Jag har nyligen träffat en tjej på en mötesplats som jag besöker ganska ofta.
Känner henne inte jättebra ännu men där är något jag har fastnat för hos henne, jag brukar vara ganska säker på vad jag vill och känner men detta är ett undantagsfall.
Brukar ni ha svårt att ta chansen när ni får den?
Det gäller att våga för att vinna,som det heter.
Det var många år sedan jag var i en sån här situation och det är nog därför jag är så nervös.

Ja, jag har svårt att ta chansen.

Sen gör jag oftast bort mig med, börjar snacka om kvantfysik eller nått istället.

Richard skrev:Ja, jag har svårt att ta chansen.

Sen gör jag oftast bort mig med, börjar snacka om kvantfysik eller nått istället.

Det går kanske inte hem i alla läger.

Detta påminde mig om något en ishokey-spelare en gång sa:

"Du missar 100% av de skott du inte tar"

Kanske fungerar det inte, men om man inte försöker är det 100% säkert att det inte fungerar.

Det var 9 år sedan jag dejtade någon så det är på tiden känns det som
Nu jävlar kör vi!

Jag berättade för en personal på min dv om min situation och han beskrev en häftig förståelse som en mini psykos,det var så bra beskrivet tycker jag
Om man tänker i en skala från 1 till 5 så kanske detta är en 2a just nu
2016 och 2017 hade jag två olika som mer låg på 4 eller 5,då var det kaos inombords minst sagt och ingen av dem slutade bra

Jag frågade tjejen idag om vi kunde träffas nån gång men hon ville bara ses på stället vi ses på,så det var det,inte ens en ny vän fick jag.

Trist...

Det är kanske inte helt kört,en kvinna som jobbar på mötesplatsen sa att tjejen bara kanske behöver mer tid,så jag hoppas på det, jag är inte den som ger upp i första taget.

Richard skrev:Trist...

Tack för omtanken!

Har bara träffat tjejen 3 gånger sedan hon "stängde dörren" men det känns som hon är mer berörd av det hela än jag är.

Du vågade och du blev inte konstig av ett nej. Tycker du får gå vidare med livet och känna dig duktig ändå som inte fegade. Annars kanske du hade tänkt i efterhand att tänk om det hade blivit något, nu vet du.

Kidzi skrev:Du vågade och du blev inte konstig av ett nej. Tycker du får gå vidare med livet och känna dig duktig ändå som inte fegade. Annars kanske du hade tänkt i efterhand att tänk om det hade blivit något, nu vet du.

Jag är stolt att jag vågade,men det finns fortfarande en besvikelse att jag inte fick chansen att lära känna henne.
Det kommer nog ta ett tag innan jag kommer över den känslan.

Träffade henne på mötesplatsen och spelade biljard med henne,märks på henne att hon inte är bekväm med att träffa mig,det är precis som att jag har klivit in i hennes privata sfär där hon inte vill ha mig,det var hon som stängde dörren inte jag.

Det är ju risken man tar. Om hon inte var intresserad kan hon ha blivit besviken på att du ville vara mer än en vän.