Missförstådd

av **marroba** » 2009-03-02 13:08:47

"I'm just a soul whose intentions are good.
Oh lord, please don't let me be misunderstood."

Allt jag gör missförstås. Eller är det så att allt är mitt fel?

Hur som helst...

Jag ger upp. Jag ger upp livet.

av **Zombie** » 2009-03-02 14:01:00

Hallå! Vad menar du med det mer exakt?

Jag har inga problem alls att uppfatta dig som en vänlig själ med goda intentioner, det kan jag ärligt säga. En sådan människa som behövs.

av **weasley** » 2009-03-02 14:15:25

Att missförstås av personer som inget begriper och som inte ens försöker vilja begripa är tyvärr väldigt vanligt.

Men man kan inte låta folk som inte begriper något påverka en så man själv mår dåligt. De har ju ändå inte förstått, så varför lyssna på dem?

av **zeidon** » 2009-03-02 17:03:52

marroba skrev:
I'm just a soul whose intentions are good.
Oh lord, please don't let me be misunderstood.

Allt jag gör missförstås. Eller är det så att allt är mitt fel?

Hur som helst...

Jag ger upp. Jag ger upp livet.

Vänta lite nu!

Om dina intentioner är goda BEHÖVS du mer än de flesta andra på jorden.

Du kan inte ge upp. Då kommer ondskan ta över ännu mer!!!!
Du är ju viktig!

av **imperativ** » 2009-03-02 18:18:48

marroba skrev:
I'm just a soul whose intentions are good.
Oh lord, please don't let me be misunderstood.

[babbelhumör]
Har varit i många liknande situationer. Oftast i samband med t. ex utvärderingar av praktikplatser. Själva pratet med handledaren gör mig ofta förbannad för de får mig framstå som en tyst, inkompetent, halvt förlamad, otrevlig människa utan drivkraft. De tvekar inte att dra upp det heller...

Sen får man väl se utvärderingen några månader senare och där läser man att det i själva verket var TVÄRTOM! Det hurras och tjoas över "det mycket goda vitsordet" jag fick, trots samtalet. :shock:

I första hand kan det vara den andres fel. Men det kan också vara dels ditt eget fel.

Ibland kanske allt känns som ett enormt missförstånd. Men att man själv inte förstår att den andre förstod lite trots allt. Ibland är det så att man själv inte gjort sig förstådd på något sätt. Övertydlighet "dör" ju ingen av.
[/babbelhumör]

av **Aspkvinna** » 2009-03-02 18:22:39

Behöver du en tolk! Vi kanske kan hjälpa dig?

av **alfapetsmamma** » 2009-03-02 18:48:22

Vad har hänt? Kan vi göra nåt? Eller är det en sån dag där allt känns skit "bara"?

av **mondo beyondo** » 2009-03-02 19:06:41

Här är 2 till Jukeboxfavoriter

Hoppas jag inte missförstog dig nu?

LÄNK

LÄNK

Help mest för att det är så roligt när de sjunger 'Never needed any bodies' hehee

***************

Moderator weasley:

Åtgärdat länkars längd.

av **mondo beyondo** » 2009-03-02 19:07:38

All text försvann när jag skickade :O Kanske dyker upp... Mailroboten missförstår mig?

av **marroba** » 2009-03-03 1:04:36

alfapetsmamma skrev:Vad har hänt? Kan vi göra nåt? Eller är det en sån dag där allt känns skit "bara"?

Ja, one of "those" days.

Men jag är glad nu. På grund av allt det här missförståndet (och jag trodde att jag inte hade några vänner längre, depression kan göra att saker förstoras för mycket) har jag suttit ner och pratat med de som fick mig att känna så här, och vi har kommit närmre varandra tycker jag.

Jag hoppas att jag inte missförstått det!

mondo beyondo skrev:Här är 2 till Jukeboxfavoriter Hoppas jag inte missförstog dig nu?

Nädå. tack för videoklippen!

imperativ skrev:Ibland kanske allt känns som ett enormt missförstånd. Men att man själv inte förstår att den andre förstod lite trots allt. Ibland är det så att man själv inte gjort sig förstådd på något sätt. Övertydlighet "dör" ju ingen av.

Och jag tror att alla borde lära sig att vara övertydliga. Även fast det inte är accepterat i dagens samhälle att vara sån, alltså helt ärlig och öppen.

Tack alla som svarade i tråden!

av **nano** » 2009-03-03 9:45:13

Zombie skrev:Hallå! Vad menar du med det mer exakt?

Jag har inga problem alls att uppfatta dig som en vänlig själ med goda intentioner, det kan jag ärligt säga. En sådan människa som behövs.

Det var det intryck jag också fick av dig herr marroba

av **alfapetsmamma** » 2009-03-03 11:55:43

nano skrev:
Zombie skrev:Hallå! Vad menar du med det mer exakt?

Jag har inga problem alls att uppfatta dig som en vänlig själ med goda intentioner, det kan jag ärligt säga. En sådan människa som behövs.
Det var det intryck jag också fick av dig herr marroba

Instämmer!

av **marroba** » 2009-03-03 15:30:07

Tack igen till Zombie och nano och a-mamma. Det var väldigt trevligt att träffa er också.

av **alfapetsmamma** » 2009-03-03 15:37:05

marroba skrev:Tack igen till Zombie och nano och a-mamma. Det var väldigt trevligt att träffa er också.

Om det inte låter alltför gumsjukt så måste jag nästan säga att jag tycker du är söt också. Att se på alltså. For what it's worth.

av **marroba** » 2009-03-03 16:05:43

vilken komplimang! :oops:

ähum, är inte du gift? Eller blandar jag ihop dig med aspkvinna?

av **tahlia** » 2009-03-03 16:11:49

marroba skrev:vilken komplimang!
ähum, är inte du gift? Eller blandar jag ihop dig med aspkvinna?

Psst! Även gifta kvinnor har ögon.

av **alfapetsmamma** » 2009-03-03 19:15:40

marroba skrev:vilken komplimang!
ähum, är inte du gift? Eller blandar jag ihop dig med aspkvinna?

Jag är tokgift, jo, men som det sas, jag är ju inte blind för det!

Jag skulle inte säga sånt som "Vore jag ledig höhöhö, då minsann..." till en karl, hur snygg och trevlig han än var. Där går MIN gräns (och jag skulle verkligen inte uppskatta att min man gjorde så). MEN, när vi nu ändå var inne på att du verkade trevlig så passade det ju fint att säga att du var söt också, när jag nu råkar tycka det.

Det gör ju ingen illa, det tar inte ifrån nån nåt och det finns inga avsikter med det mer än att säga nåt som är sant och som kanske gör nån glad. No big deal!

av **nano** » 2009-03-03 22:11:52

alfapetsmamma skrev:....gumsjukt...

Ja det är ju klart ja, gumsjuka, att jag aldrig tänkt att det skulle kunna existera, tjejer är ju också människor, bara hört om gubbsjuka förut.

av **clivia** » 2009-03-05 17:17:21

marroba, jag är också en som få förstår och allt fler missförstår. Nu för tiden protesterar jag inte ens, utan tackar och ler (mer som autosvar) och låtsas som allting är bra.
Säg till när du hittat tolk, kanske jag också kan hitta en.

av **nano** » 2009-03-06 8:11:55

Hur går dessa missförstånd till?
Finns det något sätt missförstånden upplevs alt yttrar/visar sig?

av **clivia** » 2009-03-06 9:48:26

nano skrev:Hur går dessa missförstånd till?
Finns det något sätt missförstånden upplevs alt yttrar/visar sig?

För mig handlar det om (om vi pratar om våra starka och svaga sidor) mitt vad medicin-folket påstår uttryckssätt (de hävade det verbala men det är in 100% sant det heller).

Tidigt i livet hade jag lätt att utveckla mitt språkliga sinne och det blev ett dubbelteggat vapen för mig.
För nog kan jag även exakt just nu sitta och uttrycka mig för fullt hur och ngra säger "ja, det går väl jätte bra?" men medans jag behöver ha 100%fokus för att fatta mig både in topic och helst kortfattat.

Många som råkat ut för mig (brukar säga så) har sedan kommit till mig och sagt att det inte alls haft svårt att förstå mig, ändå har jag själv upplevt betydligt fler missförstånd.
Jag menar, efter ett par hundra missförstånd på mindre än en timme lessnar man. jag gör det och spelar med.
Under lång tid har jag lärt mig att bara acceptera dessa missförstånd och gå vidare som om ingenting hänt, dock till min egen otillfredsställelse.

En annan nackdel är också att när jag brister i kunnande att uttrycka mig (jag vill säga något och vet inte hur) fortsättar jag ändå att prata "normal" och använder betydligt mer visualiseringar (metaforer, teorier, mm).
Allt det går bra en stund, det blir underhållande och anses som socialt skickligt i mångas ögon, för mig är det en plåga.
I min realitet är jag en betydligt tystare person men eftersom jag inte kan uttrycka mig kortfattat anses jag socialare och bättre i språk än vad jag egentligen är.

det resulterar att jag får en hel del "psykologer" i min omgivning som tror att man vill prata av sig, medan jag gång på gång säger: "snälla det är bara min pratdiarre, säg ifrån, för om jag inte är medveten om det själv så kanske jag hinner reflektera ver det och kniper).
Det tar fem minuter och de omkring mig glömmer det och lyssnar snällt.

Så jag får inte fram det jag vill på det sätt jag vill, jag blir frustrerad och drar mig undan.

Så i korthet:

-Det sk skickligheten på verbal/skriftlig kommunikation maskerar verkligheten som är min brist på kunna uttrycka mig kortfattat det jag vill
-Då många av de jag träffar in person är de jag träffar just in person och oftast inte de jag träffar online, tror de att det gäller bara att jag är verbal.
Medans de jag träffar online ser denna "verbal" i skriftlig form.

I skriftligform ser dock lite fler av flera andra brister som mitt mixande av ordföljd, språkliga slarvfel (jag skriver inte lika snabbt som jag kan tänka/prata), etc. Dessa fel uppstår egentligen som mest i chatsammanhang (forum, chat, sms) men mer sällan om jag skulle tex skriva en uppsats. Nivån på språk är som dag och natt.

Orsaken är framförallt att jag kan helt enkelt inte be folk om en veckas betänke tid över vad jag har skrivit eller vill framföra på , bara för att minska felen.

Så. Hoppas ni förstod rappakalljan.

av **nano** » 2009-03-06 10:40:49

Hmm, mundrar om det är det jag gör, jag pratar gärna och mycket, det finns de som sagt att jag är översocial och ett par personer som sagt det har också sagt att de mest sprudlande ibland är de mest deprimerade.
Jag vet inte, har inget att jämföra med, vill däremot en massa saker och att lägga sig ner platt tror jag inte leder någon vart.
Vill göra en massa saker.
Bra saker

Märkte en markant skillnad när jag var på uppsalaträffen, där fick jag plötsligt lätt att prata lagom

Det var såååå skönt.

av **Aspkvinna** » 2009-03-06 10:57:58

clivia skrev:Många som råkat ut för mig (brukar säga så) har sedan kommit till mig och sagt att det inte alls haft svårt att förstå mig, ändå har jag själv upplevt betydligt fler missförstånd.

Hej och välkommen.

Har själv haft en första tid i livet där tal och inre inte har varit i harmoni och jag brukar kalla det att jag var logisk narkoman och utan verbalt språk i känslor men har efter många års träning nu förankrat inre och yttre.

Känner du att du har rätta ord för ditt inres beskrivning eller är det som om det fattas något i dina uttyck så du känner att du missuppfattas. Som jag, använde många gånger fel ord och fick beskriva om och om igen och en del gick inte ens att beskriva för jag visste inte att det fanns.

Jag hade dock inga problem alls att tala om min kunskapsområden eller arbetsrelaterade ämnen. Helt obehindrat rakt och logiskt.

av EF » 2009-03-06 12:17:22

clivia skrev:
nano skrev:Hur går dessa missförstånd till?
Finns det något sätt missförstånden upplevs alt yttrar/visar sig?

För mig handlar det om (om vi pratar om våra starka och svaga sidor) mitt vad medicin-folket påstår uttryckssätt (de hävade det verbala men det är in 100% sant det heller).

Tidigt i livet hade jag lätt att utveckla mitt språkliga sinne och det blev ett dubbelteggat vapen för mig.
För nog kan jag även exakt just nu sitta och uttrycka mig för fullt hur och ngra säger "ja, det går väl jätte bra?" men medans jag behöver ha 100%fokus för att fatta mig både in topic och helst kortfattat.

Många som råkat ut för mig (brukar säga så) har sedan kommit till mig och sagt att det inte alls haft svårt att förstå mig, ändå har jag själv upplevt betydligt fler missförstånd.
Jag menar, efter ett par hundra missförstånd på mindre än en timme lessnar man. jag gör det och spelar med.
Under lång tid har jag lärt mig att bara acceptera dessa missförstånd och gå vidare som om ingenting hänt, dock till min egen otillfredsställelse.

En annan nackdel är också att när jag brister i kunnande att uttrycka mig (jag vill säga något och vet inte hur) fortsättar jag ändå att prata "normal" och använder betydligt mer visualiseringar (metaforer, teorier, mm).
Allt det går bra en stund, det blir underhållande och anses som socialt skickligt i mångas ögon, för mig är det en plåga.
I min realitet är jag en betydligt tystare person men eftersom jag inte kan uttrycka mig kortfattat anses jag socialare och bättre i språk än vad jag egentligen är.

det resulterar att jag får en hel del "psykologer" i min omgivning som tror att man vill prata av sig, medan jag gång på gång säger: "snälla det är bara min pratdiarre, säg ifrån, för om jag inte är medveten om det själv så kanske jag hinner reflektera ver det och kniper).
Det tar fem minuter och de omkring mig glömmer det och lyssnar snällt.

Så jag får inte fram det jag vill på det sätt jag vill, jag blir frustrerad och drar mig undan.

Så i korthet:

-Det sk skickligheten på verbal/skriftlig kommunikation maskerar verkligheten som är min brist på kunna uttrycka mig kortfattat det jag vill
-Då många av de jag träffar in person är de jag träffar just in person och oftast inte de jag träffar online, tror de att det gäller bara att jag är verbal.
Medans de jag träffar online ser denna "verbal" i skriftlig form.

I skriftligform ser dock lite fler av flera andra brister som mitt mixande av ordföljd, språkliga slarvfel (jag skriver inte lika snabbt som jag kan tänka/prata), etc. Dessa fel uppstår egentligen som mest i chatsammanhang (forum, chat, sms) men mer sällan om jag skulle tex skriva en uppsats. Nivån på språk är som dag och natt.

Orsaken är framförallt att jag kan helt enkelt inte be folk om en veckas betänke tid över vad jag har skrivit eller vill framföra på , bara för att minska felen.

Så. Hoppas ni förstod rappakalljan.

Men åhh, du beskrev mina problem så himla bra. Finns det verkligen fler. Jag trodde jag var en ensam idiot som inte fattade någonting, att jag var helt dum i huvudet.

När jag berättar (försöker) att jag bara blir missförstådd hela tiden och att jag inte "hittar orden" så säger andra till mig att jag visst kan förklara mig bra. Men varför fattar de inte hur jag menar då?

Oerhört frustrerande är vad det är

Missförstådd

Missförstådd

Re: missförstådd

Re: missförstådd

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in