Jag börjar bli orolig.
Har en vän som jag och hans familj är 99% säkra på har ganska så rejäla problem inom spektrat.
Men de ville inte låta honom få en diagnos som barn då han ändå verkade klara sig själv och ville slippa eventuell stigmatisering.
Han har ju alltid varit väldigt speciell och gick inte att prata med om han läste något intressant utan svarade på tilltal kanske 10min efter ens fråga.
Hur som haver så arbetade han i nästan 10 år på ett företag varpå han gick in i väggen totalt, omstrukturering på jobbet och nya ansvarsområden utan några egentliga riktlinjer är vad som tog knäcken på honom.

Han sade inget om det, berättade inte för familj, vänner eller ens för jobbet utan slutade bara att gå dit och låste in sig i sin lägenhet i 6 månader innan han ringde mig när fogden skulle komma och han skulle bli vräkt bara några dagar senare.
Jag lyckades sälja av endel av hans saker som motorcykel och friluftsutrustning och föra dialog med hans hyresvärd så att vi kunde betala av hans skuld och han slapp vräkningen.
Lovade dyrt och heligt att han skulle gå till läkare och bli sjukskriven osv osv men han låste in sig igen och blev denna gången vräkt och ringde mig samma dag.
Då hjälpte jag honom att flytta hans viktigaste ägodelar som dator osv till mitt garage där han fick sätta upp sin maskin i ett eget rum och sedan åkte han hem till sin mor där han bott under något års tid nu.

Problemet är att det inte blivit bättre utan snarare sämre, han kan inte prata om några problem. så fort man försöker så flyr han undan och lever som hemlös och ljuger om man skulle råka träffa på honom.
Nyligen bodde han hos mig under några veckor och låtsades som ingenting och jag skjutsade in honom till stan igen för att hans mor informerat mig om att han hade ett möte på arbetsförmedlingen, sedan släppte jag honom hos modern.
Nu ringde dom och han har varit försvunnen sedan i fredags när jag skjutsade hem honom. Ingen vet vart han är och hade hade tagit lite vildmarksprylar och en ryggsäck vad det verkar som och bara försvunnit.
Upptäckte idag att han tycks ha låst upp sidodörren till min verkstad medan han var här de veckorna och att han nu förmodligen uppehåller sig ute i skogen på kvällar och nätter då jag är hemma men smyger in i mitt hem om dagarna medan jag är på jobbet.

Jag vet inte vad fan jag skall göra, jag kan knappast låsa dörren för då är han helt utan tillflykt men samtidigt kan jag inte ha det såhär. Jag blir tokig över att inte veta vem eller vad det är som går in här medan jag inte är hemma och han håller sig ju borta så att man aldrig ser honom eller kan prata med honom.

Är ni säkra på att han inte har en psykos? Om han klarar arbete och sånt i 10 år men sedan börjar beté sig sådär underligt och inte ens sjukskriver sig, bara isolerar sig, kan det tyda på psykos. Jag är absolut ingen läkare eller så men jag har haft en psykos. En normal person sjukskriver ju sig och får sjukpengar osv...

Ja iaf skulle det kunna vara en ganska enkelt lösning, för så fort ni får i honom lite medecin kan han bli normal, tar väl så 1 månad med medicin innan den verkar fullt. Men jag skulle ringa nått psykosteam, min morsa gjorde det och de kom på hembesök, och såg att jag hade en psykos. Sen då tog det sig så långt att jag blev till fara för mitt liv innan jag på tvångsvård fick medicin, men efter medicinen har allt gått bättre, så det finns ju hopp om han skulle ha en psykos. Det är ju mot reglerna att tvinga i nån medicin.. men själv skulle det underlättat väldigt om nån gjorde det på mig... nu vill jag inte väcka olagliga tankar, och nu kommer jag nog lite offtopic so jag bara postar

Missbruksproblem?

Men jag skulle uppskattat om någon lurat i mig medicin på nått sätt, bara det jag ville säga, för jag ville tydligen inte ha nån under min psykos(kommer inte ihåg ett smack av det) och detta lär väl flyttas till off-topic tråden bara lite info om det skulle vara så att han har psykos och inte vill ta medicin.

Några tankar..

Kanske kan man köpa en liten stuga i skogen så att han har ett eget hem iaf? Det finns ju ingen fastighetsskatt längre så har man väl köpt något borde driftskostnaden bestå i mat och värme.

Om han jobbat på ett företag borde det väl finnas kompetens och kunskap hos honom? gör en lista och försök hitta något som passar? Prata med arbetsgivaren själv och sälj in honom. Förmodligen är hans egen ork slutkörd och det behövs lite extra starthjälp.

Arbetsförnedringen bör nog undvikas övh om det inte gäller något handfast ekonomiskt bidrag. I övrigt är de helt inkompetenta och destruktiva. I synnerhet om man är en aspergare.

Tror för övrigt inte på psykos utan att omställningen blev överväldigande och att det låste sig.

Ett otroligt svårt problem han har som drabbar dig väldigt mycket. Har hört att det är vanligt att folk med AS och Autism väldigt ofta gör sådär. De/vi smiter iväg för de/vi är ofta konflikträdda, vill inte konfronteras och vill inte ens erkänna för oss själva att vi har brister, inte är fullständiga, gör fel m.m. Ju mer pressade de/vi blir, desto svårare verkar det vara att nå fram... Antingen lossas de/vi som att det regnar, börjar ljuga jättemycket eller byter samtalsämne. Många tenderar också att vara väldigt manipulativa. De/vi har lätt för att lägga skuldkänslor på andra så de/vi kan fortsätta bete sig/oss som barn (och låta andra lösa våra problem).

Tycker nästan att du borde stå vakt vid dörren någon dag och se om det är han som smyger dit. När han väl dyker upp och kommit in bör du låsa den och säga något tydligt i stil med "Det här fungerar inte längre, men jag vill hjälpa dig". Sedan säger du att ni bör sätta er och diskutera. Var då noga med att poängtera att det inte handlar om att bråka eller skälla på honom, enbart att hjälpa och så han får insikt i sin ohållbara situation.

Ta upp allt det där om utredningar och diagnoser som inte blivit satta. Berätta hur mycket bättre allt blir när man faktiskt vet att man har dem och att problemen blir lättare att ringa in. Dessutom kan man ju få LSS-stöd som har koll på att man inte isolerar sig, att man mår hyfsat, att man får sina åtaganden gjorda m.m. Kanske kunde vara något för honom. Tror dock inte han skulle vilja ha det då han är sorten som flyr från problem. Nu är det dags för honom att "inse verkligheten" hade jag sagt!

Wow, måste säga att han har en sann vän som ställer upp på detta, stort. Tror inte många hade klarat det.

Men nu till det det handlar om, först och främst hitta honom, bara det verkar ju vara en bit. Men när så skett bör ni ordna ett möte, där släktingar vänner etc, som vill vara med och stödja. Gör ett schema där ni turas om att följa honom till VC, Af och de som går att kontakta för att få upp honom på banan, för han verkar ju aceptera så länge ngn följer honom, det är bra. Det är ju värre när de blånekar att följa med.

Tänk så här, det är som att konfrontera en med missbruksproblem, lite grovt generaliserat, men ungefär samma princip, men ta det varligt. Verkar som det blir lite tokigt för honom när han är ensam. Ha bara sådana han känner vid första mötet, det kommer kanske bli känslosamt och tårar men det kommer att gå, bara alla försöker...

Han skäms antagligen något fruktansvärt över sin situation så det blir inte lätt att möta honom så som föreslås ovan. Han orkar knappast att konfrontera sanningen.

Du kanske kan prova att lämna ett skriftligt meddelande till honom där du skriver att du faktiskt vill hjälpa honom. Risken är att han inte vill ha hjälp och sticker någon annan stans.

Det ser ut som en helt omöjlig situation, inte lätt att veta vad som funkar.

Tack för svaren, vet inte vad som skulle fungera ärligt talat.
Att han skäms otroligt över situationen och att det är grund till ljugandet är uppenbart, när han var här i några veckor med min välsignelse så städade han och tom tvättade åt mig något som han aldrig någonsin skulle ha gjort om han var frisk så det fick mig faktiskt att bli väldigt orolig.
Hans familj har försökt att prata med honom och få honom till läkare och han har tom gjort ett försök men han började sedan ljuga om att han hade kontakt med vården för att sedan försvinna igen i några veckor.

Skriftliga meddelanden är nog inget att tänka på, han håller sig ju borta när jag är hemma utan är bara här medans jag arbetar och jag misstänker att han rekar gården ganska så noga för att försäkra sig om att han är ensam innan han vågar sig in och ser till att smita iväg igen innan jag hinner att komma hem från jobbet.
Skulle jag lämna ett meddelande och visa att jag dels vet att han uppehåller sig där utan lov samt att jag har insikt i hur han mår kommer han förmodligen att fly härifrån också och detta är sista hållplatsen efter mig har han inga andra vänner kvar och då är han under bar himmel och snart kommer vintern.

Och nej det finns ingen missbruksproblematik i bakgrunden, han gick in i väggen och han har så otroligt svårt för att visa känslor eller svagheter att han blir helt låst och undvikande.

Flatline skrev:Tack för svaren, vet inte vad som skulle fungera ärligt talat.
Att han skäms otroligt över situationen och att det är grund till ljugandet är uppenbart, när han var här i några veckor med min välsignelse så städade han och tom tvättade åt mig något som han aldrig någonsin skulle ha gjort om han var frisk så det fick mig faktiskt att bli väldigt orolig.
Hans familj har försökt att prata med honom och få honom till läkare och han har tom gjort ett försök men han började sedan ljuga om att han hade kontakt med vården för att sedan försvinna igen i några veckor.

Skriftliga meddelanden är nog inget att tänka på, han håller sig ju borta när jag är hemma utan är bara här medans jag arbetar och jag misstänker att han rekar gården ganska så noga för att försäkra sig om att han är ensam innan han vågar sig in och ser till att smita iväg igen innan jag hinner att komma hem från jobbet.
Skulle jag lämna ett meddelande och visa att jag dels vet att han uppehåller sig där utan lov samt att jag har insikt i hur han mår kommer han förmodligen att fly härifrån också och detta är sista hållplatsen efter mig har han inga andra vänner kvar och då är han under bar himmel och snart kommer vintern.

Och nej det finns ingen missbruksproblematik i bakgrunden, han gick in i väggen och han har så otroligt svårt för att visa känslor eller svagheter att han blir helt låst och undvikande.

Kontakta socialen eller polisen och se vad de tycker att du ska göra (eller om de rentav kan hjälpa till). Du ska ju inte behöva bära detta inom dig ensam och se en vän förstöra sig själv på det viset... Kanske kan du kontakta vården/psykolog och fråga hur man bör konfrontera/bemöta någon med Asperger som beter sig som han gör.

BloodyPirate skrev:Kontakta socialen eller polisen och se vad de tycker att du ska göra (eller om de rentav kan hjälpa till). Du ska ju inte behöva bära detta inom dig ensam och se en vän förstöra sig själv på det viset... Kanske kan du kontakta vården/psykolog och fråga hur man bör konfrontera/bemöta någon med Asperger som beter sig som han gör.

Tror att de skulle rekommendera det som Antonius pratade om isf, de har ju ingen insikt i honom som person och om man försöker gå på ett emotionellt spår kommer han rimligtvis att fly eftersom det är vad han har allra mest svårt för.
Jag funderar på om jag på något sätt kan göra en klackspark och fråga om varför han inte bara ser till att bli sjukskriven så att han slipper allt dravel med arbetsförmedlingen.
Kan han övertala sig själv att han ljuger för läkarna för att bidragsfuska så kan det möjligtvis fungera men föreslår man att han verkligen skall söka hjälp kommer han med största sannolikhet att försvinna härifrån också och då kan vi nog aldrig hitta honom igen och risken är att han gör något dumt.

Hur jag skall få tag på honom för att prata är dock också ett problem, han känner ju till mina arbetstider så jag kan ju inte överraska honom på något vis.
Tror att han övervakar huset för att se när han kan ta sig in och ut.

Hans far har pratat med både socialen och vården om det och de har inga alternativ såvida han inte frivilligt vänder sig till dom och tvångsåtgärder kan de inte sätta in för än det redan är försent.
Han är ju över 30 också så det känns som om de skiter ganska så hårt i honom vad det känns som.

Flatline skrev:.. föreslår man att han verkligen skall söka hjälp kommer han med största sannolikhet att försvinna härifrån också

brukar dina vänner fly när du erbjuder hjälp?

för att kolla om din vän verkligen använder ditt hem så kan du sätta en tejp mellan dörr och dörrlist t.ex. Eller skriv en lapp om att det är ok om att han lånar stället.

Parvlon skrev:

Flatline skrev:.. föreslår man att han verkligen skall söka hjälp kommer han med största sannolikhet att försvinna härifrån också

brukar dina vänner fly när du erbjuder hjälp?

Vänligen försök inte vrida om detta till att det på något sätt skulle vara jag som stryper folk med omtanke.
Reflektionen är lika ovälkommen som den är felaktig.
Han flyr för att han inte kan hantera situationen om det så är från sin familj eller sina vänner.

Jag gick in i rummet han använde när han var här och där hans dator står uppkopplad och flyttade hans mus lite diskret så att den ligger framför tangentbordet istället och lade hans sovsäck lite snett så jag ser om han kommer in och använder rummet.

Håller med om att han har en god vän.

Att försöka få folk till vård i Sverige är svårt ÄVEN när det gäller psykos, verkar som vi är livrädda för allt som liknar tvångsvård. Man skulle ju kunna tro att samhället faktiskt hjälper om man inte kan ta hand om sig själv men det verkar inte vara så enkelt. Sett folk som lirkar sig ur psykosvård som är uppenbarligen psykotiska så jag tror dystert sagt inte på ngn hjälp av samhället vad gäller ickepsykotiska.

Säger det bara för att vara realistisk.

Förstår självklart oron, har stått inför liknande situationer och det är verkligen skitsvårt. Och som du säger, det blir snart kallt och det vore inte bra om han blev som den där mannen som sov insnöad i en bil.

Vet att det låter tufft men det ligger nog helt på er som kompisar om det ska gå bra för denna killen. Kanske om du kan övertyga honom att flytta in igen och få ett hembesök från psyk? Vet inte om de kommer ut så mera men gjorde det iaf förr.

Men jag skall se om jag inte kan kombinera de tips jag fått här och konstruera någon slags taktik för att prata med honom för det har tom jag insett att jag måste göra och hans föräldrar har bett mig att göra det också.
Kan vara med viss fördel att han faktiskt inte vet om att jag har AS och att jag kanske kan lägga upp det som ett avslöjande och försöka hitta gemensam grund och prata lite om hur det var för mig då jag faktiskt inte var långt ifrån att hamna i precis den situationen som han är idag men att jag lyckades ta mod och söka hjälp i tid.
Får se hur det går men först måste jag ju få tag på honom på något vis.

Och vad gäller polisen är det inget alternativ att kontakta dom, dels för att jag inte vill att han skall få några problem och sedan vill jag fan inte ha bylingen hemma på gården!

kiddie skrev:Håller med om att han har en god vän.

Att försöka få folk till vård i Sverige är svårt ÄVEN när det gäller psykos, verkar som vi är livrädda för allt som liknar tvångsvård. Man skulle ju kunna tro att samhället faktiskt hjälper om man inte kan ta hand om sig själv men det verkar inte vara så enkelt. Sett folk som lirkar sig ur psykosvård som är uppenbarligen psykotiska så jag tror dystert sagt inte på ngn hjälp av samhället vad gäller ickepsykotiska.

Säger det bara för att vara realistisk.

Förstår självklart oron, har stått inför liknande situationer och det är verkligen skitsvårt. Och som du säger, det blir snart kallt och det vore inte bra om han blev som den där mannen som sov insnöad i en bil.

Vet att det låter tufft men det ligger nog helt på er som kompisar om det ska gå bra för denna killen. Kanske om du kan övertyga honom att flytta in igen och få ett hembesök från psyk? Vet inte om de kommer ut så mera men gjorde det iaf förr.

Mjo får jag bara tag på honom så skall jag ju såklart säga till honom att han inte behöver smyga utan att han kan flytta in.
Vad gäller hembesök från psyk... han skulle lägga benen på ryggen snabbare än vad jag skulle kunna lyfta telefonluren eller ens lägga fram förslaget.
Dessutom vill jag inte ha representanter från myndigheterna av något slag hemma på gården, det är min fristad från alla dumheter.
Men det är alltså inte av helt själviska anledningar jag inte vill ha dit dom, utan han skulle med 100% säkerhet fly för att aldrig återkomma.
Iaf så som situationen ser ut idag.

En spontan tanke jag fick när jag läste detta vore ett nätverk av aspergare som kan hjälpa varann i rätt riktning när sådant här sker. Fäster ingen större tilltro till myndigheter eller deras lakejer (psykvård och polis).

Kanske han dels behöver rakt av lugn och ro utan åtaganden en tid. Dock borde han ju fått detta nu. Finns det inte iaf lite kompetens han kan använda för att bli anställd igen?

plåtmonster skrev:En spontan tanke jag fick när jag läste detta vore ett nätverk av aspergare som kan hjälpa varann i rätt riktning när sådant här sker. Fäster ingen större tilltro till myndigheter eller deras lakejer (psykvård och polis).

Kanske han dels behöver rakt av lugn och ro utan åtaganden en tid. Dock borde han ju fått detta nu. Finns det inte iaf lite kompetens han kan använda för att bli anställd igen?

Jo men så mycket av hans energi har gått åt till att försöka ljuga för sin omgivning så att ingen skulle se hur dåligt han mår så lugnet har nog aldrig infunnit sig tyvärr.
Vad gäller kompetensen är det rimligtvis inga problem, han är ett jävla geni vad gäller automationsteknik, programmering och elektronik.
Han var projektledare och utvecklare på elektroniska system och reste över hela värden och servade systemen som han utvecklat men det blev för mycket till slut.
Så kompetensen lider han ingen brist på men allt har skitit sig totalt för honom.

Låter som mycket stolthet eller vad man ska kalla det för som han har att komma över. Jag har inte mkt till tips hur man kommer genom detta. Skulle det vara jag skulle jag nog känna mig väldigt hotad bara av tanken att ngn vet ngt om vet jag är och vad jag känner. Kanske funkar det bättre om du faktiskt föreslår att han "ljuger" för vården som du sa. Men du har naturligtvis grunnat själv väldigt mkt på vad som är bäst.

Vad säger man? Lycka till.

kiddie skrev:Låter som mycket stolthet eller vad man ska kalla det för som han har att komma över. Jag har inte mkt till tips hur man kommer genom detta. Skulle det vara jag skulle jag nog känna mig väldigt hotad bara av tanken att ngn vet ngt om vet jag är och vad jag känner. Kanske funkar det bättre om du faktiskt föreslår att han "ljuger" för vården som du sa. Men du har naturligtvis grunnat själv väldigt mkt på vad som är bäst.

Vad säger man? Lycka till.

Tack jag tror faktiskt att det är modellen jag skall köra på.
Och det stämmer att jag tänkt väldigt mycket på det själv och har försökt att utveckla en strategi men det är ju av sådan vikt att det faktiskt fungerar att man känner sig en aning villrådig.
Hoppas bara att jag inte strular till det ännu mer.

Du får nog vara öppen för flera strategier och agera först övh när du känner att du vet vad som rimligtvis fungerar. Vilken strategi som lämpar sig slutligen kan nog bara ett direkt möte avgöra.

Tveksamt om ni i rimlig tid kan få honom att göra sånt som han redan försummat och ljugit om. Som att sjukskriva sig. Skam och låsning i en omöjlig situation.

Jag är inte säker på att han vill ha hjälp av anhöriga pga skammen, hur välmenande de än är, kanske är det tvärtom tanken på det som sätter stopp. Lättare med okända som han inte redan ljugit för.

Jag har tyvärr ingen lösning. Möjligen fråga efter hans "villkor" för att ta emot hjälp, om du inte redan gjort det. Inte ställa krav just nu, det viktiga är att komma ur det akuta läget.