Är fyra dagars arbetsvecka möjligt i ett land känt för att ha bland de längsta arbetstiderna i världen? Det tror Lee Jae-myung, favorit att vinna presidentvalet 3 juni. Han får stöd av den utarbetade mediearbetaren Jung-A Ahn.

– I dag är arbetslivet så pressat att många har ångest och blir deprimerade.

Jung-A Ahn avbryter intervjun på ett kafé i ett område i Seoul där landets mediebolag samlas. Hennes chef som suttit några bord ifrån oss har rest sig från stolen och är på väg tillbaka till kontoret.

– Oj, där går min chef, jag måste skynda mig tillbaka, säger Jun-A Ahn.

Händelsen säger en del om den hierarkiska och pressade arbetskulturen i Sydkorea. Innan Jung-A Ahn fått syn på sin chef har hon berättat om obetald övertid, om svårigheten att säga nej på jobbet och om stressen och oron i tider när alla med smarta telefoner känner ett tvång att alltid vara tillgängliga för jobbfrågor.

– Det skapar mycket ångest. Många är deprimerade. En kollega som ska sluta den här veckan, grattis till henne, var tvungen att svara på så många arbetsrelaterade frågor på helgerna att det blev för mycket. Om hon inte svarade fick hon skäll av chefen när hon kom till jobbet på måndagen. Det är en toxisk kultur, säger Jung-A Ahn som jobbar med marknadsföring för ett mediebolag.

Sydkorea är ett av de länder i världen där människor jobbar flest timmar per år. De långa arbetsdagarna anses vara en anledning till landets snabba ekonomiska uppgång efter Koreakrigets slut 1953. På kort tid gick Sydkorea från fattigt till ett av de mest rika i världen. Ända fram tills 2018 var den lagliga gränsen för en arbetsvecka 68 timmar. Nu ligger det på 52 timmar, inklusive övertid. Men många jobbar mer än så och än i dag händer det att folk dör av utmattning efter för mycket arbete, vilket kallas gwarosa på koreanska.
---
29-åriga Aron Jung som är analytiker på ett företag som ger kreditbetyg berättar att han under maj-juni, som är en pressad period, snittar på 13-15 timmar långa arbetsdagar. Formellt skulle han kunna få övertidsersättning. Men han rapporterar aldrig in någon övertid.

– Det är en del av arbetskulturen. Som relativt nyanställd tittar du på vad de mer erfarna gör, och nästan ingen rapporterar in övertid. Om jag skulle göra det är risken att jag får sämre betyg vid den årliga utvärderingen. De bedömer en mycket utefter hur mycket man kostar som anställd.

Men när jag frågar henne [Jung-A Ahn] hur mycket semester hon har visar det sig att hon, trots att hon har laglig rätt att ta ut minst tolv dagar om året, nästan aldrig tar ledigt.

– Det är för många saker som händer och jag känner för mina kollegor som måste jobba mer om jag är borta.