Hallå där, pågar och töser. Skåning här om det ej går fram.
Jag har länge undrat om Asperger är något jag faller inom ramarna för. Finns en del som talar för och en del som talar emot.

Skriver lite om mig själv då, från drygt fem års ålder.
Jag växte upp i en överklassort och min omgivning var trygg och idyllisk.
Socialt hade jag inga svårigheter, det som möjligtvis gjorde mig något annorlunda var att jag var väldigt självständig. Hade många efter mig men få nära vänskaper som jag själv var drivande att hålla i liv. Mina nära vänner var närmast uteslutande introverta. Mitt största intresse som liten grabb var nog att studera djurs beteende, kunde i timmar ligga ute på plattorna där jag lyft bort en av dom för att se myrorna där under. Stimulera dom kunde jag också göra och det gjorde jag främst genom att lägga dit ett främmande djur för myrorna.
Mycket djur fascination i min barndom och då främst myror och spindlar. Min närmsta vän hade delat intresse för djur och det fall sig ganska naturligt att vi skulle komma bra överens.

Jag var introvert när jag var ensam eller med mina nära vänner och där kanske ni förstår var jag bekvämast. Men bland mycket folk växlade jag ofta mellan intro~/extro~. Var inte alls blyg tvärtom var jag väldigt självsäker. Sociala förväntningar påverkade mig ytterst lite, i jämförelse med dem i min åldersgrupp.

Jag spelade mycket bollsporter som grabb, framförallt fotboll. Som jag vet är det inget typiskt för en aspergare, lagsporter då. Men det gjorde jag i vilket fall.

Andra noterbara saker från barndomen:
- Vid starka känslor såsom glädje och oro, viftade jag mina händer väldigt fort. Något jag inte sett hos någon annan förutom människor med autism. Detta är något som sitter i ännu idag.
- En vän till mina föräldrar hade barn i min ålder, och jag som ung spendera en del tid hos sa det att, det som utmärkte Katten Gustaf från andra barn var det han inte gjorde saker i smyg. Han gav exemplet att hans barn nyligen fått en ny leksak och han satt med oss, jag hade då tydligen rakt framför ögonen på han tagit leksaken av hans barn. (Nu vet jag inte om denna punkten är relevant men nämner den i vilket fall.)
- Jag har och har haft väldigt svårt för vissa förändringar, exempel människors beteende eller miljö.

( Jag kommer förmodligen uppdatera min text vid ett senare tillfälle, för jag känner det på mig att jag glömt bort viktiga bitar till varför jag tror mig kunna falla inom ramarna för asp. ) Börjar blir trött...

Jag har träffat på aspergare och vi har mycket gemensamt men ett skiljetecken som jag ser är ögonen. När jag ser på ögonen hos en aspergare ser jag att han/hon är ganska ovetande vad som sker framför sig. Som exempel om du och jag skulle prata, skulle en del signaler passeras obemärkta för dig. Jag säger inte att det gäller alla aspergare men det är iallafall min erfarenhet. Min blick är mer skärpt och jag uppfattar och förstår signaler mycket bra.

Tänker även gå igenom asperger lite mer om vad som stämmer och vad som inte stämmer, men det gör jag också vid ett senare tillfälle.

Ha det bra!

Katten Gustaf skrev:När jag ser på ögonen hos en aspergare ser jag att han/hon är ganska ovetande vad som sker framför sig. Som exempel om du och jag skulle prata, skulle en del signaler passeras obemärkta för dig

Problemet här tror jag är att folk ofta säger så mycket helt onödiga saker.
De försöker kommunicera någonting, använder många ord och meningar, producerar en massa ljud,
men det enda man hör är deras behov av att liksom förverkliga, att skapa och upprätthålla sin egen existens.

Som om dom inte skulle finnas till om det inte fanns någon att lyssna på deras försök.
Tillslut orkar man inte riktigt lyssna, och låter det bara passera genom huvudet.

Eller är jag helt ute och cyklar?

Gummi skrev:Problemet här tror jag är att folk ofta säger så mycket helt onödiga saker.
De försöker kommunicera någonting, använder många ord och meningar, producerar en massa ljud,
men det enda man hör är deras behov av att liksom förverkliga, att skapa och upprätthålla sin egen existens.

Som om dom inte skulle finnas till om det inte fanns någon att lyssna på deras försök.
Tillslut orkar man inte riktigt lyssna, och låter det bara passera genom huvudet.

Eller är jag helt ute och cyklar?

Hej Gummi. Jag håller med dig helt.

Varmt välkommen till forumet, förresten .

geocache skrev:Hej Gummi. Jag håller med dig helt.

Varmt välkommen till forumet, förresten .

Tack