Det sägs att folk mår bra efter att de har pratat med någon. Det stämmer inte för mig. Jag känner oro och ångest efteråt och undrar om jag sa något dumt eller om de tyckte jag var konstig. Jag mår bättre om jag slipper träffa folk.

beror på vem e

ifall e min kompis.. min mann.. pappa.. mamma.. svär mamma.. svär pappa.. dv tanten.. då mår bra.
pratar nonstop dom med.. enligt pappa inte jag har av knapp..

annars..

ja e selektiv mutist å inte förmåga prata andra med..än dom helt nära..
fast efter åt mår illa ändå.. försöker upp reppa va borde sagt dom..ifall hade tal förmågan kvar
å inte var knäpp tyst som ja va
å senn försöka tänka va dom sagt mig då..fast jag kan ej det
blir mår illa efter tag

Jag kan prata med människor jag känner utan att bli orolig efteråt. Men jag känner knappt några, utom nära släktingar.

Folk man känner väl och litar på går det bra att prata med. De är vana med min konstighet. Lika så folk man inte känner alls och inte behöver träffa igen. idag pratade jag politik med taxiföraren hela resan. Han sa att han egentligen inte fick det men insåg väl att jag var ofarlig.