Några månader efter Romulus kröning krävde en koalition av germanska stammar under Odovakar, en general och foederati formellt lojal till riket, en tredjedel av landet i Italien. Orestes vägrade och stammarna gjorde revolt. Orestes fångades och avrättades snabbt och Odovakar intog kort därefter Ravenna. Den 4 september 476 abdikerade Romulus.
---
Rom hade redan förlorat kontrollen över de flesta västromerska provinserna, germaner utgjorde redan tidigare en majoritet av de romerska soldaterna och germanska generaler såsom Odovakar hade länge varit den sanna makten bakom den västromerska tronen.[5]

Odovakar utnyttjade senaten i Rom, som nu var under hans kontroll, att be den östromerske kejsaren Zeno att avsluta konceptet om ett delat romerskt rike och samtidigt legitimisera Odovakars styre över Italien som en vassal till Zeno. Zeno utnämnde Odovakar till Dux italiae ("hertig över Italien") men tvingade honom även att erkänna Julius Nepos som sin lagliga kejsare, vilket Odovakar gjorde.
---
Man vet att Odovakar skonade den unge kejsaren och lät honom leva ut sitt liv i Kampanien.[2] Anledningen till att han skonades är okänd, men tros ha varit på grund av hans unga ålder (drygt 15–16 år).

SvD Harrisons historia 2023-09-21 skrev:Ett ökande ointresse från de romerska kejsarna att upprätthålla landvinningarna i väster är förmodligen den bästa förklaringen till att det romerska riket tilläts krympa ihop och sedan försvinna.

Spoiler: visa

Först en definition: när vi diskuterar romarrikets fall menar vi endast imperiets förlust av Västeuropa. Nordafrika förblev romerskt tills araberna tog det på 600-talet, och i Konstantinopel fortlevde imperiet ända till 1453. Det är förlusten av Pyreneiska halvön, Gallien, Italien och Britannien som förbryllar. Hur kunde kejsarna låta allt detta rinna dem ur händerna?

Den vanligaste förklaringen är att romarna var militärt svagare än germanfolken och hunnerna, vilka stormade fram under folkvandringstiden och tillfogade legionärerna svidande nederlag. Ända sedan renässansens dagar har denna idé dykt upp i historiebok efter historiebok, men i dag är den övergiven. Den är nämligen lätt att motbevisa. Romarna segrade i flertalet fältslag, och när de så önskade återerövrade de sina förlorade provinser utan alltför stor möda, som när de tog tillbaka Nordafrika, Italien och södra Spanien i mitten av 500-talet. Vissa provinser evakuerade de dessutom utan att det fanns någon fiende att kämpa mot, som när legionerna drogs bort från Britannien i början av 400-talet.

En annan övergiven orsaksförklaring är den gamla upplysningstanken från 1700-talet, lanserad av Edward Gibbon, att det var kristendomens fel. Gibbon menade att den kristna etiken och tron rubbade de samhälleliga dygder som hade burit upp det romerska imperiet i dess glansdagar. Genom att satsa energin på livet efter döden och inte på livet i nuet försvagade de kristna rikets kultur och struktur, detta samtidigt som kristendomens pacifism undergrävde imperiets militärmakt. I dag menar vi att det var tvärtom, att kristendomen gav kraftfull gudomlig sanktion till härskarmakten under Konstantin den store och dennes efterträdare. Genom att dra in – närmast rekrytera – Gud och prästerskapet till regimen fick imperiet större ideologisk prestige än förut, vartill kom att kejsarna erhöll en lojal ämbetsmannakår i form av präster och biskopar.

Spoiler: visa

Ännu tokigare, och lika tidsbunden, var den tes som framlades av Houston Stewart Chamberlain i boken ”Die Grundlagen des 19. Jahrhunderts” (”1800-talets fundament”), som publicerades i två volymer år 1899 och utövade stor fascination på Hitler. Enligt Chamberlain gick romarriket under på grund av rasblandning. De ariska romarna var för toleranta mot judar och andra semiter, med dekadens och undergång som följd. Antalet anhängare av denna hypotes är i dag ännu färre än de som tror på den gamla marxistiska tanken att romarriket föll på grund av klasskamp – att underklassen reste sig mot sina herrar i revolution. Detta var fordom en vetenskaplig dogm i öststaterna, men sedan föll Berlinmuren och idén försvann ur läroböckerna.

Andra förklaringar har varit av ekonomisk karaktär. Kejsarna hade inte längre råd att bekosta stora arméer eftersom ekonomin hade försämrats. För många krig, för kostsam byråkrati, för orättvis och betungande beskattning och en allmän brist på slavarbetskraft urholkade basen för militärapparaten. Dock kan inget av detta beläggas i källorna.

Det sannolikt bästa sättet att finna nyckeln till Västroms fall är att söka i den romerska attityden mot de krigiska grupper (goter, burgunder, med flera) som man först överlät territorier till (där de fick ta upp skatt och upprätthålla romersk ordning) och sedan underlät att integrera i imperiet. Detta var ett stort misstag.

slackern skrev:Alla vet ju att det berodde på att Romarriket existerade på expansion och när dom inte kunde växa längre så föll det samman, sedan har också folkvandringarna en del i det hela och så även splittringen mellan väst å Öst i det som utvecklades till det Bysantiska riket.

Dagobert skrev:Gibbons "Romerska rikets nedgång och fall" finns på Legimus.
En förkortad version på 58 timmar:
https://www.legimus.se/bok?librisId=1kcc7rgc36vmt0v
Jag lyssnade på den för 5 år sen.

Dagobert skrev:Gibbons "Romerska rikets nedgång och fall" finns på Legimus.
En förkortad version på 58 timmar:
https://www.legimus.se/bok?librisId=1kcc7rgc36vmt0v
Jag lyssnade på den för 5 år sen.

Dagobert skrev:Nån aspie kanske inte vill läsa en förkortad version på bara 58 tim, utan vill läsa hela verket.

Den är dock inte omskriven, det är Gibbons text, men perifera avsnitt har tagits bort och ev sammanfattats. I bokens början redovisas åtgärderna. Så minns jag det iaf.

Dagobert skrev:Nån aspie kanske inte vill läsa en förkortad version på bara 58 tim, utan vill läsa hela verket. (...)

Huggorm skrev:Läser man sista delen av citatet från Dick Harrisson ovan så är det skrämmande hur mycket paralleller man ser i dagens samhälle. Allt från dyra krig, förtyngande byråkrati och orättvisa skatter till ointegrerbara grupper av barbarer man släppt in. Vi får se om EU klarar sig bättre än romarriket.

Dagobert skrev:

Dagobert skrev:Nån aspie kanske inte vill läsa en förkortad version på bara 58 tim, utan vill läsa hela verket. (...)

Enligt googles AI är den kompletta ljudboken på 108 timmar i en (engelsk?) utgåva. Jag sökte på "Audiobook The History of the Decline and Fall of the Roman Empire complete" av nyfikenhet

At the turn of the fifth century, the Roman world faces its greatest crisis in 800 years: the sack of Rome in 410 AD. This seismic event marks the beginning of the end for the Western Roman Empire.

In 395 AD, the child emperor Honorius inherits a vast but fragile empire. Guided by General Stilicho, he must control a fractured system plagued by rebellion, economic decline and elite corruption. Gothic peoples, having been recruited by the Roman state but subsequently mistreated, now march against Rome, led by their commander Alaric.

Stilicho tog tjänst i den romerska armén och avancerade till generals rang vid kavalleriet under kejsar Theodosius I. Han fick bland annat till uppgift att försvara riket mot de visigotiska angreppen, ett uppdrag han innehade i två decennier. Hans politiska ställning blev efter en lyckad beskickning till Persien (384) så stark att kejsaren lät gifta bort sin niece Serena med Stilicho och utsåg honom till förmyndare för sin son Honorius på sin dödsbädd år 395. Honorius gifte sig först med Stilichos ena dotter Maria, sedan med hans andra dotter år 398. Stilicho företog också härtåg i Britannien mot skoter och pikter.

Efter Theodosius död delades det romerska riket och Honorius blev kejsare i Västrom, medan Arcadius blev kejsare i Östrom. Ingendera visade sig vara någon kraftfull ledare och Stilicho blev den mäktigaste militäre ledaren i bägge rikena.

År 396 stoppade Stilicho Alarik I:s invasion på Donauhalvön och fick denne att nöja sig med en utnämning till magister militum. Stilicho slog ned ett uppror under Gildo i Africa 398 och blev 400 konsul. År 402 anföll Alarik åter Västrom och invaderade Italien. För att möta hotet tvingades Stilicho kalla hem legionerna från Gallien och Britannien; provinserna var därmed förlorade för Rom. Åren 402-403 lyckades Stilicho driva Alarik ut ur Italien, men inte slutgiltigt neutralisera dennes maktposition. Omkring år 405 invaderade så Radagaisus Italien med en här av germaner, men inringades av Stilicho vid Faesulae och tvingades ge upp när hungersnöd drabbade hans trupper.

Theoderik blev härskare över Italien efter att år 493 ha dödat Odovakar, som avsatt den siste västromerske kejsaren. Theoderik och Odovakar ingick i ett avtal att regera Italien tillsammans. Odovaker blev ihjälhuggen en kort tid senare under en middag med Theoderik.[12] Formellt erkände Theoderik den östromerske kejsaren som sitt överhuvud, men var i praktiken helt självständig. Detta liksom att han tillhörde arianismen, en avvikande kristen lära, bidrog till Östroms fientlighet. Theodorik blev allt mer misstänksam och hans ovilja att integrera ostrogoterna skapade en farlig uppdelning av det italienska samhället.

Efter Theoderiks död anföll Östrom och i ett krig som varade åren 535–552 föröddes Italien; ostrogoterna besegrades en gång för alla och försvann ur historien. Under 570-talet invaderade langobarderna och blev de nya germanska härskarna över norra Italien.
---
Trots att Theoderik själv aldrig ens lärde sig skriva sitt namn var han så genomsyrad av den romerska världen att hans regeringstid beskrivs av eftervärlden som Västroms sista storhetstid.

Spoiler: visa

Theoderik lät skydda och restaurera åtskilliga antika monument i Rom, och byggde flera nya i Verona och Ravenna – det senare var Theoderiks vanliga residensstad, och hans byggnader där är alltjämt synliga i staden.

---
Från och med Justinus I:s trontillträde som kejsare av Östrom år 518 förändrades situationen. Theoderik var liksom de flesta ostrogoter av den arianska tron, ett arv från biskop Wulfila, medan Justinus I var strängt ortodox, och under hans regeringstid startade förföljelser mot ostrogoternas arianska trosfränder i det östromerska riket vilket naturligtvis väckte Theoderiks vrede.
---
Theoderiks välde skulle få ett mörkt slut. Han drabbades av tilltagande förföljelsemani och fick höra om en sammansvärjning bland de romerska senatorerna. Han lät till slut fängsla och avrätta poeten och filosofen Boëthius och hans svärfar Symmachus sedan denne tagit parti för en, som det ansågs, för förräderi överbevisad senator Albinus. Boëthius hade tidigare stått högt i gunst hos Theoderik och överösts med ynnestbevis. Under sin fängelsetid författade Boëthius klassikern Filosofins tröst (De consolatione philosophiae).

Spoiler: visa

---
Theoderik den store begravdes i Ravenna, varifrån han styrt sitt rike under stora delar av tiden. Hans mausoleum är fortfarande en av stadens finare sevärdheter. När den östromerske generalen Belisarius intog Ravenna år 540 vanhelgades graven och Theoderiks kvarlevor försvann.

Theoderiks liv kom att bli en vida spridd saga i de nordligare germanska länderna. Didrik av Bern i den tyska episka dikten Nibelungenlied och Didrikssagan baseras på Theoderik (Bern = Verona), liksom personerna Tjodrik (eller Tjodmar) i Eddan.

Silverbibeln skapades antagligen i Ravenna just för Theoderiks räkning. Boken förvaras på Carolina Rediviva i Uppsala är den längsta bevarade texten på gotiska.

Alien skrev:Odovakar, en germansk hövding utropade sig till kung av Italien.

Han skulle samregera med Theoderik den store men det slutade illa för Odovakar.

Theoderik blev härskare över Italien efter att år 493 ha dödat Odovakar, som avsatt den siste västromerske kejsaren. Theoderik och Odovakar ingick i ett avtal att regera Italien tillsammans. Odovaker blev ihjälhuggen en kort tid senare under en middag med Theoderik.[12] Formellt erkände Theoderik den östromerske kejsaren som sitt överhuvud, men var i praktiken helt självständig. Detta liksom att han tillhörde arianismen, en avvikande kristen lära, bidrog till Östroms fientlighet. Theodorik blev allt mer misstänksam och hans ovilja att integrera ostrogoterna skapade en farlig uppdelning av det italienska samhället.

Efter Theoderiks död anföll Östrom och i ett krig som varade åren 535–552 föröddes Italien; ostrogoterna besegrades en gång för alla och försvann ur historien. Under 570-talet invaderade langobarderna och blev de nya germanska härskarna över norra Italien.
---
Trots att Theoderik själv aldrig ens lärde sig skriva sitt namn var han så genomsyrad av den romerska världen att hans regeringstid beskrivs av eftervärlden som Västroms sista storhetstid.

Spoiler: visa

Theoderik lät skydda och restaurera åtskilliga antika monument i Rom, och byggde flera nya i Verona och Ravenna – det senare var Theoderiks vanliga residensstad, och hans byggnader där är alltjämt synliga i staden.

---
Från och med Justinus I:s trontillträde som kejsare av Östrom år 518 förändrades situationen. Theoderik var liksom de flesta ostrogoter av den arianska tron, ett arv från biskop Wulfila, medan Justinus I var strängt ortodox, och under hans regeringstid startade förföljelser mot ostrogoternas arianska trosfränder i det östromerska riket vilket naturligtvis väckte Theoderiks vrede.
---
Theoderiks välde skulle få ett mörkt slut. Han drabbades av tilltagande förföljelsemani och fick höra om en sammansvärjning bland de romerska senatorerna. Han lät till slut fängsla och avrätta poeten och filosofen Boëthius och hans svärfar Symmachus sedan denne tagit parti för en, som det ansågs, för förräderi överbevisad senator Albinus. Boëthius hade tidigare stått högt i gunst hos Theoderik och överösts med ynnestbevis. Under sin fängelsetid författade Boëthius klassikern Filosofins tröst (De consolatione philosophiae).

Spoiler: visa

---
Theoderik den store begravdes i Ravenna, varifrån han styrt sitt rike under stora delar av tiden. Hans mausoleum är fortfarande en av stadens finare sevärdheter. När den östromerske generalen Belisarius intog Ravenna år 540 vanhelgades graven och Theoderiks kvarlevor försvann.

Theoderiks liv kom att bli en vida spridd saga i de nordligare germanska länderna. Didrik av Bern i den tyska episka dikten Nibelungenlied och Didrikssagan baseras på Theoderik (Bern = Verona), liksom personerna Tjodrik (eller Tjodmar) i Eddan.

Silverbibeln skapades antagligen i Ravenna just för Theoderiks räkning. Boken förvaras på Carolina Rediviva i Uppsala är den längsta bevarade texten på gotiska.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Theoderik_den_store

Kanske man kan säga att det var först med Theoderiks död det gamla Västrom försvann. Han efterträddes av sin dotterson som bara var 10 år och dog redan vid 10 års ålder. Hans mor tog över men mördades (strypt i badet). Hela tiden vill den östromerske kejsaren ta över.

På juldagen år 800 belönades Karl i Peterskyrkan i Rom för sina insatser för kristendomen. Påven Leo III krönte Karl till Carolus Augustus, den store och fredbringande kejsaren av Rom, med ett gyllene diadem och en titel som då inte använts sedan Romulus Augustulus abdikerade som västromersk kejsare 476, alltså på över 300 år.

In 476, the Germanic barbarian king Odoacer deposed the last emperor of the Western Roman Empire in Italy, Romulus Augustulus, and the Senate sent the imperial insignia to the Eastern Roman Emperor Zeno.

antonius skrev:en bidragande faktor var väl att det var så stort tillslut att det inte fanns nog snabb kommunikation, skulle man meddela sig tog det ju veckor innan kurirerna kom fram med brev och försändelser, och när de väl kom fram var det inaktuellt, truppförflyttningar bevakar man idag med drönare och satelliter, dagen-D skulle vara omöjlig att genomföra idag, men romarna kunde bara bevaka sitt enorma imperium med spanare, som fick skicka en ordonnans, som i sin tur skickade en, brevduva, postilion till häst, kanske med båt en bit osv, omg det innebar nog att man var tvungen att skicka flera brev, för det var inte alla som kom fram

Det tog då 24 timmar för vårdkasekedjan att gå från Vinga genom Götaland och Svealand upp till Stockholm.

slackern skrev:Helt otroligt att dom låg efter "barbarerna" i norr som hade vårdkasar.