Två små snuttar ur en artikel om hur man i England arbetar med autism/aspergerfrågor.

Adults with autism are set to get the same access to jobs, education and good health care as everybody else following a pledge from government today in its first autism strategy for England.

Vuxna med autism står i begrepp att få samma tillgång till jobb, utbildning och bra hälsovård som alla andra efter ett löfte från regeringen idag i sin första autismstrategi för England.

The report defines autism as "a lifelong condition that affects how a person communicates with, and relates to, other people. It also affects how a person makes sense of the world around them." Those affected have problems communicating and interacting, and find it hard to imagine other people's feelings and predict their behaviour. For the purposes of the strategy, the Department of Health includes Asperger's syndrome, which can affect people who are very articulate and talented but still suffer from considerable communication difficulties.

Rapporten definierar autism som "ett livslångt tillstånd som påverkar hur en person kommunicerar och relaterar till andra människor. Det påverkar också hur en person förstår och förhåller sig till omvärlden." De drabbade (hur översätter man egentligen "affected") har problem med att kommunicera och interagera, och tycker att det är svårt att förstå andras känslor och att förutsäga deras beteende. Som en del av strategin inkluderar Hälsodepartementet Asperger Syndrom, som kan drabba (detta eländiga ord "affected) människor som är välartikulerade och begåvade men som lider av avsevärda kommunikationssvårigheter.

Hela artikeln.

Finns det tecken på att spännande saker händer litet varstans i världen? Men här då? Vad har vi? Arbetslinjen.

Låter som skyldigheter?

Jag undrar vad det finns för möjligheter för aspergare som vill arbeta men får det för svårt ute i arbetslivet. AMI på arbetsförmedlingen hjälpte väl till förut, kan man vända sig dit fortfrande? Finns det träffpunkter, någonstans att gå om man känner sig ensam (nu förstår ni säkert att jag själv är NT, och har så ont av ensamhet att jag sitter i telefonen och pratar efter några timmars ensamhet) MVH Astro

Skillnaden mellan England och Sverige är Simon Baron-Cohen vs Gillberg. Så länge som "hjärndefekthetsare" som Gillberg kan sätta agendan i Sverige så kommer Sverige att hamna långt efter. Även om Simon Baron-Cohen inte är en helt "frälst" neurodiversity-anhängare heller, så är han ganska nära och på väg på rätt håll. England har dessutom AFF (AspiesForFreedom). Sverige har FA och OA

Så ett tips för att göra något åt detta är att sluta hylla Gillberg som en slags hjälte. Han är en förrädare, inte en hjälte.

rdos. Även om jag nu inte delar Gillbergs åsikter så tycker jag att det låter mycket konstigt att du här använder ord som förrädare. Det ger sken av att du betraktar det här som något slags krig eller något som är en för- eller emotfråga med två tydliga alternativ.

Det här är inget krig, det är ett jättearbete för att sprida kunskap och ge människor möjlighet att få komma till sin rätt och bli självständiga. Något som dagens "handikapperi" på många punkter tycks ha kapitalt misslyckats med.

Jag tycker nog att "krig" är en passande etikett. Forskare av Gillbergs kaliber beskriver ett krig emot hela npf-kollektivet för att själva få status inom forskarvärlden.

rdos hur menar du? Mig veterligen har Gillberg gjort stort arbete innom npf-området som är bra. Dessutom vad jag vet blev jag utredd av honom i början av 80-talet.

rdos skrev:Jag tycker nog att "krig" är en passande etikett. Forskare av Gillbergs kaliber beskriver ett krig emot hela npf-kollektivet för att själva få status inom forskarvärlden.

Det brukar sällan vara någon som egentligen vinner ett krig. I detta fall är det nog betydligt mer sannolikt att det bildas två grupper som blir mer och mer extrema i sina åsikter, allt för att isolera sig mot motståndaren. Allt blir mer och mer söndersplittrat i små fraktioner som pga sin ringa storlek blir handlingsförlamade. Ingen vinner på det, i synnerhet inte aspies som vill ta/få plats i samhället. De enda som vinner på ett sådant "krig" är de mer grälsjukt lagda som mest av allt vill ha tjafs för tjafsets skull.

Vi behöver inte dela varandras åsikter eller vara rörande överens, men det finns vettigare sätt föra fram sitt eget budskap.

Astro skrev:Jag undrar vad det finns för möjligheter för aspergare som vill arbeta men får det för svårt ute i arbetslivet. AMI på arbetsförmedlingen hjälpte väl till förut, kan man vända sig dit fortfrande? Finns det träffpunkter, någonstans att gå om man känner sig ensam (nu förstår ni säkert att jag själv är NT, och har så ont av ensamhet att jag sitter i telefonen och pratar efter några timmars ensamhet) MVH Astro

Är det inte AF Rehab man ska kontakta?

Attention har regelbundna träffar, dessutom finns ju forumträffarna i Träffar.