Ja det där att kunna lugnt sätta sig ner och kunna resonera, Reda ut och diskutera lugnt och stilla utan att det går upp i aggression ifrån någon part det kan vara oerhört svårt med somliga.

Och det beror aldrig på mig eller mycket sällan iallafall för jag fick så mycket bråk och gap och skrik från min dramaqueen och martyr till mor som alltid skulle gapa och skrika och domdera och hålla på jämt jämt jämt och pappa försökte lugna henne och få henne sluta beskylla mig för saker hon trodde jag orsakat eller kalla mig fula saker när jag inte gjorde exakt som hon ville på ögonblicket. Det är ett helvete att ha narcissistisk förälder kan jag lova: Startade inte hennes dator vem fick skulden? Självklart jag. Och pappa som aldrig haft något filter utan sa rakt ut allting han ansåg: Man ska fan ha ungar som du! Eller: Ja morsan hade glömt p-pillren oooh min förhoppning att jag var ett kärleksbarn åtminstone den drömmen krossades i och med de där orden för jag har så otroligt lätt att ta åt mig och få låg självkänsla direkt och tro att allt är mitt fel trots att jag gör så gott jag kan varenda dag igenom hela livet.

Det är bara att inse att mot alla dessa översittare och niträknare och långsinta har vi med låg självkänsla inte en chans tyvärr det går inte att resonera med sådana för de vill inte det utan de vill alltid brusa upp och gå till attack tyvärr thats the problem about it. Jag är för snäll och är lätt byte både för de som vill ha en lugn och trygg relation men som i vissa fall inte vågar bryta med en exempelvis narcissistisk och dramaqueen till mor tyvärr då är det enklare att göra slut och låta mitt huvud rulla trots att människan vet att jag bara vill att hon ska få känna sig vuxen men hennes mor ställer orimliga krav och ultimatum ständigt och gör hemska saker mot sin egen dotter som att ta mobilen ur hennes händer och tjuvläsa sms fy faan säger jag genomruttet och hon behöver aldrig stå till svars för det för hon lindar sin dotter kring sitt finger och vänder dottern emot mig hela tiden samma visa om och om igen. Det är så falskt och ruttet så man kan spy rent ut sagt tröttsamt

Jag känner lite igen mig. Har en slags kompis som vuxit upp med narcissism, men som också själv har vissa sådana drag. Vi rök ihop för ett tag sedan. Hon menade då att jag inte FICK vara tyst och eftertänksam eller försöka få ordning i mitt huvud, eftersom man "ska" skälla och skrika och gå loss som hon gör. Hon kräver att alla ska vara som hon.

Så hon blev arg och anklagade mig för massa saker för att jag gick undan och var tyst. Jag var jättebarnslig tydligen. Medan hon kom in till mig flera ggr och skrek exakt samma saker flera gånger.

När jag väl talade så försökte jag ändå vara lugn, men jag kanske inte formulerade mig så bra som om jag varit tillfreds. Jag sa något om att hon är perfektionist och ställer det kravet på andra och när de inte klarar det så trycker hon ner en. Då blev hon arg och sa att jag kallat henne narcissist och psykopat.

Ganska lustigt att hon faktiskt då erkänner detta. Jag har inte kallat henne det.

Men narcissister vill verka bättre, hon är väl bara halvnarcissist men hon har ett behov att visa hur perfekt hon är. Narcissister blir väldigt arga om man stänger dem ute. Då vet de inte vad man tänker och de blir osäkra och argare.

Jag kan inte bli upprörd eller brusa upp. Kan inte bli sur eller arg. Min mamma har papper från när jag gick i dagis där det står så. Så det är sen gammalt.