Hej jag är ny här på forumet. Jag har ingen diagnos. Det här med psykiatri har i min familj alltid varit ett mycket tabubelagt ämne. Jag har nu flyttat långt ifrån mina föräldrar, och för första gången vågat ta tag i mina problem. Jag har en tid bokad på min vårdcentral för att påbörja en psykiatrisk utredning.

Lite kort vad som kanske kan göra mig till en Aspie. I gamla journaler står det att jag var ovanligt språkligt utvecklad tvåspråkig vid redan 10 månaders ålder, men motoriskt sent utvecklad, började med pincettgrepp först vid 16 månaders ålder. I skolan har jag alltid varit mobbad. Jag har alltid haft svårt för att få vänner. När jag var yngre försökte jag ljuga mycket för att passa in men det var BIG fail. Jag har haft udda intressen när jag gick i trean var klassisk musik och läxor det bästa jag visste. Idag är skolan och illrarna två väldigt stora intressen. Jag har alltid haft en materiell kärlek som av vissa uppfattas som knepig, ex jag kan börja gråta när jag tänker på att min älskade bil kan komma att skrotas.

Jag har alltid föredragit skolan och bibliotek framför fester. Har alltid kommit bättre överens med killar, de har inte regerat lika hårt på min uppriktighet. Till ex om en tjej frågar mig "Ser den här klänningen bra ut?" Har jag ärligt svarat med ex "Nej för du är en mullig person och den storleken är för liten så du får fula valkar". Sådana situationer har gjort att folk speciellt tjejer slutar umgås med mig.

Jag gillar hårdrock och den svarta stilen. Har en kärbo i Göteborg men bor själv i Uppsala med mina två illrar. Ja undrar ni över något får ni gärna fråga. Finns inga dumma frågor bara dumma svar.=)

Nå, det var väl en bra presentation!

Välkommen hit ska du vara och lycka till!

Känner igen mycket av mig själv i dig och det du beskriver. Välkommen hit, hoppas du ska trivas.

Har själv precis gjort comeback på sidan sen 2008. Har nu fått diagnos och hittade tillbaka. Hälsar dig och mig själv välkommen.

Vad jag hoppas på att hänga här är att få prata med någon som förstår. För jag har alltid och känner fortfarnde att jag inte passar in, folk gillar inte mig.

Till ex alla i klassen pratar med mig, men när folk ska göra något som grillkväll så känns det som att folk aldrig frågar mig. De frågar andra eller informerar dem om att kom hem till mig klockan 7 på fredag vi tänkte grilla, medans de känns som jag alltid får lyssna och sen fråga själv får jag komma? Folk säger inte nej men jag blir lite sådär varför frågar dem inte mig? Eller när man ska prata på lunchen och det är flera som samtalar så känner jag mig utstött för det händer ofta att jag pratar men ingen lyssnar utan de pratar med varandra istället och då sluter jag mig som en mussla, för det känns pinsamt att liksom ha suttit och pratat för sig själv.

Det låter som att du är ganska lik mig. Jag kan i alla fall relatera väldigt mycket till det du skrev.

Hursomhelst, välkommen hit!

Om folk kan relatera till min känsla och till mitt sätt så kanske jag äntligen är på rätt ställe

Eembla skrev:Om folk kan relatera till min känsla och till mitt sätt så kanske jag äntligen är på rätt ställe

Det är möjligt. Bör nämna att jag ej har någon diagnos än heller (väntar dock på utredning).

Vi får annars skaffa oss ett eget litet syndrom Neutrino

Eembla skrev:Vi får annars skaffa oss ett eget litet syndrom Neutrino

Haha, ja vi får väl det.

Välkommen. Mitt tips är att sänka på förhoppningarna om att hitta "hem" här eller på andra ställen heller. Aspergare lyckas sällan få det sociala att fungera när det inte är skräddarsytt kring deras egna behov. Det är mer hetsiga diskussioner här än värme så bring the guns and lots of ammo...

Fast här kanske hetsiga disskussioner är lite mer accepterat på något vis. "Vanliga" människor tolkar mig bara som en pissjobbig besserwisser, här är vi alla pissjobbiga om du förstår hur jag menar.

Något åt det hållet jupp så länge man lindar in sina personangrepp tillräckligt mycket

Du är väldig söt @Eembla, om det nu är du på bilden, jag är lite aspie så jag säger ibland saker rakt på. Brukar du träna eller så? Låter som jag flörtar, kanske jag gör, förlåt.

Föredrar du barock, wienerklassism, eller romantiken?

Haha ja det är jag på bilden. Tack det värmer faktiskt för jag själv anser mig väldigt oattraktiv och tycker min kärbo är en totalt blind galning som ser något vackert i mig. Kan tillägga att jag även blivit mobbad för även mitt utseende.
Jag är inte så bra på ismerna men mina favoriter är i första hand Bach speciellt ariorna, sedan gillar jag Mozart, Beethoven och Vivaldi =)

Aha, alltså barock och wienerklassim. Hur kan någon mobba dig för ditt utseende, isf för din skönhet, hmm *blush*,

Okej ska jag lägga på minnet ästa gång någon frågar mig om ismer.
Jo det var tydligen kul att göra i grundskolan jag var tydligen bara allmänt ful. Fick ofta höra stick din nörd, inte nog med att du är så himla konstig så är du så himla ful också.

Jaa, du är väl lite som mig en underlig alv

Hej och välkommen!
Igenkänning på det mesta!

Det kan upplevas olika på olika sätt av olika forummedlemmar, men för mig var det att hitta hem.

Och kom ihåg - mobbarna hittar alltid någonting att mobba för - det räcker att man finns. Deras ord är absolut ingen måttstock! Du är fin (av bilden att döma) - en tjej med stil