I min kommun säger de att man inte kan få ledsagning om personens barn är med vid ledsagningen. Absolut inte om man behöver ledsagning för att göra aktiviteter med barnen.

Jag tröttnade på dessa jävlar, och mailade socialstyrelsen.

Fick ett långt svar som det ska sitta fint att ge kommunen. Ett viktigt utdrag:

Det spelar alltså ingen roll ifall personen som behöver ledsagning ska gå till vårdcentralen, gå och rösta, ta sig till en matlagningskurs eller följa sina barn på en fotbollsträning. Det är i vilken utsträckning personen utifrån sitt funktionshinder behöver ha någon med sig som avgör stödbehovet.

Det kanske är lättare för en handläggare att sätta sig in i att en person med synskada eller orienteringssvårigheter behöver ledsagare.

Det sista här tror jag inte fungerar, det krävs lite i huvudet för det. (L)SS-handläggare har problem med att tänka sig in i andra situationer än de de har tänkt sig ^_^

Mer:

Kommunens tjänstemän kan förväntas ta hänsyn till att personer med funktionsnedsättning kan ha barn och ingå i en familj, med allt vad det innebär.

Wow. Berätta gärna hur det går sen, och lycka till! Bra jobbat!

alfapetsmamma skrev:Wow. Berätta gärna hur det går sen, och lycka till! Bra jobbat!

Ja verkligen! På dom bara!

Det var ganska klart och tydligt, lite skarpt (mot hur kommunen beter sig) i det där svaret. Rätt så bra, trots att det inte prickade EXAKT frågeställningen (men väldigt nära).

Kommunen kan säkert utnyttja att det just inte prickar exakt stödbehovet, men det verkade ju lätt med kontakt med socialstyrelsen. Jag fick snabbt svar, och personen verkar helt klart vara på de stödsökandes sida.

Om kommunerna VERKLIGEN ville hjälpa folk, så hade de naturligtvis frågat socialstyrelsen, och inte suttit och febrilt letat orsaker till att inte hjälpa folk.

Alien skrev:

alfapetsmamma skrev:Wow. Berätta gärna hur det går sen, och lycka till! Bra jobbat!

Ja verkligen! På dom bara!

Instämmer! Och väl förtjänt...

Ser fram emot att höra fortsättningen på detta!

Jag vet inte när fortsättningen blir, men jag kommer inte att det första jag gör kasta mig över henne med brevet.

Jag har mycket svårt för att ta kontakt med dessa människor, det mesta sker genom att de ringer och fråga mig något, eller att min DV-coach trycker på (hon är tydligen rejält uppretat av hur kommunen beter sig).

Och framför allt så måste jag veta hur jag ska formulera stödbehovet bättre/mer exakt så det inte går att slingra sig undan för dessa ormar till handläggare.

Det finns inget stöd för att inte ge ledsagning om barn är närvarande, skrev hon från socialstyrelsen, men det finns ju inget som uttryckligen säger att "BARN FÅR VARA MED". Och då säger kommunen att "det finns inget stöd för att barn ska få vara med".

Hur säger man emot där då? Det är ju uppenbart att de då gör vad de kan för att inte ge stöd. Om något inte uttryckligen står, så måste de väl gå efter stödets intentioner? Det står inte heller uttryckligen att man kan få ledsagning till hundkurser, och de skulle kunna säga detsamma om hundar därmed (men det gör de inte).

Jag måste alltså samla mig och få fram allt det här ihop med brevet, på ett smart sätt. Ska träffa coachen i nästa vecka, och visa för min ledsagare/boendestödjare idag (hon är aktiv inom attention m.m. så hon är intresserad mer än bara att hon gör det hon ska på jobbet).

Liknelsen med synskadad är lysande. Hade du sett bättre om du hade haft ditt barn med dig? Förmodligen inte.

Ungefär på samma vis som dina övriga hinder knappast minskas när man ska hålla ordning på en liten oxå.

Savanten Svante skrev:Liknelsen med synskadad är lysande. Hade du sett bättre om du hade haft ditt barn med dig? Förmodligen inte.

Ungefär på samma vis som dina övriga hinder knappast minskas när man ska hålla ordning på en liten oxå.

(L)SS-handläggarna ser ingen som helst likhet med en synskadad, och säger att "de inte vet" vad en sådan person skulle kunna få för stöd och om inte aspergaren skulle kunna söka ungefär samma.

Socialstyrelsen ser likheten dock, och påpekade ju detta t.o.m.