Hur är en välfungerande normotypiker, neurotypiker?

Moderator Alien: Flyttad från Intressanta intressen.

Tja, någon som förstår andra. Det är nämligen inte alla NT som är så duktiga på att förstå andra NT (för att inte tala om aspies).

Och någon som inte är självdestruktiv, utan ser till att göra saker som den och andra mår bra av.

Kanske någon som inte bryr sig om att den inte förstår andra då?
Eller som inte förstår att den inte förstår sig på andra.. hehe

Det är så mycket tjat om neurotypiska hit och dit. Ni har full koll på vad neuro innebär, va?

earlydayminer skrev:Det är så mycket tjat om neurotypiska hit och dit. Ni har full koll på vad neuro innebär, va?

Neuro är väl nerver, nervbanorna i hjärnan antar jag är vad som åsyftas.
Vilka kopplingar som vanligtvis görs hos någon som har en mer autism-artad hjärna kontra någon som inte har det?

Hur ser du på dessa saker då?
Jag tror att alla har rätt så olika kopplingar oavsett vilken diagnosgrupp eller inte man tillhör, det handlar om arv och miljö.

Men folk inom autismspektrat tenderar ju att ha en hjärna som är funtad mer på ett vis än annat, typ detta med att identifiera olika subtila signaler som människor kan ägna sig åt som gör att de får en annan slags gemenskap lättare, fast det är ingen gemenskap som intresserar mig faktiskt måste jag tillägga.

Korrekt. Det är vad det står för, men...

Jag ser på det som att man har något (t ex cancer, herpes, diabetes, AST, alzheimers osv) eller inte. Så vitt jag har förstått är våra nervceller inte atypiska på det sättet som det ibland låter som. Vi är inte en annan art från en annan planet. Tröttnat på begreppet. Det finns inget vi mot dem, det är alla mot alla. Jag tycker det är ganska ospecifikt.

earlydayminer skrev:Korrekt. Det är vad det står för, men...

Jag ser på det som att man har något (t ex cancer, herpes, diabetes, AST, alzheimers osv) eller inte. Så vitt jag har förstått är våra nervceller inte atypiska på det sättet som det ibland låter som. Vi är inte en annan art från en annan planet. Tröttnat på begreppet. Det finns inget vi mot dem, det är alla mot alla. Jag tycker det är ganska ospecifikt.

Alla med alla försöker jag sträva mot ^^

Fast kom på att det blir motsägelsefullt med tanke på vad det sista jag skrev i mitt förra inlägg var, att jag inte bryr mig om den sortens gemenskap som baseras på subtila signaler.
Det är kanske lite snävt, faktiskt.
Jag förstår det inte så jag bör inte uttala mig om det, men det är en gemenskap som det är mkt svårt för mig att ingå i, men jag har ju vänner i dagsläget som jag fungerar tillsammans med, uppstår subtila signaler så tenderar jag att må dåligt bara.. men oftast gör det inte det på samma vis i min umgängeskrets som jag har upplevt i andra.

Jag uppfattar ju dessa signaler som något som ofta är något som är nedlåtande och exkluderande, jag vet inte hur det är meningen att det ska fungera.

Vaniljflickan: Vänta, vänta, vänta..

Den sortens gemenskap som baseras på subtila signaler är det gemenskapen som kallas NT? Jag tror att jag vet att det är exakt det du menar, men jag frågar eftersom det ändå inte är riktigt tydligt.

Subtila signaler är svåra, det håller jag med dig om. Jag kan känna att det är viktigt att få tydlighet. Det var så svårt när man skulle träffa någon. Jag kunde känna någon form av kontakt med individer, men jag var aldrig säker på om det var bara mina känslor eller ett mottagande och skickande av subtila signaler. Jag kan fortfarande inte särskilja det hela. Om någon tittar mycket på mig får jag riktigt mycket ångest för jag kan absolut inte avgöra varför den gör det. Jag blir väldigt stressad av att inte veta vad den andra individen tänker. Och skulle individen le mot mig så tänker jag att den ler mot någon bakom mig, men du ska veta hur många gånger någon vinkat åt det hållet jag kommer ifrån, jag vinkar och sen visar det sig att det är någon bakom mig personen vinkar till.

I tonåren var jag ALLTID väldigt osäker i relationer. Jag behövde bekräftelse väldigt ofta och det var inte uppskattat.

Jag har svårt med sådant. Endast är allt till mig eller inget, alltså signalerna som sänds ut är till mig eller inte alls.

earlydayminer skrev:Vaniljflickan: Vänta, vänta, vänta..

Den sortens gemenskap som baseras på subtila signaler är det gemenskapen som kallas NT? Jag tror att jag vet att det är exakt det du menar, men jag frågar eftersom det ändå inte är riktigt tydligt.

Subtila signaler är svåra, det håller jag med dig om. Jag kan känna att det är viktigt att få tydlighet. Det var så svårt när man skulle träffa någon. Jag kunde känna någon form av kontakt med individer, men jag var aldrig säker på om det var bara mina känslor eller ett mottagande och skickande av subtila signaler. Jag kan fortfarande inte särskilja det hela. Om någon tittar mycket på mig får jag riktigt mycket ångest för jag kan absolut inte avgöra varför den gör det. Jag blir väldigt stressad av att inte veta vad den andra individen tänker. Och skulle individen le mot mig så tänker jag att den ler mot någon bakom mig, men du ska veta hur många gånger någon vinkat åt det hållet jag kommer ifrån, jag vinkar och sen visar det sig att det är någon bakom mig personen vinkar till.

I tonåren var jag ALLTID väldigt osäker i relationer. Jag behövde bekräftelse väldigt ofta och det var inte uppskattat.

Jag har svårt med sådant. Endast är allt till mig eller inget, alltså signalerna som sänds ut är till mig eller inte alls.

*Oj, vad hände med min text.. nåväl här kommer något i samma stil igen.
Jasså den hamnade mitt i citatet, knasigt av mig ..


Det är så jag tolkar det och jag tror det är en gemensam nämnare för många med vår diagnos.

Men jag kan ibland tänka att jag uppfattar signalerna, men helt enkelt inte gillar naturen av dem.
Fast jag kan ju inte med all säkerhet veta vad som är vad i detta fallet.

En välfungerande neurotypiker är en som har iallafall lite nörddrag för att ha intressen och kunna saker men oxo ha värme och medkänsla. Någon som är engagerad i världen och bryr sig om samhälle, människor och djur och inte är egotrippad.

Då finns det inte så många..

Alien skrev:Tja, någon som förstår andra. Det är nämligen inte alla NT som är så duktiga på att förstå andra NT (för att inte tala om aspies).

Jag skulle vilja införa 'Practice of Mind' för att beskriva NTs jämfört med aspies. för NT's har såvitt jag kan avgöra faktiskt sällan nån märkbar Theory of Mind, de råkar bara allihop fungera ungefär likadant.

radix skrev:de råkar bara allihop fungera ungefär likadant

Typ

Neuropsykiatrin är vetenskapen om hur hjärnan fungerar och hur de olika delarna samarbetar.

Neurotypiker har rätt även när de har fel eftersom de är så många - och helt normala.
Aspergare har fel även när de har rätt eftersom de är så få - och inte helt normala.

... å så är det ju det här att de alltid ska ha rätt - aspergarna alltså - bara för att de har argument. Men då har de ju glömt bort hela känslan i det!

När neurotypiker gör fel så är deras gelikar vana vid dessa och bortser från dessa då de själva gör samma misstag och eftersom de flesta misstagen är normala så accepteras även onormala avsteg.

Tja, också det att det viktiga är att det känns bra. Om sanningen är dålig så låter man bli att prata om det vilket löser problemt.. eller inte

Några har tagit theory of mind lite väl bokstavligt. Men det är så att vi delvis har begränsat theory of mind och det är ovanligt bland normen. SÅ. Sagt och klart.

Next, please.

radix skrev:Då finns det inte så många..

Nä. Jag tycker de flesta människor funkar rätt dåligt. De som är flest och har samma problem där ger samhället inbyggd hjälp med problemen. Sedan verkar folk i allmänhet inte funka jättebra, jag menar, många är supermaterialistiska, stressade, får inte tiden att räcka, sover för lite, har stora lån, äter halvbra, har inga egentliga intressen, är okreativa osv.

Livet som NT är inte sådär höjdarbra som vissa med aspergers vill ha det till. NT har byggt samhället och nu får de leva i det. Det är egentligen inget bra samhälle för vare sig de flesta NT eller de med AS.

Skälet till att individer som oss kan tänka att sk NTs har sämre ToM är för att vi kan känna oss missförstådda. Men vi har inte samma mimik och kroppssignaler som sk NTs har, vi framstår då istället som otydliga och det är skälet till att NTs kanske missbedömer det hela. Vi är inte lika tydliga i vårat kroppspråk, vi har inte samma snabba intuitiva förståelse och förväxling människan emellan. Det finns brister i vår ToM, givetvis hos NTs med - men absolut inte i samma utsträckning. Det är bara så det är och det betyder inte att det är fel på oss eller att sk NTs har rätt.

Ni måste se objektivt på det här, annars bygger ni bara upp en avsky helt utan egentliga belägg för det.

Det var ju det jag sa precis. De är likadana och kan gissa varandras mimik osv, vi rynkar på läppen på fel sätt och gör dem jätteförvirrade. Deras TOM funkar enbart eftersom de är varandras speglar, inte för att de 'förstår Mind'.

Aspie rynkar på läppen - NT tänker efter.. 'jag skulle aldrig rynkat sådär på läppen om det inte var nåt allvarligt fel i mitt huvve.. hmm'

Haha, vad menar du med de sista två raderna?

Det var en klart fördomsfull presentation av Neurotypisk TOM..

Ah! Jag önskar det kunde överföras till min hjärna. Hur ToM fungerar hos någon sk NT, så jag kunde förstå den bättre. För om jag frågar gemene man så svarar den säkert "jag vet inte, det bara är där" och det är ett ganska jobbigt svar.