är dock inte så fruktbart för självkänslan.
nano skrev:Jag var 15AAA skrev:Är lite som nano... När jag var tio eller elva bast och väldigt förälskad så missade jag det av någon helt förarglig anledning trots att vi var tillsammans (utan kyssar) hela dagarna.
Första gången jag blev kär och jag ville inte erkänna det ens inför mig själv.
Jag förstår precis... Full spätta in i kärleken nu bara - kräma på med maxeffekt!
Jag visar aldrig intresse, tyvärr.
Är alldels för blyg för det, rädd för att det ska bli fel. Och framstår säkert som ointresserad och lite nonchalant istället.
Är alldels för blyg för det, rädd för att det ska bli fel. Och framstår säkert som ointresserad och lite nonchalant istället.
- snuggelhund
- Inlägg: 3257
- Anslöt: 2010-07-16
- Ort: Eslövs kommun
När jag var yngre så var jag rak på sak (sa det till den jag var intresserad av), vilket inte uppskattades då jag sågs som udda. Jag slutade med det. Men då jag blev äldre så fick jag "skinn på näsan" igen och började om. Som vuxen har jag insett att denna egenskap är mer uppskattad än då jag var yngre. Och vad mycket bekymmer det spar in!
Har jag träffat en människa jag varit intresserad av på en tillställning så har jag jämt väntat till dagen efter och frågat personen i fråga om vi skall träffas och sagt att jag finner denne intressant och att jag vill lära känna denne bättre. (så gör jag både med eventuella framtida vänner och om någon lyckats fånga mitt intresse romantiskt)
Jag har aldrig raggat med alkohol i kroppen.Inte medvetet i alla fall, om någon uppfattat det så kan jag ju inte svara på. Jag vet inte hur man raggar så jag säger som det är i stället. Då jag iakttagit mina väninnor så har jag bara tyckt att allt vad ragga heter verkat så grymt jävla svårt och inte förstått varför dom gör det så komplicerat.Och varför dom behövt alkohol till detta har jag fått förklarat för mig är för att dom skall bli modigare.
Hur som haver, jag visar intresse om intresse finns.Vare sig det är vänskap jag är ute efter eller om det är av romantiskt syfte.
Sedan planerar jag knappast en framtid så fort jag insett att jag finner någon romantiskt intressant. Är det meningen så händer det när det är meningen. Sådant har snarare fått mig att backa när det gäller de jag träffat/dejtat.
En sak i taget tack. Först lär vi känna varandra... then we statoil, and if the statoil and the knowing is good then we live together.. Maybe we get married or just keep living together and do the statoil. Who knows?
Har jag träffat en människa jag varit intresserad av på en tillställning så har jag jämt väntat till dagen efter och frågat personen i fråga om vi skall träffas och sagt att jag finner denne intressant och att jag vill lära känna denne bättre. (så gör jag både med eventuella framtida vänner och om någon lyckats fånga mitt intresse romantiskt)
Jag har aldrig raggat med alkohol i kroppen.Inte medvetet i alla fall, om någon uppfattat det så kan jag ju inte svara på. Jag vet inte hur man raggar så jag säger som det är i stället. Då jag iakttagit mina väninnor så har jag bara tyckt att allt vad ragga heter verkat så grymt jävla svårt och inte förstått varför dom gör det så komplicerat.Och varför dom behövt alkohol till detta har jag fått förklarat för mig är för att dom skall bli modigare.
Hur som haver, jag visar intresse om intresse finns.Vare sig det är vänskap jag är ute efter eller om det är av romantiskt syfte.
Sedan planerar jag knappast en framtid så fort jag insett att jag finner någon romantiskt intressant. Är det meningen så händer det när det är meningen. Sådant har snarare fått mig att backa när det gäller de jag träffat/dejtat.
En sak i taget tack. Först lär vi känna varandra... then we statoil, and if the statoil and the knowing is good then we live together.. Maybe we get married or just keep living together and do the statoil. Who knows?
nallen skrev:Jag skulle uppskatta om eventuella intresserade kom fram diskret och sa "jag tror jag är intresserad av dig", enkelt, rättframt och helt otvetydigt.
Huh? Jag skulle bli helt nollställd av att få höra det. Jag menar vadå tror? Man vet väl om man känner ett intresse eller inte. Vet man inte det så skulle jag inte ha en aning om hur jag ska förhålla mig till den personen, oberoende om jag själv är intresserad eller ej. Eventuellt intresse från min sida skulle säkert dö ut dessutom, om det inte är väldigt starkt.
Att tala om sitt intresse är ju trots allt inte bindande eller förpliktigande på något vis.
Säger någon intresse så är det troligtvis så att det är intresse som blir starkare, som håller på att gå uppåt
Blir denne glad av det så kommer det nog fler små tecken på uppskattning eller så och när det gått ett antal gånger med uppskattning så kommer det nog ett, "du jag har gått o blivit kär i dig" eller liknande
Blir denne glad av det så kommer det nog fler små tecken på uppskattning eller så och när det gått ett antal gånger med uppskattning så kommer det nog ett, "du jag har gått o blivit kär i dig" eller liknande
prodge64 skrev:Jag skulle bli helt nollställd av att få höra det. Jag menar vadå tror? Man vet väl om man känner ett intresse eller inte.
Därav följdfrågan.
prodge64 skrev:Att tala om sitt intresse är ju trots allt inte bindande eller förpliktigande på något vis.
Tyvärr
nallen skrev:prodge64 skrev:Jag skulle bli helt nollställd av att få höra det. Jag menar vadå tror? Man vet väl om man känner ett intresse eller inte.
Därav följdfrågan.prodge64 skrev:Att tala om sitt intresse är ju trots allt inte bindande eller förpliktigande på något vis.
Tyvärrom folk bara kunde bestämma sig och stå för det...
Det jag menade var att man borde veta ifall man är intresserad eller ej. Och är man det så betyder det inte att man alltid är intresserad i fortsättningen.
Jag får panik och vet inte hur jag ska agera, och blir som Rajh i The big bang theory helt stum och försöker bara hitta en väg därifrån. Att visa intresse är grymt svårt då jag har svårt att båda ta fysisk och ögonkontakt.
Om jag faktiskt skulle ha modet, skulle jag nog försöka få upp en konversation och bara försöka vara sig själv.
En sak man inte ska göra dock är att inte hålla inne med sina känslor då detta oftast bara leder till bekymmer och tankar om vad som skulle ha hänt. Det värsta som kan hända är att man får ett nej liksom..fast att skriva om det här och att göra det i verkligheten är inte samma sak och är inte lätt.
Om jag faktiskt skulle ha modet, skulle jag nog försöka få upp en konversation och bara försöka vara sig själv.
En sak man inte ska göra dock är att inte hålla inne med sina känslor då detta oftast bara leder till bekymmer och tankar om vad som skulle ha hänt. Det värsta som kan hända är att man får ett nej liksom..fast att skriva om det här och att göra det i verkligheten är inte samma sak och är inte lätt.
- PelleVångman
- Inaktiv
- Inlägg: 459
- Anslöt: 2011-01-06
- Ort: Mitt Hemliga Högkvarter
prodge64 skrev:nallen skrev:prodge64 skrev:Jag skulle bli helt nollställd av att få höra det. Jag menar vadå tror? Man vet väl om man känner ett intresse eller inte.
Därav följdfrågan.prodge64 skrev:Att tala om sitt intresse är ju trots allt inte bindande eller förpliktigande på något vis.
Tyvärrom folk bara kunde bestämma sig och stå för det...
Det jag menade var att man borde veta ifall man är intresserad eller ej. Och är man det så betyder det inte att man alltid är intresserad i fortsättningen.
Jag skulle också plocka bort ordet tror. Det känns onödigt att säga till någon att man tror att man är intresserad. Om jag inte känner personen tillräckligt väl så drar jag mig för att säga något eftersom jag inte kan veta säkert förrän jag lär känna personen bättre. Jag kan dock vara nyfiken på en person som jag inte känner så väl.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor