Hur ska man tolka något sådant? Överallt läser man folk som skriver "du är bra som du är", "var bara dig själv", "var nöjd med hur du är" osv. Jag vet inte hur jag uppfattar sådana meningar.. Ska man "nöja sig" som man är, bör man inte förbättras?

Som ett exempel, när jag blir arg kan jag mycket väl antingen sparka sönder en dörr eller kasta någon prydnadssak i golvet utan att ens hinna tänka mig för. Utbrotten gör nästan att mitt medvetande försvinner, men samtidigt är jag ju så och har alltid varit. Fick en gång höra hos en psykolog att jag bara ska fortsätta vara mig själv, vara nöjd med det som är bra och inte uppmärksamma det som är mindre bra. Inget förändrades med andra ord.
Detta är ju inget hållbart beteende men fick bara dessa hjärndöda svar tillbaka. Är jag bara mig själv är jag, och jag citerar en som känner mig, "odräglig". Uppenbarligen är väl inte alla "bra som dom är"? Eller hur tolkar man detta?

Men vadå? Måste man vara perfekt eller hur menar du nu?

Jag tycker att man ska försöka förändra om man själv vill det. Granska sig själv ordentligt. Vill du förändra något pga att andra säger det? Finns det en sanning i det dem säger? Vad vill du själv?
Många uppfattar en olika också. De kan tycka att du är bra som du är, för det är den sidan dom ser av dig.

Du skriver att du inte tycker det är ett hållbart beteende att kasta saker på golvet när du får utbrott.
Sådana saker går att träna på. Att behärska eller kanalisera känslorna som du får.
Frågan är vad du vill.
Man kan vara varierande i sitt sätt att vara. Det är jag själv. Både upp och ned.

Troligen är det ett svar folk ger när de själva inte orka bry sig, de vill inte säga att de inte bryr sig, så de försöker få en på bättre humör genom att skjuta bort problemet och säga att du är bra som du är, var dig själv osv.

ninegirl skrev:Men vadå? Måste man vara perfekt eller hur menar du nu?

Nej, nej .

Jag menade mer, hur tolkar man en psykolog som säger "du är bra som du är" under samma samtal som en berättar om diverse utbrott. Den människan kan väl bara inte mena att det är bra som det är?

SoulPain skrev:Troligen är det ett svar folk ger när de själva inte orka bry sig, de vill inte säga att de inte bryr sig, så de försöker få en på bättre humör genom att skjuta bort problemet och säga att du är bra som du är, var dig själv osv.

Nu är det inte "folk" jag menar, utan en psykolog.

Tror du jag i verkliga livet skulle berätta om alla mina problem för människor jag träffar? Vilket dock är få.. men ändå...

Batman skrev:

ninegirl skrev:Men vadå? Måste man vara perfekt eller hur menar du nu?

Nej, nej .

Jag menade mer, hur tolkar man en psykolog som säger "du är bra som du är" under samma samtal som en berättar om diverse utbrott. Den människan kan väl bara inte mena att det är bra som det är?

Jaha. Tydligen uppmuntrar hen dig till att fortsätta kasta saker omkring dig. Som jag ser det finns det människor som gjort betydligt grymmare grejer. Så jag skulle nog ge dig samma typ av råd då.

Batman skrev:

SoulPain skrev:Troligen är det ett svar folk ger när de själva inte orka bry sig, de vill inte säga att de inte bryr sig, så de försöker få en på bättre humör genom att skjuta bort problemet och säga att du är bra som du är, var dig själv osv.

Nu är det inte "folk" jag menar, utan en psykolog.

Jag tror att det handlar om att man ska acceptera sig själv och inte slå på sig själv. Först när man har accepterat att man har vissa svårigheter så kan man börja ändra på saker.

Batman skrev:

SoulPain skrev:Troligen är det ett svar folk ger när de själva inte orka bry sig, de vill inte säga att de inte bryr sig, så de försöker få en på bättre humör genom att skjuta bort problemet och säga att du är bra som du är, var dig själv osv.

Nu är det inte "folk" jag menar, utan en psykolog.

Tror du jag i verkliga livet skulle berätta om alla mina problem för människor jag träffar? Vilket dock är få.. men ändå...

Tolkade dig som att det var en allmän fråga vart det innebär att få ett sådant svar.

I ditt fall med en psykolog som säger så, så verkar det väldigt oproffsigt, som att den inte vill eller kan hjälpa dig med det som du upplever som aggressionsproblem och drar då till med en sådan här mening, för att låta positiv.

Batman skrev:

ninegirl skrev:Men vadå? Måste man vara perfekt eller hur menar du nu?

Nej, nej .

Jag menade mer, hur tolkar man en psykolog som säger "du är bra som du är" under samma samtal som en berättar om diverse utbrott. Den människan kan väl bara inte mena att det är bra som det är?

Psykologen kanske menar att du ska separera handling från person? Alltså inte bygga din självuppfattning och ditt värde på det problemet. Om psykologen verkligen menar att du ska ge upp och inte försöka utvecklas så är det en dålig psykolog tycker jag.

Jag tycker också det låter konstigt.

Men en psykolog kanske enbart ska inrikta sig på hur patienten själv mår, inte på vad omgivningen tycker el allmän samhällsmoral.

Så då blir konsekvensen "mår du bra av att kasta saker omkring dig så ska du fortsätta med det". Nu kan man ju må dåligt av att folk tar avstånd från en pga detta, då blir det iaf ett problem för en. El om man inser själv att det faktiskt är fel/barnsligt/whatever och vill få hjälp att sluta.

Jag skulle konfrontera psykologen om detta.

"Du är bra som du är" låter som ett mantra för att man inte ska kräva av sig själv att man ska vara perfekt el för att man ska inse att alla människor har problem. Men ingen hjälp i en konkret situation.

Ingen är perfekt och de som verkar perfekta brukar gå in i väggen. Det ÄR OK att inte vara perfekt.

Att duga som man är... jag skulle hellre säga att man är människa med människovärde. Det innebär inte att man inte får förbättra sig. Tänk dig typ en hundralapp. Den är lika mycket värd vare sig den är fin och ny eller vikt och smutsig. Men det är inte heller fel att ta sin hundralapp och damma av den och stryka ut lite veck.

Det är bara en plattityd folk tar till när de inte kommer på något bättre att säga. Hellre dra en lögn än att inte säga någonting alls, eller riskera att såra den de pratar med. Såna där självbedrägerier som funkar utmärkt på neurotypiska men som bara blir fel för oss rimliga människor.

Kollektivet skrev:Det är bara en plattityd folk tar till när de inte kommer på något bättre att säga. Hellre dra en lögn än att inte säga någonting alls, eller riskera att såra den de pratar med. Såna där självbedrägerier som funkar utmärkt på neurotypiska men som bara blir fel för oss rimliga människor.

Deras förbannad finkänslighet. Kommer en dag bli deras död. Ut med språket o alla vinner på det.

Batman skrev:

Kollektivet skrev:Det är bara en plattityd folk tar till när de inte kommer på något bättre att säga. Hellre dra en lögn än att inte säga någonting alls, eller riskera att såra den de pratar med. Såna där självbedrägerier som funkar utmärkt på neurotypiska men som bara blir fel för oss rimliga människor.

Deras förbannad finkänslighet. Kommer en dag bli deras död. Ut med språket o alla vinner på det.

Joo ...

Batman skrev:Hur ska man tolka något sådant? Överallt läser man folk som skriver "du är bra som du är", "var bara dig själv", "var nöjd med hur du är" osv. Jag vet inte hur jag uppfattar sådana meningar.. Ska man "nöja sig" som man är, bör man inte förbättras?

En mycket vanlig plattityd som neurotyper slänger sig med. Tror man skall tolka den i social relationskontext (igen). Det handlar väl helt enkelt om att man skall acceptera sig själv eftersom det är så orhört viktigt för neurotyper att passa in i den inbillade flocken. Problemet för personer med asperger blir att neurotyper saknar insikt att de inte accepterar sådana "som de är".

Så när du hör någon säga sådant här. Hitta någon annan som vet vad personlig utveckling övh är.

Batman skrev:Fick en gång höra hos en psykolog att jag bara ska fortsätta vara mig själv, vara nöjd med det som är bra och inte uppmärksamma det som är mindre bra. Inget förändrades med andra ord.
Detta är ju inget hållbart beteende men fick bara dessa hjärndöda svar tillbaka. Är jag bara mig själv är jag, och jag citerar en som känner mig, "odräglig". Uppenbarligen är väl inte alla "bra som dom är"? Eller hur tolkar man detta?

Jag säger så här. Om ditt nuvarande sätt inte fungerar för dig är det nog läge att försöka ta itu med det. Dels involverar det att förstå sin situation t.ex människor som inte begriper att blott deras närvaro är irriterande i synnerhet om man haft tidigare irritationer sinsemellan. Helt enkelt hur är ens livsläge och vilka möjligheter finns det.
Sedan får man försöka klura ut varför man känner som man gör och försöka kanalisera det på andra sätt. Ifrågasätt "varför känner jag så här?", "varför tänker jag så?", bryt och hitta andra tankebanor. Förstärk gärna med fysiska rutiner.

Man måste också inse att man oftast måste använda medvetna tankar ett tag för att få in nya vanor innan de sätter sig och kommer automatiskt. Det gäller de flesta nya förmågor.

Apropå psykologen som du har. Ställ lite krav. Fråga t.ex hur denne tänkt att komma tillrätta med det som faktiskt skapar problem.

Dandelo skrev:Jag tycker att man ska försöka förändra om man själv vill det. Granska sig själv ordentligt. Vill du förändra något pga att andra säger det? Finns det en sanning i det dem säger? Vad vill du själv?
Många uppfattar en olika också. De kan tycka att du är bra som du är, för det är den sidan dom ser av dig.

Du skriver att du inte tycker det är ett hållbart beteende att kasta saker på golvet när du får utbrott.
Sådana saker går att träna på. Att behärska eller kanalisera känslorna som du får.
Frågan är vad du vill.
Man kan vara varierande i sitt sätt att vara. Det är jag själv. Både upp och ned.

Väldigt bra skrivet. Man kan bara ändra på sig själv, ingen annan kan (eller ska) göra det men för det krävs det två saker, dels insikt om att man faktiskt bör förändra sig (det kan vara sånt som andra retar sig på eller sånt som man gör att man själv inte mår bra av det), dels viljan att ta itu med förändringen.