Kapitel 37
Konungarna förlikas.

Vintern därefter for konung Erik norrut till Möre1 och tog gästning i Solve innanför Agdanes. Då Halvdan svarte sporde detta, drog han dit med sin här och omringade deras hus. Erik sov i en fristående stuga och lyckades komma ut i skogen tillika med fyra av sina män, men Halvdan och hans följe satte eld på gården och brände inne alla som funnos där.

Erik kom till konung Harald med dessa tidender. Konungen blev häftigt uppbragt däröver, samlade en här och drog emot trönderna. Då Halvdan svarte fick veta detta, uppbådade han krigsfolk och och skepp; han fick en talrik här och styrde ut till Stad2 innanför Thorsberg. Konung Harald låg med sitt folk ute vid Reinsletta. Det gick nu bud emellan dem. Guthorm »sindre»3 hette en framstående man; han var då i Halvdan svartes här, men förut hade han varit hos konung Harald och var god vän till dem båda. Guthorm var en skicklig skald; han diktade ett kväde om Harald och ett om hans son. De hade erbjudit honom lön därför, men han hade avböjt och i stället begärt, att de skulle uppfylla en hans bön, och det hade de lovat. Han uppsökte nu konung Harald och medlade mellan honom och hans son och bad båda att nu uppfylla hans bön, den nämligen, att de skulle förlikas. Konungarna satte så stort värde på honom, att de förliktes på hans bön. Många andra framstående män understödde honom i denna sak. Det överenskoms, att Halvdan skulle behålla hela det rike som han förut hade haft, och att han skulle lämna sin broder Erik i fred. Om denna händelse diktade skaldinnan Jorunn4 några versar i ett kväde som kallas »Sändebit»:

Jag vet, att Halvdan fick röna
Haralds raska handling;
ej fager synes för krigarn5
sången, som därom jag kväder.

1Dvs. Nordmöre.
2Det här omtalade Stad är (liksom de strax efteråt nämnda Thorsberg och Reinsletta) beläget på nordsidan av Trondhjemsfjorden, i dennas yttre del.
3Guthorm »sindre» — tillnamnet av oviss betydelse —, norsk skald, vars livstid infaller under förra hälften av 900-talet (han synes ha dött något före Håkon den godes fall 961). Av hans här omtalade dikter om Harald hårfagre och Halvdan svarte är intet bevarat; däremot föreligga fragment av en dråpa om konung Håkon den gode, behandlande episoder ur dennes liv emellan åren 950 och 955. Jfr Håkon den godes historia nedan.
4Jorunn »skaldmö» synes ha varit en samtida till den nyssnämnde Guthorm »sindre». Om hennes liv vet man ingenting; av hennes skaldskap kännes endast den här omtalade dikten »Sändebit», varav emellertid utom den här citerade versen blott ännu några få fragment blivit bevarade. Betydelsen av namnet »Sändebit» är okänd.
5Dvs. Halvdan. Sången är »ej fager» för honom, eftersom den starkt prisar fadern, som uppträder med sådan handlingskraft i deras mellanhavande.

Skogkatt skrev:Det här är en bra historisk film med mycket skidåkning, Birkebeinerne, Det är en sann historia, de räddade en framtida kung år 1206, Håkon Håkonsson.

https://www.sfanytime.com/sv/movie/birkebeinerne

https://sv.wikipedia.org/wiki/Birkebeinar

slackern skrev:Efter ditt inlägg så såg jag den faktiskt igår.

Som du skriver mycket skidåkande kändes som en James Bond film som utspelade sig under 1200-taltet typ som Älskade spion.

Många fagra fruntimmer i den filmen och vackert landskap.