Hallå.
jag har en son på 15 år med AS diagnos sedan 5 år.
Ibland undrar han om om det kunde finnas äldre personer med insikt i diagnosen och dess problemtik som kunde fungera som mentorer.

Hur ser ni här i forumet på frågan?

Finns det intresse bland er lite äldre att vara mentorer Pro Bono alt till ringa ersättning.
Att 1 alt 2 ggr/månad ha kontakt med någon yngre så ni kan ge er syn och den yngre kan fråga om allt och inget.
Ingen utom AS:are själva kan förstå vad det innebär och vilka svårigheter det medför.
Hur tror ni man kunde lägga upp det?
En sida här på AS forum där man kan anmäla sig som mentor och en för dem som söker??

Jättetacksam för era åsikter.
Anette (an1te@hotmail.com)

En jättebra idé. Hur praktiskt genomförbar den är vet jag inte.

1. Tyvärr är vi äldre (typ 40+) nog inte så många. Beror iofs på vad du menar med 'äldre', många i 20-30-årsåldern har väldigt kloka tankar och lika många års erfarenhet som de är gamla.

2. Många av oss har svåra problem med orken och kämpar för att klara av våra egna liv, andra har fullt upp med jobb, egna barn etc.

3. Dessutom är det många som redan stöttar varandra och svarar på frågor från yngre, nydiagnosticerade och anhöriga på forumet, har hemsidor och bloggar, några som håller föredrag och skriver debattartiklar, driver OA eller modererar forumet ideellt.

Men visst, kanske kan det finnas några som skulle vilja och orka ställa upp. (Själv är jag tyvärr redan överbelastad och måste begränsa mina åtaganden.)

Den här tråden kan väl funka som anmälningstråd i så fall.

Jag tycker det låter som en väldigt bra idé faktiskt.

OA har en sida "Support" på vår hemsida...

Välkommen Anette! Sund idè!

Bra idé, men jag kvalar in på Ingers nr 2 och 3, dvs jag har häcken full med egna bokstavsungar och att besvara frågor och stötta dem jag redan känner eller kommer i kontakt med på nätet.

Skulle jag träffa en tonårig aspie som råkade ha samma intressen som jag och tyckte det var kul att hänga/byta lite mejl vore det nåt annat, men jag har inte orken att försöka bekanta mig med nån som kanske inte ens vill själv (min sextonåring skulle aldrig i helsike vilja träffa nån vuxen utifrån bara det kriterium att den har samma diagnos som hon kan jag säga).

Kanske skall träffa en yngre person med AS, förälder är orolig för hon mår psykiskt dåligt. Hoppas hon vill det och hoppas jag kan göra någon nytta. Jag tror att bara gå på café kan vara nyttigt, hoppas det.