antonius skrev:hos massajerna är man ingen riktig karl förrän man dödat en lejonhanne med ett litet spjut som enda vapen

Rödlon antas ha utvecklats ur det europeiska lodjuret, som kom till Nordamerika via Berings landbrygga under pleistocen, med stamfäder som anlände så tidigt som för 2,6 miljoner år sedan.[3] Den första koloniseringsvågen flyttade till den södra delen av Nordamerika, vilken snart skars av från de norra delarna av glaciärer. Denna population utvecklades till den moderna rödlon för cirka 20 000 år sedan. En andra population anlände från Asien och bosatte sig de norra delarna, vilka utvecklades till det moderna kanadensiska lodjuret.[2] Hybridisering mellan rödlo och kanadensiskt lodjur kan ibland förekomma (se hybridkatt).

Alien skrev:Rödlo heter bobcat (Lynx rufus) på svenska.

Rödlon antas ha utvecklats ur det europeiska lodjuret, som kom till Nordamerika via Berings landbrygga under pleistocen, med stamfäder som anlände så tidigt som för 2,6 miljoner år sedan.[3] Den första koloniseringsvågen flyttade till den södra delen av Nordamerika, vilken snart skars av från de norra delarna av glaciärer. Denna population utvecklades till den moderna rödlon för cirka 20 000 år sedan. En andra population anlände från Asien och bosatte sig de norra delarna, vilka utvecklades till det moderna kanadensiska lodjuret.[2] Hybridisering mellan rödlo och kanadensiskt lodjur kan ibland förekomma (se hybridkatt).

https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6dlo

Expressen 31 okt 2025 skrev:En naturfotograf i södra Spanien har för första gången någonsin lyckats fånga ett vitt iberiskt lodjur på bild i det vilda. Djuret lider av leucism, en genetisk förändring som gör att pälsen tappar sitt pigment.

Panterlo (Lynx pardinus) är en lodjursart endemisk för Iberiska halvön och kallas även iberiskt lodjur eller spansk lo[2]. Arten klassas som starkt hotad och populationsuppskattningar från 2015 uppskattar antalet till 404 vuxna individer.[3] Panterlo ansågs 2012 vara världens mest utsatta kattdjursart[4], med endast 156 vuxna individer.
---
Panterlon är betydligt mindre än den som förekommer i andra europeiska länder. Med en kroppsvikt av 9-15 kilogram väger den bara en tredjedel av den europeiska lon.[7] Pälsen har oftast mörkare och tydligare fläckar än pälsen på det europeiska lodjuret. Vanligtvis skiljer man mellan två olika typer: Den första typen har 12 stora fläckar med en diameter av två centimeter; den andra typen som är vanligare har flera mindre fläckar med en centimeters diameter. Pälsens grundfärg är mörkt rödgul. I allmänhet är panterlons päls mindre tät än pälsen på det europeiska lodjuret.

Arten blir 65 till 100 cm lång (huvud och bål) och har en mankhöjd mellan 40 och 50 cm.

WWF Magasin nr 3 2025 skrev:De små lodjuren med kort, fläckig päls och långa polisonger försvann nästan helt från Spanien och Portugal under 1900-talet. Jämfört med de euroasiatiska lodjur som finns i Sverige är de iberiska bara hälften så stora, och förklaringen är att de har formats efter sina skuttande byten. Vildkaninen har sitt ursprung i södra Spanien och detta är fortfarande världens kanintätaste marker.

Lodjuren som vandrade in på iberiska halvön krymptes av evolutionen ner till den perfekta storleken för att leva på en kanin om dagen.
---

Spoiler: visa

De iberiska kan någon gång ta exempelvis fåglar eller hjortkalvar, men de är helt beroende av kaniner för sin överlevnad. Därför drabbades de hårt av en idé som en fransk professor i medicin fick 1952. Denne Paul-Félix Armand-Delille hade läst om hur effektivt den sydamerikanska kaninpesten hade utrotat Australiens kaniner och ville bli av med de som gnagde på hans grödor. Två smittade djur släpptes lösa på professorns gård väster om Paris och inom två år var över 90 procent av Frankrikes kaniner utraderade. Viruset spreds vidare till Spanien, och de kaninberoende lodjuren fick snart svårt att hitta mat till sig och sina ungar.

Samtidigt försvann korkekskogarna i allt snabbare takt. När skruvkorkar började ersätta träkorkar på vinflaskor blev det inte lika lönsamt att skörda ekarnas bark. Träden höggs ner och ersattes av andra planteringar, där lodjuren hade svårt att hitta mat och lyor.

Under 1900-talets andra hälft minskade de iberiska lodjuren stadigt. 1990 var de bara 600, och år 2000 fanns mindre än 100 djur kvar. Iberisk lo var världens mest sällsynta vilda kattdjur. Få arter har lyckats återhämta sig från en så låg nivå.

− Det såg väldigt mörkt ut, men alla var överens om att vi måste göra allt i vår makt. Vi kunde inte låta ett stort kattdjur dö ut framför våra ögon, säger Ramón Pérez de Ayala Balzola som leder WWFs insatser i Life LynxConnect, ett samarbete mellan 21 olika organisationer med målet att iberisk lo ska komma tillbaka i livskraftiga populationer.

Ett arbete som alltså gått häpnadsväckande bra! En av förklaringarna är samarbetet mellan miljöorganisationer, jägare, myndigheter och landägare, tror Ramón. Han var med och letade spillning och satte ut kamerafällor i inventeringen år 2000, som visade att läget var mer akut än någon hade anat.

Första åtgärden var att fånga in kaniner och sätta ut där det fortfarande fanns lodjur kvar. Nästa var att föda upp lodjur i hägn för att öka antalet djur.

A woman saved a baby black leopard that was abandoned by its mother in a field..

Modifierat eller syntetiskt innehåll
Ljud eller bilder har avsevärt redigerats eller genererats digitalt.