Jag har, av komplicerade anledningar, först nu fått veta att min syster har en son som har autism. Han är 15 år gammal. Jag träffade honom för första gången för ca ett halvår sedan. Vi fick omedelbart en väldigt bra kontakt och vi pratar nu med varandra varje dag. Han är en av de finaste människor jag mött.
En ny värld har öppnat sig och jag både behöver och vill lära mig mera om den. Jag har läst en del, surfat runt på nätet och så vidare. Men jag tror ju att det är den personliga berättelsen och kontakten som kan ge mig den "riktiga" kunskapen. Så, om du vill hjälpa mig att förstå mera, skriv på denna tråd (som ny på Aspergerforum kan det vara lite knepigt att veta var jag skall läsa). Och, kan jag då också komma med frågor jag har även om de verkar fåniga?
Jag vill bara avsluta detta inlägg med att säga att jag är tacksam över att ha hittat Aspergerforum och jag ser ju redan nu att denna plats kan ge mig mycket.
Med de bästa hälsningar Sture (PS. Har jag postat detta inlägg till rätt plats? Ds)

Den här bilden tycker jag säger en hel del.

Hej och välkommen Sture!

Det är ett enormt ämne att täcka. Ett tips är att börja med den här tråden: metatrad-hitta-ratt-trad-snabbt-t13281.html och sedan surfa runt ett tag.

Sture, tänk på att autismspektrum är brett och asperger ligger i den högfungerande delen av spektrat. Det man i vardagsspråk kallar autism är det som egentligen heter Kannersk autism eller autistiskt syndrom. Det är för det mesta, men inte nödvändigtvis, mera lågfungerande personer med tydligare autistiska drag.

Eftersom du skrev att systersonen har autism så undrar man förstås om du menar "vanlig" Kannersk autism eller någon mera högfungerande variant som Asperger eller HFA? Det spelar naturligtvis ingen roll vilket, du är välkommen här oavsett. Men det kan vara viktigt för dig själv att du är klar över vilket, eftersom detta forum huvudsakligen handlar om asperger och liknande varianter av autism. Det finns naturligtvis mycket som stämmer och är relevant över hela autismspektrum, men det finns också mycket som inte är det.

Systersonen har autism. Hans handikapp är svårt och vad jag förstår så är autisters förmåga/möjligheter att uttrycka sig på ett forum likt detta, begränsade. Desto viktigare är det då att ta del av "besläktade" personers erfarenhetr och synpunkter. Min systerson är väldigt verbal men föga medveten om sina begränsningar - eller det vi "vanliga" kallar begränsningar. Jag tror att Aspergare på ett mycket bättre sätt kan förstå den autistiske och också förmedla den förståelsen - vad tror du?

Sture

Välkommen hit

Min bror är/har Autism och jag har betydligt lättare att nå honom än vanliga människor.

Jag tror att Aspergare på ett mycket bättre sätt kan förstå den autistiske och också förmedla den förståelsen - vad tror du?

I vissa fall kan det vara så, i alla fall mitt.

Jo då, det är nog riktigt tänkt. Jag ville bara påpeka skillnaden och ställa motfrågor för din egen skull, för att klargöra om du är medveten om skillnaderna.

Det viktiga är att du hela tiden är medveten om att det finns både likheter och skillnader, och att inte alla erfarenheter från aspergare med automatik kan överföras på autister.

Med tanke på att autism är genetiskt, har du funderat på om du själv skulle kunna ha AS? Känner du igen dig i din systerson?

Sture,

Jag ser i din profil att du, via hemsideslänken, påstår/utger dig för att vara en viss offentligt känd och mycket omskriven person. Jag kan inte bedöma om det är rimligt, eller ens möjligt, att du faktiskt är den personen. Men om vi utgår från att du är den du säger dig vara, är det fortfarande så att detta gäller systersonen, eller är det egentligen så att du är mera intresserad av att förstå dig själv?

Edit: Tydligen är det möjligt för den personen att använda internet, och den blogg som länkas till är tydligen äkta, om man ska tro IDG.
http://www.idg.se/2.1085/1.280223/thomas-quick-twittrar

Kul med kändisar.

*edit: kollade inte Kvasir's länk

Min twitteradress är: http://twitter.com/StureBergwall

Läs den gärna! (Bloggen ovan har jag inget med att göra)

Som framgår av mitt första inlägg fick jag kontakt med min systerson för ca ett halvår sedan. Dessförinnan hade jag varit skild från mina syskon i nästan 20 år (om detta går att läsa i boken "Thomas Quick är död" som kom ut i våras).
Jag funderade mycket kring om jag skulle vara helt anonym här på detta forum men jag kom fram till att det bästa är att jag är öppen med vem jag är, med respekt för forumets medlemmar. Jag besvarar gärna frågor etc men detta skall kanske göras på annan plats, trots allt handlarf ju den här platsen om annat.
Mötet med systersonen är det märkligaste och det bästa som hänt mig. Vi hittade varandra omedelbart, där fanns ingen tvekan eller undran. Vi känner varandra som om vi alltid gjort det och vi gör det på djupet av oss själva. Jag rörs till tårar när jag tänker på mötet med honom och jag grips av djup tacksamhet över att ha fått träffa honom.
Nå, detta möte gjorde att jag ville lära mig mer om autism och jag lånade därför en del litteratur via min bibliotekarie. Det visade sig att hennes son har AS och vi pratar en del om likheter och olikheter mellan de båda.

Kontakten med systersonen är viktig och jag vill göra allt för att förstå honom bättre. Det är detta denna tråd handlar om, inget annat.

OK, det är ett ärligt och rättframt svar, och jag håller med om att ev. frågor om dig som person bör ske på annat håll än i just denna tråd.

Däremot kanske min tidigare fråga ändå är lite befogad, alldeles oavsett vem du är. Du nämner själv att mötet med systersonen varit märkligt och speciellt, och att ni fann varandra omedelbart. Det behöver inte betyda något, men det kan också tolkas som att det fanns något igenkännande som gjorde att ni fann varandra lättare än ni brukar med andra människor.

Man kan också ha drag, utan att själv uppfylla diagnos, men vad du kanske har för diagnoser kanske inte heller hör hit? Hur gammal är hon? Vad tycker hon själv om diagnosen?

Ja, jag tror att det fanns ett igenkännande och med detta också en självklar respekt.
Via Autism-och Aspergerförbundet hittade jag ett föredrag på nätet, Lena Nylander som föreläste om "Autism och autismliknande tillstånd" vilket gav svar på många frågor - jag tycker att Nylanders människosyn är mycket bra och i överensstämmelse med min egen.
Det allra viktigaste är ju att ge dem med den svårare formen av autism ett så gott liv som möjligt och detta kan göras utifrån kunskap.
Jag har mina säregna erfarenheter och de vill jag använda mig av på rätt sätt. Jag tror att en dialog på det här sättet ger mig vägar till större förståelse - och det är ju viktigt.

Jo, där har du kanske en poäng. Ett igenkännade i detta fall måste nog inte beror på att du också har vissa autistiska drag, utan skulle kunna bero på liknande erfarenheter, av andra skäl, av t.ex. utanförskap, sociala problem etc. (utan att mena något konkret, för jag är inte insatt i din historia).

Kvasir!
Jag läste din profil och blev gripen. Att leva i ett slags utanförskap och känna att "mitt liv skiljer sig från andras" måste vara svårt - att sedan "hitta hem" via diagnosen Asperger en slags befrielse, eller?
Min systerson är för det mesta ensam och för sig själv och då är det lätt att tro att man måste göra si eller så för att han skall delta i en gemenskap. Här tror jag att det är lätt att både tänka och göra fel. När det gäller sådana här saker förstår jag att du och dina kamrater har goda råd att ge. Jag vill lyssna och ta till mig av det.

Sture skrev:Kvasir!
Jag läste din profil och blev gripen. Att leva i ett slags utanförskap och känna att "mitt liv skiljer sig från andras" måste vara svårt - att sedan "hitta hem" via diagnosen Asperger en slags befrielse, eller?

Jo, så var det, och det är många fler än jag som har upplevt det på ungefär samma sätt att få diagnos i vuxen ålder.

Min systerson är för det mesta ensam och för sig själv och då är det lätt att tro att man måste göra si eller så för att han skall delta i en gemenskap. Här tror jag att det är lätt att både tänka och göra fel. När det gäller sådana här saker förstår jag att du och dina kamrater har goda råd att ge. Jag vill lyssna och ta till mig av det.

Nu vet jag inte hur mycket man kan/ska överföra erfarenheter av aspergare på mera rena autister, men det vanliga påståendet att aspergare vill vara ensamma och inte ha med andra människor att göra är för det mesta en myt. De allra flesta av oss vill också uppleva gemenskap med andra människor, men på andra villkor än de flesta. Vi har ofta svårt att få ut något av att umgås med människor i allmänhet, på deras villkor, och många är då hellre ensamma, och mår dåligt. Aspergare vill ofta umgås med en eller några få personer i taget, och på anant sätt än de flesta andra socialiserar. För oss är det t.ex. viktigare vilket ämne man diskuterar och att man diskuterar det, än att bara samtala i största allmänhet, av sociala skäl. För oss är det frustrerande att byta ämne innan man knappt har hunnit börja diskutera det.
Dessutom har vi ofta ett större behov av att få vara ensamma, även om vi inte vill vara det alltid.

Jag tänkte citera från inlägget ovan men jag vet inte hur man gör (tips?)
Jag tycker att jag känner igen mycket av det du skriver om att umgås men att göra det på andra villkor. Jag tycker det är så uppenbart att min systerson vill ha kontakt med mig - han ringde föresten alldeles nu och berättade vad han gör - min syster berättar att hon aldrig sett honom så glad över en kontakt "hans ögon lyser" säger hon. Kanske har detta med att jag respekterar honom fullt ut, att jag lyssnar på hans historier och intresserar mig för dem. Jag har inga ambitioner att ändra på honom - varför skulle jag ha det! Däremot har jag ambitioner om att han skall ha det bra, att han skall veta att han har en given plats i mitt hjärta. Det till synes märkliga är att vi pratar med varandra per telefon varje dag, att han "kryssar" i sin väggkalender för att veta när vi skall träffas osv.
Det är intressant detta du skriver om att "inte bara samtala i största allmänhet" - jag tycker det låter som en av nycklarna till förståelse.

Längst upp till höger i varje inlägg finns en "citera"-knapp:
[img]http://i46.tinypic.com/2a9z7rn.png[/img]

Tryck på den, så får du det inlägget inom quote-taggar, och det bildas gula citatrutor.


Välkommen hit, förresten.

Sture/Thomas:

Jag vet inte i vilket uppsåt du skriver här, att ställa frågor om Asperger/autism går naturligtvis alldeles utmärkt men om det är någon slags privat lobbyverksamhet du bedriver ska du veta att vi har ögonen på dig.