Sheyen skrev:När det gäller just den här tråden så fanns det dessutom olika svar. Vissa förstår poesi och andra gör inte det.

Det är också min bild av tråden. Så påståendet att tråden skulle bekräfta någon stereotyp är rent nonsens. Istället visar tråden på en stor variation bland aspergare, och det tycker jag är intressant.

Mats skrev:Här är ett exempel på en låttext jag absolut inte begriper:
Så snurra min jord igen!
Radion spelar vår sång.
Stockholm ligger öde och världen håller andan.
Vilken färg har själen?
Snurra min jord igen
för allt vi drömde en gång!
Allt som du gör blir till pärlor på min panna.
Vilken färg har själen, älskling?
Jag vet inte om det här betyder något eller om det är rappakalja. Ifall det betyder något ligger det bortom min förmåga att räkna ut betydelsen, eller betydelserna om det finns flera.

När det begav sig träffade Kents texter mig som en pannkaka med sylt och grädde i magen. Första skivan jag köpte var Vapen och ammunition och då förstod jag plötsligt ingenting. Trodde just den skivan var svårare, men förstod sen det antagligen berodde på att jag nu kunde läsa texterna.

Kanske vill aspergare mer än andra förstå vad dom läser eller hör och går mindre på en känsla.

Mats skrev:Nyss påstod du att du aldrig har hört talas om att aspergare har svårt att förstå poesi. Nu påstår du att det är en stereotyp. Det går inte ihop. Om du känner till att det är en stereotyp måste du ha hört talas om det förut.

nej, jag måste inte ha hört talas om det förut. Man behöver inte ha hört talas om alla stereotyper. Det finns olika stereotyper i olika sammanhang.
Jag har inte varit så mycket här på AS-forum. Då kan jag ju inte ha hört talas om den stereotypen.

Mats skrev:Jag tycker att Aspergerforum borde vara en plats där man blir accepterad trots sina svårigheter.

Det låter bra men jag upplever fortfarande att folk, även mig själv inkluderad, gör svårigheter till stereotyper.

Jag uttalar mig bara om hur det är för mig, inte hur det är för aspergare generellt, och jag ser inte mig själv som någon mall för hur aspergare är eller borde vara.

Mats skrev:Jag uttalar mig bara om hur det är för mig, inte hur det är för aspergare generellt, och jag ser inte mig själv som någon mall för hur aspergare är eller borde vara.

Nä, men det blir knappt lönt att diskutera. Jag tänker att jag bara skiter i det. Dessutom skiter jag i vad folk tror om aspergare. Palla bry sig. Äh. Om dandansson har behov av att rentvå alla aspergare får han väl skriva en bok eller något.

Många av svårigheterna är ju likadana för oss; det är liksom det som är själva diagnosen. Så varför skulle det inte vara så?

Sheyen skrev:

Mats skrev:Jag uttalar mig bara om hur det är för mig, inte hur det är för aspergare generellt, och jag ser inte mig själv som någon mall för hur aspergare är eller borde vara.

Nä, men det blir knappt lönt att diskutera. Jag tänker att jag bara skiter i det. Dessutom skiter jag i vad folk tror om aspergare. Palla bry sig. Äh. Om dandansson har behov av att rentvå alla aspergare får han väl skriva en bok eller något.

Många av svårigheterna är ju likadana för oss; det är liksom det som är själva diagnosen. Så varför skulle det inte vara så?

många av svårigheterna kan vara lika men uttryckas väldigt olika. Om det är det du menar så håller jag med dig. Det är därför som jag säger att poesi både kan vara lätt för vissa men svårt för andra. AS kan uttryckas på olika sätt.

Så här olika uttrycker sig folk:

nescio skrev:Det är bara gallimatias. De som inbillar sig att dikter betyder något hör hemma på dårhuset.

Kahlokatt skrev:Jag blir ledsen när jag ser hur folk här föraktar poesi. Jag har alltid älskat att både läsa och skriva dikter. Till mina favoriter hör Dan Andersson, Nils Ferlin och Karin Boye.
Många duktiga singer-songwriters skriver ju texter som man lika gärna kan läsa som poesi, Bob Dylan t.ex.

Jag hoppas att ingenting jag har skrivit i den här tråden har uppfattats som att jag skulle förakta poesi. Det gör jag inte. Det är bara för svårt för mig.

Det är lite som med stavhopp. Det är också för svårt för mig. Det betyder inte att jag föraktar stavhoppare eller stavhopp som företeelse. Det gör jag inte. Det betyder bara att jag får hitta på något annat att sysselsätta mig med än stavhopp - och poesi.

Samma här.

"Vi äta och dricka och älska och slåss
och dö och stoppas i jorden.
Vi bära den lysande tankens bloss,
vi äro så stora i orden.
I härlighet leva vi och i skam,
men allt som går under och allt som går fram
och allt som vår lycka och ofärd bådar
är bara ryck på trådar".

- Ifrån Bo Bergmans "Marionetterna".

Mats skrev:

CalleJ skrev:Om du gjort radbyte efter varje mening och lagt till något rim så hade det du skriver nog varit ganska poetiskt.

Det verkar ligga
bortom min förmåga
att få till några rim.
Men radbrytningar
kan jag åstadkomma.

Det verkar ligga
bortom din förmåga
att få till några rim
Men radbrytningar
kan du åstadkomma

Du kan tigga
eller kanske fråga
någon som heter Kim
om han kan hjälpa till
men han bor i Bromma

Det var en man från Magelungen
Han satt på en sten bortom dungen
Han kved Jag dör
Jag frågade Varför?
Det gör ont för jag sitter på pungen

Inte direkt, aldrig fastnat för det.

Tycker det är rätt konstigt frågeställningen om man förstår poesi. Är man inte intresserad, då är det ju bara så.

Dikter som är enkelt skrivna kan nog de flesta förstå. Men sedan finns det ju dikter som inte är menade att förstås. Det finns inte vett och sans i dem. De är mer menade att framkalla en känsla. Och sedan finns det ju dikter som man tolkar olika och det tycker jag är själva grejen, att det ska bli personligt. Då tycker jag inte att man kan tolka fel.

Jämför en ganska lätt att förstå dikt av Pär Lagerkvist:

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra ensam, utan spår.

Det finns inte jättestort utrymme för att tolka olika, men ändå kan olika människor få olika känsla av den.

Ta sedan denna dikt av Gunnar Ekelöf:

krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler,
elden brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag
och svindel du eller aldrig svindel nu eller aldrig.
vi börjar om
krossa bokstävlarna makadam och tänderna gäspar
vokaler, svetten rinner i helvete jag dör i mina vindlingar
kräkas nu eller aldrig svindel jag och du. jag och han hon det.
vi börjar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag och han
hon det. vi börjar om. jag och han hon det. skrik och rop:
det går fort vilken rasande fart i luft och helvete i mina vind-
lingar som vansinnet i luften svindel. skrik och rop: han fal-
ler han har fallit. det var bra det gick fort vilken rasande fart
i luft och helvete i mina vindlingar kräkas nu eller aldrig
svindel jag och du. jag och han hon det. vi börjar om. jag
och han hon det. vi börjar om. jag och han hon det. vi bör-
jar om. jag och han hon det
vi börjar om
krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler, el-
den brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag och
svindel du eller aldrig svindel nu eller aldrig.

Har man som avsikt att förstå dikten som en berättelse så går man nog bet. Men dikten kan ändå ge en känsla. Jag anser inte att dikten går att förstå, men den går att uppleva.

Jag föredrar prosa före poesi, men har skrivit lite själv för länge sedan.
Men mest liknande korta sångtexter och andra mer diktliknande utan en massa rim.
En dikt blev tonsatt av en kompis, men jag själv anser att den inte passar så bra att tonsätta.
För mycket rimmande låter krystat, tycker jag.

Lynx-66 skrev:Jag föredrar prosa före poesi, men har skrivit lite själv för länge sedan.
Men mest liknande korta sångtexter och andra mer diktliknande utan en massa rim.
En dikt blev tonsatt av en kompis, men jag själv anser att den inte passar så bra att tonsätta.
För mycket rimmande låter krystat, tycker jag.

Poesi måste ju inte alls rimma. Och det finns andra rim än slutrim.

Kidzi skrev:

Lynx-66 skrev:Jag föredrar prosa före poesi, men har skrivit lite själv för länge sedan.
Men mest liknande korta sångtexter och andra mer diktliknande utan en massa rim.
En dikt blev tonsatt av en kompis, men jag själv anser att den inte passar så bra att tonsätta.
För mycket rimmande låter krystat, tycker jag.

Poesi måste ju inte alls rimma. Och det finns andra rim än slutrim.

Det har jag inte påstått heller.

Hittade en kort dikt på en skum sajt. Inte så lång.

De vackra barnen

Ung som vindens sus
Fyllda av glädje och bus
Ni är solens ljus

Vatten blir dimma, och dimman blir regn.
Barnets tystnad blir språk, och språket blir sång.
Glöd blir aska, och askan blir jord igen.

Is lossnar till flod, och floden till hav.
En främmande blick blir kärlek, blir sorg.
Natten blir morgon, och morgonen blir dag.

Fröet blir skog, och skogen blir eld.
Rädsla blir vrede, och vreden blir stillhet.
Och först och sist var ingenting, och i mitten var jag.