manne skrev:kan sten ålders Shamaner ha sätt ut så dära någon som kan något om Shamaner under stenåldern.?

Ignatius skrev:Om man är intresserad av arkeologi och stenåldern kan man besöka Nationalmuseet i Köpenhamn virtuellt: https://natmus.dk/museer-og-slotte/nati ... rtuel-tur/ De har Nordens största och finaste samlingar. Dansk arkeologi håller världsklass. Man kan vandra mellan montrarna och läsa texterna. Det är välgjort och riktigt kul. Dessvärre kan man inte välta eller slå sönder saker.

Ignatius skrev:Om man är intresserad av arkeologi och stenåldern kan man besöka Nationalmuseet i Köpenhamn virtuellt: https://natmus.dk/museer-og-slotte/nati ... rtuel-tur/ De har Nordens största och finaste samlingar. Dansk arkeologi håller världsklass. Man kan vandra mellan montrarna och läsa texterna. Det är välgjort och riktigt kul. Dessvärre kan man inte välta eller slå sönder saker.

Heidi79 skrev:hört i sten åldern dom va som afrikaner
å efter fick lantbruk..alla i mörk hud här dog på engelska sjukan
å det e anledningen vi nu e vita
så vi får D vitaminer å inte dör
fast i Norge har man tran..men norrmännen e vita ändå

Världens historia 01.12.24 skrev:Ett massmord ägde rum för sjutusen år sedan i Tyskland. Där har arkeologer grävt ut misshandlade ben från flera hundra män, kvinnor och barn, dödade i en hemsk, blodig ceremoni. Här är forskarnas svar på frågorna: Varför?

Efter sjutton års utgrävningar och undersökningar kan Andrea Zeeb-Lanz endast alltför väl föreställa sig de mardröms­lika scener som utspelade sig i Herxheim i sydvästra Tyskland för omkring sjutusen år sedan.

”Det måste ha varit så mycket blod – blodiga ben och blodiga deltagare”, säger arkeologen, som 2003 fick i uppgift att leda Tysklands mest gåtfulla och omdiskuterade stenåldersutgrävning.

Spoiler: visa

Sedan dess har hon undersökt fler ben än de flesta arkeologer hinner se under ett helt yrkesliv.

Hittills har nästan 80 000 benfragment lyfts fram ur den bördiga jorden under Herxheim.

”Jag är säker på att de människor som var med i denna ritual – som åskådare eller aktiva deltagare – var mycket imponerade av blodbadet”, säger Andrea Zeeb-Lanz till VÄRLDENS HISTORIA.

Hon tror att upp till omkring tusen personer – män, kvinnor och barn – skoningslöst och extremt metodiskt dödades och styckades i Herxheim.
---
När grävmaskinen avlägsnat det översta jordlagret syntes rester av uråldriga diken, och längst ner i dem uppdagades snart mängder av ben – de första av många tusen.

”Då stod det klart att området var en extraordinär och unik plats”, säger And­rea Zeeb-Lanz.

Under de följande utgrävningarna avtäckte arkeologerna två diken, som gick parallellt med varandra i en halvcirkel med några meter mellan. Inte långt från dikena fann arkeologerna även spår av en liten bosättning med hus.

Sammantaget var dikena 584 meter långa och de var upp till fyra meter djupa.

Utöver mängder av ben fann forskarna även stora mängder krossade ler­krukor, som gav dem ett tydligt bevis för vilken tidsperiod de kusliga fynden härrör från.

De halvklotformade krukorna bar enkla, bandformade ornament, som gett namn åt kulturen: den bandkeramiska kulturen – på tyska känd som Linienband-keramische Kultur (LBK).

Kulturen dominerade delar av Europa från omkring 5500 till 4900 före Kristus.

”LBK-folket är de första helt och hållet bofasta bönderna i Europa. De immigrerade från Mellanöstern till Ungern, där de utvecklade sin mycket karaktäristiska keramik och sina speciella stenyxor”, berättar Andrea Zeeb-Lanz.

Inom loppet av endast tvåhundra år intog åkerbrukskulturen resten av Europa bortsett från Nordeuropa (bland annat norra Tyskland, Danmark och Sverige), eftersom LBK-folket föredrog så kallad lössjord, som är oerhört bördig, men finns endast fläckvis i Nordeuropa.

När forskarna analyserade strontiumsignaturen i tänderna på 83 av de döda i Herxheim fick de ett oväntat resultat: de allra flesta av de undersökta individerna kunde omöjligt ha fötts eller vuxit upp i trakten kring Herxheim.
---
”De höga strontiumvärden som hittades i nittio procent av de analyserade individerna visar att de föddes och växte upp i berg med granit eller gnejs, medan andra kom från berg med sandsten”, förklarar Andrea Zeeb-Lanz.
---
De mystiska strontiumsignaturerna fick forskarna att misstänka att offren kan ha varit grupper av lokala jägare och samlare.

De levde i Europa, när LBK-folket invandrade, och kan ha betraktats som fiender. I så fall borde offren ha en annorlunda dna-profil än LBK-folket.

Men när analyserna av benen kom tillbaka från laboratoriet fick arkeologerna ännu en överraskning: offrens dna motsvarade LBK-folkets. De båda grupperna hade alltså samma förfäder.

Enligt Andrea Zeeb-Lanz kan det tyda på att när LBK-folket migrerade till Centraleuropa, så bröt en del grupperingar sig ut ur samhället för att i stället leva ett betydligt friare nomadliv i bergen som de infödda jägarna och samlarna.

Brytningen kan ha utlöst en lång fiendskap mellan ”de revolutionära” och ”traditionalisterna” bland LBK-folket.
---
Forskarnas hypotes är att åtskilliga LBK-folkslag stämde möte i Herxheim vid en överenskommen tidpunkt, och de skulle alla medföra ett antal personer, som skulle offras under den stora festen.

Personer från de olika LBK-samhällena gav sig ut i bergsområdena, där de ”avhoppade” jägarna och samlarna höll till.

”Det ser ut som om hela samhällen togs till fånga utan hänsyn till varken ålder eller kön”, säger Zeeb-Lanz.

De tillfångatagna – män, kvinnor och barn – fördes sedan till Herxheim, där förberedelserna för den blodiga ceremonin redan pågick.

Spoiler: visa

Diken grävdes, stora bål tändes och mat tillagades. Andrea Zeeb-Lanz hypotes är att de tillfångatagna ställdes upp på långa led, varpå mördandet satte igång.
---
Efter att offren dödats höggs armar, ben och huvuden av, varpå ryggraden slets ut ur ryggen, så att det gick lättare att öppna bålen.

Nästa steg var att skrapa bort allt organiskt material från benen, som sedan krossades.

Även huvudena rensades, varpå ansiktsskelettet höggs bort, så att endast kraniekalotten var kvar.

När allt detta var klart slängdes benen ner i de grävda dikena.

Deltagarna festade mitt i blodet
Medan dödandet pågick – eller i anslutning till det – åt och festade deltagarna.

Bevisen för det låg i dikena tillsammans med benen.

Arkeologerna har hittat rester av kvarnstenar för att mala mjöl samt ben från nötboskap, får, getter och vilda djur.

Bland djurbenen identifierade arkeologerna även rester av åtminstone tretton hundar, som även de har slaktats och ätits upp, vilket är mycket ovanligt:

”Hundar åts vanligen inte av LBK-folkslagen. De var husdjur, människors vänner – och man äter inte sina vänner!” för­klarar Zeeb-Lanz, som är övertygad om att måltiden sannolikt var en del av än så länge okända religiösa ritualer, som kretsade kring människooffren.

En än så länge okänd katastrof eller kris kan ha fått LBK-folkslagen att gå samman för att erbjuda gudarna det dyrbaraste de kände till: människoliv.

”Kanske trodde de att gudarna skulle blidkas av ett så drastiskt offer – eller att deras samhälle skulle stärkas av denna ritual. Vi kommer aldrig att kunna reda ut det i detalj”, medger hon.

Hon säger att det mycket väl kan vara så att den blodiga ritualen upprepades under ett antal år med några hundra offer varje gång.
---
Läs mer om Herxheim
Andrea Zeeb-Lanz (red.): Ritualised Destruction in the Early Neolithic: The Exceptional Site of Herxheim, Speyer, 2019

Skogkatt skrev: Människor är mycket våldsamma varelser. Och vidskepliga. Det är en dålig kombination.

manne skrev:Men kan inte netflix göra mera dokumentärer om bronsåldern och stenåldern

eller svt play

Alien skrev:För en gångs skull håller jag med dig.

manne skrev:så här såg de ut inte så stor skillnad mot i dag.

Ett av de mesolitiska kranier som hittades vid den s k kanaljorden i Motala har rekonstruerats. Den rekonstruerade skallen har fått smeknamnet Ludvig, och han skall ha haft genetiska anlag för ljus hy och ljusa ögon. Kraniet uppges vara ca 7700 år gammalt.

Mesolitikum är den andra delen av stenåldern och ordet betyder mellanstenålder, vilket syftar på att den kronologiskt kommer mellan paleolitikum (äldre stenålder) och neolitikum (bondestenålder). Den europeiska kontinenten återkoloniserades då av jägar-samlar-folk som under senaste istiden hade tagit sin tillflykt till olika refugium i Sydeuropa och dagens Ryssland.

Övergången från paleolitikum karaktäriseras av att de stora tundralevande däggdjuren, som mammut, jättehjort och ullhårig noshörning, försvinner men ren, älg och vildhäst lever kvar. Den mesolitiska människan måste då i stället livnära sig på jakt i skogen av älg och hjort, vildsvin och småviltsjakt, fiske och insamling av vegetabilier. Tiden fram till ungefär 4 000 f.Kr kallas därför ibland för jägarstenålder.

Tidpunkt
I Norden avser mesolitikum tiden mellan ungefär 12 000 och 6 000 år sedan.[1] Den första invandringsvågen hade nått dagens Sverige för 13 000 år sedan, under senpaleolitikum, från sydeuropeiska senglaciala tillflyktsorter.

manne skrev:

antonius skrev:

Huggorm skrev:Tror de hade fler tandutdragare än tandläkare

De hade nog kvar sina tänder hyffsat länge under sitt korta liv, de blev oftast inte äldre än 35-40 år, och så fanns inte lösviktsgodis då, eller socker överhuvettaget. Karies är ju en ganska ny välfärdssjukdom...

nej romarna och grekerna och i Babylon och Karthago och Alexandria så lär de ha ätit socker ju

https://www.svtplay.se/historiens-megastader

i alla dessa civilisationer så lär de ha konsumerat socker maya indianerna tex åt choklad vad jag har läst.?

Bruket av kakaobönornas frukter förmodar man fanns redan för 2 500 år sedan, då man huvudsakligen tillgodogjorde sig det fruktkött som omger bönorna. Det används bland annat till att framställa drycken xocolatl, som bestod av kakaobönor som rostats och skalats, mortlats till en fet kakaomassa och därefter smaksatt med vanilj, honung, socker och chili, och emellanåt majsmjöl för att få drycken utdrygad. Denna kakaomassa sammanpressades till små bollar som läts torka, varpå de revs och vispades i kallt vatten den första tiden, för att sedan vispas ut i varmt vatten,[7] vilket man fortfarande gör på sina håll i Amerika. Sedan spreds frukten vidare från olmeker, via mayafolket och aztekerna.