Kan säkert låta paradoxalt på sätt och vis. Men jag förstår verkligen inte mina vänner med samma diagnos som mig själv. Särskilt en av dem förvirrar mig. Jag förvirrar säkert henne i min tur...

Hon jag syftar på nu har flera problem, familj, förhållande etc...... Hon skrev kort ett mess att det var skit med förhållandet och nu försöker jag vara en vän. Hör av mig. Textar mest då. Hatar telefonsamtal. Föreslår det ena och det andra som ignoreras. T ex att hon kan komma hem till mig och tänka på annat.......

Tidigare har hon menat att jag sällan tar intiativet till att ses och nu försöker jag verkligen och då duger det inte??? ................. Försöker finnas som stöd mm tänker jag men det tycks förbises helt?????? Aldrig känt mig mer ouppskattad faktiskt!

Åmeh
Alltså man kan ju ha olika svårigheter inom samma diagnos,
så det kan säkert bli fler missförstånd än annars i vissa fall.

Men om hon mår dåligt och sådär så kanske hon är upptagen med det, du har ju iaf visat att du bryr dig nu, så får du väl avvakta,
du har gjort rätt, hoppas det blir uppskattat.

Jag håller med Vaniljflickan, det är inte mycket mer du kan göra i detta läget.
Du har sträckt fram en hand och det är upp till henne om hon vill ha stöd.
Man kan ju inte tvinga andra människor att ta emot hjälp och det tjänar nog inget till att känna sig ouppskattad heller, ibland måste folk få grubbla och må dåligt ett tag innan de tar initativ till att förändra sin situation.

Vaniljflickan skrev:Alltså man kan ju ha olika svårigheter inom samma diagnos,

Alltså måste man verkligen försöka förstå hur den andre personen fungerar och släppa alla ideér som inte bygger på återkoppling. Tursamt som person med asperger finns det oftast en förståelse att andra kan fungera annorlunda och därmed är steget litet (antagande) att ta rätt på hur det verkligen fungerar istället för allehanda förutfattade ideér som saknar verklighetsanknytning.

Nackdelen med detta är förstås att det kräver mental ambition.

plåtmonster skrev:

Vaniljflickan skrev:Alltså man kan ju ha olika svårigheter inom samma diagnos,

Alltså måste man verkligen försöka förstå hur den andre personen fungerar och släppa alla ideér som inte bygger på återkoppling. Tursamt som person med asperger finns det oftast en förståelse att andra kan fungera annorlunda och därmed är steget litet (antagande) att ta rätt på hur det verkligen fungerar istället för allehanda förutfattade ideér som saknar verklighetsanknytning.

Nackdelen med detta är förstås att det kräver mental ambition.

Ja så är det. Vet och har haft så mycket överseende i flera år med allt. Tröttnar något tillslut. De är så märkligt hur man kan gå så bra ihop när man väl ses sen så är man luft sen igen flera månader i streck... Hon fick sin diagnos bara för några månader sedan men har länge misstänkt det både hon och jag själv. Jaja..........

Nej sen så berättar man t ex för sin andra vän med AS att man äntligen sökt en utbildning via AMS (efter att fått höra tjat både från honom och bruden jag nämnde innan om att skaffa någon utbildning).

Hans reaktion "Skaffa dig en riktig utbildning istället" och hennes var ingen reaktion alls.

Ja, jag blir något irriterad faktiskt! Ingen gläds direkt åt det! Folk som bett mig hitta utbildning i åratal bryr sig plötsligt inte. Kul!

Jag har också känslor??!

Anyway! Kom in på utbildningen, han skrev grattis och hon ingenting. Men känner att han inte menar det han skrev nu efter tidigare kommentar.

plåtmonster skrev:Alltså måste man verkligen försöka förstå hur den andre personen fungerar och släppa alla ideér som inte bygger på återkoppling. Tursamt som person med asperger finns det oftast en förståelse att andra kan fungera annorlunda och därmed är steget litet (antagande) att ta rätt på hur det verkligen fungerar istället för allehanda förutfattade ideér som saknar verklighetsanknytning.

Jag förstår inte riktigt vad du menar, jag försöker följa upp vad som reflekteras över i tråden.
Och nä jag hittar ju inte på något bara, skriver ju utifrån egen erfarenhet om hur det kan vara.

plåtmonster skrev:Nackdelen med detta är förstås att det kräver mental ambition.

Och sådana här nedlåtande kommentarer kan du behålla för dig själv din fjomp.

Du tolkade in ett nedlåtande som inte fanns där..

plåtmonster skrev:Du tolkade in ett nedlåtande som inte fanns där..

Huur, menade du då?

Att det kräver ett fullständigt engagemang och att man undviker att trilla ner i tankemässiga bekvämlighetszoner.

plåtmonster skrev:Att det kräver ett fullständigt engagemang och att man undviker att trilla ner i tankemässiga bekvämlighetszoner.

Förstår inte riktigt vart jag i mitt inlägg uppmuntrade till det.

men okej, ber om ursäkt om du nu inte menade den sista meningen där som att någon hade brist på mental ambition, men så tolkades det utan svårighet direkt.

För att verkligen komma i fas med den andre personen behöver man engagera hela sitt medvetande och alla sina tankar, inte bara de flesta. Lite som att en bil kan fungera med endast motor, platform och hjul. Men för att det skall fungera ordentligt behövs så mycket mer. Och att man behöver pressa sig att verkligen få med att om man vill kunna få det till en hållbar lösning.

plåtmonster skrev:För att verkligen komma i fas med den andre personen behöver man engagera hela sitt medvetande och alla sina tankar, inte bara de flesta. Lite som att en bil kan fungera med endast motor, platform och hjul. Men för att det skall fungera ordentligt behövs så mycket mer. Och att man behöver pressa sig att verkligen få med att om man vill kunna få det till en hållbar lösning.

Har du något exempel på detta, har du vänner med asperger?

Har aldrig varit vän med aspies men nu förstår jag att jag faktiskt har det.
Söker inte medvetet vänner som har det.
Kanske en flickvän var det.
Har gått bra!

mikael skrev:Har aldrig varit vän med aspies men nu förstår jag att jag faktiskt har det.
Söker inte medvetet vänner som har det.
Kanske en flickvän var det.
Har gått bra!

Du förstår nu att du har det?

Till alla människor därute, jag må vara lite sur på henne och vet med mig hur diagnosen kan fungera och måhända att hon har en mycket svårare variant när det kommer till social interaktion. Mitt har blivit mycket bättre sens jag kom in i jobblivet och pga familj som hjälpt en också på traven med tänk osv.

Jag var vilse socialt när jag var barn/tonåring så för mig är det svårt då jag lätt tenderar att utgå efter mina egna personliga erfarenheter med diagnosen. Jag menar att nu som vuxen ser jag allt klarare för mig och borde försöka förstå att detta inkluderar långtifrån alla med diagnosen.

Jag är sur men försöker ha överseende. Jag tycker ju om henne också. Det är inget man bara slutar med bara sådär för att man är sur på någon.

Men som sagt har försökt snacka med na förr/hintat men då har det lett till svar som att jag inte tar intiativ mm enligt henne. Så ja, som någon skrev, finns väl inte så mycket att göra åt saken. Bara försöka acceptera saker och ting och hoppas på att hon lyckas lösa problemen själv på nåt sätt.

Nu är jag mer nyfiken på, finns det fler aspies härinne som har lyckats bli vän med andra aspies långt innan någon av er blev diagnostiserade? (Själv har jag lyckats med den konstarten några gånger nu, otroligt men sant)

ninegirl skrev:Anyway! Kom in på utbildningen.

Grattis! Och LYCKA TILL! För det är ju nu det börjar!

Trollmor skrev:

ninegirl skrev:Anyway! Kom in på utbildningen.

Grattis! Och LYCKA TILL! För det är ju nu det börjar!

Tack! Nu blev jag glad igen!

Vill också önska lycka till!