Alien skrev:Om man låter bli att moralisera så kan man säga att ju hårdare krav man har, desto svårare gör man det för sig. T ex om en man är medelålders, tjock och skallig men ändå absolut vill ha en 10-15 år yngre och snygg kvinna, så blir det svårt om han inte kan kompensera med t ex stor charm, status el just pengar. Har han inte det, så riskerar han att bli utan.

Sedan kan ju en man med hög status automatiskt utstråla hög självsäkerhet, vilket är attraktivt för många kvinnor.

Oj, nu såg jag att några av inläggen jag kommenterade var riktigt gamla! Anyway... Jag tänker också så, men samtidigt så är normen att man ska ha vissa krav. Har man inte dem är man inte "seriös" - vad nu det ska betyda.

Jo, tyvärr! Och det är när jag är mera självsäker jag får bättre kontakt. Och det är också ett utav skälen till att jag (över lag) slutat ta egna initiativ på dejtingsidor. Då vet de inte hur låg självkänsla jag har och deras initiativ gör att jag känner mig attraktiv och betydelsefull. Men efter ett tag visar ju sig sanningen och då försvinner de flesta.

Jag dejtar inte och har inget intresse av det. Vill kanske bilda familj en dag men det får bli när mitt liv fungerar.
En gång dejtade jag och det var egentligen mest för att alla var "på" varför jag inte skaffade flickvän. Jag trodde något var fel med mig eftersom jag inte förstod hur man gjorde. Jag lyckades iaf men slutade att bara helt abrupt höra av mig.
Nej detta var ingenting för mig.
Har provat det där med "nätdejting" men jag kommer sällan längre än till : "hej, vad gör du?"

Att dejta på krogen finns inte heller, usch vilken hemsk miljö.

Så tog det slut igår...
Men det känns bättre idag. Nu tänker jag vara singel. Det var väl lite väntat också...

Dejtar min flickvän sedan 1,5 år tillbaka. Hon är fan awesome. Sannolikt på autismspektrumet, duktig musiker, gillar tuffare tag och har också tillbringat stor del av livet ensam. Hon är hängiven, respektfull, intelligent, supersnäll, generös, beläst, väldigt söt och fin. Mycket, mycket mer goda attribut.

Hon får mig att inse vilka sjuka och krävande människor jag stött på innan.

Dejta är slöseri med tid.
Snabbt ska det gå!
Woooooshhh!

Är det bara jag som ser på dejtingscenen så här ?

Man listar av ytliga egenskaper som robotar och sedan utvärderar man det mänskliga värdet hos personen

1. Jobb

2. Utbildning

3. Körkort

4. Bil

5. Lägenhet

6. Pengar

= nolla eller cool mada

Samt gillar jag tanken av ett förhållande men samtidigt där man nästan aldrig ses och har minimal kontakt, vilket går emot poängen av ett förhållande antagligen. Vad säger ni?

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om dejting.

Jag har aldrig behövt lista allt det där för dessa frågor kommer aldrig upp.

Jag har levt ett tufft liv med både kriminalitet och som vanlig svensson, men jag är ointresserad av förflutet och alla de där sakerna då jag söker en person jag kan lita på och som inte har någon störning som förstör relationer. Jag är van att vara i stormens öga, men söker en lugn person som vågar och kan utmana mig samtidigt som den kan se när jag tvekar på mig själv och säga att allting kommer bli bra för jag är inte ensam i vad jag än ger mig in.

Jag kan leva eller vara med tjejen hela tiden eller åtminstone ganska ofta utan problem.

Spelar ingen roll om tjejen är utbildad, har körkort och bil eller har mycket eller lite pengar.

För mig är personligheten allt.

Jag har ofta träffat rikemanstjejer och det är ofta mycket drama, mycket problem och mycket bråk om ingenting.
Jag har också träffat otroligt snygga tjejer som jag inte fattar nappar på mig, men det är samma där och det blir alltid problem när jag visar att jag inte är så enkel att få omkull som många andra män.

Nu vill jag bara träffa någon vettig som inte drar med sig drama och som är väldigt kvinnlig. Jag tycker mycket om kvinnor som verkligen är mycket kvinnliga i beteende och utseende.

Roboten skrev:Är det bara jag som ser på dejtingscenen så här ?

Man listar av ytliga egenskaper som robotar och sedan utvärderar man det mänskliga värdet hos personen

1. Jobb

2. Utbildning

3. Körkort

4. Bil

5. Lägenhet

6. Pengar

= nolla eller cool mada

Det stämmer inte alls med mina personliga erfarenheter.

För 10 år sedan hade jag allt det där men var ändå totalt ointressant på partnermarknaden. Problemet i mitt fall är att jag är man och har svår asperger. Med den kombinationen är det kört på partnermarknaden. Ingenting annat spelar någon roll då.

Fortfarande har jag allt på listan utom jobb. När det gäller pengar beror det förstås på hur mycket pengar man ska ha för att det ska räknas som man har pengar. (Jag har ett sexsiffrigt belopp på banken.) Ändå får jag inte 5/6 utan 0/6. Jag är totalt ointressant som potentiell partner.

Så jag är överens med earlydayminer om att listan är fel. Skillnaden är att mina erfarenheter är från "andra sidan".

Jag skulle tro att tjejen kollar upp allt det där innan det ens är tal om någon dejt. När det sedan blir dejt är det som Mats skriver, man faller ändå på sin AS-personlighet.

Roboten skrev:Är det bara jag som ser på dejtingscenen så här ?

Man listar av ytliga egenskaper som robotar och sedan utvärderar man det mänskliga värdet hos personen

1. Jobb

2. Utbildning

3. Körkort

4. Bil

5. Lägenhet

6. Pengar

= nolla eller cool mada

Samt gillar jag tanken av ett förhållande men samtidigt där man nästan aldrig ses och har minimal kontakt, vilket går emot poängen av ett förhållande antagligen. Vad säger ni?

Jag är inne på Mats och earlydayminers linje,
Jag kan bocka av alla sex punkterna, men inte har det varit någon hjälp.

Här handlar det också om personlighet. Mina sociala färdigheter är i ofas med nästan alla andras. Det gör det svårt att hitta någon som man passar ihop med. Så numer är jag nästan aldrig ute på scenen. Har satt mitt hopp till internet i stället, får se om det fungerar bättre.

Det bästa är nog att ha ett distansförhållande eller vara särbos för oss med AS.
Det dagliga tar för mycket energi annars.

Förlåt, men jag fattar inte: Roboten, menar du att du själv söker efter den mallen, eller att det är så du uppfattar att andra gör?

Jag är inte på den där marknaden alls, på nåt sätt, och det känns helt perfekt när jag läser sånt som den där listan. Herreduminskapare så tråkigt

Skulle jag nån gång i framtiden börja fundera på en karl igen, så inte kommer jag att gå efter nån sån lista, utan det handlar om att funka ihop som personer.
Å andra sidan kan jag inte tänka mig själv i situationen att söka dejter, det är nåt för "mekaniskt" i det för mig. Det får nog isf bli som tidigare, att man bara råkar springa på nån i nåt sammanhang och börjar snacka. Såna där listor faller nog bort per automatik då.

Undrar om det inte är tvärtom, först utvärderas det mänskliga värdet, sen gäller listan.
Ju fler punkter som prickas av desto bättre för den statusfixerade typen.

Nä, håller inte riktigt med, men det kan vara olika för olika kön. Om vi pratar om nätet så är min uppfattning att det är utseende och ålder som gäller, sen gärna lätt på foten med då några djupare dimensioner verkar inte finnas. Ytligt och själsdödande med kontakterna.

mondo beyondo skrev:Nä, håller inte riktigt med, men det kan vara olika för olika kön. Om vi pratar om nätet så är min uppfattning att det är utseende och ålder som gäller, sen gärna lätt på foten med då några djupare dimensioner verkar inte finnas. Ytligt och själsdödande med kontakterna.

Var någon man nyligen - i en tidning - som ville få laglig rätt sänka sin ålder, eftersom han såg yngre ut än sina 69 år. Han fick problem med sin ålder på dejtingsajterna.

”A 69-year-old Dutch “positivity guru” who says he does not feel his age has started a battle to make himself legally 20 years younger on the grounds that he is being discriminated against on a dating app.”

https://www.theguardian.com/world/2018/ ... rs-younger

Dejtingscenen är som den är, objektiv och utan själ. Vad jag brukade göra var att berätta om mina värderingar kring relation, kärlek, livet, sen var det upp till den som ville att lyssna.

Var så länge sedan sist man gjorde något seriöst försök till att träffa en partner så man har väl i princip glömt bort hur det går till Nu inser man dock att man slösat bort enormt många år av sitt liv på att vara passiv, det är sanslöst vad åren springer iväg och inte blir man yngre på vägen heller. Så nu är det banne mig dags att vakna upp ur dvalan och sätta lite fart medan man fortfarande har "lite" ungdom kvar i sig.

Jag har provat några dejtingsidor och badoo och tinder på surfplattan.

Min erfarenhet är att många ger mig ett avvisande när jag säger att jag inte har ett jobb, arbetslös.
Sen är det att jag är sjukskriven, då blir många obekväma.
Jag har ganska nyligen fått min atypisk autism diagnos men redan fått känna på att man blir avvisad av den anledningen. Någon undrade ifall det innebar förståndshandikapp...

Jag har lagt väldigt mycket tid på att försöka skriva en sån positiv och "bra" presentation som jag kan. Jag har tagit nya bilder där jag försöker se glad ut och "snygg". Jag tar upp att jag har en del intressen, jag är en godhjärtad människa, motionerar och flera punkter som jag själv tycker är en "bra" människa.

Men det är som dagens människor, över nätet i alla fall, letar efter kärleken som de letar efter det perfekta jobbet. De har en checklista som allt ska stämma. Vid första fel så är man ointressant, spelar ingen roll vad jag försöker säga efter det. Det blir inget svar, blockerad, borttagen eller korta, kalla svar som i själva verket är en signal som betyder "jag är inte intresserad av dig men tänker inte säga det till dig utan du borde fatta det själv". Den totala tystnaden ogillar jag mest. Tar mycket hellre ett artigt "Nej tack inte intresserad". Då vet jag och kan gå vidare. När de är helt tysta känner jag mig så dum, värdelös och ensam.

Får man leta partner här på forumet? För jag är så trött på "vanliga" dejtingsidor och appar som är så himla ytliga och känslokalla. Jag kan vara öppen med att jag är sjukskriven, arbetslös och nu har autism. Jag vill bara göra det på nån plats där hoppet fortfarande finns kvar att prata med någon trots detta. Jag är fortfarande en fin människa som letar kärlek.

Segis skrev:Får man leta partner här på forumet?

Det finns ju en kontakttråd i träffavdelningen där man kan skriva en kontaktannons, men jag vet inte om folk brukar få svar. Själv har jag aldrig försökt.

Sjuckert skrev:

Segis skrev:Får man leta partner här på forumet?

Det finns ju en kontakttråd i träffavdelningen där man kan skriva en kontaktannons, men jag vet inte om folk brukar få svar. Själv har jag aldrig försökt.

Finns inte någon Aspergerdejtsajt? Eller är den nerlagd?

Finns en del mer ”alternativa” sajter som t ex Mazily. Där är det fler ”nördar” och ”aspies” än på andra sajter - tror jag.

Sjuckert skrev:Det finns ju en kontakttråd i träffavdelningen där man kan skriva en kontaktannons, men jag vet inte om folk brukar få svar. Själv har jag aldrig försökt.

Tack jag ska prova. Ensam och kärlekskrank

BellaBelle skrev:Finns inte någon Aspergerdejtsajt? Eller är den nerlagd?

Finns en del mer ”alternativa” sajter som t ex Mazily. Där är det fler ”nördar” och ”aspies” än på andra sajter - tror jag.

Inte provat Mazily, kanske värt ett försök.

[list=][/list]

Fabela skrev:Förlåt, men jag fattar inte: Roboten, menar du att du själv söker efter den mallen, eller att det är så du uppfattar att andra gör?

Jag är inte på den där marknaden alls, på nåt sätt, och det känns helt perfekt när jag läser sånt som den där listan. Herreduminskapare så tråkigt

Skulle jag nån gång i framtiden börja fundera på en karl igen, så inte kommer jag att gå efter nån sån lista, utan det handlar om att funka ihop som personer.
Å andra sidan kan jag inte tänka mig själv i situationen att söka dejter, det är nåt för "mekaniskt" i det för mig. Det får nog isf bli som tidigare, att man bara råkar springa på nån i nåt sammanhang och börjar snacka. Såna där listor faller nog bort per automatik då.

Jag använder mig inte utav någon mall men har upplevt att när neurotyper söker efter en partner använder dem en form av denna "mall" som jag skrev. Det är alltid så ytliga konversationer börjar, "Vad jobbar du med, pluggar" osv. Jag menar inte alla är så men det känns som rutin "vad jobbar du med", sen det typiska svaret som man har sagt 1000 gånger redan och så fortsätter man så tillsvidare

Jag har samma tillvägagångssätt som du, händer det så händer det, har ingen ork med att aktivt prata med brudar där alla säger lite samma sak. Problemet är ju att jag har svårt för att glömma saker så när jag har hört en grej en gång vill jag inte höra en upprepning utom alltid nya konversationer är roliga tycker jag

Delores Herbig i Dead Like Me

Man, woman, bottom, top… sex is this big buffet, and you're just a… fat man with a fork, but… as you get older, it's harder to get a fork.

Inte helt osant, eller?

Roboten skrev:Är det bara jag som ser på dejtingscenen så här ?

Man listar av ytliga egenskaper som robotar och sedan utvärderar man det mänskliga värdet hos personen

1. Jobb

2. Utbildning

3. Körkort

4. Bil

5. Lägenhet

6. Pengar

= nolla eller cool mada

Samt gillar jag tanken av ett förhållande men samtidigt där man nästan aldrig ses och har minimal kontakt, vilket går emot poängen av ett förhållande antagligen. Vad säger ni?

OM man är intresserad av framtida familjebildning och/eller traditionella bjudningar/parmiddagar är väl den typen av frågor förståeliga. Räcker inkomsterna till husköp - om det är av intresse. Är personen ”tillräckligt normal/social” för att ”fungera” på ”mysiga parmiddagar” osv.

Sedan är iofs datingsajter fulla av de som - trots verbala försäkringar om motsatsen - såklart bara är ute efter ett ragg.

Dock kan nog en Aspie ha turen hitta en annan Aspie även i sådana sammanhang.

Roboten skrev:

Fabela skrev:Förlåt, men jag fattar inte...

Jag använder mig inte utav någon mall...

Tack för svar, då förstår jag nog hur du menar.

Vill förresten bara säga att jag inte fördömer folk som håller på med sånt, utan frågade bara av allmänt intresse.
Det är nåt fascinerade med det där, när man betraktar det utifrån. De jag träffat IRL som söker partner på nätet har alla haft nåt spänt över sig, när de berättat om det. Får ingen positiv bild alls av det hela, ändå är det en stor bransch idag.

Jaja, bara en parentes.