Det finns kanske redan en sån här tråd, men jag hittade ingen så gör en i vilket fall, hehe.

Det är så att en väldigt närstående och betydelsefull person i mitt liv antagligen har Asperger. Det är än så länge bara misstankar och förmodan men psykologen jag går hos är den person som tog upp detta med mig efter många långa diskussioner om personen o hens beteende. Och säger en erfaren duktig psykolog att det antagligen är så, så är det ju inte osannolikt att det faktiskt är så det är.

Personen detta handlar om uppvisar ofta stora svårigheter med hanteringen av viss information, hen tolkar saker som sägs och händer 100% ordagrant och konkret och har väldigt svårt för vissa sociala sammanhang. Hen mår väldigt dåligt och vill oftast bara bli lämnad ifred och vill inte ha några krav på sig om att behöva uppföra sig på ett trevligt sätt, då hen känner att hen inte kan leva upp till detta när hen mår dåligt.

Jag har i flera år försökt att finnas där för hen då vi har en mycket nära relation men det är otroligt svårt när hen inte alls förstår hur hen ska/borde bete sig, att vissa saker inte är ok att säga/göra etc och hen reagerar väldigt starkt på helt normala saker och tycker att dessa saker är helt fel, fast de egentligen inte alls är det. Hen har väldigt svårt att ta till sig av hur samhället fungerar och lever lite i sin egen värld där jobb, några få nära vänner och intresset till bilar och datorer är det som styr. Hen förstår inte vissa sociala koder som råder i samhället och det skapar stora problem mellan oss då jag inte har några problem alls med att anpassa mig till olika situationer. Jag blir ofta dåligt behandlad av hen eftersom hen inte verkar förstå att sättet hen beter sig på ibland inte är ok. Hen ifrågasätter väldigt mycket av det jag gör, säger, tänker och tycker och det skapar stora bråk då detta sker väldigt väldigt ofta och aldrig kan hållas på en normal nivå, utan hen hetsar upp sig och reagerar onaturligt starkt över de allra minsta saker. Enligt hen är det jag som alltid gör fel och hen kan inte ta in att det faktiskt ibland är hen som gör fel och inte jag.

Jag vet egentligen inte alls hur jag ska hantera hen och hens beteende. Jag försöker vara tillmötesgående och trevlig men jag har en gräns som jag ofta känner att hen passerar med sitt sätt att pika mig, att vägra inse sitt eget fel i situationer mm.

Snälla, är det nån som har konkreta tips och råd på hur jag ska bemöta denna person för att underlätta för hen? Vi tycker jättemycket om varann och står varandra nära och jag försöker som sagt att vara så tillmötesgående jag bara kan, men finns det nåt mer konkret jag kan göra? Hen har väldigt svårt för att ta till sig hjälp och förstå att man bara vill hen väl. Hen förnekar ofta saker och tror alltid det värsta om det mesta

Kanske du har lite konkreta exempel?

Finns en del att läsa här annars:
Intressant artikelserie om asperger och hur det fungerar

Om hen är ett svin mot dig behöver det inte betyda att det är pga aspergers. Många är sviniga på egna meriter.

Sedan kanske du ska släppa det där att hen ska anpassa sig efter samhällets sociala normer. Att vara social detektiv och försöka anpassa sig till era ritualer och flockbeteende är krävande och tar lång tid att lära sig. Och när man väl har lärt sig inser man att ens egen personlighet tagit mycket stryk på vägen.

Var konkret och tydlig och linda inte in dina avsikter i dolda undermeningar. Och samtidigt, förvänta dig samma respons tillbaka. Gå inte på vad du "känner" att hen säger utan på vad hen faktiskt uttrycker till dig. Om du är osäker, fråga vad hen egentligen menar. "Menar du att pika/såra mig nu?"

För övrigt kan jag konstatera att hen har jobb, nära vänner, kan ägna sig åt sitt specialintresse och dessutom har dig som uppenbarligen bryr sig om honom. Låter som en lycklig person. Är det du eller hen som vill ha mer än så?