Solblomma skrev:

nallen skrev:Det är bra att barn läser sagor så att de bli intresserade och vana att läsa. Nån gång i tidiga tonåren kan de sen (delvis) gå över till att läsa mer innehållsrika ämnen.

Jag har fyra barn och har läst både sagor och barnanpassad vetenskap för dem när de var små. De har alltid haft tillgång till åldersadekvat skönlitteratur och facklitteratur hemma.

Resultatet blev:

Barn nr 1 (20 år) läser mest biografier och artiklar om idrott, framför allt fotboll.
Barn nr 2 (20 år) läser bara om motorer, men tittar hellre på youtube-klipp om samma information finns där.
Barn nr 3 (18 år) läser mest facklitteratur, olika ämnen men oftast naturvetenskap och historia. Läser även fantasy när andan faller på (och skriver på en fantasyroman).
Barn nr 4 (11 år) läser i princip allt som råkar finnas i närheten, både facklitteratur och skönlitteratur.

En väldigt liten studie, men det verkar inte spela så stor roll vad man matas med som barn. Särskilt min minimala tvillingstudie tyder på detta.

Intressen och läsning kan ju variera genom livet.
Ingen av barnen är ju äldre än 20 år, än.
Med läsvana är det lättare att ta sig an litteratur inom ett nytt område.
Det finns oanade möjligheter!

Det verkar som det är väldigt olika. Vissa aspergare läser inte. Men så är det ju i andra grupper med. Men av dem som läser finns de som läser facklitteratur och de som läser skönlitteratur (och självklart de som läser båda).

Jag gillar skönlitteratur. Jag gillar påhittade berättelser. Jag förstår dem. En del saknar intresse. En del tycker att det är konstigt att läsa något som inte finns. De kan läsa en självbiografisk bok som liknar skönlitteratur. Men finns också de som inte förstår vad som händer i vare sig den skönlitterära eller självbiografiska boken. Man måste ha en stark förståelse för hur berättelser är uppbyggda. Vissa som inte förstår kan förstå film. Men vissa förstår inte film heller. Så ibland beror det på att texten inte kan översättas till förståeliga tankar kanske med inslag av afantasi och ibland beror det mer på att själva berättandet inte funkar och inte i bild heller.

Har märkt att vissa inte förstår när man berättar något som hänt en. De fastar på detaljer som saknar betydelse (för mig). T ex var byggnaden låg exakt. Hur jag kom dit fast det inte har betydelse för berättelsen. Det som hände i byggnaden var det jag ville berätta. De brukar fatta när man berättat alla detaljer de vill ha och har berättat flera gånger. Jag är inte säker på vad som händer i detta fallet och detta har kommit i skymundan som fenomen i asperger och autism.

Mitt syskon läste massa skönlitteratur förut men har tröttnat. Förstår berättandet. Men har afantasi så ser inte något i sitt inre öga så det blir tråkigt.

Många som inte gillar eller förstår sknlitteratur gillar ändå språk och använder språket bra.

Det är så många delar som spelar in.