Ännu en anledning till att jag vill flytta tillbaka till Stockholm. Där vet man i alla fall hur man ska betala för att åka kollektivt. Här uppe får jag väl vara glad så länge man kan betala kontant på bussen, för det där med kort fattar jag ingenting av. Tror själva kortet kostar till att börja med, och hur ska man sen kunna vet hur mycket man har kvar på kortet, om det inte står nånstans??? Jag må va korkad och dum i huvudet, och även utvecklingsstörd, men jag tycker de idioterna som kommit på systemet med de där korkade korten är ännu mer utvekclingsstörda!

Här kan man se varje gång man använder kortet hur mycket som är kvar, det står på apparetens display. Problemet är att när solen lyser på apparaten ser jag inget. Ibland har inte apparaten funkat heller, eller snarare var det kortet som inte funkade. Jag har då fått bedyra för chauffören att jag vet att jag har pengar kvar på kortet och lova dyrt och heligt att byta ut kortet så fort jag kommit fram. Iofs tjuter det till på ett särskilt sätt när det är för lite pengar på kortet, men här var det bara dött.

Om man bara tillfälligt (ett par ggr per år) åker buss i en stad, ska man ändå behöva skaffa ett kort?

Det finns naturligtvis en orsak till att man inte får/bör betala kontant: rånrisken för chaufförerna. Hatar rånare!

Ensamflickan skrev:jag tycker de idioterna som kommit på systemet med de där korkade korten är ännu mer utvekclingsstörda!

Instämmer, man behöver knappast ha Aspergers för att tycka att systemen är idiotiska. Det måste ju vara jävligt krångligt för alla.

Hej!

Hmm, att det ska vara så krångligt att åka buss. Ska man bara betala med kort, då ska man också se till att det finns gott om ställen där man kan ladda på kortet. Annars är systemet idiotiskt.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag har färdtjänst. Där måste man betala kontant. Inga pengar i börsen=ingen resa.

Men jag skulle gärna ha ett kort med respengar på också! Dvs kunna välja om jag vill betala kontant eller med kort.

För er som tycker det är jobbigt: Kan man inte skaffa sig en rutin där man laddar kortet så ofta och med så mycket pengar som det brukar behövas? T ex för en månad i taget?

För övrigt tycker jag inte att FA är en bra representant för oss med AS så jag är inte förvånad över deras uttalande.

Bra krigarSjäl! Det framgår ju klart och tydligt att vi måste hjälpa neurotyperna. De har det svårt i samhället!

Troligtvis är detta med olika bussbiljettsystem skapat av uttråkade neurotyper som behöver action i sina liv. Frågan är, bör vi se till att de avsätts från sina poster innan deras äventyrslystnad raserar hela infrastrukturen?

DC skrev:Kan man inte skaffa sig en rutin där man laddar kortet så ofta och med så mycket pengar som det brukar behövas? T ex för en månad i taget?

Där jag bor får man inte fylla på busskortet förrän det är tomt tyvärr. Dock kan man göra det ombord på bussen, det är ju bra.

Mycket bra inlägg KS

Ensamflickan, jag är ledssen man kan inte betala med kontanter i bussarna längre.
Men det går bra på tunnelbana och pendeltåg, vet inte hur det är med roslagsbanan iofs och båtarna.
Däremot brukar ju chaufförerna vara snälla o släppa på en om man inte råkar ha biljett fast det är ju inte alltid man får det, verkar bero på dagshumör typ.
Stämplarna finns kvar så man ser ju hur mycket man har kvar med all övertydlighet.
Vetekatten hur det går med det nya SL-access.

Bodde i Södermanland i flera år o där böt de system att antal ggr o slängde ut biljettsystemen då och då.

Nano, jag bor inte i Stockholm för tillfället... Här kan man betala kontant!

sugrövmanövern skrev:

DC skrev:Kan man inte skaffa sig en rutin där man laddar kortet så ofta och med så mycket pengar som det brukar behövas? T ex för en månad i taget?

Där jag bor får man inte fylla på busskortet förrän det är tomt tyvärr. Dock kan man göra det ombord på bussen, det är ju bra.

Så opraktiskt och fyrkantigt. Får man fylla på hur mycket som helst eller bara en viss summa?

Håller med att artikeln var i överkant. Jag vet inte hur det är med er men, som nämts i någon annan tråd om huruvida vi ser vår diagnos som sjukdom eller inte, så ser jag inte det som en sjukdom. Det är ett handikapp som kräver av mig och delvis mina medmänniskor STRATEGIER för att det ska fungera smärtfritt. Just för mig fungerar det mest relativt smärtfritt utan dessa strategier, men med dem så är jag mer "normal" och mina handikapp är intill osynliga.

Då kan man undra: För att du att du har ett handikapp, hur vill du det ska synas? Vill du verkligen bli utpekad och behandlad "annorlunda"?
Är inte en stor del av våra rädslor och redan befintlig svårighet med tex umgänge just utanförskap?
Blir inte en sådan artikel mer förstärkande en hjälpande i utanförskapet?

Som många säger angående svårighet med pengar på busskortet, kort generellt sett och vilken annan som helst överraskning.
Det är också överraskning när trafiken blir störd och förseningar sker eller när trafiken ändrar sina tidtabeller.
Frustrationerna är inte bara vår som Aspies/Adhdare utan många andra utan diagnos också.
Skillnaden är att de utan diagnos kanske är mer flexibla i sitt strategiska tänkande och kan komma ur det, gå vidare och anpassa sig.
Många av oss har inte det och får efterföljder.

Hur undviker vi efterföljderna? Plannering., strategier, kbt, hjälpmedel (kontaktperson, telefon, handdatorer, internet, anslagstavlor, timers, etc).
Det som kräver av oss är inte det spontana utan allt det innan.
Då blir artikeln betydligt mer ensidigt och handikappade, så jag ser det.

DC skrev:

sugrövmanövern skrev:

DC skrev:Kan man inte skaffa sig en rutin där man laddar kortet så ofta och med så mycket pengar som det brukar behövas? T ex för en månad i taget?

Där jag bor får man inte fylla på busskortet förrän det är tomt tyvärr. Dock kan man göra det ombord på bussen, det är ju bra.

Så opraktiskt och fyrkantigt. Får man fylla på hur mycket som helst eller bara en viss summa?

Minst 6 resor och max 40 resor får man fylla på rabattkortet.

Sedan finns ju periodkort, men det är ju ännu mer fyrkantigt, för då gäller det ju bara under den perioden.

Men, än så länge kan man köpa enkelbiljetter ombord. Dock har jag hört att de ska sluta med det så småningom. Och det blir ju dumt för den som bara åker några gånger per år, eller för turister.

Tänk liksom om det kommer en Japan ombord på bussen och räcker fram en tjugolapp, så blir den hänvisad till: A so called inköpsställe for the buss-ticket..öh? Idiotiskt.

DC skrev:Jag har färdtjänst. Där måste man betala kontant. Inga pengar i börsen=ingen resa.

Men jag skulle gärna ha ett kort med respengar på också! Dvs kunna välja om jag vill betala kontant eller med kort.

Jag trodde i princip bara att man kunde få färdtjänst om man har så stora problem att förflytta sig att man inte ens hasande kan ta sig femtio meter eller något i den stilen. Du måste inte svara såklart men jag undrar hur du har lyckats få detta?

Här tror jag man kan köpa månadskort på färdtjänsten men det är bara vad jag läst i tidningen. Kompletteringstrafiken vi har - eftersom kollektivtrafiken är urusel - tar i alla fall samma system som vanliga bussar dvs man kan betala med kort eller kontanter på bussen - eller med ett sms!

Även jag har färdtjänst. Fick det beviljat för några veckor sedan. För mig hänger det mycket på hur jag bor och det faktum att min dotter inte pallar bussresor, så det är inte enbart beviljat på min diagnos.

Man behöver absolut inte ha ett rörelsehinder för att bli beviljad färdtjänst. Jag skulle sannolikt bli beviljad färdtjänst om jag ansökte.

Detta pga de svårigheter jag har med att förstå hur man åker buss, och hur dåligt jag mår av folkmassor och att jag känner svår panik när bussen inte stannar vid min hållplats. Jag går inte lugnt fram till busschauffören och säger, ursäkta, men du glömde stanna vid min busshållplats. Jag börjar skrika och gråta, sparka på dörrarna och skaka i hela kroppen, får tics osv när sådant där händer.

Men jag väljer att ha bil istället, även fast det är svinigt dyrt. Jag har dock stora svårigheter med rusningstrafik, tål inte stress och har grava perceptionsstörningar. Så ibland funderar jag på att skaffa färdtjänst ändå.

Det blir ju ett begränsat liv när man inte klarar sådant som andra anser vara självklart, som bussåkning, cykling mm. Jag blir i princip fånge i mitt eget hem när bilen är trasig.

Guldstjärna till KS!

Sensmoralen lyder lita aldrig på folk med lustiga tagna namn.

Titti skrev:
Jag trodde i princip bara att man kunde få färdtjänst om man har så stora problem att förflytta sig att man inte ens hasande kan ta sig femtio meter eller något i den stilen. Du måste inte svara såklart men jag undrar hur du har lyckats få detta?

Här är det många som har färdtjänst om man t ex har Asperger eller autism. INte per automatik men om behovet finns. Även personer med begåvningshandikapp eller vad det nu kallas får färdtjänst om de inte själv klarar av att resa med buss.

Jag fick det för att inte bli helt isolerad eftersom bussresande tar kål på mig. Det är för rörigt.

Pemer skrev:Guldstjärna till KS!

Instämmer!

KS

Du skulle kunna vara med och skriva den där boken om neurotypiskt syndrom som jag eftelyste i "Böcker som borde skrivas": Barn, ungdomar och vuxna med Neurotypiskt syndrom - Normala Sociala, Muppar?

Jag betraktar bilar och rusningstrafik som relativt pålitliga ting, de följer vägarna och de åker efter varann och bilköer gör mig lugn såvida jag inte måste till en viss plast inom en viss tid och jag vet att jag har svårt o hinna.

Fast jag har ingen bil längre, det går oftast fortare att åka tunnelbana (iaf i rusningstrafik) eftersom jag bor 3 minuter från en T-banestation.
Fast det kan vara störande med folk som studsar runt som en biljardboll och spelar häftiga.
Dessa dyker upp ibland har jag märkt.

nano skrev:"det finns en ny typ av magnet som har nya speciella egenskaper, den är gjord av yttrium, barium och falsarium".

Den måste jag också prova första april!

Bussbiljettproblem undviker jag genom att undvika bussar.

nano skrev:Jag betraktar bilar och rusningstrafik som relativt pålitliga ting, de följer vägarna och de åker efter varann och bilköer gör mig lugn såvida jag inte måste till en viss plast inom en viss tid och jag vet att jag har svårt o hinna.

Precis så tycker jag också att det är. Jag ser köerna som en skön paus. Medans andra tutar och sliter sitt hår, så kan jag uppskatta att det går sakta. Och missar man avfarten så kan man alltid vända någonstans.

Det kan man inte om busschauffören missar att stanna när man plingat. Speciellt inte om man kommit ut på E4, då får man ju snällt åka en halvmil extra, för bussen har ju sin tidtabell att följa. Skitläskigt.

Med bil har man total kontroll, som sagt, man kan alltid hitta en vändplats. Vilket jag nödgas göra ofta pga min bristande orienteringsförmåga. visst, jag grips av panik när jag kör fel. Men det är ändå jag som bestämmer, inte någon halvsovande, sur busschaufför som hatar mig för att jag är så besvärlig att jag plingar och vill kliva av vid en viss hållplats.

Milyc skrev:

Pemer skrev:Guldstjärna till KS!

Instämmer!

KS

Du skulle kunna vara med och skriva den där boken om neurotypiskt syndrom som jag eftelyste i "Böcker som borde skrivas": Barn, ungdomar och vuxna med Neurotypiskt syndrom - Normala Sociala, Muppar?

Ja varför inte? Frågan är vem som tar det juridiska ansvaret och vem som ser till att få det publicerat.