Hej!

Jag brukar få ett vitt hårstrå på hakan, som är lite tjockare än de andra. I en spegel syns det inte. Men det känns om jag råkar nudda vid det. Jag kan inte låta bli att pilla på det och försöka rycka bort det, så fort jag har sett det. Oftast upptäcker jag det någon annan stans än hemma. Med fingrarna kan jag oftast inte rycka bort det hur mycket jag än försöker, men jag kan inte låta bli att pilla på det. Pilla, försöka rycka, pilla. Så fort jag kommer hem tar jag fram en pincett och rycker bort det. Vilket inte är lätt, då det knappt syns. När jag ryckt bort det ser jag att det är kritvitt och det ser lite tjockare ut än de andra hårstråna. Men jag vet ju att inget hårstrå kan vara tjockare än något annat, men detta är bevisligen det. Och kritvitt. Och står rätt ut. Fast jag är mörk i håret och har mörka hårstrån, bara detta enda vita.

Så, hur fixerad blir du vid såna saker? Är det vanligt vid AS eller är jag bara ett konstigt ufo?

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag har ett svart grovt håstrå som växer på handen.
Rycks av så fort jag märker det. Har några vita på skallen med, men dem bryr jag mig inte om alls.

Vilka ställen är FEL? Vem har bestämt det?

Har också nåt sånt som irriterar mig till max. Det är så gott som osynligt men det känns. Har även ett extra tjockt hårstrå i ena ögonbrynet som också stör när det håller på att växa ut. Att låta bli att pilla är omöjligt.

Javisst kan vissa strån vara irriterande, om inte annat så för omgivningen!

Själv ser jag oftast inte att ett "opassande" strå vuxit ut någonstans, i det milda badrumsljuset. Men om jag går till fönstret eller träffar en vän så kan det opassandet strået bli avslöjat och bortryckt.

Hmmm, trodde nästan jag var ensam om det här.

Jag stör mig på hårstrån som växer ut på vissa ställen. Handlar inte om att dom syns, det jag stör mig på är att dom känns.

I näsan har jag ett extra tjockt hår som jag på nåt sätt känner när det börjar växa ut. Nu kör jag med ett roterande rakblad i näsan så det hinner nästan aldrig växa ut.

Ögonfransarna. I ögonvrån har jag några hårstrån som trasslar in sig i varann så det känns när jag öppnar ögonen. Mycket irriterande och dom klipper jag bort med en liten sax. Har även några ögonfransar som växer ut fel och pekar nedåt och när dom blir tillräckligt långa så ser jag dom i synfältet som ett suddigt svart streck. Dom tar jag bort med pincett.

Jag har svårare för att låta bli att pilla bort annat, typ sårskorpor eller annat som känns konsigt.

Jag kanske helt enkelt inte har hårstrån som växer på fel ställen
(Jag hade säkerligen stört mig på det om jag sett det)

Jag känner igen både den ovälkomna behåringen och fixeringen. Jag har hår på nacken, där ryggraden tar vid. Det är inte mycket, då jag inte har anlag för kroppsbehåring, men det är så fult tycker jag när jag ser i spegeln. De fula hårstråna kunde satt sig på bröstet i stället *S*. Sedan har jag en storleverfläck på ena skuldran där ganska långt svart hår växer ut om jag inte trimmar den. Min brorsa skrattade åt den en gång och sa vad fan är det haha? Så den klipper jag ner eller så rycker jag den strå för strå, oftast vid datorn när jag inte har nåt bättre för mig.

Moggy skrev:Hmmm, trodde nästan jag var ensam om det här.

Jag stör mig på hårstrån som växer ut på vissa ställen. Handlar inte om att dom syns, det jag stör mig på är att dom känns.

I näsan har jag ett extra tjockt hår som jag på nåt sätt känner när det börjar växa ut. Nu kör jag med ett roterande rakblad i näsan så det hinner nästan aldrig växa ut.

Ögonfransarna. I ögonvrån har jag några hårstrån som trasslar in sig i varann så det känns när jag öppnar ögonen. Mycket irriterande och dom klipper jag bort med en liten sax. Har även några ögonfransar som växer ut fel och pekar nedåt och när dom blir tillräckligt långa så ser jag dom i synfältet som ett suddigt svart streck. Dom tar jag bort med pincett.

Mm håller med. Jag har ingen uppseendeväckande behåring utan för mig handlar det också om känseln, hur något känns när man berör det. Jag kan reta mig på om jag missar att raka några strån i mungiporna vid rakning för då går jag och pillar med tungan på strået/na vilket väcker iritation. Eller under underläppen, vid hakan, då känner jag hela tiden efter med överläppen. Jag ha en punkt vid hakan också där jag ska pilla jämt så att det nästan blir en förhårdnad.

Hej!

Skönt att inte vara ensam.

Hår som växer på fel ställe? Ja, det bestämmer man ju själv. Jag brukar ibland raka mig på benen och någon enstaka gång håller jag efter håret under armarna. Men nej, jag är annars inte särskilt fixerad vid hår. Jag har haft ett hårstrå på höger arm som jag har fixerats vid och ryckt bort. Fast det kommer inte upp så ofta numera. Och så detta vita hårstrå. Hur kan ett enda hårstrå vara vitt, styvt och stå rakt ut, när alla andra hårstrån är mjuka och mörkbruna?

Hälsningar

Lilla Gumman

Folk stör väl sig på hårstrån som växer ut på annorlunda ställen? Eller andra saker som påverkar deras utseende negativt*

Jag tror inte det alls har med AS att göra. Många yngre (säkert 30+ också) rakar hela sig och kan man bli snyggare* på ett enkelt sätt eller att kostnaden* (ekonomiskt, känslor, smärta, ändrat utseende) är rimlig så tror jag man förändrar sig.

Vem vill gå med tex två långa fjun som sticker ut på hakan för sig själva? Näe tack! Vill nån, så varsågod, men inte går jag igång på det.

*enligt dem själva, förstås

Varför bryr vi oss så mycket? Varför sätter vi en sådan hög standard? Är det inte mening att vi skall älska oss själva och varandra för personerna vi är? Är det inte meningen att vi skall kunna vara med en person och se den personen som personen vi är tillsammans med om 10-20-30-40 år? Vad är det vi söker efter? Varför i hela fridens namn skall man behöva raka hela sin kropp? För att det är "fräscht"? För att det gör en "kåtare"? För att man vill göra stureplan av hela världen?

Jag har hört många förklaringar men aldrig har jag lyckats addera.

Säkerligen skulle jag raka bort mitt kroppshår om den jag älskade bad mig, men framför spegeln skulle jag stå och se på mig själv, förnedrad och ångestfylld skulle jag ställa mig frågan: Varför älskar hon mig inte som jag är?

Skall jag behöva gå omkring och fråga mig själv om det är ett "tecken"? Skall jag behöva vända mig till en värld där andar och gudar regerar för att komma fram till att hon antagligen inte är "den enda"? Nej, men det dödar min kärlek.

Fåfänga är vilseledande och ångestdrivande.

Jag säger som Albus Dumbledore: I implore you to see reason.

Den här tråden handlar ju knappast om hårborttagning av rent utseendemässiga skäl, så talaren ovan är väldigt offtopic.

Jag har några hårstrån lite varstans som jag stör mig på och som jag alltid plockar bort när jag kan. Det är just hur det känns när man nuddar dem som är obehagligt.

Världen är väl så just nu, antar jag? Jo, det står '...hårstrån på fel ställe' i rubriken.

Nej, men ganska off-topic.

Yta är trist, det är min fina insida som räknas

Jo, visst vill jag vara omtyckt och respekterad för den jag är. Det vill säkert alla. Förut har jag inte haft koll på hur jag är och vem jag kan tänkas vara, och det har lett till en del erfarenheter både för mig och andra. Jag tycker inte att jag känt att nån gillat mig för att jag var, eller är, den som jag nu kanske är. Inte ens jag har ju fattat eller gillat mig själv.

Kan tänka mig att det är ett sätt att maskera låg självkänsla, detta att göra om sitt yttre. Känner mig mer accepterad för utsidan än insidan. Fast tvärtom vore på nåt sätt mer önskvärt. Det finns lite kärlek i det.

AAA skrev:Folk stör väl sig på hårstrån som växer ut på annorlunda ställen? Eller andra saker som påverkar deras utseende negativt*

Det handlar inte alls om utseende. Inte för mig och Lilla Gumman i alla fall, eftersom de är närmast osynliga.

Det jag stör mig på är att jag känner dem när de växer ut eftersom de är några hundradels millimeter tjockare än omgivande fjun eller ögonbrynsfransar och därför ofta irriterar huden lite i utväxtfasen. Och är omöjliga att låta bli att pilla på när de växt ut eftersom de känns även om man inte rör dem. Vet inte om alla har samma förmåga att känna såna yttepytteskillnader men jag har det i alla fall.

Ja, jag fattar det nu. Jag är en riktig pillare själv Fingertoppar och tunga är jag känslig med, annars är jag känslolös.

Jag pillar ofta på hårstrån på halsen och hakan. Om man stryker lätt med fingret känner man direkt om det finns ett lite stelare strå. Och det måste bort till varje pris !

Har alltid en pincett till hands. Ibland kan jag få hålla på länge innan jag får grepp om ett irriterande strå och då blir det rött och sårigt.

Selma skrev:
Har alltid en pincett till hands. Ibland kan jag få hålla på länge innan jag får grepp om ett irriterande strå och då blir det rött och sårigt.

Jag har en bra pincett som ag faktiskt fick av inger för en gång. Den har två rejäla metallbitar med skarp kant ute i ändarna. Gör att man får bra tag när man rycker till och det är lätt att få tag i ett speciellt hårstrå


En bra pincett är värt att skaffa om man ska pilla med hår utan att det det bli som för dig.

Lilla Gumman skrev: Och så detta vita hårstrå. Hur kan ett enda hårstrå vara vitt, styvt och stå rakt ut, när alla andra hårstrån är mjuka och mörkbruna?

Mycket märkligt! Tror tyvärr inte att det finns någon förklaring till detta fenomen.

Man skulle kunna tro att du är en katt, hi hi.
Det är mycket vanligt att helsvarta katter har några enstaka hårstrån som är vita.

Men alltså, "vita" hårstrån = grå. Gråa/vita/pigmentlösa hår blir ofta lite grövre än övriga, inget konstigt alls.

Fast mitt extratjocka ögonbrynshårstrå var blont innan det blev vitt men ändå lite tjockare än de övriga. Kroppens mysterier.

I Lilla Gummans fall kan det också vara så att hårstrån som växer på hakan tror att de är skägg, även om man är kvinna och "skägget" bara består av ett enda strå. På män är det ju påfallande stor skillnad mellan de tunnare hårstråna på huvudet och de grova i ansiktet. Där bildar de just stubb som står rakt ut för att de är så mycket tjockare. Har man fullt av stubb som män har är det säkert inte lika irriterande som om man har ett enda som sticker ut på en i övrigt slät kvinnohaka.

Inger skrev:I Lilla Gummans fall kan det också vara så att hårstrån som växer på hakan tror att de är skägg, även om man är kvinna och "skägget" bara består av ett enda strå.

Åh, vilken otroligt gullig formulering! De små stråna tror att de är skägg. Vad gulligt! (Detta inlägg är helt seriöst menat, jag tycker att det var supergulligt och ska börja säga så om saker, jag också.)

Jag brukar också alltid ha en pincett med mig. Bland det jobbigaste jag vet är när jag är hemifrån, särskilt en längre period, och vet med mig att jag glömt pincetten (eller nagelklipparen, som är lika viktig, och är glömd på en annan plats just nu). Jag tycker verkligen att det är sjukt jobbigt att inte kunna ta bort sådana där hårstrån när jag upptäcker dem. Jag använder Chanels som kommer med deras ögonbrynsfärgskit, vilket praktiskt nog har en förstoringsspegel i locket. Det är en skitbra pincett, bästa jag testat. Ni andra som är nöjda med era pincetter, vilket märke använder ni?

Lilla Gumman skrev: Och så detta vita hårstrå. Hur kan ett enda hårstrå vara vitt, styvt och stå rakt ut, när alla andra hårstrån är mjuka och mörkbruna?

Jossan skrev:Mycket märkligt! Tror tyvärr inte att det finns någon förklaring till detta fenomen.

Man skulle kunna tro att du är en katt, hi hi.
Det är mycket vanligt att helsvarta katter har några enstaka hårstrån som är vita.

För min det tror jag det är osannolikt att Lilla Gumman är en katt.