Hej, jag har avslutat min insats på daglig verksamhet av olika anledningar (hade daglig verksamhet ute på arbetsplats), vilket känns skönt och just nu är jag i processen att ansöka om sjukersättning på heltid.

Jag bara undrar allmänt ni som har sjukersättning, vad ni gör på dagarna? Hur kan liksom en vanlig vecka och vanlig dag se ut some exempel?

Jag blir inte lätt uttråkad och jag har saker att sysselsätta mig med inklusive vila/återhämtning och jag har några andra planer också men jag är bara nyfiken och undrar. Hade varit intressant hur andra med sjukersättning eller som bara kanske inte ens har sjukersättning men också inget jobb eller daglig verksamhet vardag ser ut! Eller om ni har nu har sjukersättning plus daglig verkasmhet eller sysselsättning. Berätta gärna!

Jag går på daglig sysselsättning, är där mellan runt 08:30 o 11:00. För att komma ut, umgås, vara lite social o träffa folk.

Tycker om att gå upp tidigt på morgonen.

På eftermiddagarna tar jag en liten tur bort till loppisarna, gillar loppisar. Annars lyssnar jag mycket på ljudböcker.

Innan spelade jag golf nån dag i veckan på somrarna, men har nu såpass ont i ryggen att det blir svårt för mig. Försöker röra på mig lite i.a.f. Har gått upp i vikt på sistone.

Behöver sova rätt mycket, så jag lägger mig oftast ganska tidigt, runt 20-21.

Bra frågeställning. Synd att inte fler svarade då jag också är nyfiken på detta.
Själv har jag nog varit hemma 1.5år som längst utan någon sysselsättning alls. Minns inte att det blev ett problem men hade ändå ingen energi att göra något.

Bor man själv och inte har några sociala kontakter eller möten alls kan det nog bli väldigt enahanda efter ett tag. Intressen underhåller till viss del och man kan skriva på forum men tillslut lär man tröttna på att inte uppleva mer kontrast i tillvaron. Alla dagar blir samma. Då kan det vara bra att iaf ta sig iväg till någon verksamhet om det så bara är för att få lite annan stimulans.

Jag har haft sjukersättning i nästan 20 år nu och har kämpat mycket med måendet men mår nu lite bättre. Har boendestöd nån dag/vecka, annars försöker jag rensa lite åt gången här hemma, och städa men det blir aldrig ens halvklart. Känner mig överväldigad av allt.
Annars löser jag korsord, skriver brev, ser tv, tränar (inte tillräckligt mycket) och gör nån liten utflykt ibland, till andra områden, och promenerar.
Har inte hittat nån DV som jag passar in på, så har aldrig haft det.

Zima33 skrev:Jag har haft sjukersättning i nästan 20 år nu och har kämpat mycket med måendet men mår nu lite bättre. Har boendestöd nån dag/vecka, annars försöker jag rensa lite åt gången här hemma, och städa men det blir aldrig ens halvklart. Känner mig överväldigad av allt.
Annars löser jag korsord, skriver brev, ser tv, tränar (inte tillräckligt mycket) och gör nån liten utflykt ibland, till andra områden, och promenerar.
Har inte hittat nån DV som jag passar in på, så har aldrig haft det.

Om man inte vet om detta, så finns det olika inriktningar, några dagliga verksamheter är mer inriktade på praktikplatser och andra är mer en samlingsplats där folk kan få vara delaktiga i gemenskapen, man är bara där för att komma ut i samhället, träffa andra.

Zima33 skrev:Jag har haft sjukersättning i nästan 20 år nu och har kämpat mycket med måendet men mår nu lite bättre. Har boendestöd nån dag/vecka, annars försöker jag rensa lite åt gången här hemma, och städa men det blir aldrig ens halvklart. Känner mig överväldigad av allt.
Annars löser jag korsord, skriver brev, ser tv, tränar (inte tillräckligt mycket) och gör nån liten utflykt ibland, till andra områden, och promenerar.
Har inte hittat nån DV som jag passar in på, så har aldrig haft det.

Hur skulle en DV vara som skulle funka, tror du? Om du får fantisera fritt.

Ni andra får så klart också komma med input.

Vad skulle det ideala sättet vara att spendera dagarna på - när man tar hänsyn till det faktum att man inte klarar stå till vanliga arbetsmarknadens förfogande och har sjukersättning av en anledning. Ibland frågar fullt friska människor vad sjukpensionärer gör hela dagarna, men då är det ju att de liksom inte fattar att det finns anledning till att man blivit sjukpensionerad, utan de tänker sig liksom att man är som fullt fungerande, med full energi och har hela dagarna lediga till att göra vad man vill på. Den så kallade empatiska förmågan sträcker sig inte så långt att de fattar att man t ex kan lida av depression och ångest. Och att livet blir komplicerat om man har kognitiva nedsättningar.

En del ålderspensionärer, de yngre friskare ålderspensionärerna, är väl ute och reser, spelar golf och går en massa bildande kurser. Men allt sånt kostar ju pengar.

Sedan ska man väl förstås vara hemma och döstäda villan också! Mellan golfpassen.

Försäkringskassan uppmanar i.a.f. till fysisk aktivitet om man klarar av det. Vi har fått tillgång till gratis gym tidigare på min sysselsättning. Men själv känner jag mig inte så bekväm på gym.

Jag behöver nån form av sysselsättning nu, vet inte vad bara, känns som jag testat allt vid det här laget…

Richard skrev:Jag går på daglig sysselsättning, är där mellan runt 08:30 o 11:00. För att komma ut, umgås, vara lite social o träffa folk.

Tycker om att gå upp tidigt på morgonen.

På eftermiddagarna tar jag en liten tur bort till loppisarna, gillar loppisar. Annars lyssnar jag mycket på ljudböcker.

Innan spelade jag golf nån dag i veckan på somrarna, men har nu såpass ont i ryggen att det blir svårt för mig. Försöker röra på mig lite i.a.f. Har gått upp i vikt på sistone.

Behöver sova rätt mycket, så jag lägger mig oftast ganska tidigt, runt 20-21.

Bor du väldigt nära till den dagliga sysselsättningen och kan promenera dit? För annars om man behöver använda nåt annat än apostlahästarna (eller möjligen cykel) skulle jag tycka det vore jobbigt att ”bara” vara där drygt två timmar. Jag skulle antagligen tycka det vore bättre vara där längre men färre dagar per vecka. Är dock bara en teori, jag har ingen DV, men tror det skulle vara så för mig.

Allt är ju dock personligt. När jag mår bättre händer det att jag påbörjar aktiviteter som jag sedan inte orkar fullfölja. Jag började i våras en så gott som gratis folkhögskolekurs som bara var två helger (fast heldagar lö-sö) men fick hoppa av för jag inte orkade. Fast tog tid att åka dit och kanske tyckte jag inte det var tillräckligt givande heller.

Jag tycker det är svårt bedöma hur mycket man orkar. Ibland har jag nog hoppat på nåt pga ångest för att jag annars blir för isolerad men sedan kan jag tycka det är skönt spendera mycket tid själv. Knepigt.

BellaBelle skrev:

Richard skrev:Jag går på daglig sysselsättning, är där mellan runt 08:30 o 11:00. För att komma ut, umgås, vara lite social o träffa folk.

Tycker om att gå upp tidigt på morgonen.

På eftermiddagarna tar jag en liten tur bort till loppisarna, gillar loppisar. Annars lyssnar jag mycket på ljudböcker.

Innan spelade jag golf nån dag i veckan på somrarna, men har nu såpass ont i ryggen att det blir svårt för mig. Försöker röra på mig lite i.a.f. Har gått upp i vikt på sistone.

Behöver sova rätt mycket, så jag lägger mig oftast ganska tidigt, runt 20-21.

Bor du väldigt nära till den dagliga sysselsättningen och kan promenera dit? För annars om man behöver använda nåt annat än apostlahästarna (eller möjligen cykel) skulle jag tycka det vore jobbigt att ”bara” vara där drygt två timmar. Jag skulle antagligen tycka det vore bättre vara där längre men färre dagar per vecka. Är dock bara en teori, jag har ingen DV, men tror det skulle vara så för mig.

Allt är ju dock personligt. När jag mår bättre händer det att jag påbörjar aktiviteter som jag sedan inte orkar fullfölja. Jag började i våras en så gott som gratis folkhögskolekurs som bara var två helger (fast heldagar lö-sö) men fick hoppa av för jag inte orkade. Fast tog tid att åka dit och kanske tyckte jag inte det var tillräckligt givande heller.

Jag tycker det är svårt bedöma hur mycket man orkar. Ibland har jag nog hoppat på nåt pga ångest för att jag annars blir för isolerad men sedan kan jag tycka det är skönt spendera mycket tid själv. Knepigt.

Njae, den ligger i utkanten av stan, men jag har en elsparkcykel.

När jag hade Ritalin så orkade jag DV:a en dag i veckan.

Nu orkar jag inte ens med ett vardagsliv hemma, än mindre jobb eller intressen.

Bara att fixa fram mat, äta, betala en räkning, sedan är jag helt slut och hela dagen har gått.

Pratglad skrev:

Zima33 skrev:Jag har haft sjukersättning i nästan 20 år nu och har kämpat mycket med måendet men mår nu lite bättre. Har boendestöd nån dag/vecka, annars försöker jag rensa lite åt gången här hemma, och städa men det blir aldrig ens halvklart. Känner mig överväldigad av allt.
Annars löser jag korsord, skriver brev, ser tv, tränar (inte tillräckligt mycket) och gör nån liten utflykt ibland, till andra områden, och promenerar.
Har inte hittat nån DV som jag passar in på, så har aldrig haft det.

Om man inte vet om detta, så finns det olika inriktningar, några dagliga verksamheter är mer inriktade på praktikplatser och andra är mer en samlingsplats där folk kan få vara delaktiga i gemenskapen, man är bara där för att komma ut i samhället, träffa andra.

Jag vet att det finns olika inriktningar men som sagt ingen av dem passar mig.
Plus att det tar sån energi att ”träffa andra”.

BellaBelle skrev:

Zima33 skrev:Jag har haft sjukersättning i nästan 20 år nu och har kämpat mycket med måendet men mår nu lite bättre. Har boendestöd nån dag/vecka, annars försöker jag rensa lite åt gången här hemma, och städa men det blir aldrig ens halvklart. Känner mig överväldigad av allt.
Annars löser jag korsord, skriver brev, ser tv, tränar (inte tillräckligt mycket) och gör nån liten utflykt ibland, till andra områden, och promenerar.
Har inte hittat nån DV som jag passar in på, så har aldrig haft det.

Hur skulle en DV vara som skulle funka, tror du? Om du får fantisera fritt.

Ni andra får så klart också komma med input.

Det fanns ett aktivitetshus förut, där man kunde göra massor av olika saker, men det stängde pga arbetsmiljöproblem så nu måste jag isf åka längre, till ett ställe som inte har samma utbud (tror jag), och som är större (fler människor = tar mer energi).

Om jag ska ha nån DV så vill jag inte bli trött av alla runtomkring, för man måste väl ”umgås” också. Jag vill inte klumpas ihop med andra bara för att vi råkar vara på samma DV. Jag vill vara i det ”vanliga” samhället men tyvärr är det svårt och dyrt, eftersom aktiviteter ju kostar i det vanliga samhället.

Jag har massor av intressen jag inte orkar utöva. Drog hem mat från affären i matkärran, inte ens detta klarade min kropp. Fick vila på vägen fastän det är nära. Kände hur kroppen inte fick kraft, som syrebrist typ.

Efter det fick jag en seninflammation i handen jag drog kärran med. Det gick knappt att röra fingret och gjorde helvetiskt ont.

Det är sådana saker jag sysslar med. Har jag en bra dag vill jag gärna umgås med någon. Tycker det är kul. Men är sedan helt färdig i huvudet.

Ska det verkligen vara såhär? Ska man inte ha någon hjälp alls då? Jag är tydligen för frisk för hemtjänst och färdtjänst. Det mer nymodiga boendestödet hjälper inte till, de kommer och ställer sig i ett hörn och tittar tyst på en. Då kan man likagärna ha random person i Indien på datalänk som tittar på en.

jag är en eremit och trivs bäst ensam och ut och gå och ta promenader och hälsa på hundar på gatan och gillar att vara ensam och lyssna på ljudböcker Bookbeat DV verksamhet med 40 personer i samma rum och man måste umgås med en massa främmande folk som man inte känner aldrig i livet

jag har förut bott på 3 olika gruppboenden i livet men nu så är det slut med det helvetet vill bo själv och ha ett eget liv och ha ett fungerande privat liv .

jag tycker inte om gruppboenden där man måste tvång socialiseras där med de som bor där och med personal varje dag och att man på gruppboenden har folk dygnet runt utanför dörren och kan aldrig få ett privat liv

Bor i dag på ett satelitboende med en vanlig lägenhet i ett bostads område med egen ingång och ljudisolerat
och personal lägenheten ligger bara ca 30 m här i från i lägenheterna in till och jag har i dag maximal frihet att kunna leva mitt liv i fred och frihet och jag kan göra vad jag känner för och vill .
livet kan inte bli bättre jag lever i paradiset varje dag om man gemför med mitt tidigare liv
gruppboenden och satelitboende är helt klart två olika boenden och de arbetar här så att man skall få ett eget liv och att försöka att leva ett eget liv fast med stöd och omsorg som alla andra i samhället .

jag stor trivs med mitt nya liv och jag behöver inte längre lyda en massa orders och och att leva mitt liv efter en massa regler och förordningar och olika tvång så som livet såg ut från gruppboende tiderna

satelitboende är helt enkelt bäst att få leva sitt eget liv som man vill ha det
jag kan rekommendera alla som bor på gruppboende flytta ut och flytta till ett satelitboende där man kan ha ett eget liv och frihet och självständighet och frihet under ansvar

Autonomi & Självbestämmande

så här är livet på satelitboende

manne skrev:

Autonomi & Självbestämmande

så här är livet på satelitboende

I min kommun har de stängt alla satellitboenden. De tycker att de är för personalkrävande. Istället har man ett hus med lägenheter lite mer individuella än ett gruppboende, men ändå rätt mycket som ett gruppboende. Jag ställer mig lite frågande till detta eftersom jag vet att flera inte ville bo i ett sådant hus, att de ville bo i utkanten av staden för att de hade hund och sånt.

Jag väntar på svar på ansökan nr 2, men kommer ju göra lika lite om dagarna, som jag gör nu, om jag får sjukersättning.
Allt är eftersatt, jag, hemmet och tomtplätten.

Tänk om man varit ung och frisk med sjukersättning vad kul det varit.

Haha.