någon mera som har haft vänner som utnyttjar sina vänner ekonomiskt och aldrig bjuder igen

så någon mera än mig som har haft giriga vänner som man bjuder på restaurang och fika flera gånger eller köper mat till i affären till och de bjuder aldrig tillbaka första klassens snyltare

jag har haft många sådana vänner igenom åren och man tröttnar till slut att bjuda dem då de bjuder aldrig igen.

tex så bjöd jag en kompis förut som var fanatisk kristen person och hans kristna vänner på oxfilé nyårs supé på ca 3000 kr.
och de bjöd aldrig tillbaka på nytt.

så vad skall man göra med sådana vänner som snyltar hela tiden

Är dessa snyltare verkligen värda att ha kvar som vänner då
vad skulle ni göra
Obs detta var för ett antal år sedan tillbaka i tiden nu men ändå är en viktig fråga att ta upp

Det beror lite på, tycker jag.

Om man gillar dem och allt funkar bra annars, så kan man ju ha kvar dem som vänner. Man bara slutar att bjuda dem på nånting.

Men om det är problem med fler saker, så kanske det är lika bra att sluta umgås. Man kanske t.ex. bara är väldigt olika, så att det blir svårt att komma på nåt att prata om eller göra ihop. Eller så kanske de är taskiga på nåt sätt.

Så man kan väl göra lite olika, beroende på hur vänskapen ser ut för övrigt.
Men jag tycker iaf att det är bättre för dig att inte fortsätta bjuda såna människor på saker, det kostar ju en massa pengar också, förutom att det känns jobbigt för dig. Var rädd om dig

Man kan inte bjuda folk på oxfilé för 3000kr och räkna med att bli bjuden tillbaka, det är en prisnivå som är helt otänkbar för de flesta människor

Bjuder man på dyrare saker ska man nog inte förvänta sig att vännerna ska bjuda tillbaks på samma nivå.
Det är inte alla som kan eller vill lägga sådana summor.

Man ska inte heller föreslå en dyr resturang där man ska träffas och äta då alla kanske inte har så bra med pengar eller vill lägga den summan på ett mål mat.
Det är skillnad på om dom bad dig bjuda eller liknande.

Tycker själv inte om det där att hålla på att bjuda på saker fram och tillbaks. Blir bara jobbigt.
Skulle jag bjuda vänner på middag hemma skulle jag inte förvänta mig något tillbaks.
Låna pengar ska man inte heller göra mellan vänner, skapar bara problem. Man får be sina föräldrar eller släktingar.

Spørs hva man mener med utnytte og med venn.

Man får aldri noe i bytte for en gave, og du har vel gitt gaver. Hvis noen handler helt annerledes enn man kunne forestille seg igjen og igjen, kjenner man dem ikke. Dette er helt svart - hvitt.

Midt i en livskrise oppstod en kostbar feil på det elektriske anlegget og førte til komplikasjoner, som begrenset mengde mat. En venn som plutselig var uten bosted fikk mat og det eneste oppvarmede rommet gratis. En dag var det lite mat igjen. Da kjøpte vennen ferdigmat til seg selv. Den fristende matlukten fylte hjemmet mens vennen mettet sin egen mage. Det var en feil. Feiltrinnet var ikke fravær av gjengjeldelse, men mangel på demonstrert empati og godhet.

En gave skal gis uten gjeld. Jeg vil anbefale deg å ikke gi mer enn du har råd til å gi fritt.

manne skrev:någon mera som har haft vänner som utnyttjar sina vänner ekonomiskt och aldrig bjuder igen

så någon mera än mig som har haft giriga vänner som man bjuder på restaurang och fika flera gånger eller köper mat till i affären till och de bjuder aldrig tillbaka första klassens snyltare

jag har haft många sådana vänner igenom åren och man tröttnar till slut att bjuda dem då de bjuder aldrig igen.

tex så bjöd jag en kompis förut som var fanatisk kristen person och hans kristna vänner på oxfilé nyårs supé på ca 3000 kr.
och de bjöd aldrig tillbaka på nytt.

så vad skall man göra med sådana vänner som snyltar hela tiden

Är dessa snyltare verkligen värda att ha kvar som vänner då
vad skulle ni göra
Obs detta var för ett antal år sedan tillbaka i tiden nu men ändå är en viktig fråga att ta upp

Jag har haft vänner genom åren som dels ville ha pengar för att kunna köpa godis, vänner som oftast ville vara hos mig för de var alltid något, renovering mm.

Men också vänner som inte förstod roliga saker såsom att ”om jag bjuder dig så kan du bjuda mig” eller som inte förstod att om man lånar pengar så vill man gärna ha dem tillbaka och att det egentligen handlar om tilliten än om pengarna.

Det beror på hur mycket man lånat också men jag tror många vill se att man kan lita på någon.

Huggorm skrev:Man kan inte bjuda folk på oxfilé för 3000kr och räkna med att bli bjuden tillbaka, det är en prisnivå som är helt otänkbar för de flesta människor

men de var väl flera, då får de väl bjuda igen tillsammans, de kan väl ändå hitta på någonting som kompensation, tapetsera om ett rum, eller hjälpa honom med något, de vet ju att han gillar djur, så de får väl gå och ta en fika på Zoo, eller bjuda på ridskola för vuxna

Huggorm skrev:Man kan inte bjuda folk på oxfilé för 3000kr och räkna med att bli bjuden tillbaka, det är en prisnivå som är helt otänkbar för de flesta människor

inte för min del eller för min mammas del små pengar kaffe pengar för min mamma växlings pengar

Småpengar för dig och din mamma, men inte för dina vänner. De kände väl att de aldrig kunde bjuda lika lyxigt tillbaka så de försökte inte ens

Alien skrev:Småpengar för dig och din mamma, men inte för dina vänner. De kände väl att de aldrig kunde bjuda lika lyxigt tillbaka så de försökte inte ens

det är ju lätt att bjuda om någon annan betalar, men de kan väl säga som det är, vi har inte stålar till ett sådant party, men vi tänkte ta med dig på t ex paintball till helgen om det går bra, hur svårt kan det va, va, va...?

antonius skrev:

Alien skrev:Småpengar för dig och din mamma, men inte för dina vänner. De kände väl att de aldrig kunde bjuda lika lyxigt tillbaka så de försökte inte ens

det är ju lätt att bjuda om någon annan betalar, men de kan väl säga som det är, vi har inte stålar till ett sådant party, men vi tänkte ta med dig på t ex paintball till helgen om det går bra, hur svårt kan det va, va, va...?

Det är just det där med att det är rätt luddiga regler för hade det varit enkelt så hade folk inte haft konflikter kring pengar och när man ska bjuda mm.

Det är likadant när det gäller att folk tar med sig dricka eller chips osv till middagar fester mm och sen tar med sig det hem när folk kanske tänkte att det ska ätas upp där.
Man fattar om det är en dyr skål man har lagt kakan på som är ens egen om man vill ha den tillbaka.

Det är ju kakan man bjuder på. Man ger ju inte bort skålen. Då får man säga att man vill ha tillbaka skålen för den var bara servering och inte själva gesten.

Sen får man givetvis kolla med alla om man kan ta med sig något hem tex om det blir läsk eller något av kakan över, men oftast för min del har de varit att man ätit upp det mesta under kvällen som det är tänkt.

Det är några gånger man fått med sig saker hem men då har ingen annan velat ha det för alla är proppmätta och då kanske man vart den som ” men vi kan ta hem den”

manne skrev:någon mera som har haft vänner som utnyttjar sina vänner ekonomiskt och aldrig bjuder igen

så någon mera än mig som har haft giriga vänner som man bjuder på restaurang och fika flera gånger eller köper mat till i affären till och de bjuder aldrig tillbaka första klassens snyltare

jag har haft många sådana vänner igenom åren och man tröttnar till slut att bjuda dem då de bjuder aldrig igen.

tex så bjöd jag en kompis förut som var fanatisk kristen person och hans kristna vänner på oxfilé nyårs supé på ca 3000 kr.
och de bjöd aldrig tillbaka på nytt.

så vad skall man göra med sådana vänner som snyltar hela tiden

Är dessa snyltare verkligen värda att ha kvar som vänner då
vad skulle ni göra
Obs detta var för ett antal år sedan tillbaka i tiden nu men ändå är en viktig fråga att ta upp

Från Björn Afzelius sista skiva. Titellåten. Han skrev den under sin sista tid i livet. Den utkom efter hans död.

https://youtu.be/8EchXamMLyk?si=PqhEDjWfAycaTjpY

Jag har precis hamnat i den situationen igen men inget allvarligt den här gången. Är inte hotad eller något sånt. Men psykiskt jobbigt med folk som vill ha mer och liksom "manipulerar" mig för att få det. Berättar hur synd det är om dom, hemska historier.

Har det ganska bra ekonomiskt och bjudit fattiga på saker, typ mat och cigaretter. Klarar inte av att säga nej. Inget problem i praktiken då jag har en väninna jag kan bo hos. Och bra familj. Men det känns inte bra. Har liksom investerar emotionellt i dom jag hjälpt. Och nu är jag den dålige. Som liksom lurat dom.

Dom har ju rätt på sätt och vis. Jag har det bra och bara liksom visat det till dom. Visat att dom är sämre än jag. Jag har låtit dom förstå att jag har en massa pengar och är beredd hjälpa dom. Men sen när dom typ behöver låna 5000 i deposition för att få hyra ett rum så kapar jag bara kontakten, svarar inte ens när dom ringer eller messar.

Dom skriver och frågar hur jag mår och vad som har hänt, väldigt fina sms. Men jag bara ignorerar dom. Det är ju inte så schysst av mig men jag klarar inte av att säga nej och göra folk besvikna. Har ingen hud som skyddar mig, som någon sa.

Thorsten Flinks version av Elsinore

https://youtu.be/1k6QUd43Vp4?si=_CEqJZVt75oeKKM7

Tycker den är tröstande/stärkande

Tycker inte att jag är "godheten", jag har det bra och tycker det känns bra dela med mig. När det blir tråkigt sticker jag bara.

En lite lustig grej det att jag som är sämst lämpad att ta hand om folk är den som gör det. Jag som inte kan säga nej och stopp liksom.

"Jag fick jobb som jultomte. Det var en massa sökande och jag var den enda som saknade talang för jobbet. Men jag fick jobbet ändå. För kostymen passade bara mig." Det är poesi

antonius skrev:

Alien skrev:Småpengar för dig och din mamma, men inte för dina vänner. De kände väl att de aldrig kunde bjuda lika lyxigt tillbaka så de försökte inte ens

det är ju lätt att bjuda om någon annan betalar, men de kan väl säga som det är, vi har inte stålar till ett sådant party, men vi tänkte ta med dig på t ex paintball till helgen om det går bra, hur svårt kan det va, va, va...?

Mina "bekanta" brukar ta med kläder till mig. Om dom hittar något extra fint i en påse utanför stadsmissionen t ex. Dom accepterar om jag inte har cigg också, det är mer jag som skäms över att inte kunna/orka hjälpa dom. I nuvarande situation alltså, jag är väldigt försiktig av förklarliga skäl.

Problemet är väl mest att jag liksom sagt att jag snarare har för mycket pengar än brist på dom. För att släta över när dom tackat och tyckt jag varit så god typ. Det var alltså inte för att skryta, kanske lite. Eller mycket, jag vet inte riktigt själv.