sussi83 skrev:Skulle ni föredra gemensamma intressen med er respektive eller är det oviktigt?

Nej, det är inte oviktigt. några gemensamma intressen är viktigt. sen är det bra ifall man har några olika också.

Mountain_lion skrev:

Roboten skrev:Är det bara jag som ser på dejtingscenen så här ?

Man listar av ytliga egenskaper som robotar och sedan utvärderar man det mänskliga värdet hos personen

1. Jobb

2. Utbildning

3. Körkort

4. Bil

5. Lägenhet

6. Pengar

= nolla eller cool mada

Samt gillar jag tanken av ett förhållande men samtidigt där man nästan aldrig ses och har minimal kontakt, vilket går emot poängen av ett förhållande antagligen. Vad säger ni?

Jag är inne på Mats och earlydayminers linje,
Jag kan bocka av alla sex punkterna, men inte har det varit någon hjälp.
Här handlar det också om personlighet. Mina sociala färdigheter är i ofas med nästan alla andras. Det gör det svårt att hitta någon som man passar ihop med. Så numer är jag nästan aldrig ute på scenen. Har satt mitt hopp till internet i stället, får se om det fungerar bättre.

Grejen är att de punkterna är påminner om vad man inom psykologin & kortspel kallar för "tell". Men de är värre, för kortspelare vet att de kan spela & att andra spelar. Men det går liksom inte bluffa att det är väsentliga saker som fattas i ditt liv. Klarar man av det så är man en bättre trollkonstnär än Labero. Sedan så beror det ju på miljö. Har man inte körkort när man är 18 på landet är man inte riktigt navlad. I storstäder med fungerande kollektivtrafik är det inte lika viktigt.

Givetvis är pengar den viktigaste av de punkterna. Med pengar kan man köpa sig fri från det mesta.

Och skulle man kunna lägga till en sjunde punkt, typ driv/vitalitet/ungdomlighet?

Socialtkapital skulle jag nog säga är det allra mest centrala. Det finns många grupper i samhället som har det tufft men att ha svårigheter på den sociala scenen anses väl närmast skamligt och det finns väl många psykologiska förklaringar på det. Det är verkligen beklagligt att folk inte förmår att tänka själva samtidigt som många som jobbar inte kan tänka sig att se efter partners på andra håll. Det kan ju uppstå en inlåsningseffekt av detta såklart.

Pengar underlättar livet helt klart men når man ingen social framgång får man nog fundera på vad det kan bero på om man anser att en partner är något man saknar. Har dock full förståelse för att man vill ha en partner där kärlek och ömsesidighet styr relationen vem det än gäller.

OT:

Freedrone skrev:inte riktigt navlad

Det huttrycket hade jag inte hört användas på år och dag

sussi83 skrev:når man ingen social framgång får man nog fundera på vad det kan bero på om man anser att en partner är något man saknar.

Det har jag funderat mycket på.

Det jag har kommit fram till är att jag har en oattraktiv personlighet som beror på mitt svåra aspergerhandikapp.

Jag är väl ganska udda men nog inte så ovanlig. Har kanske lite annan smak, men det är det många andra som har oxo.

Nu vill jag inte dejta nån iom att jag inte är lagd åt endera hållet, MEN jag har funnit både bland kvinnor och män personer som jag nog skulle varit attraherad av om jag haft en läggning. Kan tycka att de har en trevlig personlighet och ett gulligt sätt. De blir ju friendzonade av mig, men det beror ju på mig, inte på DEM.

Om jag skulle vilja träffa dem ofta och kanske platoniskt krypa upp i TV-soffan med dem så MÅSTE det ju finnas "tjejer" som faktiskt vill dejta dessa. Annars vore det ologiskt. Jag tycker om en hel del människor som anser sig ratade. Så jag tror bara att de haft oturen att inte stött på en lite ovanlig person som skulle passa dem.

Jag som lite ovanlig har haft skittur med att träffa "bara" kompisar, men ändå, det har alltid kastats blivande vänner i min väg. Det har inte så mycket med att jag skulle vara tilldragande, utan det handlar bara om att dels socialisera med de jag redan har som vänner och inte isolera mig, dels inte leta efter kompisar utan låta dem komma till mig.

Jag tror inte alls att man måste vara attraktiv på ett traditionellt sätt för att anses gullig och intressant. Däremot tror jag att det är viktigt att vissa saker är uppfyllda om man inte är ute efter en relation som går efter de ytliga människornas måttstock.

Längd och aspighet spelar ingen roll om man är en genuint god och snäll människa. Sedan skadar det inte att man har intressen, och det behöver inte vara samma intressen som den andra personen, men man ska vara såpass nyfiken på vad den andre gör så att man pratar om det. En annan sak är att man kanske fått nobben så många gånger att man inte vågar slappna av och vara sig själv. Då är det lätt att man får en negativ attityd som syns utåt.

Sedan får man nog inse att är man annorlunda så behöver man någon annan som oxo är annorlunda, man behöver dock inte vara annorlunda på samma sätt, en viss överlappning är dock önskvärd. Dels funkar det inte annars och för att vara krass så vill inte normala ytliga personer ha aspergerpersoner.

Har tyvärr träffat en del nästintill elaka aspergare som inte är snygga i den mening som allmänheten anser, men de anser att det är orättvist att de inte får en jättesnygg NT-brud. Blir bara förbannad på sånt. Som om det är samhällets skyldighet att skaka fram en sådan människa åt en...

Däremot som jag sagt, är man intressant (och det är man oftast som aspergare), snäll och relativt öppen så tror jag visst man har dejtingchanser, bara man råkar vara på rätt plats vid rätt tillfälle.

Tack för det, kiddie!

Är ju själv inte på jakt efter nån nu, men har blivit nästan lite förskräckt av en del inlägg här. Som att "herregud, är det verkligen så där nu för tiden, då är det ju bäst att aldrig mer ens tänka tanken".

Det där satte det hela i "rätt" perspektiv igen, utifrån hur jag själv ser på saken och mina egna erfarenheter.
Det finns mycket udda folk där ute, som är klart mycket intressantare än dussinmänniskorna. Det är självklart svårare att hitta dem, eftersom de är färre.
Jag har sprungit på såna jag skulle varit intresserad av, om jag varit i det skicket att jag klarade av en relation. Och eftersom jag inte är unik på nåt sätt, så måste det logiskt sett finnas fler som kan bli intresserade av de personerna.
Det gäller bara att hitta varandra. Inte så bara, jag vet, men ändå.

BellaBelle skrev:

Sjuckert skrev:

Segis skrev:Får man leta partner här på forumet?

Det finns ju en kontakttråd i träffavdelningen där man kan skriva en kontaktannons, men jag vet inte om folk brukar få svar. Själv har jag aldrig försökt.

Finns inte någon Aspergerdejtsajt? Eller är den nerlagd?

Finns en del mer ”alternativa” sajter som t ex Mazily. Där är det fler ”nördar” och ”aspies” än på andra sajter - tror jag.

Aspergerdejting finns men det är få medlemmar och många svarar inte när man skriver eller läser inte ens det man skriver,så det är ett meningslöst ställe.