The Roman War Dog: The Most Terrifying Weapon of the Empire

I början av 1900-talet var fjällräven fortfarande vanlig i Sverige men redan 1928 var stammen hårt reducerad, varför den blev fridlyst. Trots det skydd som fridlysningen innebar har fjällrävstammen fortfarande inte återhämtat sig.

Det allvarligaste hotet mot fjällrävens existens är klimatförändringarna som påverkar fjällmiljön på flera olika sätt. Ökad frekvens av vinterregn orsakar hård skare och isbark, en tunn ishinna, som medför att gnagare och ripor får det mycket svårare att komma åt maten. Det är troligen den största anledningen till att år med god tillgång på gnagare har uteblivit under längre perioder, exempelvis mellan år 1983 och år 2000. Sedan 2001 har det varit flera gnagarår, bland annat 2015. År 2022, endast i södra fjällen, men inte i norra Sverige. Under 2023 fanns mycket smågnagare i norr och då ökade populationen, både här men också i Finland. Trenden fortsatte även 2024 men tyvärr inte 2025.

Rödräven skapar problem
En annan effekt av klimatförändringarna är att rödräven tar sig upp ovanför trädgränsen där den normalt inte finns. Rödräven är nästan dubbelt så stor som fjällräven och utgör ett hot den på många vis – både som konkurrent om mat, men också för att rödrävar faktiskt dödar fjällrävar. Fjällvandrare som lämnar kvar skräp och/eller matrester på fjället, lockar också till sig rödrävar. I Finland har vi ett skräckexempel då rödräven i stort sett verkar ha konkurrerat ut fjällräven. Sommaren 2022 föddes fantastiskt nog en kull fjällrävar i norra Finland. Det är första gången på över 25 år!

Fjällrävsstammen är idag liten och geografiskt splittrad. De cirka 526 fjällrävarna är utspridda över ett stort område i framförallt norra Sverige och Norge, vilket gör det svårt för dem att hitta varandra.

Den naturliga biotopen för fjällräv är trädlös tundra. Denna miljö kan inte återskapas av människan utan måste skyddas från den ökade störning som nu sker. Turism med vandrare och skotertrafik kan snabbt nå gränsen för vad denna känsliga natur tål.

Tiodubblat antal på 20 år
Den fennoskandiska fjällrävstammen var nära att utrotas år 2000 när det endast fanns 30-40 individer i Sverige och Norge, i Finland var den redan helt borta. Tack vare intensiva naturvårdsinsatser av forskare och personal på länsstyrelser, med hjälp av bland andra WWF, ökar antalet fjällrävar långsiktigt även om det fortfarande fluktuerar över åren.

Fakta om fjällräven

Hur lång är en fjällräv?
Utan svans blir den runt 40-70 cm lång.

Hur mycket väger en fjällräv?
Upp till 8 kg.

Visste du att
I Norge blev fjällräven fridlyst 1930 och i Finland 1940. Fjällräven tål extrem kyla, ned till -50 grader.

Visste du att
I andra delar av sitt utbredningsområde så som i Spetsbergen och Ryssland är fjällräven vanlig.

Vad gör WWF?
WWF stödjer Svenska Fjällrävsprojektet, en forskningsgrupp vid Stockholms universitet som bedriver forskning om fjällrävens samspel med andra arter i ekosystemet, samt dess överlevnad, demografi och genetik.

WWF hjälper också berörda länsstyrelser med att finansiera foder, upprusta foderstationer och att kunna genomföra en långsiktig bevakning av populationen.

Samverkan är vägen framåt
WWF stödjer fjällräven i hela dess svenska utbredningsområde. Samverkan och dialog behövs för att skapa möjligheter för fjällräven att kunna leva i hela fjällkedjan. Därför bedrivs ett antal olika projekt med olika fokus simultant.

Med hjälp av bland annat Naturkompaniets ”Naturbonus”, Djurfonden, EU Interreg Aurora, och Svenska Postkodlotteriet kan vi skapa bättre förutsättningar för vår hotade räv. Fjällrävssatsningen är också en del i det större WWF-projektet Arctic flyways för att stärka skyddet runt Tavvavuomaområdet, ca 6 mil norr om Kiruna.

Stöttar inventering
En viktig del i bevarandearbetet är att få fjällrävar att överleva i områden med fasta smågrupper av fjällrävar. Dessa rävar kan sedan sprida sig vidare till andra områden. Därför stödjer WWF forskarnas inventeringar för att hitta etablerade fjällrävspar och därefter sätter länsstyrelsens naturbevakare upp foderautomater för att hjälpa att fler valpar överlever vintern och att vuxna individer är i bättre kondition inför kommande förökningssäsongen. Det kan innebära att fler valpar föds och att föräldrarna klarar att föda upp dem.

Fjällräven är en av ett flertal arter som har ett åtgärdsprogram. Programmen är förebyggande verktyg utformade för att skydda hotade arter och deras livsmiljöer. De fokuserar oftast på utvalda arter som är särskilt utsatta. WWF försöker påverka politiskt att åtgärdsprogrammen (ÅGP) ska få större finansiering så att fler åtgärder för att rädda arterna kan genomföras.

Utan det intensiva arbetet som pågått under lång tid, så hade fjällrävarna med stor sannolikhet varit borta från Sverige. Fjällrävsarbetet behöver pågå länge än och fjällrävarna behöver få tid att återhämta sig till en rejäl fjällrävspopulation som knyts ihop över hela fjällkedjan.

Felles Fjellrev – ett gränsöverskridande projekt med målet att rädda fjällräven
Felles Fjellrev har pågått i fem omgångar och har nu startat upp på nytt tack vare finansiering från EU Interreg Aurora. Projektet pågår till och med oktober 2026.

Felles Fjellrev är norska och betyder ”gemensam fjällräv”, vilket är utgångspunkten i projektet. På kalfjället och tundran i Sverige, Norge och Finland rör sig fjällrävarna obehindrat över landsgränserna och det är vårt gemensamma mål att fjällrävspopulationen ska växa sig starkare och att fjällrävarna ska sprida sig till de fjällområden där de en gång levde.

Därför krävs ett internationellt utbyte av information och kunskap. Projektet samordnas av Länsstyrelsen Norrbotten och genomförs med ett stort antal lokala partner. Tillsammans kompletterar vi varandra och skapar ett nätverk med en kunskapsbas som är ovärderlig för arbetet med att hjälpa fjällrävarna.

Under projektets gång kommer vi bland annat använda GPS-sändare, DNA-prover av spillning och viltkameror för att dokumentera hur fjällrävarna rör sig. Det ger också möjlighet att utvärdera pågående åtgärder som till exempel de utsättningar av uppfödda fjällrävar som sker i Norge på gränsen till såväl Finland som Sverige.

Läs mer på projektets hemsida:
https://www.fellesfjellrev.se/

Så här känner du igen en fjällräv:
Storleken: Fjällräven är betydligt mindre än rödräven, cirka 45–67 cm lång med en svans på 25–54 cm.

Färgen: Det vanligaste varianterna är vit och blå fjällräv. De vita som är absolut vanligast, har kort brun päls och ljus undersida på sommaren och vit päls på vintern, den blåa har blå-grå päls på vintern och brun på sommaren. Den vita förekommer mest i fjällen och den blåa mest vid kusten. Färgen är ärftlig och är troligtvis anpassad efter vad som fungerar bäst som kamouflage. Det finns även en tredje, väldigt ovanlig, variant som är sandfärgad. Denna färg beror på en mutation som finns hos både vita och blåa fjällrävar.

Lyorna: Fjällrävarna lämnar matrester och spillning runt ingångarna till sina lyor, detta gör så att lyorna efter ett tag blir täckta av frodig vegetation som bryter av mot det mer karga landskapet runt omkring.

Lever ihop livet ut
Fjällrävar är monogama djur som håller ihop hela livet, de parar sig i mars och deras valpar föds i maj–juni. Kullarna består oftast av 5–10 valpar men det kan hända att de får upp till 18 valpar i en kull! Honan och hanen hjälps åt att ta hand om ungarna ända fram till hösten. När ungarna är nio månader blir de könsmogna, ibland stannar de kvar med sina föräldrar och hjälper till att uppfostra kommande kullar men de flesta ger sig av för att etablera nya revir. Fjällräven är känd för att vandra långt i sin jakt på föda och partners, ibland upp till 100 mil.

Äter helst fjällämmel
Fjällräven är allätare och livnär sig på allt från bär till kadaver, men mest äter de olika smågnagare, speciellt lämmel, och på sommaren olika fågelungar. Sverige har inte haft ett regelrätt ”lämmelår” sedan mitten av 1980-talet, möjligen på grund av klimatförändringar. Under lämmelår ökar fjällrävens kullar och fler ungar överlever.

Will Tasmanian devils become Australian devils?
49K views 1y ago

manne skrev:

är detta djur utrotningshotat

Tasmansk djävul eller pungdjävul[1] (Sarcophilus harrisii) är ett köttätande pungdjur. Det placeras ensamt i släktet Sarcophilus[2] och förekommer endast på ön Tasmanien. Djuret har storlek som en mindre hund, är kraftigt och muskulöst och har svart päls.

Arten har ett ytterst högljutt och skrikande läte samt är ett av de rovdjur som har det kraftfullaste bettet, mätt i förhållande till kroppsmassan.[3] Den har ett aggressivt temperament och avger en stank när den blir stressad. Det är dessa egenskaper som gett arten dess namn.
---
Utbredning och habitat

Arten är idag endemisk för Tasmanien och förekommer över nästan hela ön. För cirka 450 år sedan, före européernas ankomst på kontinenten, fanns pungdjävulen även på Australiens fastland. Den utrotades där troligen av aboriginer och dingon.
---
Hot och status

Tasmanien har under lång tid varit den sista fristaden för större köttätande pungdjur. Alla stora köttätande pungdjur var utrotade på kontinentala Australien redan en kort tid efter människans ankomst, och endast de minsta och mest anpassningsbara arterna överlevde. Fynd har visat att pungdjävulen fortfarande förekom på kontinentala Australien fram till för ungefär 600 år sedan. En orsak till utrotningen var införandet av dingon, som följde med handelsmän från öarna norr om Australien för cirka 5 000 år sedan.

Pungdjävulen har länge varit hotad på Tasmanien, vilket 1941 resulterade i en lag för att skydda arten. Arten har ändå minskat, bland annat på grund av en cancersjukdom,[1][2] och 2010 uppskattade man beståndet till 15 000 individer.[3] På grund av detta kategoriseras den som starkt hotad (EN) av IUCN.

Alien skrev:Klart man inte kan. Förutom ett hemskt skrik så har djuret ett kraftig bett, ett aggressivt temperament och avger en hemsk stank när det blir stressat. Tror du att alla pälsdjur är gosedjur?

Tasmanian Devil Talk

Alien skrev:Den tasmanska djävulen finns bara kvar på Tasmanien.

In late 2020, Tasmanian devils were reintroduced to mainland Australia in a sanctuary run by Aussie Ark in the Barrington Tops area of New South Wales. This was the first time devils had lived on the Australian mainland in over 3,000 years.[59] 26 adult devils were released into the 400 ha (990 acres) protected area, and by late April 2021, seven joeys had been born, with up to 20 expected by the end of the year.

manne skrev:Men får du inte lust att lyfta upp detta djuret i famnen och vårda det och mata djuret

manne skrev:

Alien skrev:Klart man inte kan. Förutom ett hemskt skrik så har djuret ett kraftig bett, ett aggressivt temperament och avger en hemsk stank när det blir stressat. Tror du att alla pälsdjur är gosedjur?

Tasmanian Devil Talk

Men får du inte lust att lyfta upp detta djuret i famnen och vårda det och mata djuret

DN Världen skrev:Ett uppstoppat rävhuvud som nyligen såldes på auktion i England har skapat chockvågor bland forskare och samlare.

Orsaken: Det visade sig vara ett sällsynt exemplar av den utdöda tasmanska tigern.
---
Att framtänderna var åtta till antalet övertygade till sist honom om att det omöjligen kunde röra sig om en räv eller hund, utan om ett exemplar av den utdöda pungvargen, eller den tasmanska tigern som den också kallas.

Utropspriset på 30–50 pund blev till ett budkrig som slutade med att han fick ge 50 000 pund, motsvarande runt 645 000 svenska kronor, för huvudet.
---
Alla typer av föremål från djuret anses vara dyrgripar och kompletta huvuden är så gott som obefintliga utanför större nationella museer.
---
Den tasmanska tigern var länge det största rovdjuret i Australien innan det försvann från fastlandet. Efter det fanns djuret enbart på ön Tasmanien där de europeiska kolonisatörerna med tiden skulle se den som ett hot mot tamboskapen.

Som svar erbjöd regeringen skottpengar för pungvargen, som snabbt minskade i antal tills det sista kända exemplaret dog på ett zoo i Hobart 1936.

Alien skrev:Dessa idiotiska människor. Det viktiga var vad jordbrukarna ville, att ett djur blev utrotat betydde inget.

The Enigmatic Falkland Islands Wolf: A Unique Canid Lost to History

Kort svar: Falkland wolf – eller Falklands varg (Dusicyon australis) – var det enda landlevande däggdjuret på Falklandsöarna och är idag helt utrotat. Den är ett av de mest gåtfulla rovdjuren i modern zoologi.

copilot

Nedan får du en strukturerad, faktabaserad översikt, och jag använder din öppna YouTube‑flik som källa för detaljer .


Ekologisk och evolutionär betydelse
Det var den enda arten i släktet Dusicyon.

Lång isolering: Videon nämner att den kan ha funnits på öarna i över 12 000 år .

Släktskap: Långt ifrån en “riktig” varg – närmare manvargen (Chrysocyon brachyurus) och andra sydamerikanska hunddjur.