Alien skrev:

manne skrev:bra att den riktiga historien kommer fram om romarna och deras bestialiska kultur och vidrigheter

man fick i skolan lära sig om nazisternas brott mott mänskligheten och om kommunisternas brott men jag fick då inte lära mig om romarnas sadism och om deras tortyr metoder och monströsa beteende varför så är det så


jag tror att historikerna i tiden har medvetet dolt och med avsikt att mörka romarnas brott och historia

Men manne, det är väl skillnad på det som hände för flera tusen år sedan.

Alla (utom du då) förstår nog att forntidens krig var grymma och att de besegrade behandlades mycket illa.

Men nazismen och kommunistmen skedde under 1900-talet då mänskligheten förmodades vara civiliserad.

manne skrev:någon som vet de exakta år talet som krigar staten Sparta existerade

antonius skrev:

manne skrev:någon som vet de exakta år talet som krigar staten Sparta existerade

det är bara att googla @manne

AI-översikt
Krigarstaten Sparta existerade som en dominant militärmakt under en lång period av antiken, med sin absoluta storhetstid mellan cirka 650 f.Kr. och 371 f.Kr..
Här är de exakta tidslinjerna för krigarstatens existens:
Grundande och tidig historia (ca 900-700 f.Kr.): Sparta bildades genom att fyra doriska byar slogs samman.
Uppgång till krigarmakt (ca 650 f.Kr.): Efter erövringen av grannområdet Messenien utvecklade Sparta sitt unika, strikt militära samhällssystem (Agoge) och blev den dominerande militärmakten på Peloponnesos.
Toppnoteringar (480–404 f.Kr.): Sparta ledde de grekiska styrkorna under perserkrigen (ex. slaget vid Thermopyle 480 f.Kr.) och besegrade Aten i det peloponnesiska kriget.
Nedgång (371 f.Kr.): Spartas dominans bröts dramatiskt när de förlorade mot Thebe i slaget vid Leuctra.
Slutet (146 f.Kr.): Sparta förlorade sin politiska självständighet och inkorporerades i den romerska provinsen Achaea.
Sammanfattning: Även om staden Sparta fanns både före och efter, existerade det renodlade, oövervinnerliga krigarsamhället under en period på cirka 300–400 år fram till förlusten 371 f.Kr.

manne skrev:perversa och ondskefulla diktatorer hela bunten alla de romerska kejsarna var väl brutala monster
var alla de romerska diktatorerna bestialiska perversa och våldsamma svin

Världens Histria 24.09.15 skrev:Tiberius var en orädd krigare
I egenskap av romersk fältherre förde Tiberius romarrikets kamper mot fienden till perfektion. Han var en respekterad krigare och erövrade flera nya områden åt romarriket.

Redan som tonåring fick Tiberius sin militära utbildning. År 20 f.Kr. sände Augustus härförare Marcus Agrippa den 22-årige Tiberius till Mellanöstern, där Tiberius stred mot partherna. Året därpå var han general och skickades till kungadömet Armenien för att leda en militärstyrka som skulle införa romerskt styre i området och försvara gränsen mot det parthiska riket.

Tiberius rönte stora framgångar och han och hans bror Drusus sändes västerut till de våldsamma striderna mot germanerna.

Där var Tiberius fältherre vid slaget i Alperna, och tack vare sin duglighet belönades han med titeln konsul när han återvände hem år 13 f.Kr.

Hans bror Drusus kom inte hem; han dog under ett fälttåg som han ledde år 12–9 f.Kr. i ett försök att ockupera Germania. Han fick sin sista vila i Augustus gravvård.

Tiberius var en pojke med stora förmågor
Sjuttio år tidigare hade ingen kunnat ana att amiral Tiberius Claudius Neros och hans hustrus, Livia Drusilla, son skulle sluta som galen despot.

När ­Tiberius fyllde tre år skilde sig hans föräldrar och modern, Livia, gifte sig med Octavia­nus som senare skulle komma att bli romarrikets förste kejsare under namnet Augustus.

Därför fick den lille Tiberius och hans bror Drusus bästa tänkbara utbildning i grekiska, latin och filosofi.
Den intelligente och taktfulle ­Tiberius blev snabbt känd i offentliga kretsar, sedan han bara nio år gammal hållit ett vackert tal vid sin fars begravning.

Spoiler: visa

Tiberius umgicks med rikets främsta män och Octavianus stärkte den blyge pojkens ställning genom att låta ­honom följa med i triumftåget efter sjöslaget vid Actium utanför Greklands västkust. Tiberius satt stolt och rak­ryggad på en av hästarna framför segrarens stridsvagn.

Octavianus fick inga egna söner, och valde därför att inlemma Tiberius och Drusus i sin noga utvalda samling av tänkbara efterträdare.

Den unge och högt respekterade ­Tiberius gifte sig år 19 f.Kr. med general Agrippas dotter, den 17-åriga skönheten Vipsania. Till skillnad från många andra äktenskap i Rom var detta kärleksfullt och lyckligt.

Under åren som följde hade Tiberius stora militära framgångar och besegrade barbariska stammar på slagfälten längs Rhen och i Alperna.

Segrarna bidrog till att han bara 29 år gammal kunde inta den förnämsta positionen på cursus honorum och bli utsedd till konsul. När Vipsania några månader senare födde en son var lyckan fullkomlig – han kunde inte önska sig mer.

Men snart fick Tiberius lära sig att Rom aldrig låter en kejsarkandidat få vara i fred.

Tiberius tvingades till skilsmässa
Året därpå dog Augustus bäst lämpade efterträdare, det militära geniet Agrippa, och den åldrande kejsaren fick bråttom att leta fram fler kandidater.

Tiberius listiga mor, Livia, övertygade Augustus om att Tiberius måste skilja sig från Vipsania.

Livia tänkte göra allt för att få sin son ingift i kejsarfamiljen, och därför skulle Tiberius i stället gifta sig med Augustus dotter Julia.

På så vis kom han närmare kejsaren och blev till och med först i tur till kejsartiteln när Augustus dog.

Tiberius hade inget annat val än att lyda order och lämna sitt lyckliga äktenskap med Vipsania.

Men Tiberius blev inte lycklig i sitt äktenskap med Julia. Hon betraktade honom som en pretentiös uppkomling och gick i stället hämningslöst till sängs med stadens elit. Tiberius humör blev inte bättre av att parets son dog strax ­efter födseln, och därefter flyttade makarna isär.

Enligt den romerske historikern Suetonius plågades Tiberius av hjärtesorger och tänkte ständigt på Vipsania:

”Den enda gången han råkade få syn på henne, följde han henne med en blick så sorgsen och tårögd att Augustus tänkte se till att han aldrig fick se henne igen”, skriver han.

När Drusus dog år 9 f.Kr., och Augustus dessutom förde in två barnbarn på sin efterträdar-lista, hade Tiberius fått nog.

Han ville komma bort från den ruttna maktkampen i Rom som redan kostat honom ett äktenskap, och han började hungerstrejka.

Efter fyra dagar gav Augustus med sig och lät den nu 38-årige Tiberius resa i exil till Rhodos.

Snart seglade Tiberius ut i den grekiska övärlden med ett antal vänner. Bara några dagar tidigare var han världens näst mäktigaste man; nu kunde han leva ett stillsamt liv på Rhodos och diskutera filosofi med goda vänner.

Tiberius blir kejsare mot sin vilja
Bara två år senare befann sig Tibe­rius i Rom igen. Augustus hade förlorat båda sina barnbarn under mystiska omständigheter – en del historiker hävdar att Tiberius mor ännu en gång haft ett finger med i spelet.

Tiberius hade låtit sig kallas tillbaka till Rom, för att bli adopterad av Augustus som ville ha honom först i tronföljden.

Men det var på ett villkor: Tiberius krävde att hans egen populäre brorson Germanicus skulle utses till hans efterträdare, och så blev det. Tiberius styrkte sin nya position med nya militära segrar i Germanien, och under åren därefter stängdes gränsen.

Den 19 augusti år 14 var väntan över. Efter 40 år vid makten dog kejsar Augustus, och Tiberius som var den enda överlevande kejsarkandidaten lät sig övertalas till att återvända till Rom.

Spoiler: visa

Men då inträffade ett antal bisarra händelser.

Till exempel bröt Tiberius ihop och började gråta vid Augustus begravning, något som var högst opassande, och senare inför senaten tvekade han att acceptera sin nya roll som kejsare.
---
I själva verket hade han redan fått nog av den politiska cirkusen i Rom och var rädd att bli utsatt för attentat.
---
Senatorerna började därför ösa överdrivet beröm över honom, och vädja till honom:

”Herre, hur länge tänker du låta staden vara utan en ledare?”
---
”Dessa män vore bättre lämpade till slavar”, sade han senare om senatorerna.

Tiberius blir hatad
Trots allt blev Tiberius tid som kejsare en stabil period för romarriket. Men precis som under Augustus regim orsakade tronföljdsfrågan ständiga spänningar och intriger inom Roms elit.

Tiberius brorson, den unge fältherren Germanicus, var redan populär bland romarna då han år 16 hämnades det försmädliga nederlaget i Teutoburgerskogen genom ett antal förkrossande segrar över germanska folkstammar.

När Germanicus dog år 19 – förgiftad, enligt ryktena – ansåg många romare att det var Tiberius som låg bakom dådet. När Germanicus var röjd ur vägen kunde han nämligen göra sin egen son, Drusus, till arvtagare.
---
Han gav sig ut på allt längre semester­resor tillsammans med sin son Drusus, och överlät ansvaret till Sejanus, den framstormande chefen för pretorian­gardet som i förebyggande syfte samlat sina 9 000 soldater i en ring runt Rom.

Tiberius son Drusus avskydde den insmickrande och maktlystne Sejanus, och under ett gräl år 23 slog han till gardeschefen i ansiktet.

”En främling har bjudits in i rege­ringen medan kejsarens son ännu är vid liv!” ropade han när handen träffade.

Innan året var slut dog Drusus efter en kort tids mystisk sjukdom. Tiberius var utom sig av sorg, paranoian gjorde sitt och han längtade bort från Rom.

Den avsides belägna Villa Jupiter på ön Capri var en perfekt tillflyktsort för en trött kejsare som ville dränka sina sorger i sprit och perversiteter.

Sejanus fungerade nu som hans ställföreträdare i Rom.

Tiberius beordrade att flera statyer av gardeschefen skulle sättas upp i Rom och upphöjde Sejanus till ”min vapenbroder” för att det inte skulle råda något tvivel kring uppkom­lingens auktoritet.
---
Sejanus låg inte på latsidan under åren 23 till 30 e.Kr. Efter Germanicus död hade många av Tiberius kritiker börjat beklaga sig offentligt, och Sejanus började genast göra utrensningar bland för­rädare och familjer som försökte skaffa sig makt.

Under förevändningen att han skyddade Tiberius mot konspira­tioner slog han ut dem en efter en, ända tills kejsarens ende kvarvarande, tänk­bara efterträdare var Sejanus själv.

Men som Tacitus skriver: ”Sejanus ambitioner försvårades av att kejsarfamiljen hade så många tänkbara tronföljare.”

Det krävdes alltså många mord. Metoden var relativt enkel: avlönade medhjälpare skulle provocera högt uppsatta personer till att kritisera Tiberius, där­efter skulle de ställas inför rätta och landsförvisas. Andra dömdes till döden och blev strypta. Blotta hotet om åtal fick många att begå självmord.

Angivarna fick bra betalt, och en nervös stämning bredde ut sig bland överklassen i Rom. Sejanus makt växte, och så småningom betraktade romarna gardes­chefen som Tiberius jämlike.
---
Gardeschefen blev allt djärvare och till sist oförsiktig. Han ville gifta in sig i den julisk-claudiska dynastin för att själv bli fullvärdig kejsaraspirant.

Därför bad han Tiberius om lov att gifta sig med Livilla, änka efter kejsarens avlidne son, men den bittre kejsaren sade blankt nej.

”Du misstar dig Sejanus om du tror att Livilla, som har varit gift med Gaius Caesar och därefter Drusus, skulle nöja sig med att sluta sitt liv som hustru till en riddare”, varnade Tiberius.
---
Tiberius slår tillbaka
Historikerna vet inte vad som fick Tiberius att inse att Sejanus faktiskt höll på att hota och mörda sig fram till kejsar­titeln, men säkert är att ett viktigt brev lästes upp i senaten den 18 augusti år 31.

Sejanus hade kommit dit, glad eftersom han förväntade sig att bli utsedd till konsul, men när han förstod innebörden i brevet blev han rädd och bleknade.

Utanför senaten tog Tiberius nye gardeschef Macro kontrollen över pretoriangardet och beordrade dem att föra bort Sejanus.

Tiberius hade upptäckt Sejanus lömska planer och dömde honom genast till döden.

Den maktlystne uppkomlingen ströps och liket kastades på Gemoniska trappan, där en folkmassa slet kroppen i bitar.

Spoiler: visa

Trappan användes för att skända de döda, och även Sejanus forna vänner sparkade på liket för att visa att de egentligen avskytt honom. Det dröjde inte länge innan även Sejanus barn hamnade på trappan.

Men Tiberius hämndlystnad var inte över. Sejanus hade haft många medhjälpare och nu såg kejsaren förrädare överallt i Rom.

Hans vrede blev ännu starkare efter rykten om att det var Livilla och Sejanus som flera år tidigare hade förgiftat Tiberius son Drusus.

”En stor uppgörelse ägde rum i staden, då man dödade alla som hade haft inflytande under Sejanus eller begått hänsynslösa gärningar för att behaga honom”, skriver Dio Cassius.

De som greps höggs ihjäl, blev strypta eller kastades ut från Tarpeiska klippan som låg vid sydsidan av Capitolium, en av Roms sju kullar.

Andra begick självmord genom att t.ex. kasta sig mot sitt svärd, skära upp pulsådern eller svälta sig till döds. Självmord betraktades som en ärofull handling och Tiberius respekterade de dödas testamenten.

Kvinnor kunde inte anklagas för högförräderi, men Tiberius fann ett sätt att kringgå lagen.

Det var olagligt att sörja över ett offer, och om en kvinna sågs gråta vid liket av någon familjemedlem, sattes hon i fängelse och avrättades.
---

Spoiler: visa

På ­Tiberius order har många högt uppsatta medborgare och folkvalda senatorer utan förvarning huggits ned av kejsarens privata armé, det fruktade pretoriangardet.

Soldater bevakar liken och griper ­alla som vågar visa att de sörjer de döda – att visa sin sorg skulle göra de sörjande medskyldiga i komplotten mot kejsaren. Och det straffas med döden.

Samtidigt, i ett av stadens fängelser, släpar en bödel in två barn – en pojke och hans syster, i en cell.

Där våldtar bödeln flickan; enligt romersk lag är det förbjudet att avrätta oskulder.

Därefter stryper han barnen. Deras brott består i att de är barn till pretorian­gardets förre chef, Sejanus, som försökte mörda sig fram till platsen som Roms mäktigaste man.

”Skräcken hade lamslagit all mänsklig medkänsla”, skriver den romerske historikern Tacitus om den gruvliga sommaren då bråd död kunde drabba vem som helst.
---
På dagarna utfärdar han dödsdomar över alla som kan tänkas ha haft något samröre med förrädaren ­Sejanus, på natten avreagerar han sig i sexorgier med sina barnslavar.

I tre år pågick de blodiga och till slut rent slumpartade utrensningarna bland Sejanus medhjälpare och sympatisörer i Rom.

”Det var en massaker. Utan hänsyn till kön, ålder eller status låg de utspridda hur som helst eller i högar”, enligt den romerske historikern Tacitus.

Medan blodet flöt i Rom blev Tiberius alltmer galen i sin villa på Capri. Kejsaren lät statens välsmorda maskineri av ämbetsmän sköta imperiet där ­ekonomin blomstrade, medan han själv växlade mellan timslånga grubblerier över sitt eländiga liv, och oerhörda ­sexuella utsvävningar i Villa Jupiter.
---
I villan hade Tiberius en mängd barn och ungdomar som han förgrep sig på. Övergreppen ägde rum överallt – i trädgården, under simturer och i ett erotiskt bibliotek som han låtit bygga upp.

Inte förrän år 36 ebbade hämnd­massakern i Rom ut, och året därpå avled romarrikets bittre kejsare, 79 år gammal.

Efter flera år på Capri, då Tiberius hängivit sig åt orgier för att förtränga sitt kejsaransvar, bjöd han år 32 e.Kr. in sin brors barnbarn Caligula till ön.

Tiberius adopterade genast pojken och placerade honom först i kön till kejsartiteln.

Popuär Historia 1 december 2003 skrev:Tiberius är en av de kejsare som blivit mest utsatta för skvaller och förtal. I motsats till vad man kunde tro har han inte gått till historien för sina militära eller administrativa meriters skull, inte heller för att han lyckades upprätthålla den fred som Augustus hade inlett. I stället är han ihågkommen för en rad ogärningar som politiska motståndare i efterhand gjort honom ansvarig för. Kejsardömets fiender utgjordes av aristokratiska grupper som tidigare vunnit makt och inflytande genom krigen och som ogillade en kejsare vars mål var fred. Det var dessa som kom att måla hans porträtt, och de som höll i penseln var de två historikerna Tacitus och Suetonius som båda levde långt efter Tiberius död. Det är genom dem som vi fått bilden av den grymme tyrannen som ägnade sig åt orgier med barn som han ibland lät mörda när han tröttnat på dem.

Trots att modern forskning påvisat falskheten i denna bild har den levt kvar, inte minst på Capri. Här utgör namnet Tiberius och dennes påstådda grymheter en stark magnet på turisterna som vallfärdar till ruinen av Villa Jovis. Redan 1913 föreslog den amerikanska historikern Thomas Spenser Jerome att myndigheterna på Capri borde rentvå Tiberius rykte och sätta upp en minnessten över honom, helst mitt i staden så att alla kunde se den. När kommunen insåg vad detta skulle innebära – att frånta Tiberius all hans grymhet och sedeslöshet – slog man ifrån sig. Capri levde på kejsarens dåliga rykte. Att ifrågasätta detta vore ekonomiskt självmord. Tiberius liderliga lustar och grymheter var ju precis sådant som turisterna ville höra talas om.

manne skrev:tror du att det var lite som filmen 300 då

Alien skrev:

manne skrev:perversa och ondskefulla diktatorer hela bunten alla de romerska kejsarna var väl brutala monster
var alla de romerska diktatorerna bestialiska perversa och våldsamma svin

Men manne, det är ju du som letat fram dessa klipp. Vad sökte du på, "perversa och sadistiska romerska kejsare"? Jag förmodar att du inte sökt på "goda och kompetenta romerska kejsare".

Inte ens Tiberius var ond från början. Men när han blev en allsmäktig kejsare...
---

Var allt som sades om Tiberius sant el var det ont förtal av hans fiender?

Popuär Historia 1 december 2003 skrev:Tiberius är en av de kejsare som blivit mest utsatta för skvaller och förtal. I motsats till vad man kunde tro har han inte gått till historien för sina militära eller administrativa meriters skull, inte heller för att han lyckades upprätthålla den fred som Augustus hade inlett. I stället är han ihågkommen för en rad ogärningar som politiska motståndare i efterhand gjort honom ansvarig för. Kejsardömets fiender utgjordes av aristokratiska grupper som tidigare vunnit makt och inflytande genom krigen och som ogillade en kejsare vars mål var fred. Det var dessa som kom att måla hans porträtt, och de som höll i penseln var de två historikerna Tacitus och Suetonius som båda levde långt efter Tiberius död. Det är genom dem som vi fått bilden av den grymme tyrannen som ägnade sig åt orgier med barn som han ibland lät mörda när han tröttnat på dem.

https://popularhistoria.se/civilisation ... 6423a59518

Det har kommit många turister till Tiberius villa på Capri. Och de vill höra om hans orgier och grymheter.

Trots att modern forskning påvisat falskheten i denna bild har den levt kvar, inte minst på Capri. Här utgör namnet Tiberius och dennes påstådda grymheter en stark magnet på turisterna som vallfärdar till ruinen av Villa Jovis. Redan 1913 föreslog den amerikanska historikern Thomas Spenser Jerome att myndigheterna på Capri borde rentvå Tiberius rykte och sätta upp en minnessten över honom, helst mitt i staden så att alla kunde se den. När kommunen insåg vad detta skulle innebära – att frånta Tiberius all hans grymhet och sedeslöshet – slog man ifrån sig. Capri levde på kejsarens dåliga rykte. Att ifrågasätta detta vore ekonomiskt självmord. Tiberius liderliga lustar och grymheter var ju precis sådant som turisterna ville höra talas om.

Vad pretorianergardet gjorde mot kejsarens hustru när han dog var Roms mörkaste hemlighet

The Wicked Historian

Alien skrev:Men manne, du måse utöva lite källkritik.

Hur vet du att allt du läser på youtube är sanning? Du sväljer allt med hull och hår.

Hur var marknaderna i antikens Rom för 2 000 år sedan – historisk dokumentär