DN Kultur idag skrev:”Mästaren och Margarita” var Bulgakovs storverk och troligen den mest lästa ryska 1900-talsromanen. Publicerad först på 1960-talet, mer än 25 år efter författarens död, blev den en kultbok i stora delar av världen. Den inspirerade Mick Jagger till ”Sympathy for the devil” och lästes av hela generationer i väst. I Ryssland är detta ett verk som i stort sett alla kan citera, vars karaktärer har blivit symboler för ont och gott, för medlöperi och moralisk resning.

Romanen är en blandning av fantasy och realism, av komedi och tragedi, av kärlekshistoria och politiskt drama. Den utspelar sig i 1930-talets Moskva men också i Jerusalem vid tiden för korsfästningen av Jesus. Verket kan också läsas som en svidande uppgörelse med Stalinerans förtryck.

När den väl visades på biograferna, efter långa byråkratiska fördröjningar, var det 2024 och kriget hade pågått i nästan två år.

– När vi började skriva på vårt manus 2020, och när vi började filma 2021, då var det ändå en annan värld. Ryssland var väldigt integrerat i västkultur. Netflix och Apple TV arbetade där, säger Michael Lockshin.

– Visst är det en politisk film. Men vi såg den mer som en varning om vart Putin skulle kunna föra landet. Vi kunde inte föreställa oss att vissa av scenerna i filmen faktiskt skulle bli verklighet.

Den 44-årige Lockshin är amerikan med ryska rötter. Han tillbringade en stor del av sin barndom och ungdom i Moskva och har sedan arbetat där i omgångar. Under arbetet med ”Mästaren och Margarita” insåg han att romanen behövde omarbetas rejält för att fungera som film. Tillsammans med medförfattaren Roman Kantor stuvade han om helt i romanens kronologi, tog bort och lade till karaktärer och hela scener.

Vissa av de nya scenerna är bland de hårdaste och tydligaste attackerna mot dagens Ryssland. Som den från en sovjetisk propagandateater, där skådespelarna tar sig in i ”vårt lands magnifika framtid” och hamnar just på året 2022. Eller den hejdlösa ideologiska rättegång där Stalintrogna kritiker på författarförbundet dömer ut Mästaren, det vill säga Bulgakov själv, för att ha försökt prångla ut en antisovjetisk pjäs.

– Ja, det finns en metanivå med de där kritikerna som Bulgakov skildrade. De kom från hans liv, och han drev med dem som en sorts hämnd, säger Lockshin.

Att hans film faktiskt gick upp på bio i Ryssland 2024 betraktar Lockshin som något av ett mirakel. Den hade fått delfinansiering av den statliga filmfonden och kanske gjorde det att ingen riktigt tänkte på att se den som samhällskritik, tror han.

– Jag var väldigt förvånad. Det tog oss mer än ett år att traggla oss igenom censuren, men i slutändan klipptes nästan ingenting bort. De ryska censurmyndigheterna är mycket kaotiska, åtminstone var de det 2024. Det var olika fraktioner som bekämpade varandra, säger Lockshin.

Precis som på Bulgakovs tid, kan man tillägga.

Mellan fem och sex miljoner ryssar har sett ”Mästaren och Margarita” på bio, och många fler online. Filmen har fått många priser, inklusive bästa film både från ryska filmkritiker och filmakademin, dock med villkoret att Lockshins namn inte fick nämnas av pristagarna.

Bulgakov kämpade mot Sovjetförtrycket under större delen av sin karriär. De sista 14 åren av sitt liv skrev han på ”Mästaren och Margarita”, strök, skrev om och strök igen med hoppet att romanen på något sätt skulle slinka igenom censuren.

Han skrev personliga brev till Stalin och bönade om tillstånd att få lämna landet. Det fick han inte. Och hans storverk kunde inte publiceras förrän på 1960-talet, efter Chrusjtjovs töväder.

Det var samtidigt en offentlig hemlighet att diktatorn själv alltid såg de pjäser Bulgakov skrev. Vilket kan ha räddat honom från ett värre öde.
---
Jag frågar Michael Lockshin om han tror att Putin har sett hans film. Den var trots allt förra årets största succé i Ryssland.

– Jag vet inte. Putin är inte känd som en person som bryr sig om kultur och film. Inte som Stalin som såg filmer jämt och ständigt.